Jag har fö. varit och gjort några långa kommentarer på Infontology som jag tror du kan finna intressanta, som lyfter fram fördelar och förklarar. Till försvar för (den sociala) individen och Klargörande (?) messande.

Andreas: Din historia är jätteviktig och kan inte lyftas fram för mycket. Du och Anna gör ett fantastiskt jobb och jag är medlem på XtremeCreator. :)

Med tiden har jag slutat vara rädd och omfamnat nätets förmåga att sprida mina verk och hitta nya kunder åt mig. Jag skriver på beställning, inom Custom Design, och jag tjänar mer pengar idag på mitt skrivande än för ett år sedan. Kila förbi XtremeCreator och läs några av våra artiklar är min rekommendation och om du känner att du är lite vilse i den nya världen, ta kontakt med oss!

Ja, den skulle kunna vara det, men är det inte. Idag är det multinationella företag mot enskilda människor i varje enskilt fall. Det finns ett mycket stort värde i “svärmen” genom sin storlek. Jag är inte så förtjust i ordet svärm, vad vi talar om är ju “the long tail” egentligen, men jag känner inte till någon försvenskning av begreppet.

Jag tror jag måste ta ett exempel. På Youtube laddas det upp en himla massa saker, det mesta har inte så stort värde som enskilda verk, men sett till helheten så är värdet enormt. Låt nu säga att Anna 14 år laddar upp en hemknåpad video där hon spelar gitarr och sjunger. Videon tas ned – påstått rättighetsintrång.

Upphovsrätt är komplicerat, högt skolade jurister träter om fall och har svårt att enas. Men poängen är att intrång kräver en juridisk bedömning. Vem tar Annas parti? Anna själv lär inte bråka, inte mot Google som äger Youtube och vem som sagt åt Youtube att censurera känner Anna inte ens till. Vilken makt har svärmen i detta fall? Ingen skulle vilja påstå, såvida inte Annas fall skulle spridas världen runt som en löpeld och hela svärmen tar just Annas parti. Sånt händer förstås i sällsynta fall och de är verkligen sällsynta. Material tas ned dagligen från Youtube, det sker tom. automatiserat i vissa fall. Som Lena Ek skrev: “Det går heller inte att vid varje tillfälle kampanja en reglering åt rätt håll.” Det gäller i ännu högre grad här än i politiken eftersom “regleringarna” här sker jättemånga gånger varje dygn. Inte ens inom politiken där kampanjer med en enad svärm bara behövs några gånger per år så går det. De gånger det händer är happenings, undantag som ännu mer sällan lyckas.

Har Google några incitament att ta Annas parti? Man kan ju tycka det eftersom Youtube lever på den stora volymen. Men Youtube har också avtal med de stora bolagen som lägger ut officiella videos hos dem. Om Anna piper: “Lyssnar ni inte på mig så tar jag bort allt mitt material! (tre andra små filmer)” Vad händer tror du, när Warner Music också säger samma sak till Youtube? Hade “svärmen” någon makt? Google som ägare till Youtube är ingen balanserande maktfaktor för Anna.

Det här leder också till att folk får en skruvad uppfattning om upphovsrätten. Se bara hur många som sväljer det där om stöld och tom. själv börjar använda ordet. I den stora skala det sker idag, på grund av den skeva maktbalansen, så har det långt djupare konsekvenser än vad vi ens kan föreställa oss. Socialpsykologi i denna skala är rent snuskigt potenta saker i att förändra samhällen i grunden.

Det är uppenbart att upphovsrätten inte fungerar för Anna, hennes fall kommer inte ens att prövas, hennes video blir censurerad. En 14 årig flicka går inte i clinch med Google i en rättssal, enskilda privatperoner ur en svärm har inte någon ekonomisk makt, inte som enskild. Google ser till sina intressen och Warner till sina, det är först när Warner spräcker alla gränser och hotar hela svärmen som det möjligtvis hotar Googles intressen, men Google kan acceptera att väldigt många Annor kommer i kläm innan den gränsen nås, att Google går en runda med Warner i rättssalen.

Här borde det kunna finnas en stor affärsmöjlighet, väldigt stor, vi snackar omsättning i klass med mindre länders BNP och detta i att företräda enskilda i svärmen. Jag talar inte om ständiga rättskaruseller här, för de skulle inte uppstå särskilt ofta när makbalans uppnås. Tänk dig en entitet med affärsidé: “Vi försvarar dina intressen och samlar in royalties i de fall de uppstår för din räkning, du kan ladda upp material precis var som helst på Internet och vi ser till dina intressen”

Låt oss först klara ut en sak. Vad folk gör helt privat har de flesta av oss inget emot, det är när företag inkräktar som de flesta har ett å annat att säga om saken. De mesta som skapas av svärmen har inget större värde att tala om, men en del av det har det och sett i stort adderas det till mycket stora värden.

Låt nu säga att Google gillar idén och blir ett sådant företag, Warner också.. Vad händer? Jo nu har Google plötsligt ett incitament, annars flyttar svärmen och laddar upp till någon som bättre ser till deras intressen. Men redan här så är scenariot mycket mindre troligt, för Warner skulle inte gå en match med Google över småsaker. Med denna modell så skulle givetvis Anna likväl ha kunnat registrera sig och sitt verk hos Warner, och ändå laddat upp det på Youtube! I detta fall så skulle Warner haft ännu större incitament att låta det vara kvar, för nu skulle de haft rätt till en micro-andel av annonsintäkterna hos Youtube. Med sådana här incitament kors och tvärs med enorma mängder användarskapat innehåll överallt, så innebär det stora pengar och stora incitament att skydda innehåll på sociala nätverk. Det skulle framförallt innebära en maktbalans och en lobbying som för tillbaks upphovsrätten till sitt syfte att främja skapande och spridande av kultur, inte att låsa in den och låta upphovsrätten krypa in i privat kommunikation.

Men allt kräver fårstås registrering av verk, något som är en smal sak att införa idag med dagens teknik. Registrera data är vad datorer är bra på. Detta skulle också öppna upp för varierande skyddstider efter faktiskt behov. 5 år gratis och helt automatiskt vid uppladdning. Förlängning 2 år på begäran mot en avgift och vid 10 år ökar avgiften i en progressiv skala osv.. Så om Disney vill fortsätta skydda Musse Pigg, som de fortfarande tjänar pengar på, så får de vackert betala.

Här har du en som funderat mycket mer detaljerat på saken: Proposal for Privatizing the Copyright Registration Process. Moderater borde finna idén tilltalande medan vänsterpartister kanske ryggar tillbaks lite reflexmässigt och istället funderar i statliga termer. Men det ligger onekligen något i saken, mycket för att det gamla argumentet om att registrering är en kostsam process som skulle skada den lille kreatören inte längre håller, idag kan vi göra det till nollkostnad.

Detta är dock säkerligen inte enda sättet att fixa maktbalansen, det måste dock göras på något vis eftersom alla problem vi ser idag härstammar från det.

Studiomusiker som inte kan turnera? Sprid det på myspace, facebook och whatever. Är det bra kommer det att efterfrågas och spridas, efterfrågas det kommer det att säljas. Punkt. Är det inget att ha…ja då händer inget. Och så ska det vara. En sotare som inte kan sota anlitas inte och får inte betalt.

Det ÄR svårt att vara/bli känd idag, men det är sannolikt för att så många fler vill ha sina 15 minutes of fame. Det innebär dock inte att det är ngn kvalitét i allt som alla presenterar.

Man kan inte bara sitta på sitt arsle och skaaaaapa och vråla om sin betaaaaalning om man bara skapar för sig själv och skiter i sina fans/konsumenter/köpare. I så fall kan man sitta där på sin kammare och skapa i sin ensamhet och försörja sig på annat sätt.

Rasmus on 2009-04-20 at 0:46 said:

Synd att du inte har en knapp för frivilliga donationer. Det här var en artikel jag gärna gett några tior för.

Ja? Vart har du gömt den knappen?

Senast igår fick jag berättat för mig om ett band som gör spelningar i ett land där de aldrig släppt skivor. De har fans där ändå, tack vare fildelning. Varför måste diskussionen hela tiden utgå från att fildelning är något som måste motas? Varför är det så otroligt omöjligt att se det som flera undersökningar visar – att de som fildelar mest också köper mest? Varför är det otänkbart att fildelning kan öka försäljningen, när bokförlagen GER bort sina författares alster ihop med tidningar för att få spridning och därmed hoppas öka försäljningen? Varför är det ena gratis bra men det andra dåligt?