Mattias on 2009-07-05 at 22:46 said:

Mjo, jag har hört flera säga att fem års skyddstid för fotografier skulle vara förödande och göra att ingen skulle kunna försörja sig som fotograf. Jag har inte så bra koll på den delen av kulturutövning så jag vet inte om det stämmer, men det kan det nog mycket väl göra. De som kommer ha svårast att försörja sig om upphovsrätten tas bort är nog författare och mjukvarutillverkare. Musiker kan alltid göra konserter och filmmakarna kan sluta ge ut DVDs och bara visa filmerna på bio. Jag har svårt att se att författare ska åka runt och hålla konferenser.

Tror det beror lite på vad för sorts fotografering man håller på med. Är ens enda inkomst bilder sålda på en bildbbank så kan det nog bli kärvare. Men nyhetsfotografering är aktuell så kort tid och är då man tjänar pengar. 5 år senare är det knappast någon vidare rush efter de bilderna. Om man nu inte tagit en “once in a lifetime” bild. Men men, hur många gör det? och ska man kunna leva på en liten prestation resten av livet? Sen de som jobbar som bröllops/porträtt fotografer drabbas knappast heller. Man får profit vid fotograferingstillfället sen hör man inte av kunden något mer angående det. För det är ju inte prenumerationer man säljer.

Vad jag tror så kommer inte fotografer drabbas så mycket hårdare än andra om det ändras till 5år. Finns ett större problem redan idag för fotografer och det är att ALLA är fotografer idag, och tidningar bryr sig inte längre så mycket om högkvalitativ fotojournalistik utan väljer istället en gratis mobilkamera bild från en läsare.

Ibland undrar jag vad som kommer bli nästa bransch som är ovetande och kommer slås ut av den tekniska utvecklingen. Kan tänka mig att det kan bli internetleverantörerna. Att utvecklingen går mot ett mer decentraliserat nätverk med sammanhängande Wi-fi. I så fall kommer det att bli mycket kul att se deras reaktion eftersom de idag har tagit ställning mot skivbolagen och sagt att om de inte kan anpassa sig så ska de dö ut. Ska bli mycket kul att se deras försvar mot en sådan händelse.

Jag håller med om problemen. Samtidigt får man inte stirra sig blind på bara musik. Musik, film, litteratur, etcetera har olika förutsättningar och problem. Problemet kanske egentligen är att vi har en och samma upphovsrätt för flera olika kulturyttringar?

Tycker också att det blir vissa ganska konstiga gränsdragningar mellan kommersiell och privat upphovsrätt. Om jag sjunger en låt på en skolkonsert, är det då ett kommersiellt bruk? Vad om de tar betalt för inträdet för att ha råd med högtalarna? Om de säljer kaffebröd?

Det är den främsta anledningen till att jag tycker att upphovsrätten ska tas bort. Inte att man ska ha rätt att få ladda ner musik och svindyra dataprogram gratis. (Även om det förstås också är ganska najs). Mitt problem är att upphovsrätten hindrar SKAPANDE av kultur. Tar man bort den privata upphovsrätten så släpper man konsumerandet fritt. Jag vill släppa SKAPANDET fritt. Det tror jag skulle vara väldigt bra för samhället.

Och ja, att göra 36 000 låtar och kalla det för en genre är humor. Eurodisco är en annan sådan. :)

Vet inte. Aldrig lyssnat speciellt mycket på den låten. Däremot är det ju grunden för någon hiphoplåt. De hade till och med lagt över den gamla inspelningen.

Visst förekommer det plagiering. Men jag tror att i många fall rör sig om sammanblandningar och tillfälligheter. Som det första exemplet ovan. Jag är inte ens säker på att de har hört låten innan de skrev den nya. Visst låter de lika, men egentligen är det bara lite enkelt pratsjung i versen, som är ganska vanligt i countryverser och det är inte så konstigt om det förr eller senare blir till samma ackord. Dessutom är det väldigt sällan som både versen och refrängen är plagierad.

Det här är en av anledningarna till att jag tycker att upphovsrätten ska skrotas. Även den ideella och kommersiellla. Varför kan man inte bara inse att alla inspireras av varandra? Det verkar konstigt att man kan säga att man “äger” en ackordföljd eller var där med den först. Och även om det inte var det som var meningen med upphovsrätten så öppnar den upp för sådana möjligheter. Var ska man dra gränsen?

Att däremot, som med blues och tidig rock’n'roll, ta 36 000 låtar som låter exakt likadant och kallar de för en “genre” är i mina ögon lite roligt.

Bachs “Air” är väl för övrigt grunden till Procol Harums “A whiter shade of pale”?

Intressant är att om man tar samma ackordslinga som i Let it be / Journey – Don’t stop beliving osv men börjar på mollackordet istället för durackordet får man en ny ackordföljd som också förekommer i massa låtar. Typ i Linkin Parks Numb, nästan alla Evanescencelåtar, Offsprings Self Esteem osv. Detta är i princip samma slinga, bara att man börjar på ett annat ackord.

Det blir bara så ibland.

Titta här: http://www.youtube.com/watch?v=JdxkVQy7QLM

Alla blueslåtar låter för övrigt likadana. Det är alltid samma tre ackord, har ofta liknande melodier och handlar ofta om svårmod. Jag har alltid tyckt att det är ganska konstigt att man kan bygga en hel genre på bara tre ackord.

Har du sett den här förresten?

http://www.youtube.com/watch?v=qHBVnMf2t7w

Dangerous Dolly Deadlights’s last blog post..Gladwell reviews Free by Anderson

Unni: Tack. Jag har ett rätt skönt följe, ja. :)

Puss på rumporna!