Den nya nya världen
Det är fullt möjligt att det här bara är första posten i en serie. Eller så är det inte det. Jag har vänt och vridit på hur jag ska knyta ihop det hela utan att komma fram till något definitivt, så nu kapar jag friskt och försöker hålla mig till någon form av kärna, och sen får ni helt enkelt vänta och se om det kommer en fortsättning. En stor påse med dollartecken på skulle förstås inspirera till stordåd.
Amelia Adamo skrev för ett tag sedan i Expressen om hysteri och motstridiga budskap kring hälsa och livsmedel. På det stora hela har jag inga problem att hålla med henne; det är larm hit och larm dit, metoden X och metoden Y, det går tretton experter på dussinet och det tycks hopplöst att avgöra vem av dem som är pålitlig. När Anna Skipper är en auktoritär på området har man all anledning att vara skeptisk.
Vad jag däremot inte håller med Adamo om är hennes slutkläm. Där slår hon plötsligt fast att “den nya generationen”, oklart inom vilka ramar den ryms, saknar helikopterperspektiv och har tunnelseende. Orsaken till detta är att de går in på nätet regelbundet och kommer ut mer förvirrade. Jag kursiverar “går in” för att det antyder något om Adamos ringa kunskap om just nätet. Tumregeln är att om man förflyttar sig till något större så går man ut; ut i vida världen, ut på öppet hav, ut i rymden, ut på nätet. Nätet är nämligen fantastiskt stort. Petitesser kan tyckas, men jag litar inte på pekpinnar om den digitala världen från folk som “går in på nätet” eller använder en “data”, på samma sätt som jag inte lägger någon vikt vid åsikter om tennis från någon som “skjuter bollen”, eller hälsotips från någon som påstår att Himalayasalt inte innehåller natrium.
Vidare förklarar Adamo att det hela är en typisk nätsjukdom och att man tappar perspektiven av att vistas för mycket på nätet. Utan att utveckla det hela. Jag misstänker att det kan röra sig om sönderredigering av texten; kanske var Adamo på väg någonstans med sitt resonemang men var tvungen att kapa sin text för att den skulle rymmas inom ramarna. Men då hade det nog varit bättre att utelämna pekpinnarna om nätet, för utan en utförligare förklaring framstår det bara som okunnigt och korkat.
Nu ska inte det här bli en rant om Amelia Adamo, men jag anar ett symptom på något. Ett slags fundamental klyfta mellan den gamla och den nya världen. Det är samma slags resonemang som nu och då ploppar upp kring att använda websidor som källor, att googla uppgifter, att slå upp saker på wikipedia. Resonemanget går ut på att eftersom vem som helst kan publicera saker på nätet är uppgifterna osäkrare. Så långt förvisso korrekt, men vad man glömmer är att eftersom vem som helst också kan kritisera källan på nätet är det svårare att komma undan med felaktiga uppgifter. Tittar man på wikipedia kan man läsa diskussionstrådar där tveksamma uppgifter ifrågasätts. Eftersom diskussionstråden finns kvar kan var och en av oss själv dra slutsatser. Dessutom är själva poängen med en wiki just att varje redigering blir en ny version, och gamla versioner sparas. Sannolikheten att uppgifter som är helt uppåt väggarna skulle bli långvariga på wikipedia är obefintliga.
Resonemanget om nätets osäkerhet går vidare ut på att ungdomar (för det är alltid ungdomar som letar uppgifter på nätet, aldrig välutbildade akademiker, för de passar inte in i teorin) är för dåliga på källkritik och därför riskerar de att luta sig mot första bästa källa. Det må vara sant i vissa fall, men om det är något man lär sig på nätet så är det just källkritik. Samma människor som fnyser åt digitala källor tenderar att tro att allt som står i en bok är sant. Nordisk familjebok från 1913 till exempel. Det må så vara att en bok har en högre trovärdighet inbyggd eftersom den måste över en viss tröskel för att överhuvudtaget gå i tryck, men å andra sidan är boken trög och dyr att uppdatera. Nätet uppdateras konstant.
Och kanske är det just det som är folks problem med nätet; att det uppdateras så fort och frekvent att sanning blir ett väldigt flyktigt begrepp. Är man väldigt fäst vid tankesättet att det finns absoluta sanningar, då förstår jag problemet. Då måste det vara betydligt skönare att sätta sig i sin fåtölj och slå upp en gammal dammig bok, tryggt förvissad om att allt som står i den är sant. Fäll för säkerhets skull ner persiennerna också så det inte råkar fara förbi något modernt som inte nämns i boken.
Andra bloggar om: amelia adamo, internet, nätet, information, källkritik, intressant?
Zen and the Art of Motorcycle Maintenance börjar precis där: Vetenskapen ger oändligt många sanningar. Som alla dessutom är rätt, det handlar bara om hur man frågar. Det är inte helt enkelt att hantera det.
Daniel Brahneborg’s last blog post..Niklas drar fel slutsats
Någon la in en länk i din mail, en länk som, om du går in på nätet genom att klicka på den, leder dig till en radiosnutt som anknyter och akademiserar just kring samma ämne som du skriver om här.
Morrica’s last blog post..Balans
Bra skrivet!
Daniel: Det där lät mer som Douglas Adams. 42, men vad är fråga?
Din tilltro till nätet och dess ofelbarhet är rörande. Problemet är att det handlar om människor i botten – och männskan är en konstig varelse som gärna vill tro på det som passar in just där och då. Detta gäller dagens unga likväl som deras mammor och pappor ca. 500 generationer bakåt. OCh att wikipedia skulle vara nån slags orakel som sanerar sig själv börjar ju allt fler inse att inte stämmer.
Jag blir inte förvånad om någon berättar att Adamo har tonåringar som sitter för mycket vid datorn. Där kan man verkligen tala om att gå in. I det här fallet in i MMORPG världen. Dessa spel vidgar förvisso inte vyerna på den yngre generationen. De borde öppna gardinerna och titta ut lite ibland. Kanske ta en dusch, städa rummet.
Jag har tonåringar. Märks det?
Kanaljen’s last blog post..Gränser och hot
Hugo: Du har både rätt och fel om min “tilltro till nätet och dess ofelbarhet”. Rätt för att nätet är en infrastruktu och infrastrukturer kan inte göra rätt eller fel, bara behandlas och användas rätt eller fel. Fel för att jag inte tror att information på nätet skulle vara mer korrekt än något annat, utan bara lika inkorrekt. Men vissa resonerar som att saker automatiskt är fel för att det står på nätet, medan allt som står i böcker är sant. Den sortens tilltro tycker jag är mer än lovligt naiv.
Kanaljen: Åja, nog kan onlinespel vidga vyer. Det betyder inte nödvändigtvis att det gör det för alla. Men visst kan man gå in i ett spel, sådär så att omvärlden upphör att existera. Det kan man göra i böcker också, men då är det något magiskt och underbart medan det är skrämmande när någon låter sig uppslukas av ett spel. ;)
Det här är så bra! Jag menar Ditt inlägg. Det behövs alltid såna här inlägg som modifierar “Sanningar”. Och en sådan “Sanning” just nu är att nätet är totalt opålitligt; fullt av fördomar, olaglig fildelning, virus, porr, pedofiler, lögner, felaktigehter osv. Åtminstone är det så jag ofta upplever synen på nätet i min egen generation, = födda på femtiotalet.
Jag tycker inte att Du försöker skönmåla nätet men att Du försöker se det positiva i nätets faktaströmmar. Det är självklart som Du säger att fördelarna är att det uppdateras snabbt till skillnad från bokkunskap som lätt blir föråldrad. För att inte tala om forskning och vetenskap. Där ändrar det sig hela tiden. Nya forskarrön kastar gamla över ände. Men i böckerna blir det gamla kvar länge. Mest intressant blir det kanske om man läser böcker för att få djupet och sedan kollar på nätet vad som hänt med bokens fakta sedan den skrevs. Det kan ge goda och breda perspektiv på en fråga. Både i ett nutidsspektrum och över tid.