Skip to content

Thylacine

Känner ni till Thylacine? Inte? Det är inte så konstigt. På svenska går djuret vanligen under benämningen pungvarg och har även ibland kallats Tasmansk tiger. Om ni har missat det så är det inte förståeligt – det sista kända exemplaret av dog nämligen på ett zoo 1936. Det förekommer förvisso fortfarande rapporter om att folk har sett pungvarg på Tasmanien, men å andra sidan förekommer det rapporter om folk som har sett Nessie, Bigfoot, Elvis och Jesus också, så man ska inte fästa alltför mycket vikt vid det. Tasmanien består dock av rätt mycket vildmark, så även om det verkar otroligt så är det inte omöjligt att det fortfarande kan finnas en population. Eller att det åtminstone kan ha funnits exemplar kvar ett tag efter 1936.

Varför skriver jag då om pungvargen? Jo, för att det finns en mycket tydlig och otäck parallell mellan pungvargen på Tasmanien och den skandinaviska vargen. Bägge har nämligen vid någon tidpunkt i historien varit utsatta för ett medvetet utrotningsförsök med skottpengar och annat. På Tasmanien lyckades man. I Sverige lyckades man nästan – man tror att 1980 fanns bara en enda varg kvar i landet. Lyckligtvis är inte den svenska naturen isolerad, vilket gör att även om man under en period rensade Sverige från varg, så fanns arten kvar i grannländerna. Tasmanien, däremot, är en isolerad natur. Thylacine var en unik varelse. Nu finns den inte längre.

Nu var det förvisso inte bara jakt som utrotade pungvargen. Sjukdomar kan ha gjort sitt till, och ett krympande revir till följd av människans utbredning. Men det förtar inte det faktum att människan faktiskt fullt medvetet bestämde sig för att utrota den. Varför? Jo, för att den rev får. Åtminstone sas det så. Senare skulle det visa sig att en stor del av de fårrivningar som skedde på Tasmanien under den givna perioden utfördes av förvildade hundar. Oops! Men då var det redan försent. Det där med ”oskyldig till motsatsen bevisats” gäller bara människor, och hundar.

Och här kommer nästa otäcka parallell: I Norge har man nyligen ertappat en bindgalen tamjycke med att slå får. Så står jägarna på led för att få idka skyddsjakt på hundar nu? Nej. Skriker man på avlivande av just den här specifika jycken då? Inte det heller. Tamhundar som inte behöver klippa byten eftersom de får maten serverad men gör det ändå får leva. Vilda rovdjur vars överlevnad hänger på att de kan skaffa mat ska utrotas.

En intressant detalj är förresten att de som befolkade Tasmanien främst var britter, och britterna hade redan med framgång utrotat den brittiska vargen. De var också otäckt nära att utrota de nordamerikanska indianerna, men lyckades bättre med buffeln. Nu tror jag inte att britter skulle vara mer blodtörstiga än andra nationaliteter, men möjligen säger det något om den brittiska synen på sig själva och sin omvärld vid en tid då den brittiska kronan härskade över allt och alla.

1996, på sextioårsdagen av Benjamins död, bestämde Australien att hädanefter utnämna sjunde september till National Threatened Species Day. Kan vi inte enas om att utrotning är en dålig lösning på problem? Det kanske istället är så att det inte ska finnas får eller blekansikten på precis varenda kvadratmeter? Det kan faktiskt vara så att planeten inte är vår alldeles egna lilla lekstuga och att det inte är människans sak att bestämma vilka arter som får finnas och inte.

Benjamin, den siste thylacinen. Eller sista kanske, för mer sentida forskare hävdar att Benjamin var en hona. Bilden är public domain.

Och de lever i rävarnas skog. Som också är vargarnas skog och björnarnas och älgarnas och vildhästarnas skog. Och uvens och ormvråkens och hökarnas och gökarnas skog. Och sniglarnas och spindlarnas och myrornas skog. Dessutom är det min skog! Och din skog, rövardotter, ja, din skog också! Men du vill ha den för dig ensam, och då är du dummare än jag trodde, när jag först såg dig.

– Birk Borkasson, ur Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inÖvrigt

31 Comments

  1. Kan tillägga att det tog längre tid att utrota den tasmanska tigern än de tasmanska människorna. De sista urinvånarna dog på 1870-talet.

  2. Jan Jan

    Kan bara tillägga, o jag har lite fakta om ämnet då jag hade första vargen i mina hagar i början på 90-talet, långt innan den blev uppmärksammad nånstans, utan nåra bekymmer.

    DÄREMOT hade jag en jävla massa strul med kringstrykande jakthundar som tog livet både av grisar, vilket visserligen bara hände en gång, men VARJE år fick jag mina rashöns dödade av jakthundar.
    Hade en helt rasren besättning av Skånska Blommehöns som en liten jävla tax tog död på bla!
    Vargen tog INGEN….Duvhöken o andra tog nåra fler men JAKTHUNDARNA tog allt dom kom åt!

    Inte en enda gång har jag fått en ursäkt av en jägare, trots att jag tagit hand om den bortsprugna hunden.
    Tyvärr har jag flyttat sen nåra år tillbaka men om jag kommer i samma situation igen så tror jag inte Matte kommer att få träffa jycken igen….eller, jag är ganska så säker på det!

    Det minsta problemet jag haft under alla år är alltså vargen….
    Jan

  3. Tack för att du delar med dig av erfarenheterna, Jan. För tyvärr uppmärksammas det sällan att folk INTE har haft problem med varg – det ger inga rubriker. Ungefär som att det aldrig står i tidningen att en invandrare gått omkring och inte begått brott nere i centrum.

    Jag tror ett av de stora felen är att människor glömmer bort att rovdjur är just rovdjur. Som att vargen borde bry sig om att det är MINA får. Än värre är att de glömmer att hundar och katter, även om de är tama, fortfarande är rovdjur. Det finns fortfarande instinkter. Djur gör det de är programmerade att göra, helt enkelt. Därför blir jag egentligen inte förvånad över att jakthundar löper amok i fårhagar eller, som i ditt fall, dödar höns. Jag blir snarare förvånad över att folk inte tror att deras jyckar är kapabla till sånt.

  4. Engelsmännen tog med sig en massa kaniner och det fanns inga naturliga fiender till kaniner på den australiska kontinenten. Resultaten blev bunnies everywhere.
    På Guam finns det inte längre några småfåglar för sjötransporter via båtar har introducerat trädklättrande ormar som har ja, ätit upp alla småfåglar.

    Jag håller med om att rovdjur är rovdjur och förstår inte heller varför vargar är farligare än vildhundar. till exempel.

    Jessika’s last blog post..Mat vid katastrofens brant (eller något ditåt)

  5. På Nya Zeeland är ett par arter kiwifågel utrotad och ett par andra arter är hårt ansatta. En av arterna fanns bara på en liten ö där man byggde en fyr. Man tror att fyrvaktarens katt (eller om det var hund, jag minns inte) tog varenda jävla fågel. Och det är klart; en närsynt liten rackare som inte kan flyga och aldrig har haft någon fiende. Vad ska den sätta emot?

    Jag läste någonstans att hela den nordamerikanska kontinentens ekosystem förändrades när européerna kom dit. Tidigare förekom nämligen ingen förmultning av fallna löv och skit i skogen, eftersom det inte fanns några daggmaskar. De kom dit först med européernas skepp, och trivdes.

  6. Det där med daggmaskar är en skröna:-) Visst – nya arter kom så klart med europeerna, men visst fanns det dagmask i amerika innan den vite mannen.

    Dessutom förmultnar organiskt material även utan daggmaskar även om dom påskyndar och underlättar det hela.

    MrArboc’s last blog post..Hungrig!

  7. [Comment ID #50192 Will Be Quoted Here]

    Det är i så fall en skröna som National Geographics inte genomskådat eftersom det var där jag läste det. Inte för att inte NG skulle kunna ha fel alltså, utan mest för att försvara min egen heder. ;) Men givetvis är det sant att organiskt material förmultnar både med och utan mask.

  8. Kiwis (fåglarna) är söta men som sagt markgående. Nu måste man föda upp nya i konservationsprojekt. Sedan sätter man ut dem i naturen och vad händer? Kan någon stava till katt? Jo uppenbarligen kunde jag nu det. Puckat? Jo. Man får hålla dem där de är helt enkelt och hoppas på något slags mirakel.
    Det var ju samma med dronten (räknade man det som en fågel?), ihjälklubbad.
    Och människorna på påskön avverkade alla träd som fanns på ön, riktigt varför är vad jag har förstått inte direkt klarlagt men effekten blev ändå att man kunde inte bygga några klassiska kanoter längre. Det fanns inget virke, inget material för att elda med eller bygga hus. Människor slog ihjäl varandra alternativt dog på ospecificerat sätt när de hade ätit upp vad som fanns kvar i växtlighet.
    Jag törs nog återigen säga att människan är sin egen värsta fienden. Står visserligen nu i toppen på ”the food chain” men ibland undrar jag faktiskt varför. Det kan i varje fall inte bero på att vi alltid är så smarta utan på ren coh skär tur.

    Jessika’s last blog post..Mat vid katastrofens brant (eller något ditåt)

  9. Fredrik I Fredrik I

    Många jägare klagar ju emellanåt högljutt på att varg attackerar deras hundar, men jag hörde för några år sedan att det är mycket vanligare att hunden ska vådaskjutas av sin husse. Om man vill reducera risken för sin hund ska man alltså lämna den (eller bössan) hemma. Siffrorna i statistiken minns jag inte.

    Känner någon igen det här? Vet ni var man kan hitta studien?

  10. [Comment ID #50223 Will Be Quoted Here]

    Det stämmer. Jag skrev om det för ett par år sen: Vem är farligast?

    Enligt uppgifterna jag hittade då, från Agria djurförsäkringar, dödades 16 hundar av varg mellan åren 1996 och 2000. Under samma period sköts 43 hundar.

    Kolla med Agria. De har säkert färskare statistik nu.

  11. Jag fick ett pressmeddelande häromdagen om att något av jägareförbunden vill få jaga varg för att hålla nere beståndet innan HERREGUD nästa valpkullar kommer.

    Ojdå, tänkte jag, men som en god journalist ville jag ha faktiska siffror innan jag berättade något.

    Om jag minns rätt finns det en sådär 150 vargar i Sverige. En regelrätt invasion, snart kan man inte gå utanför dörren.

    Julia’s last blog post..Slampans dilemma?

  12. Jag har läst siffror så höga som 200! Det är väl inte helt lätt att räkna när djuren vandrar över gränsen till Norge eller blir tjuvskjutna av Folke…

  13. Fredrik I Fredrik I

    Ok. Tack, Josh!

  14. På ett naturforum läste jag att en bärplockande kvinna under en säsong hade stött på en björn fyra gånger och det är väl sån statistik som jägarförbundet kastar sig över.
    Men låt oss anta att det finns en handfull björnar i t ex Dalsland, hur stor sannolikhet är det att en och samma person stöter på en björn fyra gånger på en bärsäsong?

    Jessika’s last blog post..Höst: ekonomimodifierande handlingar

  15. Det kanske var en Björn hon stötte på?

  16. Fan vet om Björn eller björn eller BJÖRN. Men jag kom att tänka på thylacinen. Har de inte gjort något DNA-projekt i försök att väcka upp rasen? Det var något med ränderna och Tasmanien som fick mig att börja rota i de nedre minneskretsarna…

    Jessika’s last blog post..Höst: ekonomimodifierande handlingar

  17. Jo det stämmer. Det finns, vad jag förstår, ganska långt gångna planer på att återuppliva thylacinen på Jurassic Park-vis. Om det nånsin blir verklighet återstår att se.

  18. Sam Erixon Sam Erixon

    ”Britterna hade redan med framgång utrotat den brittiska vargen. De var också otäckt nära att utrota de nordamerikanska indianerna, men lyckades bättre med buffeln.”
    Lika bra lyckades de hastigt och effektivt utrota de tasmanska aboriginerna!

  19. Hmmm det här är ju minerad mark förstår jag men jag trippar väl på ändå:

    Jägare behöver inte stå på rad och kräva avlivning av fårrivande hund, det har varit tillåtet länge och man har aldrig riskerat 4 års fängelse för det. Det finns en extremt långgående skadeståndsskyldighet koppad till hundägande.

    Det finns mer än 200 vargar i Sverige idag enligt kvalificerade bedömningar, men antalet är egentligen betydelselöst. Problemet är att man måste få lov att hantera den vargstam som finns på ett vettigt sätt. Man kan inte göra de människor som tvingas leva med varg rättslösa.

    Vi behöver göra halt vid 200 vargar för att lära oss förvalta stammen innan vi går vidare. 200 vargar är ett etappmål, beslutat sedan länge. Och om vi ska stanna där så måste vi har jakt på varg, licensjakt på åtminstone ett 30 -tal per år, inte bara skyddsjakt. Jägareförbundet har inte krävt vargens utrotning i Sverige, men man kräver en förvaltning som ger utrymme för alla viltarter och utrymme för jakt. Efter tre år av aktiv förvaltning så är det dags att gå vidare. Då finns det erfarenheter som säkert ger en fingervisning om huruvida man bör ha fler eller färre vargar i landet än 200. Och det var avsikten med att sätta ett etappmål och inte ett slutmål.

    Jag tror att man skulle kunna klara av fler om man får använda sig av stafettförvaltningsmetoden exempelvis. Dvs att ett område har varg under en period. Sedan tas de bort och det området ska sedan slippa / berövas lyckan av att ha varg under en längre tidsperiod om exempelvis 5- 10 år. Då kan livet återgå till det normala, fårägaren kan ha sina djur ute på bete och jägaren kan satsa på en ny jakthund och trafikskadat vilt kan slippa dö plågsamt och utdraget och eventuella vargälskare får återgå till att se sina älsklingar på film. Vargarna har under tiden förökat sig på annat håll som i sin tur har dem under en period för att sedan få vargfritt osv.

  20. Men är det inte märkligt att det inte förs liv och krävs avlivning av ovan nämnda jycke? Hade det varit en varg hade det låtit annorlunda, det kan jag lova.

    Jag håller med dig om att vargstammen, liksom annat vilt, behöver kontrolleras. Problemet är att det inte går så länge det finns stolpskott som Folke ute i skogarna som tillämpar metoden skjut, gräv, tig. På grund av såna som han kan man inte räkna det egentliga antalet, något som behövs som underlag för att besluta om eventuella åtgärder.

    Problemet med din variant tror jag är att vargar rör sig över enorma områden. Det går alltså inte att bestämma att Värmland ska vara vargfritt under fem år.

    På vilket sätt är vargen orsak till att trafikskadat vilt dör plågsamt och utdraget? Jag hängde inte med i tankesprånget där.

  21. Av precis den anledning som jag skrev. Skyddet mot hund fínns redan o har funnits länge, det är bara att verkställa om man vill. Men om man inte vill så kan ju ingen tvinga förstås.

    Enligt dem som forskar på varg (Grimsö) så har man god koll på läget och är idag väldigt säkra på att vi har en bit över 200 vargar.

    Jo vargar rör sig över stora områden, men det är inte vandringsvargarna som är problem utan revirvargarna. Det är stafettförvaltning av revir jag talar om och reviren är rätt stationära. Det är mycket varg på ett rätt litet område ( inte Värmlands storlek) . Och de försvarar sig militant.

    För att göra ett bra och effektivt eftersök på trafikskadat vilt så måste man släppa lös sökhunden och det kan man inte göra i vargrevir utan stor risk för hundens liv. Ursäkta glappet i tanken. För mig som lever nära både varg och eftersök så var det självklart.

  22. Ah, då förstår jag stafettförvaltningen bättre.

    Beträffande sökhund i vargrevir så har jag för mig att Agrias statistik säger att ungefär dubbelt så många hundar faller offer för skjutgalna jägare som för varg, men det kan ju förvisso ha att göra med att man inte släpper sökhundar i områden där man med säkerhet vet att det finns varg. Personligen skulle jag då definitivt dra mig för att släppa lös en hund i ett område där jag vet att det finns jägare. ;)

    Sen är det väl också så, tycker jag mig ha förstått, att ett problem med hund och varg är att jakthundar är ”sönderavlade” på så sätt att de helt enkelt skiter i revirmarkeringar. Som du säger; vargarna försvarar sina revir.

    Beträffande fårrivandet så… Jag vet att det finns en skyddsrätt mot hund. Men vad jag pratar om är bristen på upprördhet. Varje gång någon fått får rivna börjar det skrikas om att få jaga varg. Så visar det sig att det var en hund, och då är det mer ”jaha, var det din jycke? Jaja, det är lugnt, han menade nog inget illa.” Vad jag menar är att det finns ett varghat som ligger bubblandes under ytan här och var, medan ytterst få skulle ta bort någons hund.

  23. Jo det stämmer med att hundar faller offer för skott från jägaren. Det kan hända bl.a. då man jagar älg med hund och den befinner sig nära. Men observera ett i vargområde så är vargen den enskilt största orsaken till hundars död i skogen. Så det är inte så farligt att släppa lös hunden där det finns jägare

    Du har rätt i att hundar inte är vargar och säkert inte förstår revirmarkeringar. Hundar är hundar. Men det är inte alla vargar i revir som tar hundar och man skulle kunna vara selektiv i avskjutningen av varg och ta bort dem som gör det först och främst. Vi kommer tillbaka till att det är inte viktigast hur många vargar vi har utan hur vi förvaltar dem.

    Jag känner många som har mist hundar för varg eller som på annat sätt har förlorat livskvalitet pga varg men jag känner väldigt lite av varghat, alltså hat mot vargen som djurart. Den beter sig ju som den är genetiskt programerad att göra. Det handlar mer om att vargen orsakar problem i vardagen och om det är något man hatar så är det den politik som man valt i sammanhanget tidigare. Dvs noll förståelse för de drabbade, noll intresse för att hitta lösningar som skulle underlätta för människor som tvingas leva i vargrevir. Man måste se vargen tillsammans med människan, inte enbart i ett biologiskt perspektiv.

  24. Du framstår i allra högsta grad som en ytterst resonlig och kunnig person, vilket jag respekterar. Tyvärr är det sällan såna som du som kommer fram i debatten, utan snarare skjutglada galningar som tycker sig veta bättre än naturen vad som hör hemma där. Förmodligen är det samma sak från min ringhörna: skogstokiga (i flera bemärkelser) hippies som tycker att människans intressen alltid ska komma sist. Tyvärr tenderar dylika extremister att tvinga ut mer resonliga personer till ytterligheterna.

    Jag har full förståelse för att man känner ett hat för politiken i sammanhanget, och jag förstår också att man är skeptisk till att beslut om skog och mark fattas av slipsnissar i Stockholm. Det har man också all anledning att vara kritisk till. Som du säger så kommer vi tillbaka till att det handlar mer om hur vi förvaltar vargbeståndet snarare än hur många vargarna är. Där är vi helt överens.

    Jag tror dig för övrigt när du säger att du märker av väldigt lite varghat. Jag läste ett något överraskande resultat från en undersökning som visade att folk som bor i vargområden är långt mer positiva till vargen än vad man kanske skulle tro. Men det beror ju på att det är extremisterna som hörs mest och som föder fördomar, både om varg och om glesbyggdsborna.

  25. Kan bara hålla med! Roligt att föra en sansad vargdebatt, det är ju tyvärr inte så ofta, som Du mycket riktigt påpekar. Media är en bov i dramat.

    Jag har för länge sedan deltagit i några tevesända debatter och de har arrangerats som sluggershow, rätt vidrigt egentligen. Man har precis som Du säger letat upp de mest extrema på båda sidor och släppt lös dem på varandra och sen har vi varit några mer stillsamma typer med för att legitimera showen.

    Eftersom jag gillar Din debatton så skulle jag gärna ha velat ge Dig rätt när det gäller undersökningarna om attityder till varg i vargområden. Men tyvärr: Det handlar om en dålig attitydundersökning,( gjord av naturvetare f.ö. , undrar vad de skulle säga om en historiker började forska om varg :-)!!)

    Det var ett beställningsverk från Naturvårdsverket för rätt länge sedan, gjord för att bana väg för besluten i samband med den första rovdjursutredningen. Man undersökte vad människor i Värmland och Dalarna tyckte om varg. Jag granskade metoden och vågar påstå att av det slumpmässiga urvalet så hamnade i stort sett alla respondenterna i städerna och ingen i vargrevir för där bor inte så många människor. Alltså var de tillfrågade i stort sett inte alls berörda av varg. Det är man inte om man bor i Karlstad eller Borlänge. Därför fick man fram den här ”överraskande” positiva attityden.

    Men det finns nyare undersökningar gjorda över attityderna i vargrevir och där är skepsisen rätt stor mot vargens förekomst, mot medias rapportering och framför allt mot vargpolitiken. Det beror på att vargen ställer till det i vardagslivet för folk, inte på att de bär på gammalt varghat och har förläst sig på Rödluvan. För det är inte logiskt att tro att de har läst mer av gamla sagor än andra invånare i SVerige, de som är mer positiva.

    Det verkar ur rent vetenskaplig synvinkel finnas ett klart samband mellan entusiasmen över varg och avståndet till den, när vi pratar om populationer åtminstone och inte individer. Längre bort – mer entusiasm. Men det där rabiata varghatet som ofta hänvisas till i pressen känner jag inte igen. Det handlar mer om uppgivenhet och skepsis över makthavarna.

    Jag tror att de flesta kan acceptera vargen om man får till en bra förvaltning, en förvaltning som kan fördela bördan / glädjen det innebär att leva i vargrevir och aktivt + snabbt kan ta bort skadegörande individer.

  26. Aha, ett beställningsjobb. Jag önskar att jag kunde säga att jag var förvånad…

    Jag tror absolut att det går förändra attityder och ha människor och varg sida vid sida med en vettig förvaltning. Men det förutsätter förstås att alla Folkar därute ger fan i att tjuvskjuta. Det spelar ingen roll att Folke är i överlägsen minoritet – han ställer ändå till förtret både för vargstammen och för den som eventuellt försöker förvalta den.

    Sen tror jag att även om varghatet må vara överdrivet (som du vittnar om) så finns det. Även om det till stor del är en missriktad avsky mot regimen så finns det en skräck och ett hat mot rovdjur. Jag tror inte att det har med Rödluvan att göra. Jag vet att det inte har något med riskbedömning att göra (eftersom jag känner till en och annan som gärna skulle utrota vargen men gärna kör bil). Jag tror att det är en irrationell och instinktiv motvilja att bli mat. Det enda öde värre än döden är att bli krubb liksom. Jag tror inte att folk tänker så – jag tror att det är ett slags instinkt. På samma sätt som det finns en instinktiv rädsla för till exempel ormar.

    Jag får ju normalt inte uttala mig i vargfrågor för jag bor i Södertälje (eller Ståkkålm, som det heter ute i landet). Men jag är uppväxt på landet. Vi hade förvisso ingen varg eller björn (vargen var i princip utrotad i Sverige när jag var liten och sprang runt i skogen) men i skogarna kring där mina farföräldrar bor ska det visst finnas både det ena och det andra numera. Jag tror mig ha sett en varg en gång, men är inte säker. Hur som helst så är jag, även om jag numera är tämligen urban, uppväxt med naturen in på knutarna och har fått lära mig att respektera den. Min väldigt förenklade uppfattning är att människor absolut ska ha rätt att försvara sitt ”revir”, t ex genom att skjuta vilda djur som går in på tomterna och härjar eller som går in i hagar och hönshus. Men på samma sätt måste även djuren ha rätt att skydda sina revir. När man går man ur huse för att skjuta en björn som slagit ihjäl en jägare som (antagligen) gått rakt på ett ide är det fel. Björnen försvarade sitt hem. Det ska den ha rätt till.

  27. Klart att Du ¨får uttala Dig i vargfrågor fast Du bor i Södertälje! Om Du inte gör det så får vi inga såna här trevliga debatter. :-)! Vi är nog överens om rätt mycket ändå i de här frågorna. Tack för ett givande meningsutbyte!

  28. Tack själv. Välkommen åter. :)

  29. En del utav min familj kommer ifrån Dalarna, bor sådär mysigt mitt i skogen med en sjö inte så långt ifrån.. Jag tror inte någon ur min släkt direkt har haft problem med vargar, även om de har gårdshundar som springer lite som de själva vill och har några katter, små ponnys och eventuellt nån höna.
    Tja vet inte så värst noga då det var ett tag sedan jag var där sist. Men kan med säkerhet säga att de människorna inte nämnvärt bryr sig om varken varg eller björn, de rider ut i skogen tillsammans med sina hundar endå.

    Det jag kan tycka är märkvärdigt är hur vargen blivit försatt i ett läge där den endast får existera inom vissa områden. Vi har hur stor vildmark som helst i Norrland, men där huserar ju renskötarna som inte bara utrotar allt som heter rovdjur utan även vildrenen är mer eller mindre borta.
    Vi bor i ett modernt samhälle och jag tycker nog det är dags för rennäringen att förstå att Norrlandsvildmark inte är deras privata bakgård där de kan släppa sina djur hur helst de själva vill, eftersom att det just är vildmark och deras djur anses som tamdjur. Även om man kanske inte vill inse det så kan inte naturen och de vilda djuren kompromissas bort konstant, måste till ett tänk som är mera långsiktigt och respektfullt.
    Norrland som sagt, hyfsat liten befolkning på otroligt stor yta… Det kan inte vara helt omöjligt för renägarna att samsas med lite varg, järv, lo och vildren.. Man får väl komma till insikt med att hålla mindre flockar och ev. stängsla in områden med statligt stöd givetvis.

    Men sedan har vi då söderut.. inte lika stora ytor att röra sig på som i Norrland, men likväl har vi på områden s.k. vildmark här också. Älg, rådjur och speciellt vildsvinen är till en stor plåga för privatpersoner och jag vågar nog säga att jag hellre stöter på en varg ute i skogen än just en älg… Stora populationer och de enda som inte förfäras över viltets fram marsch är just det, jägarna.. Fler för dem att skjuta ju.

    Möjligen kan de som bor i vargområden och som känner sig utsatta och oförstådda känna större acceptans till just varg, om majoriteten utav landskapen i Sverige faktiskt delar på ansvaret och då blir det inte ”vi mot dem” längre.
    Vargen får vandra mera fritt, det blir lägre koncentration utav just varg på vissa områden då de är mera spridda.. Samtidigt förvaltar man antalet vargar som man anser ska få lov att existera, men jag kan personligen också tycka att man bör belysa termen ”rovdjursfobi” och satsa för att ge de människorna chansen till behandling.
    Det kan ibland kännas som de mest rabiata varghatarna just i grund och botten har fobi och en sanslös rädsla som inte kan vara hälsosam att leva med i längden.
    Man kan se samma tjaffs i ”kamhundsdebatten” folk har hundar själva men förespråkar att ALLA tyngre bruksraser ÄR motbjudande mördarmonster som vill döda och lemlästa allt som kommer i deras väg (förutom just deras egen ras som ju är så snäll och go).. Vilket givetvis är osanning och i grund och botten baserar de all logik enbart på deras egen rädsla för just större hundar eller vissa specifika raser som de möjligen har fått obehagliga erfarenheter ifrån sedan tidigare, eller så går de helt enkelt på medias snack om ”kamphundar”.

    Puuuuuh… säger jag bara… fan vad långt det blev..

    Skevt, tramsigt, egoistiskt och himla ologiskt..

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: