Helvetet blir aldrig fullt

Inom svensk ishockey för man en ständig kamp för överlevnad. Det handlar om att få det sportsliga att gå ihop med det ekonomiska. För att lyckas sportsligt måste man spendera ekonomiskt, och för att få ihop det ekonomiska måste man lyckas sportsligt, för annars har man ingen publik. Ett moment 22. Ett av grundproblemen är nämligen att gemene man inte vill betala för skit, och ett hockeylag är aldrig bättre än sin senaste match. Det finns hardcorefans som går på alla matcher, alltid, oavsett hur dåligt laget är, men för att lyckas ekonomiskt måste föreningen också få dit medgångssupportrarna, annars står man med en dyr trupp och tomma läktare. Då heter det att föreingen blöder.

För att rädda sig själva på kort sikt kan man då försöka höja biljettpriset, vilket riskerar att leda till ännu sämre publiksiffror. Människor har inte hur mycket pengar som helst, och ju mer biljetterna kostar desto högre krav ställer besökarna på spelkvaliteten – som inte heller blir bättre per automatik för att biljetterna blir dyrare.

För att få fart på ekonomierna i ishockeyns högsta serie har man i omgångar utökat antalet matcher som spelas, med resultatet att det blir fler ointressanta matcher. Publiken väljer då att spara sina pengar och gå på de viktiga matcherna istället. Hur roligt blir det när samma lag kommer på besök i hemmaarenan i parti och minut?

En tänkbar lösning som ratas gång på gång är att utöka serien till fjorton eller rent av sexton lag istället för tolv. Det blir naturligt fler matcher, men inte lika många trista möten mot samma gamla lag. Det utökar Elitseriens fanbase eftersom det finns lag i Allsvenskan som har gott om fans, varav Leksand och AIK kan nämnas som de starkaste rent publikunderlagsmässigt.

Varför gör man inte det då? För att Elitserielagen säger nej. Och varför gör de det? För att de inte vill dela kakan på fjorton eller sexton. Trots att det rent sportsligt skulle vara bra för alla, trots att det rent publikmässigt skulle vara bra för alla, och trots att det rent allmänt vore bra för svensk ishockey, så bromsar eliten för att de inte vill dela kakan med fler lag. Det handlar bland annat om tv-pengar från Canal+, och det hela är möjligen mer komplicerat än jag här försöker påskina.

Tänk er då om företrädare för elitserieklubbarna som organisation, tillsammans med ett antal hockeyspelare, gemensam försökte lobba igenom ett förslag som gav dem extrapolisiära befogenheter så att de kan kräva ut uppgifter från internetoperatörer för att kontrollera om folk sett deras matcher på pirat-TV istället för att gå på matchen. Och om så skett så ska enskilda hockeyklubbar kunna stämma skiten ur sina fans. Verkar det vettigt? Verkar det trevligt? Verkar det rättssäkert? Verkar det troligt att ett sådant förslag skulle hamna någon annanstans än i en dokumentförstörare?

Och nu till något helt annat.

Ett gäng ur den svenska kultureliten skriver på ett upprop för en lagstiftning som innebär att privata intressen får polisiära eller rent av extrapolisiära befogenheter. Detta för att de anser att fildelning skadar dem ekonomiskt. Det heter att kulturen blöder. Men mycket tyder på att kulturkonsumtionen ökar, även efter 1999 då fildelning blev ett begrepp tack vare Napster. Filmköpandet och biobesökandet ökar också. Så varför är eliten så sur?

För att de inte vill dela kakan med flera. Det kan nämligen vara så att den totala kulturkonsumtionen ökar på grund av att allt fler hittar allt mer intressant utanför de vanliga mainstreamkanalerna, tack vare fildelning. Så istället för att spendera pengar på BWO lägger de sina pengar på bråttombrassar eller fan vet jag. Martin Rolinski tycker då kanske att det är hans pengar som går till någon annan, men det är troligare att den som väljer att köpa någon annans musik helt hade avstått hellre än att köpa BWO. Jag förstår att det är otänkbart för vissa, men det kan faktiskt vara så.

Om det nu är så att eliten vill fortsätta vara eliten och inte dela med sig av kakan kan jag förvisso respektera det. Jag är inte heller särskilt sugen på att sänka min lön för att dela med mig av den till andra som vill ha jobb. Men var då ärliga och säg det. Säg inte att kulturen blöder, ty det är helt enkelt inte sant. Säg istället att mycket vill ha mer, att fan vill ha fler och att helvetet aldrig blir fullt.

The Internet isn’t free. It just has an economy that makes no sense to capitalism.

– Brad Shapcott

Läsvärt:
Daniel Brahneborg: Alternativ till Ipredlagen
Andra sidan: Musiker: kapa navelsträngen!
Dexion: Upphovsrätt och olagligfildelning
Marcus Fridholm: Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar och snackar och snackar
Badlands Hyena: Antiprivatkakbyrån


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

32 reaktioner på ”Helvetet blir aldrig fullt

  1. Jag har klurat vidare på det här med liknelser och jämförelser. Jag funderar på att skriva en samling berättelser där kultur, fildelning och branschorganisationer ersätts av andra begrepp, till exempel livsmedel, matlagning och livsmedelstillverkarnas motsvarande intresseorganisationer. Tanken väcktes delvis av dagens kycklinghysteri…

    Tänk dig en värld där livsmedelsproducenter bekämpar konkurrensen från ”pirater” som odlar sina egna grönsaker och därmed skapar konkurrens – fast kampen naturligtvis inte handlar speciellt mycket om konkurrensen utan mer om hur dålig och fel hemmaodlad föda är och hur snåla alla som odlar själva är. Eller en vardag där snabbmatsrestauranger spenderar miljarder dollar på att aktivt arbeta för ett förbud mot att sätta stopp för försäljning av vanliga livsmedel, samt tillverkning av kylskåp, spisar och andra tekniska lösningar som gör det möjligt att laga sin egen mat i hemmet. Hemlagad mat kanske är nyttigare och billigare, men tänk på alla anställda som förlorar sina McJobs om fler börjar äta hemmamat, det skulle skada ekonomin och tillväxten…

    Jag vet att jämförelserna haltar litegrann i dagsläget, ingen skulle ju komma på tanken att se hemlagad mat som något olagligt. Men om en bransch tillåts diktera lagar så varför skulle inte en annan bransch kunna göra samma sak i framtiden? Det är värt att leka med tanken i alla fall. Det ger insikter om vad som egentligen står på spel just nu.

  2. En tanke om fildelning: visst är det tråkigt för upphovsmännen som inte får betalt. Men i ett längre perspektiv är det pay-back time. Före möjligheten till fildelning, när man bara köpte vinyl och senare Cd, hur många trista låtar som man inte ville ha, har upphovsmännen fått betalt för? När deras s.k. ”verk” i mina öron är en skitlåt. För det är ju knappast så att man gillar alla låtar på en platta.

  3. Andreas: Det är en intressant jämförelse. Badlands Hyena är inne på ungefär samma spår där de menar att om man gör en kaka som smakar likadant som den bagaren bakar, så stjäl man av bagaren varje gång man bakar. Om man dessutom bjuder andra på kakor lider bagaren enorma förluster.

    Monica: Intressant vinkel, helt klart! Visserligen vill jag ha hela album eftersom jag tycker att sammansättningen av ett album är en komposition i sig, men det hindrar ju inte att jag har betalat för mycket skit.

  4. Monicas kommentar fick mig också att tänka på att vi är många som betalat dubbelt för musiken – först en vinylskiva (eller flera!) och sedan, när det formatet tog över, en cd (eller flera). Hm, undrar hur mycket man skulle kunna få för sina gamla vinylskivor? Har hört att vissa skulle kunna vara hyfsat värdefulla.

    Mia*’s last blog post..Brandrök i kvarteret

  5. Jag tänkte på en grej om det där med maten och kakorna. I och med att man lägger ner egen energi på att laga maten så skulle det vara bättre att jämföra det med att man själv tillverkar alla instrument och spelar låten själv, dvs inte något med fildelning att göra. Visst, det blir inte samma sak som orginalet av låten, men en McCheese blir ju inte samma sak som hemma som på restaurangen. Det är ju itne så att du lägger ner tid och pengar på att ladda hem en låt. Men om man nu odlar alla råvaror själv så kostar det och tar tid, jag har svårt att förstå exemplet om man ser det ur det perspektivet.

    @Mia*: Det beror helt och hållet i vilket skick skivorna är i, vad det är för skiva och vilken pressning det är. För att jämföra kan vi ta Beatles – Abbey road som exempel.
    En förstapress med den skivan (1969 pressad i England med äppleklistermärket) är extremt svår att hitta nu för tiden och kan, om man hittar rätt köpare, vara värd upp till ungefär 10k:-.
    Parlaphonepressningen (1969) som är pressad på Deccas vinylpress var mestadels en Exportvara. Hittar man rätt köpare till den så kan man få upp till 30k:-. Är det pressningen från 1970 så är den värd mycket mindre.
    Om vi jämför samma skiva men att det är en Japanpress så är den värd runt 1500:-
    Och en Svensk NicePrice skiva är inte värd ett ruttet öre (kanske en femtiolapp är vad man kan få).
    Så det beror helt och hållet på vilken pressning, var den är pressad, och hur sliten skivan är som bestämmer priset. Valet av köpare är underförstått och, så klart, artist och album.
    Är skivan helt oanvänd och fortfarande har plastskyddet kvar så får man mer än om den är öppnad.
    (lite OffTopic men det får ni leva med. [Får raderas om det känns att det inte ska finnas med här.])

    Så är det ju såklart som Josh säger. Artisten får ju inte betalt för att du säljer deras skivor, men de har redan fått pengarna när man själv köpte skivan.

    aku’s last blog post..om framtiden

  6. Som Monica säger, förändringen kanske inte består i att publiken har bytt smak och slutat betala för sådant den betalade för förr, utan förändringen består i att artisterna nu får veta att den musik de fick betalt för förr egentligen var någon annans musik.

    Måhända är skivbolagens dröm, systemet som avslöjar exakt vad varje konsument lyssnar på och hur mycket, i själva verket deras värsta mardröm. ”Du vill inte veta.”

  7. Aku: Jag förstår din invändning, men du gör det onödigt svårt för gemene man att laga mat eller baka. Om det är sådär folk tror att det går till så förstår jag att folk lever på färdigmat. ;)

    För att baka en kaka behöver man inte odla vete, bygga en kvarn för att mala det till mjöl, och så vidare. Det går bra att köpa ingredienserna. På samma sätt kan man köpa instrument. Så för att mötas halvvägs skulle man väl kunna säga att en liknelse med att baka en kaka och bjuda sina vänner på motsvarar att spela in en cover och distribuera till sina vänner. Jag är ganska säker på att man inte får det heller, inte utan godkännande av upphovsmannen och, inte minst, dennes bolag som kommer att lida oerhörd ekonomisk skada av din cover.

    Anders: Du är nog inne på nåt där.

  8. @aku: Haha, mina vinyler är inte några särskilt exklusiva pressningar. Såvitt jag vet. Med ”hyfsat värdefulla” menade jag summor i storleksordningen max en eller ett par hundralappar. Om vi nu pratar pengar så minns jag mycket väl hur jag vid 12 års ålder fick kämpa för att få ihop de 42 kronorna det kostade att köpa den senaste Runaways-plattan. :)

    @Josh: Du låter preciiis som din saaambo när du skriiiver så där. :) Det där är faktiskt lite lustigt – det är ju mina skivor som jag får göra vad jag vill med. Men ändå inte helt och hållet, väl? Man kan kanske tycka att det här med bestämmanderätten över artistens alster (eller bolagets inspelning) kanske borde gälla även i pressad form. Hm. Vad är det jag en gång i tiden köpt, egentligen? En icke-exklusiv lyssnarlicens + ett fysiskt medium? Man ska nog inte tänka för mycket på sådana saker…

    Mia*’s last blog post..Veckans lyx och flärd

  9. Josh: Visst blir det svårare om man ska göra allt från noll, vilket gör att det blir helt och hållet din produkt, så länge man inte plagierar.

    Covers vet jag inte alls hur det fungerar, men något säger mig att det behövs lite pappersarbete innan man får distributera. Att endast spela upp den för en publik är nog en annan historia, för annars skulle inte de tusentals coverband som turnerar Sverige ha råd att leva.
    Fast, jag har svårt att förstå hur skivbolag tänker.

    aku’s last blog post..the opium for youngsters

  10. Mia*: Det blir lite lustigt när upprörda IPRED-förespråkare uttalar sig och blandar ihop upphovsrätt och äganderätt. Upphovsrätten är ju snarare ett undantag från äganderätten. För precis som du säger; du har köpt något, men du äger det ändå inte fullt ut.

    aku: Ja, men nu har vi väl ganska väl ringat in skillnaden i branscherna? Jag behöver inget tillstånd från bagaren för att baka pepparkakor som smakar precis som hans och sen bjuda antipiratbyrån på, men jag behöver tillstånd från Gessle för att göra en cover på en låt som han plagierat av någon annan. ;)

  11. Mia*: Det vet man aldrig. Ett gott tips är att surfa in på popsike.com och se vad skivorna gått för på eBay. Det tråkiga är att den sidan helst listar upp de mer exklusiva fynden. Men det är det bästa verktyget jag hittat.

    aku’s last blog post..the opium for youngsters

  12. aku: Så kan vi säga ja. :)

    Nu ska jag väl i rättvisans namn säga att jag inte anser att bolagen bara är av ondo. Det finns en del påkostade och storslagna produktioner som aldrig hade kommit till om inte ett bolag investerat pengar i projektet. Jag tror att det finns massor av kunnande i de olika bolagen, vare sig det gäller film, musik eller böcker. Men just hanteringen av upphovsrättsfrågan och sättet man är beredd att förklara krig mot kunderna på ger enormt mycket bad will.

  13. Josh: Jo, jag skrev lite om det för ett tag sen. Jag tog upp Mudcrutch (Tom Pettys senaste projekt) album vilken de släppt i tre olika utföranden. Det tror jag inte hade varit möjligt utan ett bolag i ryggen. Att bolaget (Reprise) är ägt av Warner så kan man ju anta att Petty haft ett finger med i leken och verkligen jobbat för de olika pressarna som gjorts. Eller så har Warner kvar bolagets policy att ge artisten full frihet. Om de har kvar policyn att det är artisten själv som äger verken vet jag inte, men det är föga troligt.

    Det är i alla fall ett av de två bolag (White Rabbit [Sony] är det andra) som är ägda av de stora. Och jag söker fler liknande.
    Annars så är det independent bolag, så som Hydra Head och Stockfisch, som är extremt duktiga på det de gör. Tyvärr så är väl de flesta banden lite halvtaskiga.

    aku’s last blog post..the opium for youngsters

  14. AKU: Så när jag är positiv till fildelning av mitt eget material, så tror du att skivbolagen inte tycker att det är negativt alls eftersom min fildelning inte handlar om deras produkter? Tycker du verkligen att det är så? Det gör inte jag. Jag påstår att det är konkurrensen som är problemet, att lyssnare väljer det mest bekväma och tillgängliga alternativet (att ladda hem material från nätet) istället för att köpa materialet genom det kommersiella utbudet. Jag önskar att fler kunde utgå ifrån konkurrensaspekten…

  15. Andreas: När har jag sagt att jag tror att bolagen är för fildelning? Det enda som jag inte förstod exemplet fildelning vs. egen produkt eller McBurgare vs. hemmaburgare vilket i mina öron inte går ihop.
    Sen tror jag ju i och för sig att om du har kontrakt med ett skivbolag så är det inte bara du själv som har distributionsrätten till materialet utan även bolaget (obs: tror), vilket gör att bolagen går hårt mot fildelning även fast du nu skulle vara för delning av ditt eget material. Det är ju fortfarande så att de står för den stora kostnaden av produktionen av ditt material. Skulle det vara såhär så sitter du i en tajt sits med risk för kontraktbrott och allt vad som händer efteråt.

    Om du inte har ett kontrakt med ett bolag så är det du själv som får står för alla kostnader och har ensamrätt (om du kör solo) till din material och kan distributera det hur du nu vill. Och då är nätet det perfekta verktyget, vilket de flesta bolag inte har förstått. Men alternativet CD/Vinyl bör finnas kvar enligt mig. För det finns de som är hardcorefans av den fysiska skivan.

    Om det är Tom Petty exemplet du menar så ska det stå ”full _konstnärlig_ frihet” och jag ber om ursäkt för det glömda ordet.

    Jag önskar att fler kunde utgå från fler än sitt eget perspektiv.

    aku’s last blog post..live på gång

  16. För att knyta an till AKU’s påpekande om CD och vinyl så har jag noterat ett ökat utbud av vanliga album i vinyl runt om i de kvarvarande skivbutikerna här i Stockholm. Och var och varannan leksaksbutik för vuxna män (Clas Ohlson/Kjell & Company) säljer vinylsvarvar med USB-koppling. Funderar på om detta bara är en nostalgiyttring eller om man på allvar uppskattar vinylskivans ljudkvalitet? Kanske vi kan hoppas på båda världarnas samexistens (fildelning och konventionella skivor)?

    Peter Harold’s last blog post..Ordet är tidelag

  17. AKU: Jag har haft ett flertal skivkontrakt med både små och stora bolag och har släppt musik på CD, DVD och vinyl under några års tid. Utöver det har jag gett ut egen gratismusik på nätet i mer än tio år och gör det fortfarande. Jag har ett urval av perspektiv att utgå ifrån. Det jag ville lyfta fram var att skivbolagen säger sig bekämpa piratkopieringen, men det drabbar med automatik alla fildelare inklusive nätartister – oavsett vad det är för material som delas. Det blir fildelningen som pekas ut som brottet, inte spridningen av specifikt kommersiellt material. Och plötsligt har alla icke-kommersiella artister fått en knäpp på näsan när deras verktyg för att sprida sin musik stängs ner med hänvisning till den onda piratkopieringen. Två flugor i en smäll.

    Men debatten handlar bara om piratkopieringen av kommersiellt material, sällan om att laglig fildelning är ett spännande och kostnadseffektivt komplement (och i vissa fall ett alternativ) till kommersiell musik. Jämförelserna baseras på att det inte spelar någon roll vad människor äter när de lagar maten hemma, de kommer oavsett vilket att bli mätta på ett enkelt och bekvämt sätt och därmed inte känna något intresse för att gå och köpa snabbmat. Därför måste hemlagad mat stoppas, inte bara hemlagade McDonk-kopior. Att kylskåp och spis måste förbjudas sägs däremot bero på att de kan användas till att laga just McDonk-burgare. Litegrann som den äldre jämförelsen om att förbjuda fordonstrafik och riva vägnätet i syfte att uppnå nollvisionen…

    Nu har jag i och för sig slutat diskutera fildelning på allvar sedan några år tillbaka. Det kändes som slöseri med energi eftersom branschen (som jag under flera år själv varit en del av) inte ville lyssna och inte ville förstå fördelarna med fildelning som distributionsmetod. Därför är jag mestadels en tyst röst idag. Jag yttrar mig via valsedeln istället. Och spontana kommentarer på bloggar, när jag inte kan hålla fingrarna i styr. :)

  18. Peter: I och med att mastringen inte kan göras lika dan på Vinyler som man kan med CD-skivor så: Ja, det finns väldigt många som uppskattar ljudkvalitén. Jag är en av dessa och köper hellre en skiva som vinyl än CD. Allt för att slippa mordet på dynamiken som uppstod i mitten av 90-talet.

    Andreas: Då förstår jag vad det var du menade.
    Det skulle vara i den ondaste av alla världar om piratkopieringen skull stängas ner. Så du kan lugnt, så länge du inte är under kontrakt, fortsätta dela med dig av din musik. Jag menar, jämför Windows med bolagens musik och Linux med din musik. Bara för att det ena inte får delas så kommer ju det andra inte försvinna. Det kommer, tvärt om, växa.

    aku’s last blog post..live på gång

  19. Aku: Grejen är den att det bolagen försöker få till just nu är att skrämma folk till att inte ladda ner musik alls. Det drabbar upphovsmän som VILL dela med sig, för att folk inte kommer att våga ladda ner någonting alls av rädsla att bli stämda.

  20. Josh: Det är klart, men så länge en upphovsman står på sig så kommer det inte vara några större bekymmer att få ut sitt material till folket. Det jobbigaste faller på konsumenten, inte upphovsmännen.
    Och då har jag inte sagt att upphovsmän inte drabbas.

    Man kan vrida och vända på det där hur länge som helst och ändå komma fram till samma sak: IPRED är ett av de värsta saker som kan hända kulturen och att det är fel väg att gå.

    aku’s last blog post..live på gång

  21. [Comment ID #51297 Will Be Quoted Here]

    ”Jag vet att liknelsen haltar” är bara förnamnet. Liknelsen är ogiltig naturligtvis, och det visste du nog redan när du skrev den. Problemet är att du försöker likställa illegal nedladdning med produktion av film/musik. De stora bolagen hindrar inte dig från att skapa din egen film eller musik (odla själv), däremot ser de av lätt begripliga skäl med omilda ögon på dem som stjäl deras produkter. Den åsikten delar de säkert med ICA.

    Jag kan heller aldrig påminna mig om att jag har sett en kampanj där Sony försöker förbjuda digitala filmkameror eller musikinstrument (köksutrustning). Tvärtom är Sony en av de största producenterna av kameror och de tillverkar programvaror för att redigera musik.

    Slutligen är det så att om illegal fildelning försätter bolagen i konkurs (McD stänger sina restauranger) så finns det inget nyttigt hemlagat att ersätta deras produkter med. Men jag tror faktiskt att alla som laddar ner illegalt kallt räknar med att det finns tillräckligt många som köper ”hamburgare” för att McD ska kunna fortsätta producera sina varor. Det är detta som gör mig ilsken. Som laglig konsument subventionerar jag er illegala hobby. Och ni är dessutom orsaken till att IPRED-lagen klubbades igen. Jag förbannar er!

  22. Förbanna hur mycket du vill du. Jag köper en jävla massa kultur – jag är trött på att bli kallad tjuv. Sen kan du härja hur mycket du vill om de stackars bolagen som kommer att konka (vilket jag betvivlar) men att därifrån dra slutsatsen att en privatpolis är en bra sak kräver ett visst mått av idioti.

Kommentarer inaktiverade.