Jag håller just på att byta arbetsgivare igen. Jag kommer att fortsätta med samma jobb på samma ställe men med en annan arbetsgivare. Så är det nämligen när man är inhyrd via bemanningsföretag; man hyrs in, tas ett tag över av det företag man är uthyrd till, och kastas ut till ett bemanningsföretag igen, och under hela tiden kan man stå på samma plats och jobba.
Hur som helst har jag därför haft en vag oro i magen i och med att jag nu blev publicerad med bild och namn i Aftonbladet med en åsikt som delar av etablissemanget inte gillar. Med tanke på att en partikamrat som liksom jag var inhyrd kastades ut efter att ha chattat för Piratpartiets räkning kändes det ändå lite olustigt. I synnerhet som mitt nuvarande kontrakt löper ut och ett nytt, med ny arbetsgivare (alltså bemanningsföretag), inte är påskrivet ännu. Det är dessutom en sällsynt illa vald tidpunkt att bli utan jobb, med tanke på arbetsbrist och flera privatekonomiska aspekter.
Idag ringde jag till min nya arbetsgivare för att bestämma en tid då vi kan träffas och krita på ett avtal. Det första min kontaktperson sa då var: Jag såg dig i tidningen igår! Jag blev lite ställd, visste inte hur jag skulle reagera, så jag skrattade mest lite nervöst. Han fortsatte med att han hade blivit förvånad men att det var kul. Därefter pratade vi lite anställning och så innan vi avslutade frågade han om jag var medlem i partiet. Jag svarade ärligt att så var fallet. Det står ju ändå i artikeln också. Kul, tyckte han om det med.
Här någonstans kände jag mig nödgad att betyga att det här är något jag gör på fritiden, att jag alltid varit noga med att hålla isär saker och ting, att jag aldrig någonsin på min blogg nämnt var jag arbetar för att en arbetsgivare aldrig ska behöva känna sig förknippad med någonting jag skriver.
Efteråt kändes det lite fånigt och övertydligt, men kontaktmannen lät mest road. Och faktiskt, han verkade uppriktigt glad och positiv.
Så ta det här som ett motviktsexempel. Var inte rädda. Tig inte. Huka er inte för Storebror.
Andra bloggar om: arbete, jobb, rädsla
Jag håller just på att byta arbetsgivare igen. Jag kommer att fortsätta med samma jobb på samma ställe men med en annan arbetsgivare. Så är det nämligen när man är inhyrd via bemanningsföretag; man hyrs in, tas ett tag över av det företag man är uthyrd till, och kastas ut till ett bemanningsföretag igen, och under hela tiden kan man stå på samma plats och jobba.
Hur som helst har jag därför haft en vag oro i magen i och med att jag nu blev publicerad med bild och namn i Aftonbladet med en åsikt som delar av etablissemanget inte gillar. Med tanke på att en partikamrat som liksom jag var inhyrd kastades ut efter att ha chattat för Piratpartiets räkning kändes det ändå lite olustigt. I synnerhet som mitt nuvarande kontrakt löper ut och ett nytt, med ny arbetsgivare (alltså bemanningsföretag), inte är påskrivet ännu. Det är dessutom en sällsynt illa vald tidpunkt att bli utan jobb, med tanke på arbetsbrist och flera privatekonomiska aspekter.
Idag ringde jag till min nya arbetsgivare för att bestämma en tid då vi kan träffas och krita på ett avtal. Det första min kontaktperson sa då var: Jag såg dig i tidningen igår! Jag blev lite ställd, visste inte hur jag skulle reagera, så jag skrattade mest lite nervöst. Han fortsatte med att han hade blivit förvånad men att det var kul. Därefter pratade vi lite anställning och så innan vi avslutade frågade han om jag var medlem i partiet. Jag svarade ärligt att så var fallet. Det står ju ändå i artikeln också. Kul, tyckte han om det med.
Här någonstans kände jag mig nödgad att betyga att det här är något jag gör på fritiden, att jag alltid varit noga med att hålla isär saker och ting, att jag aldrig någonsin på min blogg nämnt var jag arbetar för att en arbetsgivare aldrig ska behöva känna sig förknippad med någonting jag skriver.
Efteråt kändes det lite fånigt och övertydligt, men kontaktmannen lät mest road. Och faktiskt, han verkade uppriktigt glad och positiv.
Så ta det här som ett motviktsexempel. Var inte rädda. Tig inte. Huka er inte för Storebror.
Andra bloggar om: arbete, jobb, rädsla
Kul att läsa! Hoppas du får ett bra kontrakt. :)
Piratjanne’s last blog post..Telekompaketet
Ahh, du menar att PR-byrån byter namn? ;)
Trevligt att höra i alla fall.
Tummen upp!
Jag har varit i exakt samma situation som dig. Jobbat på ett bemanningsföretag ett halvår, blev anställd av företaget jag jobbade på istället.
Tyvärr nämnde de inte att alla provanställningar började om från början. Så när finanskrisen kom kunde de glatt göra sig av med mig med två veckors varsel. Trots att jag hade jobbat där i ett 1 år och en månad.
Mikael: Ja precis! :D
Mattias: Ouch, det var inte snällt. :( I mitt fall har jag haft en visstidsanställning på företaget, så de har inte kunnat säga upp det. Ibland känner jag faktiskt att visstidsanställning är tryggare än tillsvidareanställning.
Jag förstår din oro.
Jag har arbetat med professionellt med rekrytering i flera år. Nästan alla människor har något “tveksamt” i bagaget. Tveksamt i betydelsen – att det krävs ett förtydligande vid anställningsintervjun. Det kan gälla gränsdragningarna runt en blogg, dåliga gymnasiebetyg, en-mellan-jobb-period eller en betalninganmärkelse. Som rekryterare frågar jag om detta och får jag en naturlig förklaring och möter en insiktsfull inställning lägger jag det i erfarenhetshögen.
När det gäller bloggande skulle jag fråga tills jag fick de svar du som själv gav rörande gränsdragning jobb/fritid och innehåll som kan kopplas till arbetsgivaren.
Jag är väl medveten att det finns chefer som är mer oerfarna på rekrytering och som kanske väger in sådant här i bedömningen, men jag tror att majoriteten av erfarna rekryterare ser till följande gyllene regel: “Det som bäst förutsäger om en person kommer klara arbetsuppgifterna tillfredställande är att hon/han har klarat liknande arbetsuppgifter tidigare.”
Om du jobbar på Proffice kanske du såg följande artikel i GP om att Proffice ville styra upp sina anställdas bloggvanor?
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=487298
med följande flashbacktråd:
https://www.flashback.info/showthread.php?t=886401
Nattens bibliotek’s last blog post..Symtom på minskad testosteron
Nu har ju du iofs i din tur lämnat ut en annan person som positiv till piratpartiet, inte med namn men förmodligen med tillräckligt mycket detaljer för att närstående kollegor och hans/hennes chef i sin tur skall kunna identifiera personen ifråga, det kanske inte var så bra…
Din oro är verkligen en allvarlig larmklocka (ungefär som den Anders Widén berättade om på sin blogg). Men vår rädsla är den enda grunden för deras makt, och vi skall bara vägra att godta den. Tack!!
Anaïs’s last blog post..Hämndversionen
Kommentar 7 och inlägget i sig ger dåliga vibbar öht…att man inte öppet kan prata om åsikter och oroar sig för, att man ska särbehandlas på ett negativt sätt för att man bekänner parti’färg’…
:/
Verkar som om din nya chef (kontaktman) kanske är en av de där sällsynta öppna cheferna som lyssnar först och bildar sig en åsikt sedan, som oftare stöttar än stjälper anställda. Jag hoppas att du ska trivas med din nya anställning och inget ska påverka ditt framtida arbete negativt.
Joshua_Tree: Menar du att företagen har svårare att säga upp visstidsanställda än tillsvidareanställda? Det visste jag inte om.
Det känns som att arbetsmarknaden är extremt otrygg. Inte bara sen det som hände i november förra året. Bara massa deltidsanställningar överallt, 85% här och 45 % där. Timanställningar man inte kan försörja sig på och om man väl får sparken så får man reducerad a-kassa för att man inte har jobbat fulltid.
I övrigt tycker jag att det är extremt fel att sparka folk på grund av partitillhörighet. Någon borde kolla upp om det är tillåtet.
@Mattias, det är inte tillåtet att sparka någon för partitillhörighet.
Man får bara säga upp någon med fast anställning pga arbetsbrist (dålig ekonomi) eller personliga skäl (ex misshandel eller stöld på arbetet, upprepad misskötsel/frånvaro trots varning, avslöjande av företagshemligheter)
Nattens bibliotek’s last blog post..Symtom på minskad testosteron
Peter: Nej, jag har inte lämnat ut någon eftersom ytterst få kollegor känner till bloggen och varken de eller närstående vet vem min kontaktperson är. Och hur som helst spelar det ingen roll – även guilt by association har sina gränser. Kontaktpersonens chef måste göra ett digert detektivarbete och dessutom lägga till personliga tolkningar för att det ska vara ett problem, och chefer är ju oerhört upptagna med… chefssaker. ;)
Anaïs: Just så!
MHelene: Visst ger det dåliga vibbar, och det är just så man INTE ska tänka.
Jenny: Hoppas gör jag med, men det är ju samtidigt så att den här chefen/kontaktpersonen inte kan göra så mycket åt mitt vardagliga arbete. Det är först om företaget som hyr mig inte vill ha mig kvar som hans engagemang sätts på prov.
Mattias: Jo, en visstidsanställning är tidsbunden och kan såvitt jag vet inte sägas upp av arbetsgivaren (möjligen om man har begått tjänstefel eller så). När jag började på mitt förra bemanningsföretag fick jag en anställning på sex månader, och därefter sex månader till. Bägge gångerna visste jag att jag har en anställning i sex månader även om den som hyr mig slänger ut mig. Efter ett år blev jag automatiskt tillsvidareanställd, vilket plötsligt betydde att om den som hyr min tjänst inte vill ha mig längre så kan bemanningsföretaget också säga upp mig på grund av arbetsbrist, och då har jag en månads uppsägningstid. Ergo: jag hade en anställningstrygghet på en månad. Dock låter tillsvidareanställning bättre när man vill hyra lägenhet, skaffa lånelöfte, köpa på avbetalning etcetera.
Nattens bibliotek: Har inte sett den artikeln tidigare men ska läsa. Tack för tipset!
Sant, men när man hyr personal står det en fritt att göra sig av med dem. Och bemanningsföretaget kan då som en följd säga upp med hänvisning till arbetsbrist. Dessutom finns det inte en arbetsgivare som skulle säga att det var på grund av partitillhörighet, utan hitta på nåt annat.
@Mattias: “I övrigt tycker jag att det är extremt fel att sparka folk på grund av partitillhörighet. Någon borde kolla upp om det är tillåtet.”
Det är inte tillåtet att avskeda någon för dylikt. Problemet är dock att arbetsrätten är förhållandevis svag och därför är det lätt att göra sig av med folk av “fel anledningar” men med korrekta motiveringar. Typ “Nisse har piratsympatier…så vi omplacerar honom till avdelningen där det råder arbetsbrist”. Bemanningsföretag har ju det delvis som affärsmodell, dvs en marknadsmässigt uppluckrad arbetsrätt.
Det är för övrigt det som generellt är den praktiska skillnaden mellan “bemanningsföretag” och “konsultbolag”. Bemanningsföretag hyr ut personal för att företag ska göra sig en hacka/komma runt eller slippa regler medan konsultbolag tjänar stålar på att erbjuda en kompetens som är svår att få tag i. Den arbetsrätt man har är m.a.o. kopplad till ens status på marknaden vilket bl.a. manifesteras genom “bubblor” och “kriser” då även – eller framförallt – konsulter åker ut med huvudet före oavsett tidigare status.
@Joshua – ja, tyvärr går det nog till precis så i den krassa verkligheten.
Nattens bibliotek’s last blog post..Symtom på minskad testosteron
Thomas: “Den arbetsrätt man har är m.a.o. kopplad till ens status på marknaden vilket bl.a. manifesteras genom “bubblor” och “kriser” då även – eller framförallt – konsulter åker ut med huvudet före oavsett tidigare status.”
Mja. Ibland tar man ju in dyra konsulter för att få hjälp av avskeda alla andra. ;)
http://www.sekotomteboda.se/The_Ant.pps
@Josh: “Mja. Ibland tar man ju in dyra konsulter för att få hjälp av avskeda alla andra. ;)”
Sant, jag är lite insnöad och har utgångsläget från IT-branschen och då den tekniska delen och inte verksamhetskonsulter/managementkonsulter.
@Nattens bibliotek: det verkar ju vara exakt det de har gjort här.
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1458333
Min gamla kära arbetsgivare sade konstant upp folk pga platsbrist. Och tog in nya samtidigt.
“Sant, men när man hyr personal står det en fritt att göra sig av med dem. Och bemanningsföretaget kan då som en följd säga upp med hänvisning till arbetsbrist. Dessutom finns det inte en arbetsgivare som skulle säga att det var på grund av partitillhörighet, utan hitta på nåt annat.”
Japp, det stämmer väldigt väl. Har själv blivit uppsagd två gånger på det viset, konsult, företaget som hyr bestämmer sig för att de inte behövde mig innan mina sex månaders provanställning var färdiga, så puts väck, ut igen. Anställningstrygghet verkar vara något som saknas idag.
Min sambo jobbar för MP. DE gör allt de kan för att blåsa henne på pengar. Hon var på utbildning två veckor och blev efter MYCKET om och men lovad traktamente enligt den skattefria tabellen skatteverket har. Till en början vägrade de att säga hur mycket om dagen hon kunde lägga på mat och småutgifter. Hon stod på sig och fick tillslut ett muntligt avtal…
Sen kom lönen utan någon som helst ersättning och inget finns skrivet. Men de vet att det är svåra tider så de kör sitt eget race. Svin.
Josh.Jag tycker överhuvudtaget att det är obehagligt att du ska behöva “redogöra” för åsikter och blogg…nu var det iofs p.g.a. bloggen, men ändå!
Det första exemplet du gav, visar ju med all oönskvärd tydlighet att man alls inte behöver förekomma i en artikel, för att det ska bli problem.
Jag är väldigt kluven till det här med bemanningsföretag, på sätt och vis bra, hellre någon form av jobb än inget alls.
Å andra sidan, bristen på trygghet, kringgåendet av reglerutnyttjandet av kryphål och arbetskraft och att människor som står till ett bemanningsföretags förfogande, tycks bli av med en hel del rättigheter i övrigt också…som t.e.x. rätten att behålla partitillhörighet för sig själva och blogga om vad fasen de vill!
För att ta till den gamla klyschan, fast denna gången på fullt allvar, det är kränkande!
Nina’s last blog post..Nu haver jag kastat mig över våra Eurepresentanter igen.
“Andra medlemmar i SFU är Henrik Pontén, Peter Danowsky och Monique Wadsted som alla företrädde rättighetsinnehavare i Pirate Bay-rättegången.
Föreningen uppger sig vara “en mötesplats för kvalificerade upphovsrättsliga diskussioner”.
Tomas Norström tillbakavisar också bestämt uppgifterna om att han skulle umgås privat med målsägarsidans advokater.
-Nej, det stämmer inte, säger han.” – http://svt.se/2.22620/1.1530241/pirate_bay-domare_anklagas_for_jav
Så att “mötas” och “diskutera” upphovsrätt med en av sidan i TPB-målet gjorde han alltså på…arbetstid?
Privat-tid är inte nödvändigtvis i hemmet. En sammanslutning på, vad var det, 30? personer är i min mening väldigt privat.
PS; http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651&blogg=32343 DS
bra gjort! Löjligt att arbetsgivare ska vara räddare för deras anställda “politiska ställningstagande”. Det är ju inte direkt så att vi lever i ett splittrat samhälle med risk för blodig revolution.
@Sussi: Tror ingen arbetsgivare är särskilt rädd utan det handlar mest om att förebygga eventuella och möjliga hinder för maximerad profit. Kort och gott, är man för fet/för homo/för hetero/för svart/för brun/för muslimsk/för svensk/för…älder så finns det beroende på omständigheter och roller en mängd potentiella anledningar för en rekryterare att titta annorstädes.