Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Det sägs att det finns händelser i livet som gör att inget blir sig likt igen. Tillfällen som förändrar allt. Ögonblick då man vet att allt just förändrades. Ett sådant ögonblick inträffade söndag den 14:e juni 2009, klockan 21:07. Det var då jag blev pappa.

Dylika ögonblick brukar ofta beskrivas som att tiden stod stilla. Det gjorde den inte. Tiden var mycket bångstyrig och drog iväg och jag minns händelseloppet som en serie snapshots. Från att ha suttit på förlossningen i tolv timmar utan några egentliga framsteg, tolv timmar som ärligt talat var rätt tråkiga, gick saker plötsligt väldigt fort. Beslut om kejsarsnitt. Någon kastade in kläder till mig och beordrade mig att byta om. Plötsligt var vi i en operationssal. Det kändes kallt. Jag kände mig ivägen. Någon anvisade mig en stol i ett hörn. Strax därpå ville de att jag skulle sitta vid huvudänden hos sambon. Läkare förklarar vad de ska göra men det går inte riktigt in. Hon är tapper. Skynken hängs upp. Obehagliga ljud och plötsligt hör jag ett barn gråta. Det låter friskt. Ögonen tåras. En sköterska kommer runt och lägger barnet på Drottningens bröst. Jag har sinnesnärvaro nog att ta några bilder som jag hade lovat men ser inget i kamerans sökare.

Sedan står jag plötsligt utanför operationssalen tillsammans med ett par människor och den lilla krabaten. Jag får en sax och förstår vad jag ska göra, så jag klipper navelsträngen men är liksom inte närvarande. Någon frågar om jag tänker svimma. Jag vill skratta men börjar bara gråta ännu mer. Kan inte svara på tilltal.

Lika plötsligt är jag inne i operationssalen igen. Säger hejdå till Drottningen som fortfarande är lika lugn och tapper. Hon ska till uppvaket, jag och vår son åker tillbaka ner till förlossningen. Jag är ett virrvarr av känslor som jag inte kan identifiera. Sköterskan väger och mäter och lämnar oss. Jag lägger mig på sängen med sonen på bröstet. Han verkar gilla läget. Det känns som det mest naturliga i världen, och det känns overkligt.

Det känns fortfarande overkligt. Jag har en son. Han väger 3950 gram och mäter 52 cm i strumplästen. Det är tydligen viktig information för alla utom för mig. Han har tio fingrar och tio tår och sin mammas ögon men inget namn. Han har gått under namnet Krypet och det kodnamnet lär få hänga med ett par dagar till. Jag tror inte skattemyndigheten godkänner Krypet som namn. De gillade ju inte Bocken. Krypets farfar föreslog Fritiof, efter Fritiof Nilsson Piraten. Jag tror inte det blir något av med det.

Vi mår bra. Drottningen mår bra. Hon får berätta själv när hon känner för det. Vi är trötta och har bara sovit sporadiskt de senaste två dygnen. Det är fortfarande lite splittrat i både hennes och mitt huvud, och Krypets har inte ens växt ihop än.

Säg hej till publiken.

Andra bloggar om: mamma, pappa, barn

Det sägs att det finns händelser i livet som gör att inget blir sig likt igen. Tillfällen som förändrar allt. Ögonblick då man vet att allt just förändrades. Ett sådant...

Birro lägger ner sin blogg, igen, och skriver därefter en förvirrad snyftare i pressen. Om det inte vore för att han tar i så han skiter på sig och tar till helt horribla överdrifter i sina liknelser så skulle han kanske få lite sympati, och rent få igång en diskussion. Det enda han lyckas med nu är att väcka irritation. Det känns på något sätt som att det är det han alltid lyckas med.

Birros absurda liknelser om att kliva in i någons trädgård för att välta saker och pissa i buskarna har ingen vettig förankring. Det är inte samma sak att skriva elakheter i kommentarsfältet på en blogg som att välta trädgårdsmöbler. Det är inte samma sak att skriva hatmail som att pissa i buskarna. Det är faktiskt inte ens nära.

När Birro, och tidigare Gardell, härjar om anonymitet så undrar jag om de har tänkt över konsekvenserna av att ingen ska kunna vara anonym på internet. Förmodligen inte. Men grejen är den om att det är fullt möjligt för mig att skicka anonyma brev till Birro där jag skriver alla de där vidriga sakerna som Birro fått höra. Vad ska vi göra åt det? Ålägga Posten att öppna alla brev? Kanske ska vi ta bort alla anonyma gula brevlådor där folk kan posta sitt hat och istället införa ett system där man lämnar sitt brev till en byråkrat – oförseglat, förstås! – för kontrolläsning, och därefter tar byråkraten också legitimation och fingeravtryck innan brevet får skickas? Blir det bättre så grabbar?

Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här men Emma Ribbing har redan gjort det så bra. Läs det. Och eftersom Marcus Birro är så harhjärtat (hans ord) vågar jag inte skriva vad jag egentligen tycker, så:

Pilutta dig, Birro! Far åt pipsvängen!

Andra bloggar om: marcus birro, anonymitet, näthat, netikett

Birro lägger ner sin blogg, igen, och skriver därefter en förvirrad snyftare i pressen. Om det inte vore för att han tar i så han skiter på sig och tar...

LT har kommenterat mitt förra inlägg. Flera gånger. Kanske för att jag har varit borta ett tag och inte kunnat godkänna kommentarer. Här är den första:

Fredrik, LT

Hej den långa svansen!

Här är artikeln på lt.se.

http://lt.se/nyheter/1.475604

Kan samtidigt berätta att LT:s webbredaktion visst har koll på den långa svansen, men denna webbredaktion består endast av en person, mig.

Planen var att webba denna artikel under dagen. Men i den långa svansen finns det ju alltid någon som – inte bara vet bäst – utan också hinner före med att berätta exakt hur världen fungerar.:)

Håll till godo webbvänner och länka på!

Nu känner jag ju mig nästan lite skyldig istället. Det var ju inte min avsikt att vare sig skälla eller framstå som mästrande. Jag inser samtidigt att titeln på posten knappast kan tolkas som annat än mästrande. My bad.

WEbbredaktör, lt.se fortsätter:

Problemet vi, liksom de flesta andra tidninngar, brottas med är inte brist på trafik, utan hur trafiken ska omvandlas till intäkter. Detta eftersom det kostar att driva en nyhetkanal, ¨såväl i papper som webb.

Skulle du vara beredd att betala för nyheter via webben eller ska allt vara gratis? I så fall får du avvakta tills det att annonsmarknaden anpassat sig till 2000-talet, vilket kan ta tid.

Tina Lagerström fyller på:

Ja, även vi mossiga LT-medarbetare läser din blogg… Och faktiskt är det därför vi valde dig som piratrepresentant – därför att vi hade koll på ditt engagemang. Även före debattartikeln. Men det var iom den som du blev intressant att porträttera.

Jag har i alla fall författat ett kortfattat svar till dig i LT:s redaktionsblogg. Antagligen inte tillfredsställande men så här är läget för oss. Vi är en liten tidning och gör så gott vi kan med ganska små medel. Jag är tacksam att du ville vara med i tidningen! Och du – nu finns artikeln ute för alla som vill läsa.

Här är förresten länken till min text (hoppas jag)

Som ni ser så finns nu alltså artikeln ute på LT, liksom en förklarande bloggpost. Jag tar på mig hundhuvudet, för det pinsamt uppenbart att även om jag ibland tycker att andra behöver lära sig om hur nätet fungerar så behöver jag sannerligen lära mig ett och annat om hur en tidningsredaktion fungerar. Men mossiga har jag aldrig påstått att LT skulle vara, så den passningen antar jag var riktad till någon annan.

Vänner?

Och Emma, dina tio minuter startar… nu!

Andra bloggar om: lt, pudel, media, länstidningen, södertälje

LT har kommenterat mitt förra inlägg. Flera gånger. Kanske för att jag har varit borta ett tag och inte kunnat godkänna kommentarer. Här är den första: Fredrik, LT Hej den...

Uppdatering: Artikeln finns nu ute. Och jag har insett att titeln på den här posten var snudd på Guillou-arrogant. Pardon.

För en månad sedan idag publicerade Länstidningen i Södertälje en stor intervju med mig i egenskap av bloggare och pirat. Intervjuns grundämne var Internet. Den artikeln valde LT att publicerade enbart i olänkbar prasselmedia. Jo, de har visserligen en pdf-version av tidningen också som kräver inloggning och som på alla sätt liknar prasselmedia genom att vara blädderbar (med prasselljud) samt olänkbar. Det sämsta av två världar, på något vis.

Det kändes lite irriterande att inte kunna visa upp det online. Inte bara för egen del, även om det till viss del handlar om att klappa sitt ego, utan också för att visa upp LT. Jag gillar ju LT, inte minst för att de håller ovanligt högt i tak i sina kommentarsfält. Men nog är det lite dumt att prata Internet, fildelning och piratliv med en bloggare, och sedan inte tillgängliggöra artikeln på nätet.

Igår gjorde jag en ny intervju med LT med anledning av Piratpartiets valresultat. Det blev den stora nyheten på förstasidan idag, samt en helsida i tidningen. Men är artikeln publicerad på nätet? Nej. Så låt mig nu förklara vad LT går miste om.

Hade artikeln publicerats online så hade jag såklart skrivit en bloggpost och länkat till den. Med någonstans 300-700 besökare om dagen finns det en stor mängd som också skulle klicka på länken. Svårt att säga hur många, men jag har en känsla av att jag har ett hyfsat följe (återkommande läsare, något annat än bara registrerade besökare). Varje klick på länken från min blogg skulle ha givit klirr i LT:s kassa i form av reklamintäkter. Det är inte mycket, men det är mer än det ingenting LT får genom att bara ha artikeln i olänkbar prasselmedia. Mina läsare bor nämligen i stort sett uteslutande utanför Södertälje och kan inte köpa LT ens om de vill.

Men än så länge pratar vi bara småpotatis. Det andra som hade hänt efter att jag publicerat en länk till artikeln är att cirka tio minuter senare skulle även Emma Opassande ha snappat upp den och länkat även hon. Emma är nämligen inte tio minuter efter någonting. Och nu börjar det hända saker för när Emma länkar till något då börjar andra också göra det. Emma är chef över Internet.

Här någonstans har det hela redan hunnit bli ganska abstrakt, men jag tror mig kunna lova ytterligare ett par länkar från olika bloggare. Visserligen beror det lite på vad som är det heta debattämnet för dagen, men ett tiotal är inte alls orealistiskt. Vidare beror det naturligtvis också på hur många läsare respektive blogg har men jag vet att några rätt välbesökta bloggare följer mig. Börjar ni någonstans ana hur många potentiella besökare, och därmed reklamintäkter, LT går miste om här? Multiplicera det med två då, eftersom de gjort samma misstag två gånger nu.

Jag inser som sagt att reklamintäkterna säkert inte är särskilt mycket, men återigen; det är mer än ingenting och det är mestadels från folk som inte kan köpa LT ändå. Tänk om!

Slutligen vill jag bara kommentera det faktum att det var just jag som fick kommentera valresultatet. Högst troligt kommer det sig av att LT redan tidigare gjorde en intervju med mig, vilket i sin tur var en följd av den debattartikel Unni Drougge och jag skrev i Aftonbladet. När LT ringde i går morse låg jag och halvsov så de pratade med Drottningen. De förklarade att de ville träffa oss, eller någon av oss, på stan för en intervju. Hon bad dem återkomma. Jag vaknade precis därefter och fick besked. Då ringde jag till Ludwig Strömgren är ansvarig för Piratpartiet Södertälje för att ge honom chansen att kliva fram i rampljuset. Strömgren var emellertid inte hemma och tyckte gott att jag kunde ta hand om det hela. Det var förresten första gången han och jag pratade med varandra. Ytterligare ett exempel på den decentralisering som kännetecknar Piratpartiet.

I dagens artikel omnämns jag förresten som “Södertäljes egen piratpartist”, visserligen bara i en bildtext men ändå, och det ger en lite fadd smak i en i övrigt bra artikel. Jag är inte Södertäljes egen piratpartist, jag är bara en pirat som råkar bo i Södertälje, men jag är inte verksam lokalt. Jag kanske övertolkar, men jag vill verkligen inte ta äran från någon annan. Med den benämningen borde det faktiskt ha varit Ludwig Strömgren eller någon annan som fick uttala sig. Ära den som äras bör.

Andra bloggar om: länstidningen, södertälje, lt, piratpartiet, val2009, eu, intressant?

Uppdatering: Artikeln finns nu ute. Och jag har insett att titeln på den här posten var snudd på Guillou-arrogant. Pardon. För en månad sedan idag publicerade Länstidningen i Södertälje en...

Det var otroligt roligt att vara på valvakan igår. Så roligt att träffa alla människor som slitit så hårt för det här, och jag bara önskar att det hade varit möjligt att frysa tiden så att jag hade fått mer tid att prata med alla.

Reflektionerna så här i efterdyningarna av valet är att Piratpartiet verkligen inte är ett vanligt parti. Pirater beter sig inte som övriga politiskt aktiva. Vi förespråkar öppenhet och generositet, och vi lever som vi lär. Det visar sig bland annat i att när folk säger att de gillar våra frågor men inte vill rösta på oss för att det finns annat de också anser är viktigt. Då kommer det tips om personer de kan kryssa som vi anser står nära oss i just våra frågor. Istället för att försöka dra över folk till oss.

När politiker i andra partier gör något bra, sett ur vårt perspektiv, då lyfter vi fram det och hyllar det. Blombombningen av Camilla Lindberg (fp) är ett klockrent exempel. Och nej, det var absolut inte bara pirater som skickade blommor. Blommorna kom från alla håll, men jag tror mig ha torrt på fötterna när jag hävdar att det var ett piratinitiativ. Vi är också flera som har stödköpt Anders Widéns (s) böcker, just för att han har fört en så enveten kamp mot övervakningssamhället.

På många sätt anser jag att vi har en skön prestigelöshet. Det finns gott om exempel på det, och jag tycker mig också se att det börjar sprida sig utanför våra kretsar. Enskilda politiker och debattörer blir alltmer benägna att faktiskt ge erkännande, både till oss och till varandra. Det är så jag vill att det ska vara. Det är inte konstruktivt att vara emot allt som alla utanför ens egen krets tycker. Samarbete i sakfrågor är vägen framåt. Politiker måste vilja åstadkomma något och inte hela tiden slå vakt om makten.

Öppenheten är härlig. Våra forum är öppna även för den som inte är medlem i Piratpartiet eller inte ens sympatiserar. Vår valvaka var också öppen även för den som inte är medlem i Piratpartiet eller ens röstade på oss. Unni Drougge var där, även om hon inte röstade på oss. Men det kanske var för att hon har läst att Piratpartiet består av män i åldrarna 18-30. Eller så beror det på att hon faktiskt förstått vad det handlar om. Klart är i alla fall att vi gillar henne. Som fan. Jag misstänker att Unnis fanbase har förändrats något den senaste tiden, för om det är några som varit underrepresenterade i hennes läsekrets tidigare så är det nog just män i åldrarna 18-30…

Och så måste jag bara lyfta fram gårdagens mest underbara: Markus “Lake” Berglund, sedan en tid tillbaka guldpirat trots sitt medlemsskap i Centerpartiet, gav oss sin röst. Det är stort. Jag blev rörd när jag läste det och jag blir rörd igen bara av att skriva det. Jag har sällan slut på ord, som ni säkert vet, men faktum är att jag inte har ord att beskriva den djupa respekt jag känner för Lake och hans ställningstagande. För det är en sak att stödja något med plånboken, men att lägga sin röst på ett annat parti än det man är medlem i och gå ut med det så som Lake gjorde är respekt! Så inihelvete. Jag hoppas verkligen att Lake och Hultin och de andra i Centeruppropet orkar få den skutan på rätt köl igen, innan Centeruppropet blir Centerupproret, som mina fingrar vill skriva.

Rubriken då? Jag tänkte skriva att vi gått i mål, men det är inte sant. Valrörelsen har gått i mål, men vårt arbete har bara börjat. Så det är både start och målgång, och dessutom fylls väl kassan på när man passerar Gå.

Sanningen är hur som helst att det är nu vi får börja bekänna färg. Tidigare har vi stått utanför och krävt att politiker ska stå för sina ord. Nu är vi inne. Nu är det vi som ska göra det. Nu måste vi bevisa att vi klarar av det. Men jag tycker att vi alla ska tillåta oss att njuta av den här framgången en liten stund först. Det har vi förtjänat.

Andra bloggar om: piratpartiet, val2009, eu, valvaka, intressant?

Det var otroligt roligt att vara på valvakan igår. Så roligt att träffa alla människor som slitit så hårt för det här, och jag bara önskar att det hade varit...

Guillou är i farten. Igen. Detta har redan kommenterats förtjänstfullt av Emma, Anna, Göran och Isobel, så jag behöver inte göra något stort nummer av det. Guillou har, kort och gott, fel.

Dessutom ljuger han som en häst travar. En gammal och lytt häst som borde ha blivit pålägg för länge sedan förvisso, men ändock. Han ljuger när han påstår att Piratpartiet är uttalat författarfientliga. Visa mig var vi har uttalat denna fientlighet mot författare! Han ljuger om stölder som om ingenting har hänt, trots att han rimligen måste veta bättre. Nog för att karln inte läser den respons som uppstår på nätet när han ger sig ut och trollar, men han har ändå alltid satt en ära i att göra ordentlig research. Antingen har han slutat med det, eller så skiter han i fakta. Jag vet inte vilket som är sorgligast.

Han ljuger dessutom, möjligen oavsiktligt, när han påstår att bokförlagen skulle komma att läggas ner och boktryckeriet upphöra med fri fildelning. Icke! Bokförlag kommer att behövas, därför att det finns människor där som vet hur en bok bör skrivas. De flesta författare behöver troligen i olika stor utsträckning en vägledning. Någon som stryker i det värsta ordbajseriet, någon som vägleder i upplägg och kronologi, någon som korrekturläser, någon som hjälper till med upplägg, sår små frön, kommer med förslag, och framför allt; någon som är din hårdaste kritiker. Behovet av dessa funktioner försvinner inte även om boken i fysisk form skulle försvinna.

Vilket den för övrigt inte gör. Boken är ett urgammalt medium, nästan lika gammal som Jan Guillou, och suddas inte ut i en handvändning. Visserligen finns det en miljövinst i om boken i dess nuvarande form försvinner och ersätts av elektroniska alternativ, men så länge alternativet är att läsa på en monitor är det inte ett alternativ, för de flesta. Förr eller senare får vi dock en bra läsplatta, och då kanske det förändras. Vill Guillou förbjuda det också, av omsorg för tryckerierna?

Guillous skräckscenario är dessutom förljuget i sig, för trots, eller på grund av, fildelningen kommer det hela tiden siffror som visar att bokförsäljningen ökar. Så vad bråkar vi om?

Nej, jag har fått nog av dig Guillou. Du var min stora idol. Min favoritförfattare. Jag drömde om att en dag vara som du, eller åtminstone i närheten. Författa böcker, vara en vass och kunnig debattör, skriva knivskarpa spydiga krönikor. Inte längre. Måtte jag aldrig bli som du!

Jag har redan tidigare beslutat mig för att inte köpa fler Guillouböcker, så jag kan inte sluta mer. Nu tänker jag istället sälja mina – förlåt, Guillous – Guillouböcker. Sedan tänker jag skänka varenda krona från försäljningen till Ipredfonden, eller till Piratpartiet. Jag kommer också att uppmana alla som köper böckerna att sälja dem vidare, och donera pengarna till Ipredfonden. Manuell fildelning helt enkelt, med skillnaden att det faktiskt genererar pengar.

Mata inte trollet! Köp inte fler Guillouböcker. Låt honom ha dem ifred.

Andra bloggar om: jan guillou, fildelning, författare, piratpartiet, intressant?

Guillou är i farten. Igen. Detta har redan kommenterats förtjänstfullt av Emma, Anna, Göran och Isobel, så jag behöver inte göra något stort nummer av det. Guillou har, kort och...

Igår var jag på Sergels Torg och delade ut flygblad tillsammans med en drös andra trevliga pirater. Det är faktiskt det första jag vill poängtera, hur förbannat trevliga alla faktiskt är.

Känslan är att vi seglar i en fantastisk medvind just nu. Jag vet inte hur många som avböjde att ta emot flygblad med motiveringen “jag har redan röstat” följt av ett menande leende, eller som sa rakt ut; “jag har redan röstat på er”. Människor i alla åldrar, värt att understryka. Samtidigt har jag inget att jämföra med, vet inte hur det ser ut för andra partiers valarbetare, så jag försöker hålla fötterna på jorden, men känslan är ändå att vissa kommer att få ett bryskt uppvaknande imorgon kväll.

Ett par möten som stack ut igår var dels en äldre herre som kom fram och verkligen ville diskutera. Han var helt med oss i Storebrorsfrågorna men bekymrad om det där med fildelning och så. Den vanliga omsorgen om de små upphovsmännen. Vi var ett par stycken som ägnade en god stund åt att förklara hur vi ser på saken och jag tror att vi nådde fram också. Inte så att han kommer att rösta på oss, men jag tror att han förstod hur vi menade. Och i en lång svans-teori så kan man tänka sig att när någon av hans bekanta börjar ondgöra sig om tjuvar och parasiter så kanske han i sin tur säger “det är inte riktigt så enkelt” och använder våra argument. Det viktiga är inte att direkt vinna över sympatisörer, utan att så ett frö så att de i sin tur kan föra idéerna vidare.

Annars tycker jag att den roligaste var damen som kom fram till mig och Daniel Nyström och frågade om vi var medvetna om att på grund av den här fildelningen så går det inte att köpa klassisk musik någonstans i Stockholm. Jag svarade att det inte beror på fildelning, och då avkrävde hon svar på vad det berodde på då. Jag tyckte att det var en diskussion hon kunde ta med branschen istället och fråga dem varför de inte är intresserade av att kränga annat än Idol-tomtar. Det märkliga var att hennes ansiktsuttryck ändrades där, som att nånting liksom klickade till. Så frågade jag om det verkligen är sant att det inte går att köpa klassisk musik någonstans i Stockholm, för allt verkar ju finnas. Jo det stämde, det fanns väl lite på Åhléns men annars… Då klev Nyström in och tipsade om en butik vid Hötorget och undrade om hon kollat där. Det hade hon inte, och verkade uppriktigt glad över tipset, tackade och gick. Återigen; vi lär inte få hennes röst, men att vara trevlig och hjälpsam kan aldrig vara fel.

Roligt var också inramningen med en hel hög danskar som stod och sjöng på trappan. Två av dem kom ner och ville bli fotade ihop med en Piratpartiflagga eftersom de inte har något Piratparti i Danmark. Än.

Och en äldre dam sa åt mig och en annan skäggig kollega: “Gå hem med er, snorungar!” Varpå vi konstaterade att det borde falla under Goodwins law och hoppades på ett skrällresultat i valet så att tanten verkligen skulle bli tvungen att ta reda på vilka vi egentligen är. Men återigen; de allra flesta möten med människor ute på Plattan var positiva och trevliga.

Noterar förresten att alla partier nu tycks vara integritetskramare och fildelningsvänner. Det har de varit ända sedan… ja, minst i förrgår. Jag instämmer med Christian Engström – det är lite si och så med trovärdigheten hos partier som givit oss FRA-lagen, Ipred och snart tänker dra igenom datalagringsdirektivet. Jag förstår faktiskt inte Erik Laaksos irritation över det riktigt. Inte tror väl Erik på fullaste allvar att man menar vad man säger när man i slutspurten av en valrörelse plötsligt adopterar ett uppstickarpartis frågor?

Erik tycker att vi dissar de goda krafterna inom olika partier på det här viset och nämner Sossar mot Storebror, Centeruppropet med mera. Låt mig då understryka att jag har den yttersta respekt för er. Inget tvivel om den saken. Men med centerstämman i färskt minne vet vi var Centern egentligen står, eller hur? Centeruppropet har inte, ännu, lyckats ändra kurs på sitt parti. Jag tror inte att sossarna har gjort det heller, inte än. Jag hoppas verkligen att det kommer, och om nu alla menar allvar med sina nya integritetsvänliga insikter, då kommer det väl också att visa sig i politiken snart. Men vi kan ju inte gärna lägga ner mitt i valspurten och säga “jamen vad bra att ni har fattat nu då” och gå hem. Politiker ljuger nämligen, och särskilt mycket ljuger de i valtider.

Så nej, trovärdighet finns det inte mycket av i de här frågorna, men att jag misstror vissa partier betyder inte att jag misstror enskilda medlemmar och organisationer däri. Det är två olika saker. Menar man allvar så har man ett år på sig till nästa riksdagsval att bevisa det. En bra början vore att riva upp FRA-lagen och Ipred. Då är vi tillbaka på Gå.

Det finns inte mycket kvar att säga. Valdagen är här. Har du inte redan röstat så gör det. Följ gärna Linda Skugges och Staffan Heimersons exempel. Vi ses på valvakan, eller på andra sidan.

Andra bloggar om: piratpartiet, val2009, eu, intressant?

Igår var jag på Sergels Torg och delade ut flygblad tillsammans med en drös andra trevliga pirater. Det är faktiskt det första jag vill poängtera, hur förbannat trevliga alla faktiskt...

Ibland råkar man på människor som har en så djupt rotad misstro mot politiker och politiska system att de helt enkelt vägrar delta. Jag kan förstå dem. De resonerar att bara genom att stoppa en lapp i en låda legitimerar de systemet, och alla är lika goda kålsupare, och protesterar genom att utebli från valet. Jag kan som sagt förstå tänket, även om jag inte håller med.

Dessa människor brukar ha en förkärlek för att diskutera och klaga i fikarummet. De saknar inte åsikter, de har bara förlorat sin tilltro till politiken. Varför ska de rösta? Det ska jag berätta.

För att om du inte röstar så har du heller ingen rätt att gnälla! Om du röstar har du sedan all rätt i världen att klaga både på de du röstade på och på de där jävlarna du inte röstade på. Röstar du däremot inte alls gör du bäst i att tiga under mandatperioden, för jag lovar att varje gång du öppnar käften för att klaga kommer jag att vara där och fråga: Och gjorde du för att påverka något?

Tycker du om att gnälla? Gå då och rösta!

Andra bloggar om: val2009, eu

Ibland råkar man på människor som har en så djupt rotad misstro mot politiker och politiska system att de helt enkelt vägrar delta. Jag kan förstå dem. De resonerar att...

Eftersom det fortfarande finns folk kvar därute som håller med Piratpartiet i våra frågor men inte riktigt kan förlika sig med tanken att rösta på oss av en eller annan anledning, tänkte jag bemöta några vanliga kritiska argument.

Piratpartiet är ett enfrågeparti.
Jag föredrar att kalla det ett fokusparti eftersom det knappast rör sig om en fråga, men ja; Piratpartiet tar inte ställning i alla frågor. Personligen vill jag se fler sådana partier. Jag vill ha politiker som sätter sig in i sina frågor på djupet, istället för politiker som kan lite om allt och lägger störst fokus på mediaträning. Den andra varianten kommer nämligen att hamna i klorna på lobbyister och tjänstemän, eftersom de känner sig tvungna att förlita sig på “sakkunniga”.

Piratpartiet är opålitligt eftersom det är ett enfrågeparti.
Nej. Piratpartiet är ytterst pålitligt eftersom vi redan från början talar om vilka frågor vi tänker slåss för och vilka vi är beredda att kohandla med. Vi kan inte kohandla med våra frågor, för då har vi ingenting.

Men eftersom Piratpartiet är beredd att rösta med den som är beredd att ta upp Piratpartiets frågor, då kan det ju innebära att man stödjer [valfri överdriven hemskhet]!
Det är riktigt. Men det innebär att väldigt många andra politiker plötsligt är för [valfri överdriven hemskhet]. De hemskheter som ett brett spektra av politiker tycks vara för, trots att de säger sig vara emot, är just det totalitära övervakningssamhälle som vi kämpar emot. En röst på något annat parti kan faktiskt innebära en röst på just den sortens hemskheter.

Piratpartiet har ingen ideologi!
Det råder delade meningar om det. Jag vill påstå att det finns en ideologi, annars skulle inte piratrörelsen sprida sig över världen, däremot är det nog sant att det inte är en strukturerad och tydligt formulerad ideologi. Det har nog ingen ideologi genom historien varit förrän i retrospektiv. Det finns andra partier som har jättefina ideologier. Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna är till exempel liberala. Säger de. Att de inte driver en liberal politik är väl skitsamma?

Piratpartiet är grabbiga.
Intressant nog hör jag ingen kritik om att F! skulle vara tjejiga. Varför granskar ingen könsfördelningen där? Förresten har Piratpartiet enligt utsago fler kvinnliga medlemmar än F! har.

Jag gillar Piratpartiet men inte namnet.
Mkay… Verkar inte det en smula ytligt? Är du lika petig med allt? “Yvonne och jag klickar verkligen och hon har schyssta lökar, men jag gillar inte namnet.” “Vilken god köttgryta! Vad heter den? Kalops!? Å fy fan!”

Jag tycker att Rick Falkvinge är ett töntigt namn.
Jag tycker att Niklas Svensson är ett töntigt namn. Lyckligtvis kan man alltid byta. Daniel Nyhlén är taget, men Dick Greger Augustsson är ledigt.

Andra bloggar om: eu, val2009, piratpartiet, faq, intressant?

Eftersom det fortfarande finns folk kvar därute som håller med Piratpartiet i våra frågor men inte riktigt kan förlika sig med tanken att rösta på oss av en eller annan...

Lena Melin skriver om Piratpartiets PR-genier och jag tycker att det är på tiden att rätt personer får cred för våra framgångar.

Därför vill jag å Piratpartiets vägnar, utan inbördes ordning, tacka följande personer. Utan er hade vi aldrig kommit så här långt.
Fredrik Reinfeldt
Fredrick Federley
Mikael Odenberg
Johan Pehrson
Maud Olofsson
Sten Tolgfors
Annie Johansson
Staffan Danielsson
Ingvar Åkesson
Karin Enström
Henrik Pontén
Thomas Bodström
Beatrice Ask
Johan Linander
Jan Björklund
Monique Wadstedt
Håkan Roswall
Peter Danowsky
Jim Keyzer
Tomas Norström
Lena Adelsohn Liljeroth
Uppdatering:
Mona Sahlin
Jan Guillou
Liza Marklund
Dick Harrison

Stort tack också till varje enskild ledamot som röstade ja till FRA-lagen och IPRED. Hade jag råd skulle jag skicka en blomma till var och en av er (vi pirater är ju som bekant rätt förtjusta i att spendera pengar, i synnerhet på blommor till folk vi gillar) men jag har inte råd att skicka blommor till alla som förtjänar det och vill inte förringa någon. Ni är alla lika viktiga och jag upprepar: Utan era fantastiska insatser hade vi aldrig kommit så här långt!

Istället för att skicka blommor hoppas jag att var och en därute går till sin vallokal senast den sjunde juni och röstar på Piratpartiet så att inte ovan nämnda människors PR-arbete är förgäves.

Andra bloggar om: piratpartiet, pr, fra, ipred, pirate bay

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga