Nätvänligheten II
Lite nu och då försöker en debatt om det så kallade näthatet ta form, senast när Marcus Birro slutade blogga (för vilken gång i ordningen?). Debatten orkade inte riktigt komma igång. Det är en mycket trött debatt det där.
Men det kommer dylika utspel emellanåt. Linda Skugge slutade (och började på ny adress) på grund av näthatet. Jonas Gardell tycker att anonymitet är dåligt. Slutsatsen tycks hela tiden vara att människor är elaka på internet, och analysen att de är det för att de kan. För att det är enkelt och kostnadsfritt och för att man är anonym.
Missar man inte något då? Jag har gått omkring med den känslan länge. För det första: Om analysen är att folk är elaka på nätet för att det går, borde inte det då också betyda att människor är elaka innerst inne, och att det enda som hindrar dem är att handlingar har konsekvenser? Vilket i sin tur leder till slutsatsen att människor är elaka fegisar.
Jag köper inte det. Jag är den förste att medge att det finns gott om idioter, och att den sista inte är född än, men elakhet har inget egenvärde. Jag tror helt enkelt inte på att människan har en latent elakhet som bara väntar på ett tillfälle.
Däremot är jag medveten om att det finns människor som är riktiga kräk. Men det är samma människor som beter sig som kräk online som gör det i den fysiska världen, skillnaden är förmodligen bara att vi är mer vana vid folk som nyser över grönsaksdisken, dubbelparkerar och rent allmänt uppvisar en total brist på hänsyn och empati. Om de tycks fler på nätet kan det bero på att det finns ett antal fegisar som använder anonymiteten som skydd för att ventilera sin bitterhet. Så långt kan man väl då gå med på teorin om näthatet.
Det jag däremot är säker på att man missar är att det är lika enkelt att vara vänlig som att vara elak online, och att folk faktiskt är det. Nätvänligheten finns också, varför blundar man för det? Det är återigen det där med verktyg – nätet och anonymiteten är verktyg som kan användas både för att göra ont och för att göra gott.
Jag tänkte på det här efter att ha publicerat en känslomässig text efter min sons födelse. Det fullkomligt rasade in gratulationer – ett nittiotal på bloggen plus en drös på Facebook. De allra flesta från människor jag känner väl och från signaturer jag känner igen. Men hur många av dessa människor hade skickat ett gratulationskort om inte möjligheten att gratta online funnits? Hur många hade ringt? Inte många. Men det betyder inte att deras välmening är mindre verklig. Det har bara blivit lättare att skicka ett vänligt ord, och anonymitet gör det än lättare. Tänk efter. Hur svårt är det inte att berömma någon öga mot öga? Alla har vi pinsamma minnen både av att ha försökt ge och ta emot beröm. Det är det här jag menar; enkelheten och distansen underlättar även för vänligheten. Och jag betvivlar faktiskt att det finns särskilt många därute som får mer arg och negativ feedback på sina bloggar än instämmande och positiv.
Handlar det inte egentligen om vad man väljer att fokusera på? Jag tror det, åtminstone delvis, men jag håller också öppet för att man efter att ha fått en viss mängd skit kastad efter sig slutar se det positiva. Samtidigt är det ju märkligt att en del blir så illa berörda att de lägger ner, medan Caroline af Ugglas rycker på axlarna. jag såg en intervju med henne härom morgonen där hon bland annat fick besvara ett påstående om att många har åsikter om henne. Hennes svar var lika enkelt som självklart: Jo, men jag tycker ju ganska mycket själv, det kanske har med det att göra. Och fortsätter med att förklara att vill man vara konstnär så vill man beröra, och att givetvis blir inte alla positivt berörda, men ger man sig in i leken får man leken tåla. Inte ordagranna citat, men kontrollera gärna själv här (från två minuter in i filmen ungefär).
af Ugglas har fattat! Det rättfärdigar givetvis inte de påhopp och vidrigheter som nämnda personer säkert har fått utstå, jag är alldeles säker på att det finns puckon som verkligen bara vräker ur sig onyanserat hat. Men här finns en tumregel: Om det uttrycker sig som en idiot och beter sig som en idiot så är det antagligen en idiot. Varför lägga någon vikt vid vad en sådan tycker?
Här tror jag också, liksom Kjell Häglund (mycket bra text, läs den!) att det handlar om en kollision mellan det gamla och det nya. I det gamla medielandskapet kunde man nämligen skriva en krönika och kasta lite skit åt allehanda håll, och komma undan med det. Man behövde aldrig konfronteras med de människor man kastade skit på. Gammalt hederligt papperstrollande alltså. Såvida man inte kastade lite paj åt någon annan krönikörs håll då. Då kunde det bli ett litet krig mellan krönikorna, och som läsare hade jag alltid en känsla av att de grälande krönikörerna gick ut och drack öl tillsammans och drog upp riktlinjerna för nästa batalj.
Så fungerar det inte längre, och har ärligt talat inte gjort på länge. Men kanske är vissa väldigt fast det gamla, där de som är så bra att de är värda att bli utgivna också har privilegiet att förolämpa vem de vill. För de är trots allt lite finare än de som ger ut sig själva. Och när pöbeln plötsligt börjar svara, då blir det jävligt otäckt, för då får plötsligt handlingarna konsekvenser.
Om det är så det ligger till – då är det sannerligen inte bara de anonyma hatarna som är fegisar.
Andra bloggar om: näthat, anonymitet, vänlighet, internet, bloggosfären, media, intressant?
Själv försöker jag alltid hålla mig på den goda sidan. :)
Ironiskt, med tanke på din signatur. :D
Mycket bra skrivet, som vanligt.
Egentligen borde alla positiva sidor, känslor, gester och handlingar som utförs på nätet lyftas fram mer, för jag tror att det finns mer av vänlighet och kärlek on-line än av det motsatta. Söker man däremot bråk, så är det enkelt att finna. Sällan är det ju bara ens fel att konflikter och missförstånd uppstår.
Skitbra inlägg, måste bara skriva det. Och som du själv så klokt påpekar; det är så lätt att vara snäll och ge beröm här på nätet…:) Så sant, så sant…
Precis som du säger: skriver man något riktigt dumt på nätet så får man veta det omgående och av många, varav flera som är smartare och har vassare penna än man själv. Det är klart att det gör ont.
Sen är det också många av de som kommenterar som inte riktigt har vuxit klart. När man inte kan se varandra så kan det ju dröja ett tag innan man upptäcker det.
Tar man sen bort de riktiga skitstövlarna så har man väl tänkt in de flesta elaka kommentarer. Ja, bortsett från ett och annat UFO som vi alla har sett.
Jag tycker förresten att du är en av Sveriges skickligaste skribenter. Puss och kram på dig! :)
Kimmi: Det är så jag upplever det också. Jag känner verkligen inte igen mig i tjatet om näthat. Nog har jag haft besök av ett och annat troll men jag brukar inte bry mig, möjligen svara något spydigt. Och den positiva feedbacken är mångfalt större. Visst har jag fått en del kritik också, men är den kosntruktiv, vilket den ofta är, då är det bara att vara ödmjuk och ta till sig.
Ronnie: Tack ska du ha.
Biggles: Svaret till Kimmi är delvis till dig med. Får man konstruktiv kritik från en vass penna måste man kunna vara ödmjuk och överväga att man kan lära sig något. Är det bara dynga däremot, varför bry sig? Och stort tack för de vänliga orden. :)
Hycklaren Gardell nämner ingenting om de gånger han själv har varit elak mot folk ;) (varav alla j*vla predikningar från den patetiska figuren faller platt till marken)
Men att gnälla på anonyma hatare det går för sig minsann. Fast bara så länge han själv blir drabbad. Och Gardell verkar inte fatta skillnaden mellan konstruktiv kritik och hat. Om han nu är så intelligent som en del påstår, varför beter han sig då som en grinig 3 åring ? Jag vill ha svaret på frågan på 9 A4-papper senast på måndag! :P
Är han en bättre person för han är en skitstövel o-anonymt ? Knappast va ?
Johnny Depp är igenkänd över hela världen, men supertrevlig mot fans, toppade en lista över kändisar som skriver mest autografer för några år sedan (Britney Spears toppade listan över de som skiter i att skriva autografer till sina fans).
Varför har Depps framgång inte stigit honom åt huvudet, medans Gardell tror att han är en “stor konstnär” och en viktig människa ?
Lite off topic, sorry.
Och varför är internet så allmänt motarbetat i dessa dagar ? Om man lyssnar på andras åsikter, så låter det ju som att det är bättre att bosätta sig i en liten koja i skogen, helt isolerad från omvärlden, än att använda det hemska internet…
Jag vet inte varför Gardell gör som han gör. Men han är definitivt inte en bättre person genom att vara en skitstövel o-anonymt. Johnny Depp har alltid slagit mig som en sympatisk figur med stor integritet, men jag vet inte varför. Det är bara en känsla.
Jag vet inte varför framgång stiger vissa åt huvudet medan andra kan stå kvar på jorden. Kanske beror det på vilka de är från början, vad de har för bakgrund, uppfostran, med mera. Jag tror att mycket hänger på vad man har för identitet från början och hur mycket av sitt liv och sin tillvaro man hänger upp på själva rampljuset.
Varför internet är så motarbetat? Beats me. Man fruktar det man inte känner i vissa fall och i andra fall känner man ett monopol på att nå ut till många är hotat. Vad tror du själv?
För övrigt skulle jag vilja få igång en liten kampanj för att lyfta fram de positiva sidorna med nätet och sociala medier. Berättelser om nätvänlighet som motvikt till näthatet.
Näthat och nätvänlighet är svåra grejor. Jag har själv avslutat rubb o stubb på Internet två gånger, inte kanske renodlat pga näthat utan en vidareutveckling av det; trakasserier. I en ände börjar man som anonym, och sedan utvecklas det ju mer och mer ickeanonymt med åren, eftersom man lär känna folk, och utvecklar en slags kamratkrets… :) Som du säger om det beter sig som en idiot, och låter som en idiot, så är det nog också en idiot. Man önskar att man alltid kunde ta lättvindigt på dem som är just idioter och förstör, sårar, trakasserar, hotar etc etc. Men trots mina mycket ringa erfarenheter av nätvänlighet är jag ändå emot allt som heter att tvingas vara offentlig. Du känner icke mig, jag känner icke dig, med hjälp av ett visst avstånd kan jag ändå betrakta, och känna kopplingar ibland. Hade vi båda varit tvungna att bekänna namn, adress, telefonnummer och ja nu allt elände man kan tänka sig hade jag aldrig kommenterat. För vi har ju ändå en lagstiftning som berättigar oss till åsiktfrihet. Och den vill jag kunna ha anonymt, precis som vi inte behöver berätta hur vi röstar. Nu tillhör jag inte dem som smyger runt och är superhemlig och aldrig säger ett ord, utan kommenterar och lämnar en mailadress man faktiskt når mig på. Men å andra sidan har jag heller inte tokextrema åsikter och gör mitt bästa ändå för att inte döma andra, mer än andra kan döma mig… :)
Jenny: Du sätter fingret ganska precis på vad problemet med att inte tillåtas vara anonym är. Självcensur.
Josh: Nej, det är han inte. Men problemet är att kända människor tror att dom är mer värda än andra. Läskigt nog. Därför så måste man vara medveten om att även en person pratar fint om de människor som befinner sig i ett “utanförskap”, så kan det vara tomt jävla prat.
Gardell är inte ensam om att vara en hycklare och ett asshole, men det som är obehagligt är när någon låtsats bryr sig. Och det är precis vad Gardell gör.
Ibland kan det vara svårt att genomskåda en psykopat.
Jag tror du har helt rätt känsla angående att Johnny Depp är en “sympatisk figur”. Allting tyder på att han är det. Han verkar vara otroligt jordnära, trots den enorma framgången för hans del. Inga diva fasoner där. Och väldigt talangfull skådis. Om Jonas Gardell skulle stå bredvid Johnny Depp så skulle han förvandlas till en stor svart pöl ;)
Därför jag tror att folk föredrar “kändisar” som bryr sig om sina fans, istället för bittra skalliga män som anser att det är rätt att vara “sträng” mot folk.
Angående hotet mot internet. Jag tror också det kan ha någonting att göra med att man fruktar det som är okänt. Det rapporteras så mycket om allt det negativa med internet, så att till slut köper fol snacket, och vägrar att se att internet inte bara är av ondo.
Internet består av både bra och dåliga sidor. But guess what, det är ju precis samma sak med verkliga livet.
Men det politiker gör nu..inför idiotiska lagar och försöker begränsa yttrandefriheten på internet så mycket som är möjligt.
Piratpartiet existerar pga av bakåtsträvarna som vill begränsa internet.
En kampanj om “nätvänlighet” kan behövas. Överhuvudtaget kan det behövas att andra människor (läs “vanliga”) får göra sin röst hörd istället för såna som Gardell och Birro med storhetsvansinne.
Birro har visst skrivit massa skit om Allsång på Skansen på sin blogg, och nu ska han själv medverka i allsången i sommar ;). Det är kanske därför folk inte ska lyssna på folk bara för att de är kända och har skrivit ett antal x böcker…
Du har helt rätt, jag tycker folk är anmärkningsvärt snälla och trevliga på nätet (särskilt pirater) och det är något som borde komma fram mer.
Tycker själv att det är lättare att ge beröm på nätet så jag passar på att säga att det här är min favoritblogg, rolig fast du skriver om viktiga saker.
@Magnus, det ultimata är att bosätta sig i en koja i skogen, långt från folk, MED internet :-)
Ylva: Helt rätt :D
Jag som är “ensamvarg” skulle definitivt trivas i en liten koja djupt inne i skogen, långt ifrån all civillisation, bara jag hade tillgång till internet + dator med stor hårddisk, så jag kunde tanka hem massa torrents med, allt från XXX till Dexter avsnitt ;)
[...] 9, 2009 · Kommentera Återigen är näthatet på tapeten denna vecka, senast i [...]