Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Det är alltid vanskligt att sia om framtiden. I filmens värld har vi kunnat se gott om skräckexempel pÃ¥ hur framtiden kan bli, och dÃ¥ talar jag inte främst om att maskinerna tar över och dödar oss alla, eller en ny istid eller motsatsen, utan om de där ohyggliga bilderna av en framtid där det alltid är mörkt och regnar och befolkningen är klädda i kroppsstrumpor med märklig skärning, alternativt inlindade i aluminiumfolie. SÃ¥dant fÃ¥r mig att hÃ¥lla tummarna för maskinerna…

För en tid sedan snubblade jag över en mycket läsvärd text författad av Mattias Boström på Piratförlaget. Boström skriver om framtiden och bokförlagen och gör det med den äran. Hans text är i sin tur en reaktion på påståendet om att bokförlagen inte kommer att behövas framöver, varpå han räknar upp vad bokförlagen faktiskt gör och att behoven kommer att finnas även i framtiden.

Och jag håller med. Boström är rätt ute. Även i framtiden kommer det att behövas redaktörer, korrläsare, översättare, marknadsföring, riskkapital. Även framtidens författare kommer att behöva hjälp, kort sagt. Men som jag skrev i en kommentar hos Boström; jag tror att framtiden tillhör de förlag som klarar av att vara flexibla.

Ty det är ingalunda givet att framtidens författare (eller musiker för den delen, mina funderingar om framtiden gäller i lika hög grad musikbranschen) behöver ett kontrakt enligt standardmall 1A, eller att de tänker acceptera det. Jag tänker ungefär så här:

Med digitaliseringen försvinner en hel del kostnad. Som Boström själv skriver; i framtiden laddar alla upp sin bok på storabokhandeln.com. Typ. Kostnaden för att trycka och binda och distribuera böcker kan försvinna, och därmed också en stor del av behovet av riskkapital. Notera att jag inte alls påstår att boken i dess nuvarande format kommer att försvinna, för det tror jag inte. Boken har varit med oss så länge och är så etablerad i vårt kulturarv att jag är övertygad om att den kommer att hänga med ett bra tag till, även om vi skulle få fram lösningar som var bättre rent objektivt. Men alternativet att avstå från att trycka kommer att finnas i framtiden och där kan man skära bort en hel del kostnader.

Det är heller inte otänkbart att författare klarar sig utan att anlita korrläsare och redaktörer. Med de oändliga möjligheter av nätverkande som sociala medier innebär kommer nya möjligheter att hjälpa varandra. Det förutsätter förstÃ¥s att man inte ser varandra som konkurrenter utan istället som kollegor, och det är ett tankesätt som jag tror anammas allt mer. I det digitala medielandskapet länkar man till varandra och öppnar upp istället för att lÃ¥sa in, och ser att ett och ett kan bli tre. Att Kalle säljer mer betyder inte att jag säljer mindre – vi kan hjälpa varandra att sälja mer bägge tvÃ¥.

Med samma tankesätt är det också möjligt att behovet att köpa marknadsföring minskar. Boström skriver lite syrligt om framtidens författare som skriver om sin bok på sin blogg och säljer tio exemplar. Nåja, jag tror att kraften i sociala medier är större än så, men det kräver naturligtvis kunskap. Och givetvis ska vi inte förutsätta eller kräva att framtidens författare är experter på området, men en och annan kommer att vara det. Dessutom; om man kan kapa kostnader och om man slipper dela kakan med så många, då behöver man inte sälja alls lika mycket för att överleva.

I sin text trollar Boström fram bokförlaget, och jag försöker inte trolla bort det igen. Min poäng är att om jag som författare i framtiden kan göra nÃ¥gon av ovanstÃ¥ende saker, dÃ¥ ska jag inte behöva betala ett förlag för att göra det. Förlaget ska inte ta andelar av försäljningen för korrekturläsning om manuset redan är korrläst. De ska heller inte ta betalt för marknadsföring som jag inte behöver. Därför menar jag att Framtidens Förlag™ mÃ¥ste vara flexibla. De kan allt det där, men det betyder inte att jag behöver allt. Men jag kommer garanterat att behöva nÃ¥got av det, och säkert nÃ¥got annat, för med ny teknik och nya möjligheter dyker det ocksÃ¥ upp nya behov och nya problem.

När man pratar om Framtidens Förlag™ sÃ¥ fokuserar man nästan uteslutande pÃ¥ teknik. Den nya teknologin skapar nya förutsättningar. Det är alldeles sant. Men jag vill peka pÃ¥ tvÃ¥ förändringar som inte är teknologiska, även om de är en effekt av utvecklingen.

Det ena är medvetenhet. De senaste Ã¥rens heta debatter kring upphovsrätt och fildelning har skapat en större medvetenhet, bÃ¥de bland kunder och upphovsmän. Det innebär att framtidens författare kommer att ifrÃ¥gasätta sina förlag och sina kontrakt hÃ¥rdare, vilket ocksÃ¥ är en anledning till att jag menar att Framtidens Förlag™ mÃ¥ste vara mer flexibla. Jag har hört mÃ¥nga historier om musiker som skrivit pÃ¥ nästan vad som helst bara för ynnesten att bli utgivna och varit tacksamma för de procent pÃ¥ försäljningen som blivit över till dem. Jag misstänker att liknande förekommit i bokbranschen. Jag tror att framtidens kreatörer kommer att se pÃ¥ avtalet frÃ¥n en annan vinkel. Inte “Wow, jag fÃ¥r ett kontrakt och till och med procent pÃ¥ mitt arbete” utan “Varför ska jag dela med mig till er? Vad gör ni för mig?”. Därför blir det ocksÃ¥ otroligt viktigt för Framtidens Förlag™ att kunna förklara vad det faktiskt gör, och att vara transparent.

Det andra och kanske viktigaste är att Kontraktet, som Ravenna skriver om, tappar sitt gyllene skimmer. Kontraktet har alltid varit ett slags kvalitetsstämpel, ett godkännande. Det kommer förlagen att kunna leva på ett tag till, men redan nu ser vi allt fler kompetenta och även redan etablerade kreatörer välja att själva lägga ut sina alster i fildelningsnätverken och helt gå förbi förlagen. Det innebär också att allt fler läsare/lyssnare och potentiella kunder får upp ögonen för att det finns kvalitet därute, inte bara hemmapulande. Därmed tappar Kontraktet gradvis sin funktion som kvalitetsstämpel, och därför tappar det också attraktionsvärde för författaren och musikern.

För så här är det; författare och musiker drivs av passionen för det de gör. De skriver för byrålådan och harvar i garaget hela livet även om ingen bryr sig om vad de gör. Därutöver drömmer de om två saker; att bli lästa/hörda, och att tjäna pengar. Som jag har varit inne på ovan så skulle framtidens författare och musiker kunna tjäna samma pengar på en bråkdel av dagens spridning, genom att kapa kostnader och mellanhänder. Samtidigt kan de fortfarande nå ut till enorma mängder människor, genom fildelning. Behovet av maximerad försäljning minskar.

Det kommer att finnas plats för förlag även i framtiden. Och det kommer att finnas behov. Men den ynnest förlagen en gÃ¥ng har haft, att kunna leka Gud och bestämma vem som blir utgiven och inte, kommer att försvinna och utmaningen för Framtidens Förlag™ blir sÃ¥ledes att hitta sin nya roll. Att vara ödmjuk. Att finna ut vad klienterna behöver och erbjuda dem det. Jag tror inte att alla förlag klarar det. Jag tror att vissa är för stora, för tröga och för vana vid att vara Gud att de tror sig vara osÃ¥rbara. Jag tror däremot att Piratförlaget, om det lyssnar pÃ¥ Mattias Boström snarare än pÃ¥ Liza Marklund och Jan Guillou, har goda förutsättningar för att klara övergÃ¥ngen.

Vi befinner oss i tunneln mot framtiden. Vad finns i andra änden? En del vill sätta ett galler vid utgången. Andra vill tända lyset. Bilden kommer från Goodwin D och är CC-licensierad.

Andra bloggar om: mattias boström, piratförlaget, framtiden, böcker, musik, intressant?