Egentligen kanske du borde ha fått båda våra biljetter? ;)

Jag förstår nu också betydligt bättre vad du menar. Däremot tror jag att du kanske måste gå till West och läsa hela hans inlägg för att förstå vad HAN menar, för det han skriver om handlar fortfarande (till stora delar) om “photoshop”, alltså effekter och förvrängning och förstärkning, snarare än om grundljud.

Man kan säga så här, som förklaring till varför jag vill göra jämförelsen som jag gjorde: varje gitarr har sitt ljud, precis som varje tillfälle har sin bild. Man använder mickar och förstärkare för att fånga och förmedla gitarrens ljud, liksom man använder slutare och bländare och eventuellt annat fotomambojambo som jag inte kan, för att fånga och förmedla en bild.

Som lite kuriosa kan nämnas att det faktiskt finns en anledning till att vissa gitarrister och audiofiler anser att gamla strator och gibsonguror från… jag minns inte exakt årtal men slutet av sextiotalet, låter bäst. Därför att fram till dess använde man en speciell metod vid lackning som förbjöds, säkert för att lacket innehöll den kemiska formen av Döden eller nåt. Detta lack blev extremt hårt, vilket påverkade ljudet från gitarren. Så långt är jag med. Men allt utanför gitarren, dvs förstärkare, kablar, effektprylar, är pålägg, och jag håller nog med West här – varför vill man ha grejer som “fördärvar” ljudet, när det är tekniskt möjligt att skapa nya, moderna grejer, som bättre förmedlar ljudet som det är i grunden? Man kan säga att rörförstärkare autophotoshopar ljudet. ;)

Jag tror att förklaringen är att man inte vet hur en elgitarr låtar. Jag tror att det beror på att man tagit elgitarrpionjärernas sound som det riktiga, ursprungliga, och då är det också det man vill återgå till. Därför vill man spela i gamla koffertar, eller med prylar som drivs av slavar som under piskrapp driver ett trähjul runt, runt…

Den där processen gick jag igenom i våras när jag insåg att jag inte kunde åka till Hultsfred i år. Regina Spektor. Den är jobbig men går över. Det kommer nya festivaler och nya U2-konserter :)

Utvecklingen tar inte ett steg tillbaks, det är synen på vad som skall utvecklas och vad folk fill ha som förändras och då tar utvecklingen lite nya vägar, den stannar inte. Från att ingenjörer utvecklar för att det är möjligt, till att de utvecklar vad folk efterfrågar. Som steelneck skrev, Facits kunder efterfrågade inte miniräknare utan pappersremsa. Eller att Hasselblads kunder inte efterfrågade de tidiga digitalkamerorna som bara va dyra leksaker. Under skiftet så utvecklas saker som folk inte efterfrågar, för att hänga med, efter skiftet går tillverkare under om de gör det.

Under en teknisk revolution är det tekniken som formar det mesta, annars hade det inte varit en teknisk revolution. Men människor har andra behov än teknik! När tekniken fått genomföra sitt skifte så kommer andra värden att få ta mera plats. På 80-talet var en LP-skiva en rätt stor investering, medan konserter sågs som något nödvändigt ont för att promota skivor, en konsertbiljett var också rätt billig. Idag är förhållandet omvänt, vi får ibland CD-skivor gratis med kvällstidningen och konsertbiljetter kan kosta en mindre förmögenhet. Kända artister ser inte spelningar som något nödvändigt ont längre. Upp o ned vända världen.

Exemplaren av musik var produkter av teknik, medan konserter är fysiska upplevelser som handlar om människorna som är där, mycket mindre om teknik. Andra värden har blivit viktiga även om musiken är densamma.

Kreativa fotografer runt om i världen drömmer om en digital systemkamera som i allt övrigt är precis som 70-talets, och det handlar om samma feeling i användandet av verktyget som för gitarrerna. Fokus, bländare och slutartid, inget mer som ställer sig i vägen för fotografens kreativitet. Det har inget med analogt/digitalt att göra, det är inte filmen som efterfrågas, det är kameran, verktyget för bildskapandet. Men det finns inte att köpa någon sådan för pengar, oavsett hur stor pengahögen är (Jo, ekej Leica M8 finns, men det är en mätsökare, inte spegelreflex och den kostar 40 tusen). Detta därför att nya kameror utvecklas av ingejörer som har handra värden och mål än fotograferna. Därför har väldigt många kreativa fotografer runt om i världen börjat plockat fram sina gamla analoga kameror igen, i brist på bättre. Handlar det om saker med deadline så “tvingas” de använda digitalt, men allt fler plockar fram gamla prylar när det handlar om kreativt skapande där känslan är viktigare än någon deadline, eller när det bara handlar om deras egna höga nöjes skull. Men resultatet skall ändock i de flesta fall bli digitalt.

Kodak har utvecklat en alldelens ny negativ färgfilm. De hann inte ens med att tillverka, den tog slut i butikerna runt om i hela världen. Sånt sug är det idag. De blev också mer eller mindre mailbombade av fotografer som även ville ha den som mellanformats rullfilm. Tillverkare av skanners som klarar film med god kvalitet har också kunnat höja priserna på tom. gamla modeller! Det är nog som steelneck skriver om digitalklockorna, andra värden än bara vad som är tekniskt möjligt börjar göra sig gällande. Nu är det dom i teknikens och marknadsföringens framkant som inte hängt med, dessutom har ju mobilerna börjat ta över kompaktkamerans uppgift.

Det går att låta som en LesPaul med datorn, men liksom halååå… Det blir inte samma sak för den som skall använda verktyget, och då blir ju inte slutprodukten likadan även om det var rent tekniskt fullt möjligt, feelingen går förlorad. Människor är människor och detsamma gäller inom foto eller annat skapande också.

Men nej, någon liknelse mot mörkrummet kan inte riktigt göras eftersom skiftet inneburit att digital bild blivit norm. Se bra hur du själv använder “Photoshop” som ett verb. Det var förra skiftet som gjorde exemplar av musik till norm, detta skifte verkar återställa normen till kulturell upplevelse igen. Detta utan att verktygen för skapandet av musiken inte nödvändigtvis förändrats på grund av känslor, och till skillnad från teknik, väldigt subjektiva saker.

Håkan’s last blog post..Den bulgariska språkpolisen slår till

Däremot anser jag att du gör en felaktig liknelse mellan Wests kritik mot bakåtsträvandet i gitarrvärlden och fotograferandet. Jag tror att för att jämförelsen ska vara giltig så ska man istället likna med bildredigering, och då blir det som att återgå till mörkrum och manuellt klippa-klistra istället för digital fotografering och Photoshop. :)

Men när saker å ting fått mogna och tekniken har fått ha sin revolution, då förändras fokus. Den industriella revolutionen och modernismen blev till postmodernism i det postindustriella. Vi börjar nog kunna skönja lite av det postdigitala idag, även om vi nog inte är där ännu.

Angående citatet av West: En riktig fotograf, en sådan som kan titta på himlen och välja bländare och slutartid efter det, behöver ingen automatik knappar o blink för att skapa med sin kamera. Det räcker med fokus, bländare, slutartid och förinställd ljuskänslighet, fyra inställningar, vaken mer eller mindre. Inte 140 olika inställningar i 18 olika menyer (tyvärr är vi inte där ännu, det är fortfarande teknik, tekniker och marknadsföring som styr, inte människor, passion och efterfrågan). Skulle han vilja vara äventyrlig, tar han ut storformatskameran och formar sin bild upp och ned och bakofram där på mattskivan under det svarta skynket. Framkallar sedan och skannar till 800 megapixel (ja 800..). Thats passion!

Läs kommentaren hos Rasmus av steelneck om det postiditala!