“Kulturen spirar inte ur en gevärspipa”
Anders Andersson har i en kommentar hos Anna Troberg skrivit väldigt tänkvärt om upphovsrätt vs. yttrandefrihet. Jag tar mig, som flera andra, friheten att kopiera hans yttrande och lägger upp den här för vidare spridning. Kanske blir det rent av fler som kopierar och använder sig av delar eller hela texten:
Kommentar från Anders Andersson
October 9, 2008, 6:02 pm
Yttrandefriheten kan tolerera att enskilda kivas inbördes om vem som varit först med ett visst yttrande, för om någon annan redan har sagt precis det jag vill säga och vem som helst kan ta del av det, då är ju min upprepning av yttrandet onödig. De rättsliga konsekvenserna av att man sprider någon annans yttrande bör inte bli värre än att man får ersätta upphovsmannen för den faktiska förlust han gjorde. Staten må tillhandahålla en domare som har att lösa tvisten mellan parterna, men där går gränsen.
Det är när man blandar in polis och åklagare i frågan om ensamrätt att uttrycka sig med vissa ord, bilder eller ljud som jag kliver av tåget. Då har staten lagt sig i något med vilket den strängt taget inte har att göra, själva yttrandefriheten. Jag avgör själv när och i vilken mån jag skall försvara min egen ensamrätt; den åklagare som utan en uttrycklig angivelse från min sida hänvisar till min upphovsrätt för att bryta sig in i min motparts eller någon annans bostad, skrämma slag på hans familj och beröva honom hans skrivmateriel, den åklagaren kränker mina rättigheter å det allra grövsta. Det är som att låna ut ett rep till grannen, och få tillbaka det med blodfläckar på till följd av hur det har använts.
Jag har velat tro att vanliga författare och andra kreatörer vilkas verk missbrukats för att trakassera “obekväma” individer har varit omedvetna om vad deras förläggare ställt till med, och därför inte hållit dem ansvariga. Så länge Tage Danielsson och Povel Ramel har ägnat sig åt sitt skapande i stället för åt att polisanmäla sina beundrare, så har jag kunnat uppskatta deras verk och även betala för fysiska exemplar eller framföranden, trots att jag har känt till hur illa ställt det är med lagen.
När en upphovsman däremot ger uttryck för en egen ambition att drämma till “fildelare” eller andra kulturnjutare med lagens långa arm, då plockar jag sagde upphovsmans verk ur min bokhylla och lägger dem i något mörkt skåp. Så har jag gjort med Adolf Hitlers Mein Kampf, helt enkelt därför att jag inte tycker den boken är något att skylta med. Hitler lär för övrigt också ha haft invändningar när hans bok på 1930-talet gavs ut i ocensurerad utgåva i USA. Den som inte tolererar sina medmänniskors yttrande- och informationsfrihet skall inte få en krona av mig i ersättning för sitt eget utnyttjande av samma friheter. Om det innebär att jag inte kan läsa vederbörandes verk på laglig väg, so be it. Hellre bryter jag själv mot lagen, än jag betalar någon för att utöva våld mot mina medmänniskor.
Jag såg första filmen om Arn i julas. Sedan förklarade Jan Guillou offentligt hur han såg på fildelning. Jag tänker därför inte se andra filmen, inte ens om någon annan betalar biljetten. “Om du avslöjar för någon annan vad filmen handlar om, så kastar vi dig kanske i fängelse” är just en snygg inledning på vad som borde vara en kulturupplevelse.
Jag skulle därför vilja att alla upphovsmän, som anser sig “bestulna” genom att någon tar del av deras verk utan att betala för det, anmäler sig till ett offentligt register som vi andra kan granska för att gardera oss mot att någonsin läsa vad de har skrivit. Alla exemplar av deras böcker, skivor, konstverk och sällskapsspel skall på sikt bort ur folkbiblioteken, ur handeln och ur det allmänna medvetandet, för endast så kan man garantera att de aldrig kommer att bli lästa gratis. Allt för att försvara deras ensamrätt till sina egna tankar, som ingen annan får tänka. I förlängningen säger jag också upp bekantskapen med alla som fortsätter att betala för deras verk, eftersom de därigenom stödjer författarvåldet och skrivmaskinshuliganerna.
Den litteratur som inte överlever utan att omges av advokater, beväpnade vakter, uniformerad polis och taggtrådsstängsel, den litteraturen är inte värd att födas. Kulturen spirar inte ur en gevärspipa; ur den spirar endast död och förintelse. Det är skam, det är en fläck på kulturens banér, att yttranderätt heter batonger!
Andra bloggar om: anders andersson, kultur, upphovsrätt
[...] Klara slog till och lyfte fram texten också. Uppdatering2: Det gör även Ett otyg, Mary, Petter, Joshua, Urban och [...]
[...] sprida sig till fler och fler. Ett otyg, Mary, Tvetydiga Tankar, Argast.nu, Urban Sundström och Joshua Tree har alla spridit det [...]
[...] Enligt Min Humla hittar jag Anders Anderssons kommentar hos Anna Troberg. Liksom fler med mig tar jag mig friheten [...]
[...] Plats, Doktor Spinn, Queen of light, MinaModerataKarameller, projO’s blog, JRLs Blogg, Enligt Min Humla, Basic personligt och [...]
Jag ska uppriktigt och ärligt erkänna att jag har viftat hårt med advokater när enskilda personer har “lånat” bilder och texter av mig på nätet, utan att be mig om lov, och utan att ge mig någon credit för mitt arbete.
Om någon gör så – tar en text, eller norpar en bild, och lägger upp den på sin sida (eller använder den offentligt på annat sätt) som om den vore deras egen, utan att nämna någonstans var detta alster kommer ifrån, så kommer jag även fortsättningsvis att slå hårt och skoningslöst, skicka fakturor och ringa advokater.
Det står jag för.
Och även om jag är medlem i Piratpartiet numera, och kompis med Rick Falkvinge, så har jag faktiskt fortfarande aldrig fildelat, aldrig laddat ner musik eller film från nätet.
Vad säger du om det då?
Calle Rehbinder’s last blog post..Mina favoriter – Världens Vackraste Bilar
P.S.
Fast jag tycker naturligtvis att den upphovsrättslag som den ser ut idag är helt absurd. Att ett konstnärligt verk ska vara skyddat 70 år efter upphovspersonens död, det är helt barockt. Det kan bara vara giriga och okreativa räknenissar som hittar på något sådant.
Bara ett exempel – om man som regissör vill sätta upp en pjäs av Samuel Beckett, så måste man följa scenanvisningarna, för det har Becketts efterlevande bestämt. Beckett själv är död, men idioter utan kunskap om teater och regi får sitta och bestämma över hur den döde författarens verk ska användas. Om det någonsin vore relevant med liknelsen “rotera i sin grav” så är det väl i detta fall…
Och så ska jag erkänna att mitt umgänge med Rick Falkvinge har fått mig att svänga om en hel del i mina åsikter om upphovsrätt. Han har goda argument, det går inte att förneka.
Calle Rehbinder’s last blog post..Mina favoriter – Världens Vackraste Bilar
Vad jag säger om det? Jag säger att det är skillnad på ideell och ekonomisk upphovsrätt. Jag säger att om någon norpar min text och presenterar den som sin egen så skulle jag också föra liv. Det har bara hänt en gång hittills (vad jag vet). Den gången var det en som hade tagit en stor del av min text rakt av och använt som mail till riksdagsledamöter, samt publicerat på sin blogg. Jag funderade på att skälla lite över att jag inte angivits som källa, men sen struntade jag i det för syftet var ändå gott. Generellt anser jag dock att det ska anges tydligt vem som är upphov till ett verk. Om inte; skramla på! :)
[...] ser även att Fokus, Politikerbloggen och Scriptorium fattat pennan i [...]