Skip to content

Netrosexuell

I fredags kväll drack jag ett par koppar kaffe med Buddy Jesus innan det var dags att kliva på nattskiftet. Förutom att det var trevligt är det intressant som ytterligare ett karaktärsvittnesmål i Staten vs Internet. Jag och Buddy Jesus har nämligen känt varandra i gissningsvis nio år. Det kan vara plus och minus något år men vi enades bägge om att nio verkade rimligt. Vi råkade på varandra på det orangea helvetet som kallades Lunarstorm, som egentligen inte var ett helvete, bara väldigt oranget (hur böjer man orange egentligen?), väldigt fjortiskt, bitvis väldigt segt, och med tiden också allt mer kontrollerat och fånigt. Vi växlade några rader då och då, följde varandras dagböcker, och lämnade så småningom stället. Därefter har vi följt varandra i bloggosfären och diskuterat över msn med långa mellanrum.

Förra fredagen, då han svängde förbi Södertälje för att dricka lite kaffe med mig, var första gången vi träffades away from keyboard. Det var först då det slog mig att jag egentligen inte hade någon direkt aning om hur han såg ut. Nog har jag sett nån bild, men oftast bara som avatar. Jag betvivlar faktiskt att jag skulle ha kunnat identifiera honom, för enstaka ansiktsbilder på människor man aldrig träffat säger inte så mycket.

Å andra sidan är utseende verkligen det sista som räknas på nätet. Vad spelar det för roll hur människan vars blogg du följer ser ut? Vad har det för betydelse vad personen du mailväxlar har för hudfärg? Är det viktigt hur den du för tillfället samarbetar om en specifik sak klär sig, vad den lyssnar på för musik, har för åsikter i frågor som inte har någon betydelse för ert gemensamma projekt?

Kom inte och säg att Internet inte är på riktigt. Sluta bete er som att det är något som går vid sidan av det övriga samhället, som inte spelar roll. Vi knyter kontakter och håller kontakter. Vi lever och frodas på nätet. Det blir inte mycket verkligare.

Ja, jag älskar sannerligen Internet, för alla fantastiska människor jag lärt känna tack vare ettor och nollor som färdas i fiber- och kopparkablar.


Bild från Ben Lawson, under CC-licens.


Andra bloggar om: ,

Published inDatorPiratSociala medier

27 Comments

  1. Jag känner igen historien. :) Och håller med helt och fullt, förstås.

    Andreas’s last blog post..Time to suit up!

  2. Nej, feltänk av mig där. Klart det går att böja i adjektivform. Jag behöver sömn! :)

    Andreas’s last blog post..Time to suit up!

  3. Gå och lägg dig, Andreas. Du får möjligen ett mail från mig imorgon.

  4. Jag gjorde en liknande iakttagelse på 1980-talet, när jag satt hemma vid min ABC80 och konfererade på den tidens BBS:er med hjälp av vanlig telefon och akustiskt modem (300 bps). En av BBS:erna var PermoBas i Åkersberga, ursprungligen skapad av företaget Permobil för dess kunder (tror jag). Man lärde känna ett antal andra användare till namn, sätt att uttrycka sig, åsikter och liknande, men aldrig till utseende eller andra fysiska attribut.

    Därför blev jag minst sagt överraskad när en av de flitigare skribenterna i förbigående nämnde att han använde en braille-terminal, eftersom han var blind. Jag hade vid den tiden inte ens sett en braille-terminal i verkligheten, och inte heller trott att den skulle vara lika praktiskt användbar som en 24×40-teckens bildskärm att följa skriftliga diskussioner med. Här fanns dock uppenbarligen någon som kommunicerade med mig på detta sätt, och jag hade inte märkt det.

    Om vi i stället hade träffats afk och pratat, så skulle det förstås ha gått alldeles utmärkt det med, men jag anar att mina tankar i så fall snarare hade kretsat kring min diskussionspartners i sammanhanget irrelevanta synförmåga än själva ämnet för diskussionen. Avslöjandet på PermoBas fick mig att inse att jag i princip varit lika blind själv, fast mera i mental än i fysiologisk mening.

  5. E-mannen E-mannen

    ”bara väldigt oranget (hur böjer man orange egentligen?)”
    Hahaha! I lol:ed! (och nej, jag har inget svar)

  6. Du berör en av de dimensioner jag gillar mest med Internet. Sverige är ett otroligt segregerat land i många avseenden – man umgås med sina likar, och särskilt i utelivet märks det en enorm skillnad mellan vilka klubbar, krogar och caféer som är menade för vilken grupp. Går jag och sätter mig spontant och pratar med en femtonårig invandrarkille, eller en äldre dam på bussen, får jag misstänksamma blickar. Att gå på samma krog som artonåringarna, eller släppa in dem på Harrys, är inte att tänka på, för de flesta.

    När man kommer ned i Sydeuropa slås man av hur annorlunda det fungerar där. Nattklubbarna frekventeras av människor i alla åldrar, från tonåren till övre medelåldern, och folk träffas och samlas ute på ett helt annat sätt än vi gör här – hela familjer träffas på kvarterskrogarna efter skola/arbete och umgås.

    I Sverige gör Internet äntligen möten möjliga över gränserna som klass, ålder, kön och etnicitet utgör, och man finner ofta sig själv inte ens veta vem det är man samtalar med. Samma med landsgränser, i ett större perspektiv. Blir jag nyfiken på vad som händer i Argentina, Israel eller USA, är det inte längre enbart dagstidningarna jag vänder mig till – jag kan ta personlig kontakt med invånare i landet.

    Då märker jag dessutom snabbt något som media ofta missar, nämligen hur människor oavsett kultur och ursprung alltid har fler saker gemensamt än de har olikheter. Det får en att undra över varför media alltid verkar fokusera på olikheterna?

    Internet är MER än verkligt. Det breddar och fördjupar vår förståelse för både varandra och vad som är verkligt på ett sätt som aldrig vore möjligt annars, och vid möten som det du berättar om lär vi oss en del om oss själva från de förväntningar vi har.

    Beelzebjörn’s last blog post..Om datalagring och makthavarnas cynism

  7. Jag är fyrtiotvå, och har kontakter på nätet mellan tretton och sjuttio års ålder runtikring. Skulle det ens hända att vi skulle kunna samtala på lika villkor i något annat svenskt sammanhang?

    Jag har också träffat en del folk AFK som jag först lärt känna på nätet, och ibland har jag blivit direkt förvånad.

    Någon gång slog det mig att en person jag fått stor respekt för i diskussioner på nätet AFK närmast tedde sig autistisk i sin framtoning. Någon annan hade en röst som lät mest som hämtad från Björnes magasin, vilket inte märks när det är bokstäver man läser. Stridbara kommentarer som på nätet tas på fullaste allvar skulle nog inte få riktigt samma vikt om man associerar till en snubbe i förväxt bamsedräkt…

    Det en fascinerande tanke att här är det tankarna och orden som räknas, inte om man ser ut som Brad Pitt eller Tinky Winky. Det är också en schysst väckarklocka inför ens egna förutfattade meningar.

  8. Magnus Magnus

    Ja, internet är på riktigt. Dock är det inte alla som vill ta till sig det faktum.

    Det är ju inte alla som använder internet och har kontakter där, som vill träffa kontakterna denne har på internet i verkliga livet. Bara fortsätta hålla det digitalt och på säkert avstånd.

    Jag är öppen för att träffa en ”internet-människa”, men hittils har jag aldrig mött motsatsen eller kunnat göra verklighet av det hela.

    Internet kan vara socialt och antisocialt på en och samma gång.

    Men jag hade varit bra mycket olyckligare utan Internet och dess möjligheter. Tror jag ialla fall…

  9. Jonas Jonas

    I sanning!

    Skulle även vilja passa på att slå ett slag för brandgult, http://www.brandgult.se/, som smälter in så fint i det svenska språket även om det användas i annan form än grundform.

  10. Härligt inlägg. Jag har inget svar på den oranga frågan, men oranget låter…ser _inte_ rätt ut. Ha en skön söndag!

  11. Angående böjning av orange så bör det vara orangt som gäller. Sedan slår jag ett slag för brandgult också…

    Internet är verkligen fantastiskt! Fast det fantastiska är ju egentligen den maximerade möjligheten att kommunicera. Jag hade fantastiska upplevelser av samma sort som beskrivs i inlägget och kommentaren även innan Internet slog igenom genom BBS:er, telefonkonferensnät…och lite kreativt teknikkunnande. När Internet blev var mans egendom så fick jag ett stort och fluoriscerande kvitto på den mänskliga själen och att det jag själv redan upplevt och lärt mig älska inte alls hade med någon slags geekvurm att göra utan var rotat i människors förmåga, längtan och vilja att kommunicera, dela med sig och socialisera sig med andra…men på egna villkor.

    Beelzebjörns sammanfattning var klockren: ”Internet är MER än verkligt. Det breddar och fördjupar vår förståelse för både varandra och vad som är verkligt på ett sätt som aldrig vore möjligt annars, och vid möten som det du berättar om lär vi oss en del om oss själva från de förväntningar vi har.”

    För övrigt så noterade jag för ett tag sedan vid en middagsbjudning att samtliga närvarande par träffats via nätet. Detta trots att vi hade vitt skilda bakgrunder och befann oss inom så skilda yrkesområden som IT, handel, utbildning, vård och polis. Detta kokar ned till tanken: ”Den som idag inte tar Internet på allvar är själv inte värd att tas på allvar.”

    Fridholms kommentar var också food for thought: ”Det [är] en fascinerande tanke att här är det tankarna och orden som räknas, inte om man ser ut som Brad Pitt eller Tinky Winky.”

    Hur mycket går vi miste om ex. i utvecklingsväg pga att samhället i mångt och mycket är utformat inte efter tanke och ord – substans – utan kanske oftare efter människors förmåga att hävda sig och ge hals? När man börjar tänka på detta så inser man att det finns långt fler incitament för vissa ofta mäktiga grupper att vilja blockera/filtrera/censurera/stoppa Internet än de som upphovsrättindustrin driver.

  12. om det syftar på helvetet borde väl det stå t.ex ”ett väldigt orange helvete”.. eller?

  13. -Brandgult.

  14. Mårten Fjällström Mårten Fjällström

    Internet är en renässans för det skrivna ordet. Jag skulle misstänka att en likheterna skulle vara stora om man tittar på vad som händer när post- och telegrafväsende binder ihop europa på 1800-talet och fler fick möjlighet att skicka brev, och utveckla veritabla brevväxlingar.

    Lyckkligtvis verkar frågan hur kurirerna ska få betalt inte varit dominerande.

  15. Medhåll, här är verkligen lika verkligt som någon annanstans.

    Jag har fått höra att jag är längre på internet än utanför det. Vet inte riktigt hur jag ska ta det…

    Hanna’s last blog post..Halvt officiellt

  16. Många fler karaktärsvittnen blev det. :)

    Mårten: Jag vet inte riktigt hur det gick till på den tiden, men det finns helt klart relevanta jämförelser att göra. Till exempel kan man ju undra vad som hade hänt om post- och telegrafväsendet blivit tvungna att ta ansvar för deras kunder överförde. Törs man gissa att hela projektet hade lagts ner? Jag fattar inte att det ska vara så svårt att förstå att budbärarimmunitet är fundamentalt!

  17. Mårten Fjällström Mårten Fjällström

    Då hade det nog inte gått alls, nej.

    Kryptering var rätt populärt vad gäller telegrafi och fullt tillåten. Det användes av säkerhetsskäl av myndigheter och företag, men också av ekonomiska skäl. En krypteringsalgoritm kan också användas för att komprimera innehållet, vilket var populärt på dyra sträckor då betalningen också stod i relation till budskapets längd. När Storbrittanien under Boer-kriget reglerade krypterad information i deras vidsträckta nät (de dominerande vad gällde havskablar) blev det ramaskri från andra länder, inte minst på grund av misstanken att företagshemligheter läcktes till brittiska företag.

    Jag har en ofärdig uppsats om telegrafistandardiseringen, så jag har nördat in mig en del på det. :)

  18. Visst är det verkligt!
    När jag tänker efter, ligger mina ”kontakter” mellan arton och sjuttio, en rikedom av år och erfarenheter som inte skulle ha funnits i mitt liv, om det inte vore för Internet, åtminstone inte i ett så brett perspektiv.

    Har (hittills) träffat endast en människa ur högen av mina nätvänner, även vi stötte på varandra i det ”orangea helvetet” (och böjningen du letar efter var efter uråldrig modell ”oreangeat”, vad den är nu, vete tusan) drog vidare därifrån till b.l.a. Helgon.net och msn.

    När vi väl träffades, hade vi lika roligt över en fika, som vi hade över Internet och de gånger jag har vägarna åt det hållet, gör vi vårt bästa för att hinna träffas igen.

    En annan som jag kommer att träffa, bodde i Tyskland när vi hittade varandra och har nu flyttat till södra Frankrike, vi delar med oss varandras liv och vardag på ett sätt vi aldrig hade kunnat göra utan Internet, eftersom avståndet är så stort geografiskt (och telefonräkningarna är höga nog som de är!).

    Att kalla de kontakter och vänskaper man bygger upp över nätet overkliga, är en djupt verklighetsfrånvänd syn.

    Nina’s last blog post..“Då var jag en av dom andra”

  19. Jenny Jenny

    Usch, dåliga minnen med Lunar, fast det var kul i början, fram till 2002 ungefär. :) Det är kul att träffa folk online, och för mig spelar det inte roll HUR de ser ut, men för nyfikenhetens skull är det oftast ganska skoj ändå att få en liten bild om vem det är man pratar med. Tycker jag.

  20. […] med okunniga medborgare än insatta. En tankeväckande aspekt på kontakter på nätet tas upp av Joshua Tree,  jag uppskattar “riktiga” möten med människor men nog vore det bättre om de kunde […]

  21. […] tax you pay for mediocre products”Intressant resonemang signerat Stefan Hyttfors. Via Jardenberg.NetrosexuellSå roligt ord att jag bara måste notera det! Och som vanligt läsvärt från Enligt min […]

  22. linda linda

    Såg han ut som du trodde då?

  23. Meow? Meow?

    Det bästa med internet är det faktum att man kan möta folk från alla klasser. Själv har jag ingen utbildning och ingen annan talang än att jag är ärlig och pålitlig, dvs folk tycker att jag är tråkig. Ju mer spännande nån är att umgås med, desto mindre chans att de ens skulle se den lilla grå mus som jag är. MEN på internet är allt annorlunda. Ingen vet hur man ser ut, ingen vet att man är sjukskriven och aldrig reser längre än till grannkommunen nån gång per år. Med noll utbildning och från den lägre nivån av arbetarklassen så kan man likväl bli god vän med militärer, studenter, gamla advokater, fjortisar, gothare, politiker, författare, läkare… Världen öppnas för oss som är instängda i våra lägenheter…

    Hm… Borde vara lag på att alla ensamma pensionärer ska få gratis dator och internet.

    Och till folk som inte tycker att kontakter knytna på internet är nåt att räkna med: brorsan är gift och har barn med en tysk tjej han mötte i ett onlinespel för länge sen, och det går bara fint för dem :P

  24. Meow?: Jag instämmer i allt du säger här. Det är precis det där jag också tycker är så fantastiskt.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: