Skip to content

Bloggandet som drog

Ibland funderar jag seriöst på att lägga ner bloggandet. Inte göra som diverse kändisar och göra ett stort nummer av att jag slutar för att någon vecka senare börja blogga på ny adress (och passa på att släppa en ny bok/skiva/diktsamling samtidigt). Utan bara… sluta. Nej, jag tänker inte göra det, men jag leker ibland med tanken. Det händer att jag funderar på att klippa av mig håret också. Det har hänt ett oräkneligt antal gånger de senaste femton åren.

Anledningen till att jag emellanåt funderar på att sluta är helt enkelt att det tar tid och energi som jag inte alltid har. Och när jag inte har energin (tiden hade jag, tills nyligen, ganska gott om trots allt) så blir jag frustrerad och mår faktiskt dåligt av att inte skriva. Det är i så måtto att likna vid ett beroende.

Det är svårt att förklara den där frustrationen. Jag blir lättirriterad och taggig, stressad och har svårt att fokusera. Vissa gånger löser jag det genom att göra något hjärndött för att skingra tankarna, som att spela datorspel.

Frustrationen kommer sig inte av att jag inte har saker att skriva om. Tvärtom. Den kommer ofta när jag har saker att skriva om, när jag har fått idéer som jag inte har satt på pränt, som legat och mognat i huvudet tills de börjar ruttna och förgiftar sinnet istället. Det är lite så jag upplever det; en idé eller en tanke som jag inte får ur mig när det är dags blir ett slags blockering istället. Det låter antagligen helt vansinnigt.

En del av problemet, tror jag, är att jag har ett arbete där jag ofta har ganska gott om utrymme för att tänka, men inte möjlighet att sätta saker på pränt när det är dags. Jag saknar förmodligen också disciplin och en strategi för att sätta mig ner och skriva när jag behöver det.

För det är på något sätt vad det kokar ner till. Jag behöver skriva. Bloggandet är ett sätt att kanalisera tankar och känslor och utan den ventilen blir jag som en tryckkokare. Därför kommer jag inte att sluta. Men jag kanske tar en paus, åtminstone över helgen. Det kan nog vara en god strategi, att helt enkelt schemalägga ett litet uppehåll för att komma bort lite från den press man sätter på sig själv. För det gör man. Att blogga är att vara kreativ på samma sätt som det är för en författare, en musiker eller en målare. Man ska prestera. Vill prestera. Måste prestera, för sin egen skull.

Eller så kan man ju göra som jag har gjort just precis nu; stoppa sin nyföding i barnvagnen tillsammans med en liten dator, ta en lagom lång promenad, slå sig ner på en bänk i skuggan och lyssna på fågel- och motorcykelsång med skogen i ryggen, vattnet nedanför och Södertälje centrum bortanför. Synd att jag inte tog med kameran. Det finns stunder då Södertälje känns som en alldeles utmärkt plats att bo på.

Writing eases my suffering… writing is my way of reaffirming my own existence.

– Gao Xingjian


Andra bloggar om: , , , intressant?

Published inSociala medier

17 Comments

  1. Bo Bo

    Naturligtvis ska du sluta när det är dags. Jag skulle sakna dina inlägg dock. Det märks att du lägger ner tid på dem, eller så har du en oerhörd gåva att skriva.

  2. Utan att förhäva mig vill jag hävda att de bästa texterna är de som jag inte lagt ner så mycket tid på. De som bara rinner ut. I så fall är det en gåva. När jag lägger ner mer tid blir det lätt lite krystat (tycker jag själv då, det är ju inte säkert att den som inte varit med i processen läser på ett annat sätt än jag själv). Sen beror det lite på vad man menar med mycket tid. Vi kan väl säga så här då: De bra texterna känns som att de skriver sig själva.

    Och tack! :)

  3. Precis så. Ut med tankarna på tangentbordet bara så blir det plats för nya tankeprocesser i skallen. För mig är själva skrivandet det som förlöser tankekedjan. I mitt fritidsskrivande har jag nog aldrig strukturerat en text, bestämt vad styckena ska innehålla. Så har jag ju inga läsare heller ;) Jag kan unna mig att låta bli att skriva utan att nån undrar vart jag tog vägen. Fast det går ju inte för tryckkokareffekten. Måste få ner nåt på pränt, om än jag inte trycker på Publiceraknappen.

    Jag hoppas du får en riktigt skön somrig barnig bloggpaus!

  4. Du sätter ord på precis de funderingar jag har med jämna mellanrum – med den skillnaden att jag har gott om tid att skriva men ideérna slåss om att präntas först vilket leder till en miljard utkast som inte gör någon glad. Allra minst undertecknad. Bra idé det där med paus över en helg.

    Jag ska också ta och pausa. Minst en vecka från och med imorgon. Bara vara AFK som man säger, lyssna på kvitter, kanske såga lite på en planka bara för att, borra i en vägg och vara allmänt närvarande i min omedelbara krets.

    hälsa familjen/S

    Stefan’s last blog post..Teflon, teflon, teflon, teflon

  5. tsk, du kan inte sluta. vad ska jag då se fram emot om dagarna?

    Axel’s last blog post..mer tårta haha

  6. Jag känner igen det där med håret. Problemet är bara att det skulle ta så sjukt lång tid att få det att växa ut igen. Då är det lättare att sluta blogga ;)

    Älvan’s last blog post..Skepp ohoj!

  7. Paus över helgen? Det är till att ta i minsann ;)

    Drottningen’s last blog post..Moget

  8. Det viktigaste först, håret:
    Jag funderade i mer än tio år, jag hade börjat få munkpuck så det blev mer och mer patetiskt med långt hår. Som gammal hårdrockare förstod jag inte hur världen skulle te sig som korthåring. Det funkar väl sådär, kan jag säga tio år efter skalperingen, men utan muckpucken så hade jag aldrig gjort det. Aldrig.

    Sedan, din halvmeter:
    Första typ halvåret är ganska lugnt. Sedan börjar de små liven FÖRFLYTTA SIG. Det går inte att läsa sig till hur denna förändring förändrar allt. Detta parat med energin hos 42 Barsebäck gör att man ofta är ”lite trött”. Det är svårt att samla tankarna när det lilla livet till slut har fallit ihop till en söt klump av ren utmattning. Men efter några år (har jag hört, min halvmeter är bara 2,5 bast) så får man både sova och tänka!

    Till sist:
    Nej, du får inte sluta blogga. Jag är för trött för att starta en humlebävning.

  9. Klipp dig, skriv en bok, spela in en sommarhit, gör vad som helst… Bara du inte gör som jag gjorde. Jag låstes av en irritation orsakad av dumheter som stod utanför min kontroll, och kände att jag borde vänta ett tag innan jag skrev något mer. Det är ett bra tag sedan nu, och jag har ännu inte lyckats skriva det där nästkommande inlägget. Bloggen bara somnade in, lugnt och odramatiskt. Så gör man bara inte, det är fel och jag skäms över det. Tänk inte ens tanken!

    Jo, jag har skrivit ett antal inlägg sedan dess. De flesta har handlat om att NU, minsann, NU ska jag komma igång igen. Bara för att två månader senare skriva samma sak igen. Nu har jag dock gett en vän ett löfte om att reboota bloggen om han gjorde detsamma – och eftersom han har uppfyllt sin del av dealen så har jag inget val. Förhoppningsvis kan jag få det gjort snart och sedan ta upp skrivandet igen. Jag mår bra av att skriva av mig tankar och funderingar, och om det finns någon där ute som orkar läsa det jag skriver och ge feedback så mår jag ännu bättre.

    Jag fick dock en inspirationsboost idag, och det kanske är vad som krävs för en come-back. Vi får se. Tills vidare kämpar jag hårt för att hålla andra bloggare kvar på banan och hjälpa dem att ramla ner i det mörka hål som sudden silence syndrome innebär. Se till att inte stanna vid kanten och titta ner, ta bara fart och hoppa över! Eller gå runt det. Lova det. :)

    Andreas’s last blog post..Time to suit up!

  10. AToTheK AToTheK

    Nåt som kanske kan hjälpa är att skaffa en diktafon så att du kan ”förlösa” några idéer på jobb också. Har du väl fått ut tankarna på ett nåt sätt så kan du skriva ner dom när du har tid utan att känna dig stressad.

    Ha en trevlig helg.

  11. cnab cnab

    Budskapet i dagens text från Josh upplevde jag vara ”tvivel.” Tvivlet inför att fortsätta blogga. Tvivlet inför att byta frisyr (ity Kraften kan möjligtvis befinns sig i huvudets hårväxt, en teori som redan de gamla grekerna funderade mycket över)

    Minns då vad för mig Sveriges störste humanist sa – Tage Danielsson:

    ”Utan tvivel är man inte riktigt klok.”

    Därmed är hotet om bloggnedläggelse minimerat. Och du Josh – man kan ju alltid korta ner barret och tjacka peruk när olika sociala sammanhang så kräver …

    Största möjliga sommarfrid tillönskas er alla tre!

  12. Södertörn är onekligen vackert. Det är det jag saknar mest med att bo söder om Stockholm. På norra sidan är det mer stenigt och risigt.

    Det kan nog vara bra med en paus lite då och då. Särskilt i det här vädret då folk ändå läser mindre.

    Paradigm’s last blog post..Pirat eller paternalist?

  13. Öj, ska du ta paus kan du väl åtminstonde vänta tills på tisdag då jag sticker till slovenien i en vecka, eller iallafall superlänka till några värdiga ersättningsbloggare.

  14. Jag förstår precis vad du menar angående bloggidéer som gror, får växtvärk och sedan ruttnar eftersom de inte hinner ut.
    Det är väl just det där som man får lära sig hantera att vissa saker försvinner mellan fingrarna. Kanske vara nöjd med att tanken tänkts och ger sina spår hos en själv?

    Äh, det är för sent för att jag ska kunna säga något smart…

  15. Klippte av mitt (långa) hår för ungefär tre år sedan. Rubbet. Kändes som en bra idé just då – gör det fortfarande. Det enda irritationsmomentet är att det envisas med att växa ut hela tiden…

    Känslan du upplever med skrivandet känner jag igen från mitt eget tecknande. En paus är rätt ofta en bra idé när man känner att man inte riktigt får ro att göra det på det sätt man vill. Vila in formen, typ.

    Det mariga för mig är bara att det inte alltid är helt lätt att ta den där pausen, för att behovet av att sätta sig med papper och penna och få ur sig saker inte är helt lätt att åsidosätta, även om jag på ett plan vet att jag borde.

    Social samvaro (gärna en kall öl och samtal på någon uteservering) tycks vara det enda som riktigt dövar den frustrationen för min del, men så har jag heller inte provat det där med barnvagn ;)

    Beelzebjörn’s last blog post..Så var det meet the media igen…

  16. Skönt att flera verkar känna igen det jag försöker beskriva. Intressant att så många har skjutit in sig på håret. :)

    Och för att undanröja alla tvivel: Nej, jag tänker varken klippa mig eller sluta blogga.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: