Fri
Jag hade för avsikt att avsluta året med en privat och positiv postning. Bara för att chocka er liksom. Men så blev jag sjuk och plötsligt blev det lite svårare. Jag ska göra ett försök ändå.
För sex-sju år sedan brakade mitt liv ihop. Några olyckliga omständigheter kombinerat med brist på struktur i tillvaron och ett redan då halvdassigt mående resulterade i en depression. Utan att sätta igång något vältrande i självömkan kan man sammanfatta det hela med att jag slutade bry mig. Räkningar på hög men vad spelade det för roll när jag ändå inte kunde betala dem?
Så småningom tyckte inte att hyresvärden att jag skulle bo där längre. Så jag flyttade, först hem till morsan och därefter blev jag inhyst hos en vän i Stockholm. (Lyckligtvis har jag flyttat från det där gangsternästet och tagit mig till Södertälje istället, för visst var det väl i mitt gamla område de sköt folk häromdagen?) Så småningom började jag jobba lite men det var ändå högst sporadiskt och på grund av fordringsägare och brist på trygghet i pengaflödet var jag tvungen att gömma pengarna för att ha något att leva på till nästa jobb. Skulderna växte.
Så träffade jag Drottningen och med tiden blev vi ett par. Jag tillbringade min mesta tid hos henne men fortfarande oförmögen att ta mig för något vettigt, som att ringa några samtal och försöka få hjälp, till exempel. Så till slut undrade hon om det var i sin ordning att hon ringde åt mig, vilket jag inte hade några problem med. Det var då hon fick det numera klassiska svaret “du får väl slänga ut honom då, det kanske är det han behöver”.
Jag började träffa en prattant och käka Zoloft och gradvis återvände jag till livet, började jobba, upprättade avbetalningsplaner och även om det gick plågsamt långsamt så gick det, steg för steg. Jag misströstade ofta eftersom skulderna, skamskulderna, uppgick till summor som kändes omöjliga att betala av. Att jag såg det så är kanske inte så konstigt så här i efterhand. Jag hade ägnat så mycket tid åt att leva från dag till dag att jag helt saknade långsiktigt perspektiv.
I oktober gjorde jag ett nytt försök att sluta äta psykofarmaka. Den här gången tog jag det långsammare och det fungerade bättre.
Med åren har jag bytt jobb, kommit upp i lön, betalat av allt mer samtidigt som jag också har haft ett sparande, och igår, tisdag, dunkade jag in en klumpsumma på drygt tjugosextusen kronor till Intrum Justitia. Därmed är jag skuldfri1. Ryggsäcken jag packade åt mig, eller som packade sig själv medan jag glodde i väggen, för alla dessa år sedan är numera borta.
För första gången på många år känns det som att jag vågar tänka långsiktigt, och faktiskt ser fram emot framtiden. Den ter sig tyvärr inte särskilt ljus, med tanke på alla dumheter vår regim tvingar igenom (det är mindre än fem timmar kvar tills de ofärdiga FRA-lagarna träder i kraft till exempel och sen ska de “lagas” i efterhand) men jag är mer triggad än någonsin att bekämpa dumheterna överallt jag kan. Jag har riktigt bra skäl till det.
Jag har förstås inga garantier för att jag inte sugs ner i det svarta hålet igen. Det finns där i ögonvrån och det finns dagar då det drar mer än andra, men jag har en bättre struktur på tillvaron idag, jag har ett starkare socialt skyddsnät och framför allt har jag erfarenheten av vad det innebär, och hur långt det är att klättra upp igen.
Gott hopp, alla!
Andra bloggar om: frihet, ekonomi, skulder, depression, framtid, intressant?
- Fri från skamskulder vill säga. Det finns lite studieskulder, men det är ju normala, acceptabla saker. [↩]
Det samma Josh! Detsamma!
Jessika’s last blog post..Enter 2009
Befinnner mig tyvärr fortfarande i den nedre skalan av din historia, men jag måste säga att händelserna du berättar om stämmer skrämmande väl överens med våra egna, och kanske, kanske, en vacker dag jag – eller vi båda – kan proklamera oss skuldfria. Men just nu är det lite för långt bort för att längta efter, eller det är milsvida längder från att längtas efter.
Kanske nästa år bringar lycka. :)
Gott nytt!
drf’s last blog post..2008 – Uppsvingens och nacksvingens år
Du kanske kan ta ovanstående som en inspiration och ett bevis på att det faktiskt går.
Åh, så glad jag är för din skull! Grattis och Gott Nytt 2009!
Kristina af Knusselbo’s last blog post..Och så är det vinter
Och så tycker jag det är märkligt att din grej som ska visa ens senaste bloggpost, visar en väldigt gammal sådan och inte alls den senaste?? Beror det på min blog eller på nåt fel i din plugin?
Kristina af Knusselbo’s last blog post..Och så är det vinter
Fast när jag kollar så sammanfaller det med att jag bytte tema så då är det nog något hos mig som ställer till det. Synd att jag inte har någon aning om vad det kan vara… :(
Kristina af Knusselbo’s last blog post..Och så är det vinter
Fy fan vad härligt att läsa!! Jag är så glad för din skull, att du klarade av det! Jag vet ju hur mörkt allt var för dig ett tag. *kramar på*
Carina’s last blog post..Sista för året?
Man kan bara ta det lite i taget, förr eller senare ser man slutet på tunneln. Att bli förtidspensionär mitt i alltsammans gjorde inga under i att försöka ordna upp ekonomin. Tvärtom. Det segar sig på. Och seeeeeegar sig på.
Jessika’s last blog post..Enter 2009
Carina: Lite julgodis och en bok hjälpte.
Alla: Det är många som förtjänar cred för att ha stöttat på olika sätt, men det riskerar bara att bli fånigt. Jag utgår från att ni vet vilka ni är. I slutänden är det ändå jag som har klättrat, även om jag aldrig hade lyckats utan er.
Kristina: Jag gissar att det är på din sida det strular ja, för jag har inte sett att det krunchar för någon annan. Märkligt ändå att teman kan påverka. Jag trodde att “senaste” hämtades ur flödet, typ.
Kan väl inte säga annat än grattis! Hoppas verkligen du kan hålla dig på denna sida avgrunden, den är faktiskt lite trevligare, trots allt :)
Ifall du skulle trilla dit igen, oavsett anledning, så kom ihåg… Be dina vänner om hjälp!!! Det är sällan man tar sig ur situationer som din ensam, men riktiga vänner ställer alltid upp.
Gott nytt år!
Martin’s last blog post..FRA-lagen, möt FRA-protesten.
Det var väl ändå fan att de jag känner mest anknytning till bland bloggarna har så mycket i bagaget. Jag har en hel del jag med och det är uppenbart att kaka söker maka.
Men det betyder också att du är en förbannat bra människa. Jag har vägrat befatta mig med skitstövlar för länge sedan och är ganska kräsen där. Så gott nytt år min vän och låt oss glädjas över att vi INTE ligger på kvalplats vid nyår!
*nickar* I do.
drf’s last blog post..2008 – Uppsvingens och nacksvingens år
Grattis! Och visst är det inspirerande att det kan ordna sig, om man har stark vilja och motivation.
Tänk en sak hade Göran Persson rätt i: den som är satt i skuld är icke fri.
Men han har väl snott det, låter bibliskt.
Grattis till friheten i dubbel bemärkelse.
Det tragiska idag är ju att friheten begränsas av “våra” myndigheter och politiker.
Ibland undrar jag om det inte ren och skär dumhet i vissa fall. Möjligen pga bristande erfarenheter utanför den politiska scenen.
larserick’s last blog post..Nyår.
Jag hade ingen aning om att du har haft det sa risigt. Grattis nu i varje fall. Nu ar alla dina framtida intakter dina. Och Gott nytt ar.
HeMo/Messerschmitt’s last blog post..Riskanalys
Martin: Ja, jag vet nu att det finns hjälp att få, och att det finns folk som VILL hjälpa. Då tyckte jag tydligen fortfarande att det var lite skamligt så jag gjorde mitt bästa för att dölja hur det stod till.
Studiomannen: Skitstövlar behöver man inte. Om jag ska se något positivt i allt det här (även om priset varit på tok för högt) så är det att jag har gallrat ur och lärt mig vilka som är mina vänner.
Larserick: Har jag kämpat ner mina demoner ska jag väl kunna kämpa ner regimen också. ;)
HeMo/Messerschmitt: Tack. Gott nytt.
Många med dig har gett upp räkningarna när måendet kraschat. Var stolt över att du ändå lyckats betala av skiten, inom en ganska snar tid också, och ha ett finfint 2009! :)
En historia jag kan allt för väl.
Det är ofta tungt och det går långsamt, men jag har varit på någorlunda stadig uppgång det senaste året iallafall.
Fick en plågsam påminnelse om var det kunde slutat när en av mina bästa vänner tog livet av sig precis innan jul, en vän som precis som jag hade känt igen sig i det mesta du skriver men till skillnad ifrån mig så sökte han aldrig hjälp och ville/kunde inte ta emot någon annan hjälp än pengar för stunden som han sen gjorde allt annat än något vettigt med.
Fixade diverse direktnummer till honom via mina egna kuratorer och läkare för att underlätta för honom att ta steget att söka hjälpa så han slapp harva igenom det ofta rätt otrevliga bemötandet man får, men i slutänden så var han ändå tvungen att ta steget själv..Vilket han tyvärr valde att inte göra =(
Nåja, the show must go on!
Gott Nytt
Yrvaken’s last blog post..Merry F***ING christmas
Strongt gjort, grattis! Och tack för din blogg.
det där är min dröm – att bara kunna sätta punkt och gå vidare.
när du pratar om skamskulden använder du definitivt rätt ord.
ett vuxet liv av (till största delen odiagnositiserad) bipolär sjukdom har gett skam, skuld och skamskulder. saker man inte pratar om men som ger en ångest varje gång brevbäraren kommer.
även om du skulle sjunka ner i svarta hål, så har du iallafall vetskapen att du klarade dig inte bara ut ur ett förut, utan fyllde igen det också.
Yrvaken: Tragisk historia det där. Jag beklagar sorgen efter din vän.
Ylva: Tack själv.
Lisa: Det är en dröm som kan gå i uppfyllelse.
Grattis Joshen, det har du hederligen förtjänat.
Marcus: Ja, det är ju just det. Jag har betalat tillbaka vartenda öre och varenda ockerränta och jag har gjort det med hederliga medel. Det är dyrköpt stolthet, men nog fan är jag stolt!
Skönt att höra! Det behövs, såhär i början av ett år då jag tänkt göra allt rätt istället för att bara göra saker på det sätt som varit enklast. Jag har skulder på en nivå som får många att skratta av misstro, gamla synder som kommit tillbaka och bitit mig i röven – och lite yngre synder som är helt och fullt självförvållade och därför inte är något att käfta om.
Fördelen är att jag inte dras med någon depression, utan det handlar enbart om att bryta en nedåtgående trend och tänka om och verkligen få saker gjorda. Jag har viljan och möjligheterna även om det lär ta några år att få ordning på allt. Jag ser fram emot dagen då jag kan skriva samma sorts inlägg som du har gjort här. Om jag bara får leva och behålla hälsan (och förståndet!) så kommer den så småningom. Jag lovar att skriva och tacka för inspirationen när jag kommer upp i din nivå. :) Tills dess är det bara att bita ihop och försöka hålla riktningen framåt!
Andreas’s last blog post..Time to suit up!
Gott hopp, helt klart. Och ett stort jävla supergrattis till skamskuldfriheten! Jag är glad att jag kunde bidra med något, men glöm för all del inte att det gavs åt båda hållen. Framtiden ligger öppen för oss, min vän!
Mia*’s last blog post..Måsen har landat
Grattis till friheten! Det är fan så starkt gjort att kravla sig upp ur det svarta hålet.
Jag tror att du har goda chanser att hålla dig kvar på fast mark. Det är ingen fara att se mörkerhålet i ögonvrån så länge du har blicken framåt. Med en Drottning att älska och en regim att störta lär du inte ha några problem att hitta mål och mening i livet!
Lycka till med allt du föresätter dig
/K
Andreas: Och jag ser fram emot att läsa det när den dagen kommer. :)
Mia*: FRAmtiden ja. ;)
Karibien: Jag kanske borde tacka regimen för att den givit mig en mening med tillvaron.
Hurra!
Härligt att du kommit så långt! Jag är så glad för din skull.
Älvan’s last blog post..Det allra heligaste?
Grattis.
Det är fruktansvärt bra gjort att vända på spiralen.
Respekt.
Kudos Josh! Starkt jobbat!
Tack alla.
Ajaaa. Jag är så glad för din skull, det är så bedrövligt nere i hålet, det är gott att slippa kravla där.
(Apropå kravla så måste jag verkligen fixa bort den här gröna nätverkskabeln jag har över vardagsrumsgolvet. Den är INTE kompatibel med en Essing som lärt sig kravla och som tycker att den är en HÖJDARE att tugga på.
Kanske inte helt optimalt, även omd et bara är svagström i den..)
Grattis som sjutton, kort sagt!
Essa’s last blog post..Julafton på ett helt nytt sätt
Starkt jobbat – jag vet hur skönt det är att bli skuldfri (även om summan kanske inte var lika stor), den känslan är du verkligen värd. Gott hopp och god kamp!
Gläds innerligt med dig och Drottningen. Vilket jobb ni har gjort!
[...] Åren som följer var nog så intressanta, men det var inte jag som var huvudpersonen. [...]