Skip to content

BB i backspegeln

Innan jag skriver något annat vill jag understryka följande: Personalen på förlossningen och BB i Södertälje var genomgående bra på det de gör och på det stora hela guld värda. Ingen skugga över dem.

Med detta sagt finns det ett par saker jag funderar över. Som till exempel varför jag måste läras att byta blöja, men inte Drottningen. Varför tas det för givet att hon kan men inte jag? Ingen av oss har barn sedan tidigare – menar man att kvinnor är genetiskt förprogrammerade att byta blöjor, eller menar man att män är pantade? Det lustiga i det här fallet, vilket förvisso inte Södertälje sjukhus vet, är att både jag och Drottningen har varsitt tretton år yngre syskon. Visserligen är det ett tag sedan det byttes några blöjor på dem, men det är ju inte så att det inte har gjorts.

En annan sak jag funderar över är hur man kan stoppa in folk i familjerum utan att berätta att det faktiskt kostar pengar. Det är inte hutlöst mycket pengar, det gräver inte djupa hål i vår ekonomi, och vi visste om det innan eftersom vi hade kollat upp det, men faktum kvarstår att de stoppade oss i ett familjerum, lät oss bo där i tre nätter och när vi checkade ut fick Drottningen ett papper där det stod att familjerum kostar trehundratjugo kronor per påbörjat dygn för anhörig utöver mamma och barn. Som sagt, vi visste om det och själva pengarna kvittar, men förfarandet att ta betalt i efterhand utan att först informera om att saker kostar är inte snyggt. I synnerhet inte på BB där människor i allra högsta grad är i beroendeställning och i det närmaste oförmögna att tänka rationellt. Då blir det extra viktigt att informationen är tydlig. Hade det varit så att pengarna var viktiga, att vi levde på marginalerna, då hade jag gått hem och sovit. Det är liksom tio minuters promenad från sjukhuset.

Den sista grejen jag ska bitcha lite om är PKU-provet.

Jag tog med mig Krypet till ett litet rum där de stack honom i armen (vilket han inte brydde sig om) och så tog de sitt blodprov, lät ett par droppar landa på ett papper och rev av en del av det pappret till mig. Föräldrainformation om PKU-provet stod det där, följt av lite information förstås. Bland annat står det att ”Om ni inte vill att att ert barns prov ska sparas kan ni begära detta skriftligen genom att fylla i en s.k. Nej-talong som ni får av personalen som tar PKU-provet.”

Det var bara det att någon sådan talong hade vi inte fått. Därför sa vi till om det när tillfälle gavs. Sköterskan som vi framförde vår önskan till pratade något om att man bara kryssade i på själva provpappret att man ville att provet skulle destrueras. Vi påtalade att det inte var så det stod på det informationsblad vi fick, som för övrigt från början satt ihop med det där provtagningspappret. Då gick hon och skrev ut ett annat informationsblad, som sa i princip samma sak som det vi hade fått, men var ett halvår äldre!?

Nå, vi stod i alla fall på oss och sökte upp den person som hade tagit provet varpå hon mycket riktigt hittade en Nej-ruta på provtagningspappret och kryssade i åt oss. Hon tyckte att det var mycket märkligt att det stod som det gjorde i informationen och tyckte det var bra att vi påtalade det, och därefter tillkallade hon ytterligare någon som äntligen hittade den där Nej-talongen. Som jag tolkade det behövs den inte nu, men det är ytterst märkligt hur som helst. Var det inte så från början att föräldrar fick ge sitt godkännande för att proverna skulle få behållas?

Återigen: Det här är inte en kritik riktad till personalen. Jag tycker bara att det är anmärkningsvärt att viss information inte kommer fram och att det ska vara så besvärligt att få tacka nej till att hamna i ett register som klåfingriga politiker då och då vill in och peta i.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inÖvrigtSamhälle

29 Comments

  1. ML ML

    Så tänkte jag också om PKU-provet! Bättre information behövs.

    Blöjbytet var också samma sak. Mannen fick visning. Sedan var det badning, det skulle mannen lära sig. Han fick bada ungen därefter tills den kunde gå själv.

    Vi pratar ändå 2000-tal. Var är jämlikheten? Man kan väl för enkelheten/jämlikhetens skull anta att båda föräldrar är totala puckon som inte vet nånting?

    Vi födde i Göteborg, så rutinerna kan inte skyllas på ditt lokala BB.

    Och förresten: Grattis och lycka till med det nya lilla livet!

  2. Än en gång, grattis och lycka till. För tjugo år sedan frågades det överhuvudtaget inget om provet, det bara togs, och ingen föräldrainformation delades heller ut. Det går således framåt, om än långsamt. Heja Krypet, du är nästa generation och din värld kommer att vara lite friare och lite öppnare tack vare mammas och pappas strid på barrikaderna.

    Morrica’s last blog post..Qarlsson skämtade inte, hon menade vad hon skrev

  3. Carro Carro

    På förlossning och BB i Östersund lärdes både jag och maken upp i ämnet blöjbyte (och badning också för den delen), men vi kanske såg så fullständigt borta ut båda två så det syntes lång väg att ingen av oss visste vad vi sysslade med =)

    Det jag tyckte var mest märkligt med BB var att mina bröst helt plötsligt och utan förvarning blev allmän egendom som kunde plockas med och flyttas på lite hur som helst…

  4. ML: Jag misstänkte att det inte har att göra med det lokala BB. Och som sagt; det är inte personalen det är fel på.

    Morrica: Tack för grattis och tack för informationen. Jag ringde till morsan och frågade. Hon kände inte till något om PKU alls, och jag är född -77. Proverna har tagits sedan mitten av 60-talet och det omtalade PKU-registret upprättades -75 vad jag förstår. Då får vi sluta oss till att det faktiskt går åt rätt håll i och med att information nu ges, och inte åt fel håll som jag var rädd för. Det är ju bra att nånting går åt rätt håll. ;)

    Carro: Det där med att saker blir allmän egendom reagerade jag också över. När man ska föda och nyss har fött så är man helt uppenbart inte en egen människa. Integritet är bara att glömma. Samtidigt är min uppfattning att synen på den egna kroppen också förändras när man är gravid och när man är ammar. Att man liksom ”finns till” för någon annan mer än för sig själv. Men det är bara spekulationer från min sida. Vad vet jag liksom? Jag kan ju inte ens byta blöja… ;)

  5. Vi har fått be om en särskild blankett att fylla i för att destruera PKU-provet för båda våra döttrar. Med nummer två fick mitt fru ett oförstående och ifrågasättande ”varför inte det då?” mot sig när hon sade att vi inte vill att provet ska sparas, varpå hon svarade att ”det behöver jag inte diskutera med dig”, vilket sköterskan/barnmorskan godtog utan vidare invändningar. Efter någon månad har vi båda gångerna fått en bekräftelse hemskickad på att provet destruerats.

    ctail’s last blog post..Gamla samhällsklasser och nya medier

  6. Axel Axel

    Ctail: Ditt fru hanterade iaf situationen som hon borde trots ditt felskrivning. :)

  7. Det var Isac som lärde mig hur man byter blöjor på bebisar.

    Carina’s last blog post..Sista för året?

  8. Pelle Pelle

    Hejsan,

    Min lilla pojke föddes på Mölndals Sjukhus. Varken jag eller min fru fick någon faq om blöjbyten. Det gick ju dock bra ändå.

    Jag fick ingen information om att provet INTE skulle förstöras. Högst irriterande. Det här skall jag följa upp.

    Hon ”stabbade” dessutom lillpojken flera gånger innan hon lyckades klämma ut lite blod. Det gjorde hemskt ont i en överbeskyddande pappa.

    hadet

    //Pelle

  9. Jonas Jonas

    ”Jag tycker bara att det är anmärkningsvärt att viss information inte kommer fram och att det ska vara så besvärligt att få tacka nej till att hamna i ett register som klåfingriga politiker då och då vill in och peta i.”

    Kanske just därför…eller så får jag söka läkarhjälp för min paranoia…

    Får gratulera till den nyblivna pappan och mamman så här i efterhand!

    Fast ärligt talat…skall det verkligen behövas undervisas i blöjbyten oavsett könet på eleven??? För att använda ett engelskt uttryck så ”it’s not exactly rocket science” och är något man lär sig tämligen snabbt av ren nödvändighet.

  10. Hans J Hans J

    Märkligt att de inte gav er chansen till att kryssa NEJ-rutan före provtagning och om ni då kryssade då avstod från provtagning som alltså i det läget inte hade behövts…

    Eller vill de ändå ha provet så att de ”i hemlighet” ska kunna skita i att förstöra det prov som de ändå har men absolut inte behövde om ni kryssat i NEJ-rutan…

    Man får lust att slå någon på käften för att därefter säga att de kan slippa stryk om de bara säger till då i efterhand om att de inte vill ha det stryk som just utdelats…

    Jag tror att det finns antingen mycket efterblivenhet eller förljugenhet i Sverige. Tyvärr är det nog en av dessa alternativ det handlar om.

  11. ctail: Egentligen vill jag ju inte att de förstör provet. Det bästa vore att det anonymiserades så att det fortfarande kan användas i forskningssyfte men inte kopplas till en person.

    Pelle: http://www.biobanksverige.se/getDocument.aspx?id=82

    Jonas och Hans J: Jag försöker undvika att vara (alltför) paranoid och framför allt tror jag inte att vårdpersonalen ingår i Konspirationen. ;)

  12. Carro Carro

    förresten, ni är inte gifta har jag för mig? Man undrar ju när det här med faderskapsutredning ska komma ikapp med verkligheten…

  13. Don’t get me started on faderskapsutredning. ;)

  14. Jenny Jenny

    Intressant att det fortfarande är på samma sätt. Nej, föräldrar brukar oftast inte informeras om kostnader eller PKU-provets sparande eller icke sparande. På sjukhusets vanliga provtagning står samma sak ”Kryssa i nej i talongen om du inte vill att dina prover ska sparas”. Jag har tagit mååånga prover men aldrig fått en talong, och aldrig fått någon respons när jag sagt att inga prover ska sparas.
    Gällande pappor och blöjor så är det samma gamla gnidna invanda rutiner som på 70-talet. När jag föddes visste mamma ingenting, pappa fick lära sig av sköterskorna. När min yngste bror föddes (precis som ni har jag sladdsyskon) försökte sköterskorna fortfarande lära pappa tvätta barn och byta blöja. Pappa tittade surt på dem, stoppade in ungen under vattenkranen, torkade av och satte på blöjan. Sköterskorna stirrade tyst på honom och gick därifrån. ;) Efter ett par ungar var man hur de ska tas, men det är fortfarande skamligt att de inte ens frågar först, och framför allt att de fortfarande förutsatter att _mannen_ inget vet. Hur som helst så hoppas jag att ni båda klarar av blöjbytena utan problem! :D

  15. Jenny Jenny

    var ska ju naturligtvis vara ett vet* (efter ett par ungar)

  16. ”Märkligt att de inte gav er chansen till att kryssa NEJ-rutan före provtagning och om ni då kryssade då avstod från provtagning som alltså i det läget inte hade behövts…”

    Hans J, provet tas naturligtvis inte som något förtäckt DNA-register utan för att upptäcka en relativt ovanlig men allvarlig sjukdom, fenylketonuri
    Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/Fenylketonuri.htm

    Här är förresten mer om PKU-provet, inkl föräldrainformationen
    http://www.karolinska.se/sv/Karolinska-Universitetslaboratoriet/Kliniker/CMMS/PKU-laboratoriet/

    Josh, hoppade ni över ”föräldrakursen” eller var den lika illa som rapporten jag läste här:
    http://canthateenough.blogspot.com/2009/06/foraldrakurs-game-of-arseholes.html

    (ja, nån gång ska jag lära mig koderna för att infoga snygga länkar, hinner dock inte nu…)

  17. Karibien: Jag tvingade honom faktiskt att gå på förlossningsföreläsningen. Förlåt. Men vi smet i pausen när vi inte orkade håna dem mer

    Drottningen’s last blog post..Nobelpris

  18. Jenny: Skön anekdot där. I like. :)

    Karibien: Visst är det så att provet inte tas som något förtäckt DNA-register. Det är ändå lite slarvig hantering. Beträffande föräldrakurs så har vi inte varit på sån, men väl på en förlossningsföreläsning. Det var slöseri med tid.

  19. Hans J Hans J

    Självklart vill man kunna delta i forskning och att hjälpa andra men ”myndigheterna” verkar ju inte vara intresserade av annat än att sätta sig på folk och då blir ju ryggmärgsreflexen att spjärna emot. Av den anledningen skulle jag aldrig kunna tänka mig att ”donera”.

    Jag antar att provet inte tas i syfte att användas som DNA-register. Ändå så verkar det kunna komma att användas som sådant (och har dessutom redan använts som sådant – lagtexten är alltså rena skämtet) så det är ju ringa tröst om man inte vill ingå i något DNA-register. Att de funderar på att neka utträde är ju ytterligare en försvårande omständighet. Sedan är jag immun mot snyfterier – för ingen har någonsin frågat om jag vill ingå i registret. Jag är ju född före 1970 och finns alltså då inte med så om det är riktigt seriöst så är det bara halvtaskigt skött ändå. Av informationen som länkas till här kan man dra slutsatsen att proven ändå kunde förstöras så fort barnet blivit t ex 2 år gammalt – det borde kunna vara färdigscreenat då? Men de sjukdomar som ska screenas efter är väl också föremål för ändamålsglidning?

    Det är säkert inte heller vårdpersonalen som är ”skyldiga” men socialstyrelsen har väl en del ”antecedensia” som förskräcker.

  20. Jag har haft så förbannat mycket att göra de senaste dagarna, men skäms lika förbannat fast jag inte borde.

    GRATTIS så in i helvete. GRATTIS min vän.

  21. Don’t get me started on faderskapsutredning either…

    Grattis som fan förresten!

  22. Ja jävlar, vilket supergrattis jag skickar till er!

    Det var väldigt trevligt att få besök av er på altanen, med mage i vädret och allt, och nu ser jag fram mot att få sniffa lillskiten i håret (myspys att snorta bebishår) vid tillfälle.

    Själv har jag tre tonåringar, och har rätt så goda minnen från ABC-kliniken på SÖS, som jag inte vet om den finns längre. Detta var på 1990-talet (1992, 1994, 1996), och alla förlossningarna gick bra.

    Vi gick på någon föräldrakurs före första ungen, och det var väl varken bu eller bä. Jag tror egentligen att det bästa är att prata med sina egna föräldrar, vänner med barn, andra som vet hur man gör helt enkelt. Man måste bygga en riktig flock, skapa organiska nätverk, och inte lita till pappa statens omsorg – staten skiter i dig.

    Nu är jag omgift med en yngre kvinna (ja, du har ju träffat Jennie), som ännu inte har egna barn, men som gärna vill ha, så nu får jag väl stålsätta mig mot eventuell idioti från sjukhus och myndigheter.

    Egentligen skulle jag helst ge fan i vården helt och hållet, inte anmäla graviditeten till myndigheterna (varför ska en myndighet veta om vem som är gravid?), anlita en doula och föda hemma. Sen skiter man högaktningsfullt i löjliga och onödiga tester, och sköter barnuppfostran på egen hand utan myndigheternas inblandning. Det tror jag är det allra bästa. Jag är så jävla trött på personnummer, patientbrickor, omyndigförklarande, brösttoner och orala kreatursfekalier från självgoda idioter i vita rockar, så hälften kunde vara nog.

    Hur många gånger ska man behöva ryta åt uniformerade kubskallar att jag och mina fränder är individer, personer, människor, och inte sifferkoder, produktionsenheter, statens ägodelar?

    Skjut från höften.

    Calle Rehbinder’s last blog post..Dags för midsommar nu igen – på Skeppsudden!

  23. Calle: Jag tror också på det där med att bygga en flock. Det finns väl nåt klokt talesätt om att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Nå, jag ser mig om i min digitala omgivning och ser att jag har en rätt stor by/flock vid det här laget. Det bådar gott. Och givetvis ska du få sniffa bebishår om du vill det. :)

  24. Vi fick missfall. Också där var informationen minst sagt bristande. Särskilt på förhand. Kalla mig naiv men få föräldrar som ska på ultraljud är nog rustade för att där ska vara tomt i magen. Det går inte informera bort sorg men det skulle gå att rusta människor bättre för vad som händer i anslutning till graviditet, förlossning, eller utebliven sådan.

    Farsabloggaren’s last blog post..Missfallet

  25. Farsabloggaren: Jag beklagar sorgen. Verkligen. Och nej, det går inte att informera bort sorg men jag tror att det är något lättare att hantera om man förstår vad det är som har hänt, och varför. Information är bra.

  26. "John Doe" "John Doe"

    Vi råkade ut för något liknande nu när vi fått vår pojke – fast egentligen värre.

    När PKU-provet skulle tas sa jag att jag önskade den Nej-talong som nämndes i texten. Fick då konstiga blickar och de undrade ”Vill du inte att ditt barns prov ska sparas?!!!”

    Jag ville inte gå in i någon politisk diskussion där och då och sa bara ”Nej, det vill jag inte”.

    Efter mycket rotande hit och dit kom de in och sa att det räckte att kryssa ”Nej” på provtagningspappret, de hade ingen Nej-talong. Det räcker _inte_ att kryssa på provsvaret, så vi skickar in en egen Nej-talong nu i efterhand).

    Därefter tänkte jag inte mer på det. När vi skulle åka hem hade tydligen det pratats mycket om det här på BB, för barnmorskan som kom in frågade varför vi inte ville spara PKU-provet. Därefter påbörjas en lång politisk diskussion om hur bra det är att det sparas, osv osv osv.

    Jag svarade att jag inte hade något emot lagring i forskningssyfte, men att PKU-registret hade missbrukats på sistone. Barnmorskan sa då att det endast nyttjats två gånger – vid Tsunamikatastrofen och när de skulle hitta Anna Lindhs mördare.

    Här orkar jag inte riktigt diskutera mer. De hade tydligen bestämt sig för att jag inte hade rent mjöl i påsen för att jag är emot ett anti-demokratiskt nationellt DNA-register.

    Mitt barn, som är helt nyfött, torde ha helt rent mjöl i påsen. Och han har all rätt i världen att inte bli kränkt i ett nationellt DNA-register som missbrukas av staten och Polisen som det passar dem.

  27. nef nef

    Nu när det damp nert en ny kommentar på det här gamla inlägget så måste jag ju bara delge vad jag först tänkte när jag läste det efter att det postades:

    Når mina två barn föddes på ”ackis” (Akademiska Universitetssjukhuset i Uppsala) -91 och -93 så fick jag ingen som helst information om att det togs prover som fördes vidare nånstans för lagring.

    ”pekåu” minns jag att jag hörde, och det i samband med att barnen stacks i foten och blodet samlades upp på nån provsticka, men vad det rörde sig om fick jag aldrig veta.

    Något informationspapper av det slag som Josh pratar om i sitt inlägg såg jag alltså aldrig, Något provtagningspapper med en ”nej-kryssningsruta” som ”John Doe” nu nämner inte heller.

    För inte ens 20 år sedan så fick man alltså ingen som helst information om vad personalen på sjukhuset gjorde när det kom till att dra blod från ens barn eller vad det provet skulle användas till.

    Vad det där ”pekåu” som jag lite vagt minns att jag hörde på BB egentligen är blev jag fullt varse först vid de två tillfällen som ”John Doe” nämner (Anna Lindh och tsunamin)–innan dess hade jag inte ens en aning om vad det var.

    Det är illa nog att gemene man inte vet vad det är, men det är än mer illa att den som fött/fått barn inte ens blir informerad när provet tas på sjukhuset.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: