Comments on: Det här med bloggande

By: Anaïs

Anaïs — Sun, 15 Mar 2009 10:22:11 +0000

Man kanske inte kan bestämma över sin död (nu kom jag osökt att tänka på någon scen i “Gladiator”), men man kan förbjuda upprättandet av sådana där förfärliga minnessidor fyllda med outhärdlig smärta och kitsch om vartannat.
Skall man ta livet av sig bör man börja med sin digitala persona.

By: Joshua_Tree

Joshua_Tree — Sun, 15 Mar 2009 06:18:48 +0000

Anaïs: Onekligen kusligt!

Humlan: Tack själv.

Luddevig: Tänk om tvåhundra spänn att spela för ändå kunde lösa all saknad.

Karibien: Tack för utfyllnaden. Beträffande det där med digitalt testamente så är det nog ingen dum idé. Tror att allt fler börjar tänka i dylika banor också. Och nej, jag vill inte heller att min blogg ska bli en minnesplats. Tänk dig med såna där fula animerade gif-ljus och änglar och skit. Nejdu!

By: karibien

karibien — Sun, 15 Mar 2009 03:17:37 +0000

Jo Josh det var nyligen nåt om en död persons konto. En artikel i Metro handlade en man som tog livet av sig på nyårsdagen och hur flickvännen försökte få Facebook att ta ner hans konto.

http://www.metro.se/se/article/2009/01/30/02/5223-45/index.xml

Aftonbladet hade förresten en artikel för ett år sedan om hur svårt det var att radera sitt FB-konto, vare sig man levde eller inte…

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1815365.ab

Jag ska nog komplettera mitt vita arkiv med ett digitalt testamente, jag vill verkligen inte att min blogg blir nån sorts minnesplats och fylls av meningslösa floskler efter min död. Huvva!

By: Luddevig

Luddevig — Sun, 15 Mar 2009 02:36:22 +0000

Josh: Smart trick, det ska jag komma ihåg! “Nu blev jag sparkad, kan jag skämta om det? Fan.”

Det enda jag kan påminna mig om är en kille som tog självmord, och fick mail ifrån en spelsida. De skrev att de saknade honom och att han fick 200 kr att spela för.

Anaïs: Kusligt är ordet!

By: Humlan

Humlan — Sat, 14 Mar 2009 22:24:40 +0000

Det här kändes ändå som din röst i form av ord som flödade rakt ut likt ett smattrande sommarregn. Det var sköna funderingar att få ta del av, tack!

By: Anaïs

Anaïs — Sat, 14 Mar 2009 21:14:58 +0000

Jag fick länge “besök” under rubriken “personer du kanske känner” av en person som är död. “No recent activity” stod det på sidan. Kusligt!

By: Joshua_Tree

Joshua_Tree — Sat, 14 Mar 2009 19:40:08 +0000

Anaïs: Gör det. :)

Luddevig: Sorry, jag skulle ju, och sen glömdes det bort. Världssvält är inte ett ämne som är helt lätt att skämta om. Därmed inte sagt att det inte går. Det som inte tål att skämtas om är inte värt att ta på allvar. Och jag undrar också hur det blir med konton när folk dör. Var det inte nyligen något rabalder om en död persons konto?

By: Luddevig

Luddevig — Sat, 14 Mar 2009 19:21:46 +0000

Tråkigt att min kommentar inte kommenterades, fast min humor är kanske inte är så bra i alla fall.

Jag har alltid undrat över hur det blir för exempelsiv Facebook när den första internetgenerationen dör. Kommer kontona att vara kvar för all framtid?

By: Anaïs

Anaïs — Sat, 14 Mar 2009 18:37:01 +0000

Förresten så kanske jag borde aktivera min Facebookprofil? Jag har förhoppningsvis straffat min omgivning länge nog… ;)

By: Joshua_Tree

Joshua_Tree — Sat, 14 Mar 2009 13:51:21 +0000

Jag ska inte. :)

By: Anaïs

Anaïs — Sat, 14 Mar 2009 13:44:27 +0000

Till och med att stänga ner sin Facebookprofil är litet som ett digitalt självmord. Plötsligt finns man inte, är inte kontaktbar, alla kommentarer och alla avtryck man gjort på andra sidor försvinner, ansiktet utplånas; samtidigt, överallt. Det är som om man aldrig har existerat. Kusligt.

Gör nu inte så mot oss som inte vet var de skall hemsöka dig om du försvinner. ;)

By: Joshua_Tree

Joshua_Tree — Sat, 14 Mar 2009 06:11:54 +0000

ML on 2009-03-13 at 22:46 said:

Hej, nu har jag inte läst hela postningen, men att “Det är den digitala motsvarigheten till att en dag finnas och nästa inte” håller jag inte alls med om. Det finns ju en uppsjö av andra digitala tillhåll för sin identitet. Mikrobloggeri, communities och what not.

ML’s last blog post..Bakelite

Javisst, men för läsaren är det fortfarande döden så länge man skriver anonymt under pseudonym. Jag vet flera exempel på såna som jag har läst men inte vetat något om vilka de är, och som bara slutat uppdatera bloggen, slutat finnas ur mitt perspektiv.

Ni andra: Massor med goda råd och uppmuntrande tillrop. Tackar allra ödmjukast. Jag återkommer kanske med någon mer kommentar kring det när jag har sovit lite.

By: karibien

karibien — Sat, 14 Mar 2009 03:35:14 +0000

Jag som använder orden i jobbet har haft anledning att fundera kring ordtrötthet, skrivkramp, idétorka, brist på inspiration. För egentligen är det ju konstigt att vi går omkring och tror att skrivandet bara flödar naturligt, på inspiration, medan det aldrig skulle falla oss in att tro att en bilmekaniker bara naturligt skulle veta hur man byter en kamaxelrem utan att ha läst en instruktionsbok eller sett nån annan göra jobbet först…

Du som skrivit länge har förmodligen skaffat dig en metod, ett sätt att bestämma tema, knåda argumentation, hitta den röda tråden och fila på formuleringar i huvudet innan du sätter fingrarna till tangentbordet. Vänd på rutinerna och gör annorlunda.

Locka fram lusten genom att använda muntligt berättande. Gå på berättarträffar
http://storytelling.softit.net/singel.php?id=6 eller sagostunder (låna arga barnet som alibi)

Berätta igenom historien du vill skriva för Drottningen och några till, en i taget. Iaktta vad som går hem, var ler de, var vill de nästan hoppa in i storyn? Kolla efteråt vilka partier de minns, vilka formuleringar de fäst sig vid. När du berättat historien några gånger skriver du ner den.

Gör berättarövningar med vän/vänner: tilldela varann slumpvisa substantiv (supertanker, råtta, paraply, dra ord ur en hatt eller peka på bok/tidningssida), och 20 min att svänga ihop en historia på max tre min berättartid.

Välj en av dina historier, skriv ner den på 10 meningar, varken mer eller mindre. Skriv sen samma historia på 5 meningar. Och så ett riktigt koncentrat: samma historia på en enda mening. Berätta sedan hela historien för en vän/vänkretsen.

Läs en bok, Hundra huskurer mot skrivkramp, och testa fler tips
http://www.fojo.se/boecker

Sedan vore det nästan omöjligt att inte hitta skrivandet glädje igen.

Lycka till
/K

By: Jessika

Jessika — Sat, 14 Mar 2009 01:31:01 +0000

Jag blir trött ibland, drar mig tillbaka, tycker att jag har inget att säga.
Dagen då jag hör de första stroferna ur sången de spelar när filmen är slut, då är det dags att vandra vidare. Skrivandet fyller dock ett behov som jag visserligen visste att jag hade men inte i vilken form. Form och innehåll har ändrats över tid, något annat hade varit underligt och när allt kommer omkring så har jag fortfarande saker att säga.

By: Peter Harold

Peter Harold — Fri, 13 Mar 2009 22:40:51 +0000

Hm, den där enkäten känner jag igen. Undrar hur länge sedan det var jag själv började blogga? Nå, med eller utan blogg; åren går snabbt.

Själv har jag aldrig upplevt det där fenomenet bloggtrötthet. Däremot har jag upplevt sinnestillstånd då jag insett att tangentbordet är ett av de sämre ställena att sätta sig vid under vissa stunder. Och skulle jag ändå göra det så är ett tryck på “Posta”-knappen absolut tabu. Det ligger sålunda en och annan opublicerad postning på burken.

Jag tror inte att man skall försöka blogga efter en agenda. Ingen av mina läsare ser mig som en politiker, ändå skriver jag om politik för att det intresserar mig. Ingen av mina läsare inbillar sig att jag är en glödande älskare, ändå skriver jag om kärlek och sex för att det intresserar mig. Ingen av mina läsare skulle nog reagera om de såg mig i verkligheten som den person jag är, men jag skriver ändå om vardagshändelser som intresserar mig att berätta om. Och ändå får jag kommentarer av läsarna vare sig det handlar om sex, politik eller ihjälgnagda rådjur. Jag bugar mig vördnadsfyllt för läsarnas engagemang – det gör mig hedrad.

Ja, det är en bonus till mitt skrivande om läsaren finner intresse i inläggen. Att börja skriva postningar efter vad man räknar att läsarna vill ha, då har man förlorat sin bloggsjäl. Och det är dessutom oärligt mot läsarna, även om det kanske tar en stund innan bluffen avslöjas.

Personligen tycker jag att det som kännetecknar en läsvärd blogg är att den aldrig skall kunna placeras i en enda kategori.

Peter Harold’s last blog post..Hjärtskärande

By: ML

ML — Fri, 13 Mar 2009 21:46:43 +0000

Hej, nu har jag inte läst hela postningen, men att "Det är den digitala motsvarigheten till att en dag finnas och nästa inte" håller jag inte alls med om. Det finns ju en uppsjö av andra digitala tillhåll för sin identitet. Mikrobloggeri, communities och what not. ML's last blog post..Bakelite

By: Messerschmitt

Messerschmitt — Fri, 13 Mar 2009 21:17:30 +0000

Jag tror att jag förstår dig. Jag har varit där någonstans själv, många gånger. Min lösning har varit att konstatera att så länge jag bloggar utan att få betalt för det, så bloggar jag bara för mig själv. För att det är roligt. För att det ger mig något. Sedan får man/jag med jämna mellanrum lyssna inåt; vad tycker jag egentligen är roligt. Det är så lätt att framgången blir ens egen fiende (inte för att jag är så superframgångsrik, men rent principiellt). Jag brukar låta pendeln svänga över åt andra hållet, mer eller mindre medvetet. Om jag tycker att jag har varit för inställsam blir jag extra vulgär eller hatisk, om jag har varit för politisk gottar jag mig i personliga detaljer. Bara för att visa att jag kan. Att jag sätter min egen agenda. Typ. Messerschmitt's last blog post..Människovärdet vi fordra tillbaka

By: Bloggleda « 4 trappor över gården

Bloggleda « 4 trappor över gården — Fri, 13 Mar 2009 20:34:06 +0000

[...] mars 2009 · Inga kommentarer Josh rapporterar om sin bloggtrötthet, om sin känlsa att orden inte flödar ut över tangentbordet [...]

By: Luddevig

Luddevig — Fri, 13 Mar 2009 18:37:18 +0000

Word.

Fortsätt skriv bara, och framförallt oftare! Skriv någonting roligt om världssvälten.

By: Morrica

Morrica — Fri, 13 Mar 2009 17:56:19 +0000

Josh, käre du, få saker som verkligen är värda att genomföra är enkla. Likförbannat är de värda mödan. Skriv med din egen röst. Det är då du når fram. Morrica's last blog post..om Barbie