Skip to content

Selektivitet

Att jag har ett värdelöst korttidsminne är liksom ingenting nytt. Jag har varit medveten om det sedan, tja, alltid. Mitt långtidsminne kommer ihåg att mitt korttidsminne inte är pålitligt. Men nu har jag börjat undra hur det är ställt med mitt långtidsminne också. Det tycks minst sagt selektivt. Jag funderar lite över varför vissa saker lagras och andra inte. I vissa fall beror det naturligtvis på intresse, i andra fall på att informationen används med jämna mellanrum, i ytterligare andra tror jag att vi rent av är förprogrammerade att memorera vissa saker. Att hitta hem är bra att kunna, till exempel.

Inatt satt jag och sörplade på en kopp kaffe i fikarummet när en kollega frågade var jag bodde. Hon visste i vilket område men undrade mer exakt. När jag beskrev det frågade hon om det var de där röda husen, och jag blev helt ställd. Jag har bott här i fem år nu och jag skulle inte kunna tala om vad det är för färg på huset jag bor i om så mitt liv hängde på det.

Däremot minns jag snudd på ordagrant detaljer ur en trio David Morrell-böcker som jag läste en sommar i vår hammock, men jag minns inte vilken sommar det var. Jag gissar att jag var tretton. Mitt huvud är fullt av bevingade ord i form av citat och ordspråk och dessutom massor av låttexter.

Jag kan vissla hela gitarrsolon ur låtar jag gillar, och jag minns massor av musik takt för takt. Jag kan återge låtordningen på mina favoritskivor, även de allra första jag köpte. Jag spelar ganska sällan gitarr numera, men sätt en gura i händerna på mig så kommer jag fortfarande ihåg massor av ackordföljder och riff från musik jag har spelat förr i tiden (om jag fortfarande behärskar själva spelandet är en annan fråga).

Jag minns varje telefonnummer jag har haft sedan jag var barn, och kan ytterligare massor av telefonnummer utantill, till exempel min morbrors mobiltelefonnummer som jag ringer en gång vart fjärde år eller så. Jag har nog aldrig ägt en telefonbok tror jag. Aldrig använt i alla fall. Jag minns min första bankomatkod och dessutom vad min kusin hade för kod då. Jag fick veta koden mer eller mindre av en slump, men sjutton år senare kommer jag fortfarande ihåg den.

Jag brukar kunna pricka in huvudstäder i länder som andra knappt vet att de finns. Jag vet inte varför jag kan dem, jag bara… kan. Kanske har det något att göra med att jag läste min skolatlas i mellanstadiet.

Jag minns att i slutet av april 1997, när jag skulle resa till USA för att hälsa på min dåvarande, tog jag en öl i en bar på Arlanda innan jag skulle flyga. När bartendern synade mitt ID-kort noterade han att vi var födda samma dag. Jag minns dessutom vad de två som satt bredvid mig på flyget till Island pratade om, och jag minns en amerikan i transithallen på Keflavik (av klädsel och ryggsäck att döma en backpacker) som satt på huk och pratade med någon i telefon och ”guess where I am – Iceland, man!”.

Varför minns jag dylikt? Det är totalt triviala saker! Att kunna identifiera sitt hem kan ju trots allt vara av viss betydelse. Det borde åtminstone ha varit viktigt för våra förfäder, och därför borde hjärnan vara programmerad att minnas det. Om däremot någon kan ge mig en trovärdig situation där det skulle vara värdefullt för min och artens fortlevnad att recitera vad en amerikansk backpacker sa till sin polare i telefonen i Keflaviks transithall 1997 så ska jag bjuda på en öl.

Nu har jag förvisso varit ute och tittat på huset och kommit på en inte alls särskilt spännande förklaring. Huset har en utomordentligt tråkig färg. Det är inte rött, inte ens rostfärgat, det är bara något slags färg. Även om jag skulle memorera färgen skulle jag inte kunna beskriva den. Förmodligen stöter min hjärna bort den informationen för att den är så tråkig. Om min hjärna beter sig så kan det förklara varför jag knappt kan minnas att jag hade hemkunskap i högstadiet. Men jag minns hur anskrämlig min lärarinna såg ut, vilket inte hade gjort något om hon inte själv hade tyckt att hon var så jävla ärtig. Och att hon inte kunde gå i högklackade skor, vilket en gång fick min mamma att börja skratta och utbrista: ”Har hon fortfarande inte lärt sig det?”. Min mamma hade också henne i hemkunskap.

Vad ska jag med den informationen till!?

Uppdatering: Göran Widham gör lämpligt nog en referens till Terry Pratchetts Discworld. Kan det vara den åttonde? Oktarin – magins färg? Vilket bara är ytterligare ett bevis på mitt selektiva minne. Jag har läst en tredjedel av första boken om Discworld, den som heter just magins färg. Ändå mindes jag att det var något med den där färgen (bara trollkarlar kan se den, inte jag med andra ord) och gjorde genast någon långsökt referens när jag läste Görans kommentar. Förmodligen är jag lite felkopplad.


Andra bloggar om: , , , ,

Published inÖvrigt

43 Comments

  1. jamen är inte det uppenbart?!

    för att kunna skriva bloggposter som roar oss andra!

    och föra den muntliga traditionen vidare den dagen du får barnbarn ”du vet när morfar var ung, så…” Jävlar vilka historier du kommer att kunna knyckla in i kidsens öron :)

    det är nog inte helt omöjligt att hemkunskapslärarinnan finns kvar då också, såna tycks ha evigt liv. Måste bero på allt vetekli de lyckades smyga ner i allt från pizzabotten till frukostgröt och kanelbullar

  2. Äh, när jag ska berätta saker för barnbarnen ska jag göra som alla andra gamlingar – hitta på. Du vet, allt var bättre förr. Vi var förvisso fattiga och bodde i en hoprullad tidning på botten av en sjö, och det var tjugo mil till skolan och dit pulsade vi i snöstormen med vargar i hälarna (det var förresten alltid snöstorm då, på istiden) och inga skor hade vi för de åt vi upp för att vi var så fattiga, och i skolan fick vi stryk och sen pulsade vi hem och då hade vinden vänt så att det var motvind åt det hållet också, och vargarna hade suttit utanför och väntat på oss och jagade oss hem igen, och hemma slog pappa oss medvetslösa så att vi skulle orka upp i gryningen för att skörda havre (som av någon anledning växte som ogräs i snön!) innan skolan. Men det var bättre förr!

  3. carolus carolus

    he he, ”Man fick pulsa i djupsnö 3mil åt varje håll för att köpa ecstasy”

  4. det som kommer att vara läskigt med dina historier är att ingen kommer att veta riktigt säkert att de är påhittade…

  5. Jag tror det kan ha att göra med inlärning. Jag har lite av samma problem, och jag har tänkt en del på det… Många av detaljerna jag kommer ihåg är lite udda, saker som inte direkt händer ofta. Det skulle kunna vara så att hjärnan kommer ihåg sånt för att kunna lära sig av extraordinära händelser.

    Annat är nog (som telefonnummer och huvudstäder) bara helt enklet inlagrat på grund av repetition.

  6. Tänkte tipsa dig att se ett av programmen från SVT’s Hjärnstorm (programledare Henrik Fexeus). Programmet gjorde experiment på människor som inte upptäckte att de bytt färg på ett rum, för att bevisa att hjärnan är mästerlig på att sortera bort (och därmed sortera fram) för stunden relevant information. Nu finns det tyvärr inte kvar på SVT Play av någon anledning…

    Klinikchefen’s last blog post..Stolar med moonboots

  7. Karibien: Jag ljuger så bra?

    Mikael: I stort håller jag med dig. Men när det gäller siffror har jag haft en tendens att lära mig koder och annat utantill även utan repetition. Jag undrar om man kan ha en viss fallenhet för att memorera vissa detaljer lättare än andra? Jag minns siffror, språkliga saker, musik. Andra vet stupsäkert vilken färg det var på you name it, något som jag generellt är dålig på, det gäller inte bara huset jag bor i. Utöver det har jag ett uselt lokalsinne. Beror det då på att jag inte uppmärksammar vissa saker till att börja med, som färger eller var solen står, eller beror det på att det sorteras bort? Jag lutar åt det första.

  8. Klinikchefen: Jag tycker att sånt där är fascinerande och hade gärna sett programmet! Tyvärr har SVT nån policy om att bara låta saker ligga tillgängliga i en begränsad tid (trettio dagar tror jag) innan det försvinner ner i slutförvaringen. Personligen tycker jag att det är fel. Vi betalar via tv-licensen men ändå anser sig SVT ensamt äga rättigheter istället för att göra sina program till public domain, vilket vore det rimliga (åtminstone så länge det är producerat för våra pengar såklart).

    Det kanske går att hitta programmet genom någon kulturpreserverande fildelningstjänst istället. ;)

  9. Jag har ganska bra minne för olika detaljer, framför allt onödiga sådana. Jag minns varenda ordväxling jag hade med bartendern på det Eilat-hotell jag bodde på i slutet av 2000, men jag hade lyckats glömma bort att två bekanta till familjen var med på resan och bodde på samma hotell. Detta trots att jag pratade mycket mer med dem än med bartendern. Jag kan minnas texter jag har läst vid ett tillfälle för 20 år sedan, ord för ord. Men minneslappen på matshoppingen får jag plocka upp gång på gång för att inte missa något. Och så var det ju melodier… Sätter jag mig vid ett piano kan jag spela vad som helst, bara någon lockar fram ett relaterat minne. Till exempel ”Minns du skolavslutningen i högstadiet då en tjej sjöng en låt i kyrkan” – och så har jag melodin där.

    Med allt detta sagt har jag glömt vad jag hade för poäng med kommentaren…

    Andreas’s last blog post..Time to suit up!

  10. Andreas: Hehe. Beträffande shoppinglistan kan jag toppa dig tror jag. Jag har nämligen vid ett par tillfällen varit ”smart” och skrivit ner saker på en lista för att inte glömma vad jag ska handla, för att sen glömma listan… Antingen glömma att ta med den, eller väl i affären glömma att jag har en lista. Jag har dessutom upptäckt att jag ofta minns saker bättre om jag inte skriver ner dem. Det är som att när jag skriver ner saker sorteras de bort ur minnet, men eftersom jag inte har någon rutin för att kolla kalendrar och grejer så… ja, du fattar.

  11. Äh, videon var bortplockad. Nåväl…

    Ja, jag har i hela mitt önskat att jag kunde använda en kalender på det sätt min sambo gör. Jag har inte lyckats ännu, och börjar ge upp hoppet…

    Andreas’s last blog post..Time to suit up!

  12. Jag använder min sambo som kalender istället. Kalender med privilegier. ;)

  13. På något sätt är det typiskt att ingen av oss larar av att avsluta en Discworld-roman, men båda kan referera fåniga detaljer ur dem :-D

  14. Det är så många som har använt mig som kalender i så många år, att det ibland känts som om jag inte ”fått plats över” till mitt eget.
    Vilket såklart är både en efterkonstruktion och en klen ursäkt.

    Telefonnummer och koder satt som berget förr, men med salig mobils inträde i livet, finns inga nummer kvar…det är inte bara att jag skulle blanda ihop vissa nummer, jag kan icke en siffra?!

    Skulle jag bli av med samtliga lurar och kort, är det kört, ingen kommer någonsin att höra av mig igen, efter som jag inte har uppdaterat den ”manuella” telefonboken sedan typ 94.

    Böcker minns jag dock, kan leta upp exakta ordalydelser utan några som helst problem.
    Samtal, även totalt oviktiga, skräpar runt.
    Efter ett träget musiklyssnande, relateras inte bara ex utan även andra människor och diverse händelser till låtar.

    Nina’s last blog post..Märklig ledare i Expressen.

  15. Jag tycker att det är fascinerande att man kan vara totalt värdelös på matte, glömma alla formler och så vidare, men ändå ha ett galet sifferminne i vardagen! Jag minns också alla möjliga telefonnummer, gamla portkoder, folks födelsedagar och hälften av PLU-koderna på Willy:s men ska jag lösa ett mattetal blir jag totalt sifferblind och minns inte var jag började. Skumt. Jag har ett bra korttidsminne, men är däremot usel på att minnas namn och ansikten. Jag tror inte att man kan få ”allt” i minnesväg. Man får vara nöjd med att vara bra på det ena eller det andra, därför är det ju perfekt att du har en sambo med bra korttidsminne och att min sambo är expert på att minnas namn och ansikten =)

    Danni’s last blog post..Det finns ursäkter för allt

  16. Jag kan varenda filändelse jag en gång stött på (och jag är inte ens programmerare). Har ett galet dåligt filmminne vilket är bra eftersom jag årligen kan kasta in Matrix i DVD:n och 6 timmar senare komma ut med ”fyfan vilken rulle! att jag inte har sett den fram tills nu är skandal”. I andra sammanhang sitter jag och kollar irriterat på en film och först in i slutminuten kommer jag på varför den är så dåligt och bekant. Gnhhh.

    Jag minns varenda förnamn och efternamn på alla som heter ngt i stil med Mubada Hisoka, Hismilla Kojamudago men presentera dig som Bo Ek och jag minns inte ens att vi träffats då du återkommer från muggen.

    Mysko indeed.

    Stefan’s last blog post..Teflon, teflon, teflon, teflon

  17. Introducera dig som Hismilla eller Bo, jag bryr mig inte. Jag kommer ändå inte att minnas det om två minuter. Eller en minut. Jag kommer ihåg att vi har träffats men om det inte var djupare än ett goddag kommer jag inte att minnas när, var eller varför.

    På senare tid har jag dock upptäckt att att jag minns namn som jag ser skrivna. Hur många hemsidor, bloggar och dess ägare kan jag inte namnet på? Utan att ens ha träffat dem. Kanske har det mer med sammanhanget än just att det är skrivet att göra, men på internet fungerar iaf mitt namnminne alldeles utmärkt. Märkligt nog…

  18. För att anlägga det evolutionära perspektivet, så har människan kraftigt gynnats av sin förmåga att ta del av andras erfarenheter. Det talade (och det skrivna) språket spelar förstås en viktig roll här, eftersom det förmedlar kunskap i en abstrakt form även när du inte har direktkontakt med det kunskapen gäller. Samtidigt förmår vi gallra bort redundant information, eller sådan information som vi lätt kan återfinna när vi väl behöver den.

    Det är sannolikt därför som du minns vad en för dig okänd amerikan på Island sagt i telefon till en helt annan person; den informationen är helt enkelt unik och du kommer aldrig att träffa sagde amerikan på nytt. Hjärnan stuvar därför in frasen i en av de mer skyddade minneshyllorna, med både klimatkontroll och fuktlarm för att undvika att den faller sönder med tiden. Att du inte har den minsta nytta av denna fras spelar ingen roll; det kan ju inte din hjärna veta i förväg. Det är sättet du fått del av informationen på som gör den viktig, inte dess innebörd.

    Färgen på din bostad, eller fasadens utseende i övrigt, är dock av begränsad betydelse för din överlevnad. Eftersom du ändå inte kan se fasaden när den befinner sig bortom en annan byggnad, eller rentav i andra änden av staden, är det viktigare att lära sig vägen till bostaden än dess utseende. När du väl står utanför huset vänder du knappast om och går någon annanstans bara för att fasaden målats om under din bortovaro. På samma sätt brydde sig nog våra avlägsna förfäder mer om vilken stig som ledde hem till grottan än vilken nyans av grått som berget kring grottöppningen återkastade i skymningen.

  19. Kluris Kluris

    Vi är alla olika och vi kommer ihåg vitt skilda saker, det är därför det är bra att vara många. Själv brukar jag inte kunna komma ihåg mitt eget telefonnummer, det har hänt att jag fått vända hem från bankomaten för att jag glömt den fyrsiffriga koden som varit likadan de senaste 5-6 åren. Jag kommer aldrig ihåg vad folk jag träffat heter.

    Men jag hittar på platser som jag bara besökt en gång för 20 år sedan, även om det är ombyggt och ommålat flera gånger, platserna kan ligga i andra länder. Jag hittar i städer som jag inte kommer ihåg vad de heter. Jag kan gå ut i skogen tidig morgon och gå flera mil, sedan vända och jag missar inte bilen med mer än hundra meter. Jag kan studera en karta i 5 minuter och tio år senare besöka platsen och hitta, oavsett om vi talar om städer eller i naturen. Jag kommer ihåg vad folk hade för åsikt och på ett ungefär vad de sa, i typ resten av mitt liv, även om jag timmen efter mötet glömt vad de hette, jag kommer också ihåg hur de de förde sig och vilket intryck de gav, men jag kan för mitt liv inte komma på om mina närmaste arbetskamrater har glasögon eller ej. Samma sak med saker man gör, mig behöver man aldrig lära samma sak mer än en gång, sen sitter det.

    Skulle någon sätta låskistan upp och ned på en av dörrarna i en lång korridor av dörrar, så räcker det med första gången som jag måste lyfta handtaget för att öppna dörren. Kan komma tillbaks ett decennium senare och utan att ens tänka så lyfter jag handtaget på just den dörren istället för att trycka ned. Dörren behöver inte vara märkt med något, för det är ett namn som jag i stort sett glömt sekunderna efter jag stängt den. Men jag vet var den är.

    När min son ber mig skjutsa honom till någon kompis, säg Peter, så säger mig namnet noll, nada ingenting. Men ställer jag motfrågan om platsen, då vet jag exakt vem det är. Då kopplar jag hur grabben ser ut, om han är stökig eller lugn, vilka lekar han gillar och vad för sorts typ han är, om han klär sig i tajta eller säckiga kläder, då vet jag precis vem det är medan namnet fortfarande är en stor nolla i mitt huvud.

  20. Var och när vill du ha din öl, Anders? :) Det var förvisso inte en situation men en trovärdig förklaring, och det räknas.

    För övrigt är det idel intressanta exempel som dyker upp här. Kluris är lite extra intressant för mig eftersom mitt lokalsinne som sagt är under all kritik. Således är vi något av motpoler på det området, och det fascinerar mig lite att saker som inte fungerar riktigt hos mig är så självklara för andra.

  21. Jag dricker inte öl. Bjud någon annan på den i mitt ställe! What goes around, comes around, och till slut har jag fått en miniatyrmålning av en turist från Australien. Det finns fler än två ”P” i P2P.

    Jag har aldrig varit utanför Europa, men jag gillar kartor, och tack vare Google Maps börjar jag nu så smått att kunna orientera mig i Fresno, Californien, och Ulan-Bator, Mongoliet. Åtminstone från luften.

  22. Jenny Jenny

    Minnet är en spännande grej. Vi lägger märke till detaljer, men två personer lägger sällan märke till exakt samma detaljer, fokuserar på samma sak i minnet. Precis som du kommer jag ihåg bokdetaljer och massa onödiga telefonnummer och andra siffror, fast mitt närminne är nog kanske lite bättre än ditt, jag har bott här i 3 ½ år och vet t o m namnet på tidigare grannar och färgen på huset. ;)

  23. Fia Fia

    Minnet och hur man uppfattar detaljer är fascinerande. Jag har en bekant som har en son som är autistisk, och jag har fått lite inblick i deras värld.

    Om Pappa som vanligtvis har helskägg rakar sig, känner sonen inte igen honom. Överhuvud taget. Om Mamma tappar rösten och kraxar som en kråka, blir han rädd för henne, för det kan ju inte vara Mamma, hon låter ju annorlunda. Fascinerande, indeed.

  24. Pholostan Pholostan

    Jag vet inte heller vad det är för färg på mitt hus. Det är några neutrala och tråkiga färger tror jag, brunt och grått? Det är inte så viktigt. Det är mycket intressantare att det gick trycka vatten gen om ramen på den blåa cykel jag hade när jag var fem. Den hade en sorts rör-ram där rören slutade i par vid styret. De var pluggade med vita plastpluggar. De gick att få ur en och sen få in munstycket till trädgårdsslangen där. Efter ett tag kom det vatten ur det andra röret också. Om man inte hade fått ur plastpluggen där så skjöts den ur rätt våldsamt. Det är kunskap på hög nivå.

  25. Var går förresten gränsen mellan korttidsminne och långtidsminne? (den som vill kan ju vara rolig och svara ”det kommer jag inte ihåg”) Snackar vi några dagar eller rör det sig om månader och år?

    Själv har jag ganska bra korttidsminne, jag brukar inte ha problem att minnas saker som ska göras, om jag låste dörren, eller vad man pratade med någon om för några dagar sedan. Långtidsminnet är även i mitt fall ytterst selektivt, det finns massor ur mitt förflutna som jag minns med klarhet, men då rör det sig om saker som man har anledning att minnas. Inte för att det alltihop var minnesvärda händelser, mycket av det har bara fastnat för att det var grejor som var annorlunda, som bröt mönstret. T ex har jag knivskarpa minnen av när vi var i en studio i Söderhamn och spelade in en vecka för tio år sedan. Men inte fasen kommer jag ihåg vad jag gjorde veckan efter, eller veckan innan. Så visst, det är de udda händelserna man minns. Jag tror som Anders Andersson att hjärnan gör tolkningen att de udda intrycken är viktiga, just för att de är udda, och stuvar undan dem på säker plats. Allt annat, alla delar av vardagslunken, det ligger liksom bara i RAM-minnet och försvinner när man bootar om (sover) :)

    Åh, nu fick jag förresten ett litterärt uppslag: tänk att skriva en historia om en person som av någon anledning (en medicinsk sådan, eller kanske en förbannelse?) minns allt. Knivskarpt. Fotografiskt minne på steroider. Snacka om informationsöverdos.

    Fast det är säkert redan gjort.

    West’s last blog post..Jag förhandlar inte med terrorister

  26. Kaffemoster, aka Fia Kaffemoster, aka Fia

    West:
    Inte för att jag vill tjata, men återigen får jag flashbacks till vad jag hört om barn med autism: ”Klart som tusan att det är obehagligt att duscha, när man känner varje individuell vattendroppe som träffar kroppen.” Att inte kunna sortera bland intryck man får, liksom. Ifall det kan göra något till eller ifrån din vilja att skriva, eller om det kan hjälpa till med uppslag vet jag inte. Men nu har jag sagt det i alla fall :D.

  27. Anders: Jag bjuder någon annan på en öl i ditt namn då. :)

    Kaffemoster: Det där är ju onekligen spännande. Autism alltså. Vi pratade en del om det när jag läste psykologi, och just det där hur viktigt det är att saker inte förändras.

    West: Jag vet inte heller var gränsen går mellan kort- och långtidsminne. Det är väl knappast en knivskarp gräns antar jag. Och visst stämmer det säkert att man minns saker för att de sticker ut, precis som Anders var inne på. Ditt litterära uppslag låter för övrigt kul. Kör hårt!

  28. En liten statistisk undersökning med hjälp av Google…

    ”Jag minns första gången” – 679 träffar.
    ”Jag minns andra gången” – 58 träffar.
    ”Jag minns tredje gången” – 2 träffar.
    ”Jag minns fjärde gången” – 0 träffar.

    ”Jag minns alla gånger” – 339 träffar.

    Det där sista är en smula förvånande; skulle det vara vanligare att man minns alla gånger en viss sak har inträffat, än att man minns just den andra gången? Hur som helst, ”första gången” leder överlägset. Det är ju en unik händelse i det ögonblicket. Nästa gång den inträffar är den inte unik längre, men då har minnet av den första gången hunnit permanentas.

  29. Precis som ovanstående talare, så instämmer jag i att det är ett otroligt fascinerande ämne du tar upp. Jag har två spår jag funderar på där, och kan inte riktigt bestämma mig för vad som är mest troligt, eller vad jag VILL ska vara sanning.
    Allt du beskriver med musiken känner jag absolut igen, och även om jag läst en massa neurologi, psykologi och sådant på skolan så går jag inte riktigt med på den generella indelningen i höger och vänster hjärnhalva – inte hos alla människor i alla fall. Min hjärna är som Homer Simpsons, men istället för dounut så står det music. Musiken för mig är omöjlig att avgränsa, den finns i allt. I mina minnen, mina tankar, mina rörelser och drömmar. Och någonstans där tror jag att sanningen börjar närma sig – ju större del av ditt medvetande, av dig själv som upplever någonting, desto längre sitter det kvar. Sedan om man ska diskutera nyttan av den visdomen känns inte lika viktig.
    Sen, som den träningsnarkoman och fysiologifreak som jag är, så vill jag självklart slå ett slag för muskelminnet. Hur kroppen minns sådant som hjärnan sorterat och rationaliserat undan. På sättet som olika rörelsemönster och reaktionsstrategier lärs in, för att alltid finnas kvar. Så skiljda saker som att sitta upp i sadeln, cykla eller att knappa in ett telefonnummer. Något som är än mer läskigt, är väl vidareutvecklingen på ”jag minns var jag var när estonia förliste” osv…när vissa muskelspänningar, en speciell kroppsposition kan framkalla starka minnen. Men det kanske bara är jag..

    malin’s last blog post..Stånga mig!

  30. Charlotte Charlotte

    Jag lägger väldigt lätt detaljer på minnet, jag kan minnas vad nån kompis kompis kompis sa när vi träffades 1999, och vad denne hade för kläder på sig, och jag minns att jag och min familj var ute och åt på restaurang en söndag i augusti när jag var liten, dock inte hur gammal jag var då. Däremot har jag svårare att komma ihåg helheter och sånt som man borde komma ihåg…kan kanske bero på att jag har vissa Asperger-tendenser men av kommentarerna att döma verkar det som att oerhört många är som jag i det avseendet så det har kanske inte med mitt funktionshinder att göra.

  31. Dåligt med sömn samt överexponering av petrokemiska produkter kan också sänka närtidsminnet.

    Peter Harold’s last blog post..Schläpp knarket fritt!

  32. Kristian Grönqvist Kristian Grönqvist

    Bästa Joshua.
    Min analogi är inte med sanningen överensstämmande men talande. Tänk Dig minnet som ett träd. När du som barn lagrar minnen så lagrar Du i stammen och sedan i några grenar, vilket gör minnena både lättåtkomliga och snabba. När trädet växer kommer minnena längre och längre från ”roten” I vuxen ålder lagras minnen redan i grenarna och kvistarna. Någon av dem kan i storm blåsa av eller brista av tyngden på snön på vintern. När du kommer i min ålder, lagrar Du vissa minnen i bladen. De faller alldeles säkert till hösten. När trädet åldras rasar det senast lärda (kvistarna) först, sedan grenarna, delar av stammen och till sist finns bara stubben kvar med några psalmverser och bilden av barndomen. Thats life….

  33. [Comment ID #65288 Will Be Quoted Here]

    Det där var både vackert och deprimerande. :)

  34. Ronnie Bratås Ronnie Bratås

    Tjena mannen!

    Läste ditt senaste inlägg på ”Drouggebloggen” och vill spinna vidare på samma tråd. Håller med helt, om en artist ökar sin skara lyssnare genom internet/fildelning, så kommer det ju såklart generera i att fler kommer till konserterna. Och som jag ser det så är det ju då som artisten faktiskt jobbar, och visst, det ligger ju såklart arbete i att skriva låtar och färdigställa album – vilket i sin tur är en förutsättning för att kunna turnera.

    För mig är det pinsamt öppenbart att det är etablissemanget som är så jävla rädda att mista sin roll som artistens ”hallick” och därmed möjligheterna att tjäna pengar och kontroll över all den kommersiella skitmusik den spottar ur sig. Fildelning gynnar mångfalden samtidigt som den sakta äter upp de komersiella krafter som försöker sätta stopp för den. De genuina artisterna ska ju såklart ha sin del av kakan men jag tror att det i längden förutsätter att man börjar tro lite mer på sig själv (skillnaden mellan en genuin och en icke genuin artist) och inte förlitar sig blint på pappa hallick (=etablissemanget), som ju först och främst månar om sitt eget.

    Tack för ordet,

    //R

  35. Ronnie: Visst är det så. Både Unni och jag och flera med oss har också hävdat att det i grunden handlar om kontroll. Jag tror för övrigt att du kan hitta ett och annat i ämnet på den här bloggen, och då blir vi on topic igen. :)

  36. Ronnie Bratås Ronnie Bratås

    Ja, ja, ja… Så jävla noga är det väl inte, eller är det det? ;)

  37. Nej, inte så jävla noga, tänkte att du kanske var intresserad bara. :)

  38. Ronnie Bratås Ronnie Bratås

    Jo, jag är intresserad och jag har också läst en del. Skriver man bra och har nåt att säga (som du) så blir man ju nyfiken, till skillnad mot t.ex. Gynnings blogg, den är dålig alltså…:)

  39. Jag har inte läst Gynnings blogg, så jag tar ditt ord på det. :)

  40. Ingela Ingela

    Spännande samtalsämne. Har en teori om varför du inte kan beskriva färgen på huset du bor i. För det första har man konstaterat sedan länge att killar har svårare för att urskilja färger än vad tjejer har. Men med tanke på artens fortplantning kan det vara en dålig idé att tala om för andra hannar exakt hur ditt hem ser ut, dessa hannar skulle ju kunna hitta dit och ta din hona?! Bara en teori förstås.

  41. Fast arten bryr ju sig inte nämnvärt om vem som fortplantar sig, bara någon gör det. Eller ja, det är av intresse för arten att de individer som fortplantar sig är bra exemplar, till exempel intelligenta eller fysiskt kapabla. Därför är det kanske snarare av godo för arten om någon smartare och starkare individ hittar mitt hus och tar min hona? (Som att det finns nån sån!)

  42. Bara för att jag upplever liknande som du, Josh, är jag ännu inte beredd att säga att det är något manligt att ha ett så grumligt och selektivt minne som vi har. Jag har sedan länge kommit fram till att min hjärna inte riktigt är som alla andra. Jag kan i detalj citera ganska meningslösa dialoger ur böcker eller filmer, men jag har ofta oerhört svårt att komma på vilken dag det är. Jag kan minnas i god tid någons födelsedag och köpa present också det i god tid. Sedan när den stora dagen inträffar åker jag till födelsedagsbarnet utan presenten. Typ så.

    Men jag är erkänt ruskigt svår att slå i TP. Geografi är helt följdriktigt favoritämnet! :-)

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: