Det räcker inte att vara snäll på julafton
Häromdagen såg jag en opinionsmätning på TV4-nyheterna, utförd av Novus Opinion. Detta kommenterades av Per Schlingmann ungefär såhär:
Valet 2010 är helt öppet. Det tror jag är öppet för alla partier, och det är det man måste inse, att väljarna fattar sitt beslut på valdagen och det är då man måste vinna deras förtroende.
Det är så häpnadsväckande dumt att jag hoppade jämfota i vardagsrummet. Nej, det är inte på valdagen det gäller. Möjligen hade resonemanget haft viss bäring för ett oppositionsparti, men när man sitter i regering är det allt man sagt och gjort under mandatperioden som räknas. Man kan inte vinna förtroende på valdagen om man ägnat fyra år åt att missbruka det förtroende man äntligen fått! Med dylika vänner behöver Moderaterna inga fiender. Men det förklarar ju onekligen deras politik.
Behövde Schlingmann bara äta upp gröten på julafton? Kunde han vara en skitunge resten av året och ändå få massor av julklappar? Medborgarföraktet verkar kompakt. Det blir allt tydligare att för gammelpolitikerna handlar politik om att vinna makten och behålla den, inte att styra landet och företräda folket.
Piratpartiet finns inte med i undersökningen, men när man sammanställt det rödgröna och det blå blocket fattas det drygt åtta procent. Där finns Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Feministiskt Initiativ, med flera. Men det återstår ett drygt år, och jag har en känsla av att våra PR-genier har ett och annat ess kvar i rockärmen.
Andra bloggar om: moderaterna, opinionsmätning, val2010, per schlingmann
De borde sparka Schlingmann. Han är ju dum i huvudet. Eller är han ett av våra PR-genier?
Anaïs’s last blog post..Absurdismens politiska gren
Du har återigen gjort en klok tolkning av situationen: många från Schlingmans parti fick högar av julklappar även om de dagen innan bränt kattungar med hemmagjord napalm. Det räckte att vara snäll på julafton.
Det är en rätt otäck kultur.
Morrica’s last blog post..Hur en gud blir till
Förlåt men jag skrattade högt när kag visualiserade dig hoppandes jämfota i vardagsrummet… *fniss*
Du skrämmer väl inte bebben nu?
Jag tolkar det Schlingmann sade snarare som att han var besviken och ledsen och ville verka positiv inför tv-kamerorna, inte att det visade på ett förakt för väljarna.
Calandrella’s last blog post..Iranprotesterna visar på värdet av ett fritt Internet
Anaïs: Vi har så många PR-genier att vi _måste_ vara förhärdade brottslingar för att ha råd att betala dem.
Morrica: Det tycks så ja.
Kimmi: Skratta på du. Och nej, bebben bryr sig inte så mycket. :)
Calandrella: Det är en snäll tolkning. Jag hoppas du har rätt.
För Schlingmann är det nog sant. Han ser det som ett sorts jobb, och den som ler mest och lovar bäst “vinner” den tävling han ser ett val som. Det säger en del om synen på politik som ett jobb, och man har ju rätt att kunna leva på sitt jobb, eller hur?
Jonas B: Ja, jag tror att grundproblemet egentligen är att de som vill vara ledare inte alltid är de bäst lämpade för det, och att de som är bäst lämpade för det inte vill. Jag tror nämligen att de bästa ledarna är de som är ödmjuka, anspråkslösa och de blir förbisprungna av äregiriga, makthungriga filurer som vet när man ska använda armbågen och när man ska använda tungan.
Mina erfarenheter av gammelpartier stämmer väl överens med det Schlingmann sade.
För gammelpartierna så betraktas valdagen nämligen som en singularitet.
Inför valdagen så bedriver man kampanjer, regisserade av sina PR-byråer. PR-byråerna får input från partiernas think tanks.
När valet är avklarat så pustar man ut (i glädje eller i smärtsamma eftervalsanalyser), för då behöver man åtminstone, förrän till nästa valkampanj, inte längre låtsas vara så intresserad av den där okunniga biomassan som har rösträtt.
Man håller även medvetet liv i pseudokonflikter med andra partier, speciellt om dessa “konflikter” bedöms vara väsentliga inför nästa val. Man kan till och med välja att INTE åtgärda vissa saker när man sitter i maktposition, bara för att “problemet” kan vara bra att hålla liv i till och med nästa valkampanj.
Politik handlar, för gammelpartierna, om makt, makt och makt. Ideologierna har sedan rätt många år sedan blivit dammsamlare. Det tydligaste exemplet tycker jag är de “nya” Moderaterna, som numera i sin trianguleringsiver för att nå en bredare väljarbas, helt FULLSTÄNDIGT har övergivit de liberala grundvärderingar som tidigare fanns (t ex individens rätt till integritet och skydd från en klåfingrig statsapparat).
Internet och dess internauter är oerhört störande för gammelpartierna! Denna fluga surrar och irriterar, gräver fram information, och är ett arkiv som aldrig glömmer. Gammelpartierna är av tradition envägskommunikativa och icke-interaktiva, men det respekterar inte flugan Internet. Gammelpartierna har inte heller längre tolkningsföreträdet för när en debatt ska lägga sig (tidigare så kunde gammelpartierna lugnt luta sig tillbaka i förvissningen om att folk snabbt somnade in igen framför TV-apparaterna även efter impopulära beslut, och definitivt hade glömt allt till nästa val). Nu håller flugan Internet debatten igång så länge det finns intresserade som interaktivt bidrar.
Schlingmann talade ur hjärtat, för det är så gammelpartierna tänker: Hur lägger vi upp arbetet (taktiken/kampanjen/pseudokonflikterna mot andra partier) så att väljarboskapen leds in i rätt valbås på valdagen?
/Erik S
Erik: Det är ungefär den där uppfattningen jag har fått också. Något som irriterar mig är att lågt valdeltagande ofta tolkas som att folk är politiskt ointresserade (vilket naturligtvis är en del av sanningen) men när folket väl visar intresse, då går statsministern ut och säger att alla tjänar på att debatten lägger sig. Det pratas om politikerförakt, men jag vill hävda att det börjar med politikers medborgarförakt.
[...] att medvetenheten om övervakningen ökar, och att det parlamentariska läget blir sådant att de styrande politikerna i toppskiktet tvingas ta hänsyn till [...]