Veckans plattnacke v.12

På veckans sista dag slog hon till igen; Drottningen av Plattnackeutmärkelser, Kejsarinnan utan kläder, Liza Marklund! Hon sopade fullkomligt mattan med allt tänkbart motstånd med sin krönika i Expressen och drar hem sin tredje utmärkelse vilket gör henne unik i Plattnackehistorian (vilket hon redan var i och med att vara den enda som förärats med en dubbelplattnacke). Grattis Liza!

Juryns motivering lyder:
För att med häpnadsväckande brist på research ha lyckats med att i en och samma text åter dra ett löjets skimmer över sig själv och sitt skrå, göra en vän en björntjänst och framställa kinesisk censur som något eftersträvansvärt.

Bakgrunden är alltså att Marklund i en Expressenkrönika åter försöker attackera alla dessa tjuvar som stjäl allt som inte är fastgjutet i berggrunden. I ett försök att spela på tjuvarnas medkänsla och samvete (varför hon nu tror att tjuvar skulle ha något sådant – kan man stjäla samveten?) berättar hon en historia om sin stackars vän Johan. Johan spelar i det jättekända bandet Stockholm Stoner. De är typ hur stora som helst. De har blivit omskrivna i tidningar, spelat i tv och legat på någon topplista. Johan berättar att den där veckan då Stockholm Stoner låg på 13:e plats på listan sålde de 379 exemplar. Marklund konstaterar krasst:

Mer behövs alltså inte för att få en försäljningssuccé i skivbranschen i Sverige, år 2009.

Och det är givetvis alla tjuvars fel. Det kan inte bero på utbudet? På att konkurrensen på listorna består av typ hela Idol-startfältet och Zillah & Totte?

Hursomhelst får inte Stockholm Stoner betaaalt. Och det är tjuvarnas fel, för Johan har minsann tittat runt på fildelningsnätverken och konstaterat åttiotusen nedladdningar. Nå, andra har också tittat runt och inte hittat något från Stockholm Stoner. Alls. Själv nöjde jag mig med att söka på The Pirate Bay och Mininova. Finns det inte på Pirate Bay eller Mininova så finns det praktiskt taget inte i fildelningsvärlden, såvida det inte fildelas i stängda nätverk. Och i så fall betvivlar jag fortfarande starkt siffran åttiotusen, men en intressantare fråga skulle ju dyka upp: vad gör Johan i ett sådant nätverk?

Men Liza har förstås svalt hela storyn utan att dubbelkolla något. Eller skarvat själv. Mönstret känns bekant av någon anledning

Vidare kan man ju ifrågasätta Stockholm Stoners känsla för affärer. Att i nådens år 2009 skriva ett exklusivt avtal med ett företag så att ens skiva bara finns tillgänglig hos en enda kedja verkar lite… dumt. När i princip alla (på bägge sidor av staketet) som har någon som helst förståelse för de här frågorna efterlyser enklare tjänster och större tillgänglighet för att konkurrera med fildelningen, då väljer Stockholm Stoner att göra det ännu svårare för eventuella kunder. För så gjorde The Eagles. Men Eagles är något mer etablerade, om man säger så.

Liza Marklund hävdar i sin krönika att det här luriga tricket fungerade, att det var det som gav bandet media. Jag tror att förklaringen stavas Mats Ronander. Ronander är nämligen ingen duvunge och om media får pressmeddelanden om Mats Ronanders nya projekt så bör det resultera i en och annan artikel. När Stockholm Stoner recenserats i DN, Dala-demokraten och Smålandsposten refereras de i samtliga fall till som ”Stockholm Stoner feat. Mats Ronander”. Det är nämligen bandet fulla namn av allt att döma, medan skivan bara heter Stockholm Stoner. DN nämner förvisso Coop-stuntet men mest för att påpeka att det verkar lite dumt.

Så vad står det då om bandet i dessa recensioner? Tja, DN:s Nils Hansson invänder som sagt mot försöket att kopiera Eagles och AC/DC:s koncept med Wal-mart. I övrigt verkar han inte särskilt imponerad av skivan. Smålandspostens Anders Tapola skriver att ”Det är kompetent och snyggt arrrangerat. Men också väldigt blekt, fantasilöst och förutsägbart i en allt för väl väl upptrampad tradition.” Efter en mycket snabb lyssning på Stockholm Stoners myspace-sida är jag benägen att hålla med.

Jon Bergman på Dala-demokraten prickar nog väldigt rätt i sin recension. Jag skulle vilja citera ett längre stycke men eftersom recensionen är liten som…tja, ett längre stycke, så tror jag inte att citaträtten håller. Men låt oss säga att det förekommer ord som ”typiskt överproducerad, bredbent tråkrock”. Bergman erkänner också att det finns bra låtar under den sönderpolerade ytan men att det är så fantasilöst att han inte står ut. Mest intressant är dock hans reflektion över att bandet enligt egen utsago vänder sig till en vuxen publik. Bergman instämmer i detta och konstaterar att ”ingen under 50 kommer förmodligen lyssna på den här skivan och tycka den är det minsta spännande.”

Nu blir det spännande. För om vi förutsätter att påståendet om åttiotusen nedladdningar trots brist på bevis faktiskt stämmer, då har vi ett problem, eller hur? Eftersom det alltid framhålls att det är ungdomar som fildelar så måste Stockholm Stoner ha siktat in sig på fel publik. De tror att de har gjort en skiva för en publik på 50+ som vill köpa den ihop med blodpuddingen på Coop, men i själva verket diggas de av ungdomar som inte tänker gå till Coop och köpa skivor för att ”d é typ pinsamt”. Eller så har åttiotusen tjuvaktiga ungdomar laddat ner skivan och insett att den inte är något de vill ha, varför de inte har köpt den. Eller så är det så att vi har åttiotusen tjuvar på 50+ i landet. Mystiken tätnar.

Allt detta hade Liza Marklund kunnat snoka fram tämligen snabbt med ett par nya uppfinningar såsom dator, internet och google. Men sanningen är att sanningen är något Liza Marklund skiter i. Och Johan, han vill bara ha betalt, oavsett hur det går till. Om Ipred säger han:

Allt som kan stoppa stölderna är bra. Och argumentet att man kan tricksa så att IP-adressen inte syns köper jag inte alls. Massor av bankrånare har rånarluva, men bankrån blir inte mer okej för det.

Det är förstås upp till Johan att tro på vad han vill, men det är både möjligt att dölja en IP-adress och att använda rånarluva. Men när det gäller bankrån så måste man bevisa att det var personen som hade huvan på sig som rånade banken. Ipred-lagen nöjer sig med att låta banken hitta på en summa och skicka kravbrev till ägaren av (den vanligtvis stulna) flyktbilen.

Tre: Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Japp. Johan anser väl också då att vägverket bör ta fullt ansvar för att mördare, våldtäksmän och rattfyllon använder deras vägar? Eller? Och det där med att kineserna kan… Kan Kina kan vi! Är det verkligen en devis att eftersträva?

Varför gör du såhär mot din kompis Johan, Liza? Vad för ont har han gjort dig för att du över en natt ska förvandla honom till driftkucku?

Uppdatering: Ulf Hedlund reder ut begreppen. Kurt Uffez har också blivit illegalt fildelat som fan. Roligt.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

52 thoughts on “Veckans plattnacke v.12

  1. ”Vad för ont har han gjort dig för att du över en natt ska förvandla honom till driftkucku”….haha det sköter han rätt så bra själv. Var inne på ngn myspacesida där det med all önskvärd tydlighet framkommer att det enda lisa gjort är lyft upp det till allmän beskådan…

    för övrigt underbar post. Men vägverksprylen känns bekant ;)

    Stefan’s last blog post..Teflon, teflon, teflon, teflon

  2. Stefan: Må så vara, men att i en av landets största tidningar belysa hur pantad ens vän är, det är inte snällt. Vägverksprylen har jag återanvänt ja. Jag funderar på att göra som skivindustrin och släppa samma bloggposter om och om igen, och istället designa om bloggen. Du vet, samma skit, ny förpackning. ;)

  3. Ah, nu fattar jag! Sug-Steffo vill hävda upphovsrätten till Vägverksliknelsen. Well, GMTA som man säger, men en insprängd länk i texten kan du få. ;)

  4. Jag hade för min del inte ens hört talas om bandet. Efter att ha läst om det nu har jag ännu mindre intresse att fördjupa mig om vilka de är. Kultur måste vara åtkomlig för publiken. Annars spelar, skriver etc man endast för sig själv. Som hobbyverksamhet ungefär…

  5. Nu var du allt i ditt esse, Josh! Mycket njutbar läsning!
    Om man okritiskt kan citera en vän som säger ”…kineserna kan ju.” då vill man antingen sin vän mycket illa, eller så är man själv, också, en helt amoralisk människa.

    Anaïs’s last blog post..Franskt vin mot frihetsmord

  6. *sträcker på sig* ;)

    [Comment ID #62389 Will Be Quoted Here]

    Tänk att slå igenom som det där bandet ingen har hört talas om som är kompis med hon som skriver illa underbyggda kåserier på en skittidning. Att ha stått och svettats i sura replokaler för detta…

    stackars satar

    Stefan’s last blog post..Teflon, teflon, teflon, teflon

  7. Om det stämmer att den här Johans artistkompisar fått det svårare att försörja sig på sin musik på grund av internet kan man räkna med att de hållits under armarna av sina respektive skivbolag, för alla jag känner som håller på med musik har fått det mycket lättare att släppa sina alster och tjäna pengar än de någonsin haft det förr.

    En bekant som släppt 15+ skivor på mindre bolag sedan mitten av 80-talet tjänar mer på sin PayPal-knapp på hemsidan än han nånsin gjort på några av de där skivorna han släppt (och då hade han ändå bättre dealar än de flesta har på storbolag). I julas lade han t.o.m. ut flera av sina plattor från 90-talet gratis på sin sida eftersom de inte finns att få tag på längre och enligt honom redan betalat för sig.

    Det roligaste med Johans kommentarer på den där sidan är att han tror på de där fejkade sökresultaten. Man ska vara bra naiv eller okunnig för att inte fort räkna ut vad de där är för något.

  8. JET: Ja, jag funderade lite över de där sökresultaten jag med. Jag fick upp något på nån obskyr reklamspammad site när jag googlade på ”stockholm stoner torrent” men knappast något som såg trovärdigt ut. Min (tämligen ringa ska erkännas) erfarenhet av fildelning via torrents är att hittar man det inte på TPB eller mininova och inte heller får upp någon trovärdig träff bland de första på en googlesökning, då är det svårt att hitta. Och är det svårt att hitta betvivlar jag siffror som åttiotusen.

    För övrigt tror jag att det är oerhört svårt att dra generella växlar av någonting alls. Det du beskriver är alldeles säkert sant för många. Det är säkert lika osant för andra. Beror säkert mycket på genre, målgrupp, och inte minst på entreprenörsanda. Men det som slår mig är att skivbolagen tidigare har behövts för att betala inspelningen av skivan. Läste nyss i ”6 miljoner sätt att skjuta en älg på” någon som vittnade om att man numera förväntas ha en färdig skiva när man kommer till skivbolaget. Och då undrar jag – vad ska man med skivbolaget till? Om jag redan har betalat inspelningen, varför ska jag dela med mig av intäkterna så att det tar längre tid att få igenom pengarna jag investerat?

  9. Nej, visst är det svårt att generalisera, men allt jag läst i ämnet och allt det jag ser bland musicerande bekanta tyder på att mindre, smalare och mer udda artister har lättare än nånsin att nå ut och skapa en fanbas – och om de vet hur de ska utnyttja det så tjänar de mer än de kunde gjort förr. Så visst beror det på entreprenörsandan.

    Vad det gäller den absurda 80 000-siffran så tog jag en snabb titt på what.cd, vars urval och bredd numera är större än insomnade Oink och där man kan hitta bland de mest obskyra artister man kan tänka sig. Ingenting.

    Stockholm Stoner har TVÅ lyssnare på Last.fm, så OM nu folk har laddat ned skivan i mängder så är det i stort sett ingen som brytt sig om att lyssna på den. Mats Ronander själv har inte mycket mer än 1 300 lyssnare, så han är uppenbarligen inte så stor bland scrobblare (allts de som använder Last.fm för att registrera sitt lyssnande). En liknande artist som Ulf Lundell har drygt 28 000.

    Och skäl att gå till ett skivbolag finns det fortfarande i viss mån, de kan fortfarande PR och har press- och distributionskontakter som en mindre artist saknar (även om deras makt sakta avtar i och med att de jobbar så hårt på att göra sig själv irrelevanta). Se på t.ex. Arctic Monkeys och Enter Shikari, de gjorde sitt namn till största del via fildelning och konserter, men sedan gick till ett skivbolag för att bli riktigt stora.

  10. Jag håller med. Jag är övertygad om att nätets och fildelningens möjligheter är av godo för smalare artister, och därmed också kulturfrämjande.

    Visst finns det fortfarande möjligheter för bolag att göra nytta och tjäna pengar, men såvitt jag vet är det obefintligt med pr man får hjälp med som en liten artist. Då tror jag att det kan vara bättre att inte signa sig och istället förlita sig på fildelning. I framtiden tror jag att skivbolagen får omforma sig till musikbolag som hjälper till med just saker som pr och dylikt, och även investeringar förstås.

  11. ”… musikbolag som hjälper till med just saker som pr och dylikt …”

    Jätte-LOL, Josh. Skulle dom verkligen ha något i den vägen att komma med tror du? Men dom kan ju ta hjälp av oss alla pr-byråer i bloggvärlden så klart. Och då kan ju vi äntligen också få bataaaalt!

  12. cnab: Jag tror att det finns folk som kan sånt ja. Jag är dock inte säker på att det är just _det_ folket som står vid rodret just nu. ;)

  13. Tack för ett skratt som varade under hela läsningen och en lång stund efteråt! Asgrymt skrivet.

    Och det där med topplistestatistik är, som någon påpekat, missvisande om man lägger listan utifrån införsäljning till butik och inte sålda ex över disk. Fast, som nån annan skrev nånstans: det kanske inte är aphett med countryrock. Och pressbilden … eh.

    http://unnidrougge.blogg.se/?tmp=23205841

    Kräm!

  14. Unni: Tack! Det framgick ju inte vilket topplista som avsågs. Bara ”topplistan”. Såvitt vi vet kan det ha varit ”gubbrock och country som säljs exklusivt på coop topp 20” och då är inte en 13:e plats längre lika imponerande. ;)

  15. Jag är lite förvånad över att Marklund får fortsätta, hon verkar ju inte vara den som skriver de mest genomtänkta grejerna längre även om hon aldrig har saknat självförtroende. Frågan är vad det är värt i det långa loppet.

    Jessika’s last blog post..Beslut

  16. Fantastiskt bra skrivet!

    Och fantastiskt ointelligent av både Marklund och ”Johan”, att riktigt ordentligt visa upp, hur lite de förstår av både internet och fildelning!

    Själv betackar jag mig definitivt för all form av importerad censurteknik ”made in China”!

    Det fick jag nog av åren i Rumänien, trots att den var ”made in Sovjet”, skillnaden lär inte vara alltför stor…

    Nina’s last blog post..I all hastighet.

  17. Jessika: Det är väl som med avdankade gamla artister som får fortsätta göra skivor i all oändlighet trots att de för länge sedan slutat leverera. Jag tror att man har en övertro på det där med etablerade namn.

    Nina: Tyvärr känns det som att vi har rört oss åt det hållet ganska länge nu. Ett fragment till en bloggpost börjar formas i min trötta hjärna.

    Lars: Jag har väl inte snackat skit om blodpudding? Eller menar du att blodpuddingen blir kränkt av att nämnas i samband med Liza Marklund och Stockholm Stoner? I så fall vill jag ta tillfället i akt att be blodpuddingen om ursäkt. Jag har aldrig haft för avsikt att på något sätt kränka det ädla livsmedlet eller någon av dess fans.

  18. Och sen, bara som lite kuriosa, har jag från en mycket väl initierad källa fått veta att denna Johan, Lizas gubbrockarkompis, boende granne med Marklund i Marbella, själv laddar ner friskt från RIKTIGA torrents. Han anser enligt uppgift att han ”ger igen”. Pöh.

  19. Unni: Ger igen!? Genom att ”stjäla” av andra svältande musiker? Iofs har jag lite svårt att tro på den uppgiften, för om han var en van fildelare skulle han känna igen en bluffsite när han såg den. Det kan förvisso vara så att han bara är blåst. Alla särskrivningar på länken Stefan publicerade som tredje kommentar till den här posten tyder på det.

  20. Den här storyn är så oerhört underhållande. En journalist borde banne mig veta bättre än att klanta till det så här som Liza Marklund har lyckats göra. Ta reda på grundläggande fakta innan du uttalar dig, borde inte det vara något självklart?

    Dessutom, om ingen är det minsta intresserad av att köpa skivan så är väl intresset att ladda ner ännu mindre…

    ”Om Eagles kan så kan vi…” Ja, jisses.

  21. Josh.
    Ja, jag vet…det är mycket skrämmande och olustigt!

    Blir bara glad – som alltid – om du och din trötta hjärna levererar en ”klassisk Josh” över den här otäcka situationen!

    Försökte skriva något om det, för flera månader sedan, men var för arg för att kunna få ihop ironin, så det bidde inte bra – alls -.

    Det kolliderade för mycket med boken om åren i Rumänien som jag håller på med och precis hade startat med då.
    Suck.

    Nina’s last blog post..I all hastighet.

  22. Jag vill bara belysa det som framkommit på annat håll bland kommentarer:

    Topplistan är baserad på antal exemplar skeppade till butik. Eftersom bandet skeppat 8000 ex till butik spelar det ingen roll om de sålt 179 skivor eller 0 skivor, det förändrar inte placeringen på topplistan.

    Marklund är alltså ohederlig på mer än ett sätt när hon antyder att ”mer än 179 inte behövs”.

  23. -Skrattar inte när jag läser Marklunds sista palaver.
    Från att ha fördömt ALLA norr om Sundsvall för ngt år sedan till att sedan ge skrivkrampen ett dollargrin, fram tills att nu sänka en polare..?
    Finns det ngt mer rafflande som frk M kan trolla fram ur ärmen? ngn matnyttig felaktighet eller ny jakt på folkgrupp som känns angelägen nog att kleta dagspressen full med..
    Konceptet Lisa Marklund är bara obehagligt, obegripligt och oseriöst.
    ..torrenta-di, torrenta-da..

    voff-voff

  24. Kollade lite när det gäller Svenska album listan och det ser ut som dom har legat totalt 5 veckor där med olika placeringar.
    Denna listan är baserad på vad säljs ut ur butik Onsdag-Tisdag och publiceras på Fredagar.
    Det som skeppats till butik är däremot det som räknas för guldskiva.
    Karl

Kommentera