Bloggosfären är summan av dess deltagare
En Anders Emretsson tycker att bloggosfären borde växa upp. Detta för att den svenska bloggosfären är navelskådande och bara förmår engagera sig i “sina” frågor, enligt Emretsson. Som intäkt för detta väljer han den senaste Marklundaffären. Emretsson jämför med den amerikanska bloggvärlden och ett exempel där bloggare kämpat ner Washington Post i ämnet klimatet.
Nå. Till att börja med blir det mer meningslöst att prata om bloggosfären som en enhet för varje dag som går. Att prata om vad bloggosfären tycker är ungefär lika träffsäkert som att uttala sig om stockholmarnas favoritfärg. Man kan förvisso se att en del tongivande bloggare triggar på vissa saker, men jag tror samtidigt att man med säkerhet kan säga att det alltid är en minoritet som deltar i de diverse frågorna. Utifrån det skulle man lika gärna kunna dra slutsatsen att bloggosfären skiter i, vilket förstås är lika galet det.
Däremot kan man förstås notera att det finns en ganska stor och högljudd klick bloggare som går igång på ämnen som politik, personlig integritet och media. Jag tror att det förklaras enklast med att det är det vi förstår oss på. När Emretsson jämför med den amerikanska bloggvärlden bör han komma ihåg att jänkarna har en betydligt större befolkning att ösa kunskap ur. På trehundra miljoner människor bör det finnas fler klimatkunniga personer med en blogg än det finns på nio miljoner. Det är tämligen enkel statistik. Därutöver finns säkert skillnader i debattklimat, mediehantering, med mera. Jag vet föga om vare sig amerikansk media, bloggvärld eller om klimatfrågan och kan därför inte uttala mig om varför den amerikanska bloggvärlden kan ta sig an just klimatfrågan. Men jag känner mig ganska säker på varför delar av den svenska bloggvärlden brinner för de frågor den brinner för – för att det är det vi brinner för. För att det är ämnen vi kan.
Och det är väl gott så, Emretsson? Det är väl bra att folk uttalar sig om saker de förstår sig på? Jag personligen vill då i alla fall inte se en situation där bloggvärlden kämpar ner till exempel en tidningsredaktion enbart genom ett numerärt överläge, men har fel. Vi har för mycket alarmism redan som det är, och gammelmedia står för en del av den. Det vore mycket tråkigt om bloggvärlden hemföll till att i okunnighet skrika sig till att få “rätt”.
Dylikt kommer säkert att hända. Personligen tyckte jag att den första Marklundaffären hade vissa sådana tendenser, men jag är för okunnig i just det ämnet. Jag har varken läst Gömda eller Sanningen om Gömda och läste därför inte särskilt mycket av det bloggare skrev om ämnet, men spontant fick jag känslan av ett drev som hängde upp sig på en formulering på ett bokomslag. Jo, jag vet att det var mer än så. Vidare kände jag att trots att mitt förtroende för Liza Marklund aldrig varit något att hänga i julgranen hade jag ännu mindre förtroende för Monica Antonsson, Ramona Fransson och intelligentian på Familjeliv.
Det finns vissa saker jag föreställer mig skulle kunna resultera i att en stor mängd bloggare får igång ett drev som till slut ger resultat, även om det är på felaktiga grunder. Frågor som väcker djup avsky kan få människor att reagera reflexmässigt, känslomässigt, istället för rationellt. Prostitution är en sådan fråga men där känner jag mig övertygad om att de liberala krafterna i bloggosfären redan har pinkat in territoriet. Men föreställ er en situation där ett barn blivit utsatt för grova övergrepp och en misstänkt förövare frias, kanske på vad som tycks vara en teknikalitet. Det är precis en sådan händelse som skulle kunna få människor att reagera med reptilhjärnan.
Emretsson är själv engagerad i klimatfrågor. Så lämpligt. Vad Emretsson alltså efterlyser är inte en bloggosfär som vidgar vyerna och inte bara engagerar sig i “sina” frågor (jag undrar fortfarande hur man någonsin ska kunna engagera sig i annat än “sina” frågor) utan en bloggosfär som engagerar sig i hans frågor. Det kan jag mycket väl förstå. Den kunskapssökande kraft som finns i svärmen när den väl sätter igång är imponerande och vem skulle inte vilja ha tillgång till det? Så länge engagemanget och viljan att finna sanna uppgifter finns där så är det en otroligt positiv kraft. Vidare har jag givetvis full förståelse för att Emretsson gärna ser att fler engagerar sig i det han tycker är viktigt.
Men ändå. Jag tycker att dylika utspel är poänglösa. Emretsson är varken den första eller den sista att avkräva ansvar av bloggosfären. Han är inte heller vare sig först eller sist med att försöka styra bloggosfären i sin riktning. I slutänden är det dock så att det inte går att styra något som inte har en ledning. Bloggosfären är inte en enhet. Det är trehundrafemtiotusen individer och hela tjusningen med fenomenet är att det inte finns någon chef, redaktör, eller chefredaktör (även om själva internet har en chef). Det är trehundrafemtiotusen människor som skriver om precis vad fan de vill, och det är också precis så det ska vara.
Bloggosfären är ett enormt ständigt pågående samtal, och det enda någon kan göra för att påverka ämnesvalet är att delta.
Andra bloggar om: anders emretsson, bloggosfären, liza marklund, klimat, intressant?
