Dag tre i vårdkön
Idag pallrade jag mig ner till sjukhuset vid niosnåret för att lämna ett urinprov. Trodde jag. Nejdå. Jag skulle skrivas in och vänta en massa. Ett tag fruktade jag att jag skulle få straffvänta för att jag var så uppkäftig och trodde att jag som individ hade något att säga till om beträffande min egen vård, men så blev det faktiskt inte. Däremot har jag nu uppnått frikort, alla gamla tanters dröm, så jag jublade lite och sa till receptionisten att nu ska jag bli riktigt sjuk så jag får valuta för pengarna.
Jag blev upphämtad ganska snart av en sköterska som visade in mig i ett undersökningsrum där jag blev stucken för tredje gången inom ett dygn i samma arm. Den börjar göra lite ont nu. Sen föreslog hon att jag kunde lägga mig ner i väntan på läkare. Några minuter senare kom hon tillbaka för då hade hon kommit på att jag inte skulle vara på kirurgin utan på medicin, vilket jag egentligen hade utgått från men inte orkat ifrågasätta. Så hon lotsade mig över dit, via en lite hemlig genväg genom ett förråd, och bjöd mig att ligga där istället. Sköterskan var mycket trevlig ska sägas, frågade om jag visste hur man höjde huvuddelen på britsen och pekade på några tidningar. Det var samma rum som jag satt i dagen innan så jag känner till den där tidningshögen och sa att den inte intresserar mig eftersom det är några heminredningstidningar och Amelia, och jag är varken homosexuell eller en kvinna över fyrtio. Jag tror att så länge man orkar vara en dryg komikerwannabe är man inte döende.
En läkare dök faktiskt upp idag. Han ställde samma frågor som alla andra ställt tidigare, och klämde på samma ställen som alla andra gjort, plus att han lyssnade på mina lungor. Jag undrar om det är lag på att stetoskop ska vara iskalla. Antingen det, eller så har läkare nåt slags sadistisk läggning och därför förvarar stetoskopen i frysboxar tills det är dags för användning. Någon borde tipsa Bush om det – jag var redo att erkänna vad som helst för en stund.
Jag blev så småningom skickad till röntgen för att röntga lungorna, och vid det här laget började det verkligen kännas som att de griper efter halmstrån. Samtidigt gjorde det mig rädd, för när det enda konkreta som konstaterats är förstorade/svullna lymfkörtlar, och vi vet ju vad som brukar angripa just lymfkörtlar. Massor med andra saker också, men även det onämnbara. Kombinera det med en lungröntgen utan förklaring, och ni förstår säkert att jag blev lite orolig.
Efter röntgen, som gick fort och smidigt förutom att jag beordrades stå i positioner som var omöjliga, slog jag mig ner och väntade på resultaten. Sent omsider blev jag hämtad av en sköterska och visad in i ett rum, som inte var ett undersökningsrum. Nu blev jag rädd på riktigt, för det här var ett försök-till-mysigt-rum i sjukhussnitt. En soffa, en fåtölj, och ett skrivbord med skrivbordsstol åt läkaren, och min första tanke var antagligen samma som hos alla andra som klivit in i det rummet: Här levereras de dåliga nyheterna.
Jag satt där och våndades ett tag innan läkaren kom in och förklarade att bilderna från lungröntgen såg bra ut och att han ville boka in en tid på fredag för att göra ett vävnadsprov. Benmärg alltså. Det är mysigt, har jag hört. Detta för att bekräfta eller utesluta lymfom. Så det var inga direkt dåliga nyheter, förutom att de fortfarande inte vet vad det är för fel på mig. Och de rent goda nyheterna är ju att jag fick en tid bokad och slipper sitta på akuten mer.
Det här är verkligen ett avsnitt av House. Ni vet, först vet de ingenting, sen gissar de, sen visar det sig att det var fel så då gissar de lite till och det var också fel, och sen tar de ett benmärgsprov. Det gör susen. Man undrar ju varför de inte tar benmärgsprov direkt, men jag misstänker att serien inte skulle ha lika många tittare då.
Fortsättning lär följa.
Andra bloggar om: vård, sjukvård, sjuk, sjukhus, akuten, södertälje
Jag kan bre på det att du har hört att det är mysigt med benmärgsprov att det är det verkligen. Tigga och be om dormicum är en bra idé eftersom de inte kan bedöva själva benet men det är ju bra att de är noga för än gångs skull.
Jessika’s last blog post..Ptja vad kan man säga?!
Iiiiiish! Märgprov.. aaaj. *ryser* Men du… du ska se att det är någon förbaskad struntsak som de missat, för de är klåpare hela bunten. :) Du är snart frisk, utan att fått svar på varför du ens var sjuk. ;) *kryapådigkram*
Se för fan till att bli sövd, eller nåt! Du vill INTE vara medveten om vad som pågår när de skall ta märgprov, inte om den vittnesbörd jag hört har något med verkligheten att göra :|
Låt oss hoppas att det är nåt jävla litet skitvirus som härjar och som din kropp snart spolar ur systemet.
Jamen, fan. Jag håller tummarna för dig idag.
Mia*’s last blog post..Måsen har landat
House är OK, det slutar väl som regel lyckligt? Det är när sjukhusbesöken blir ett avsnitt av Riket det är dags att ta sin säng och gå. Den där hemliga vägen genom ett förråd, var det möjligen i källaren? Jag ser tecken på att Riket närmar sig. Om du får dela rum med grymt lång kille som heter Åge så är det bara att springa.
*S* Det var faktiskt nån tant som pratade danska där…
[...] båda två här hemma för tillfället, jag vaknar dessutom ett par gånger per natt av att Josh kvider och snurrar runt i sömnen. En armbåge i ögat gör tydligen varken till eller från, men [...]