Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Expressen publicerade idag en mastodontintervju med Rick Falkvinge, och precis som Rick själv vill jag applådera tilltaget att vid sidan om den vanliga intervjupublikationen även lägga ut fullständiga svar och resonemang i de olika frågorna. Expressen ska ha en stor eloge för det, och jag misstänker att jag kommer att återkomma till det ämnet för att utveckla mina tankar ytterligare, men i korthet: Man utnyttjar webbens oändliga utrymme och det är på tiden. Tidningsartiklar på nätet har alldeles för länge varit blott digitaliserade prasselartiklar. Att lägga ut texten på det här viset gör det möjligt för den som vill att fördjupa sig i vad Rick egentligen menar om man anser att det är oklart, och det ökar definitivt trovärdigheten hos tidningen eftersom den måste se till att den sammanfattade intervjun överensstämmer med fördjupningsmaterialet. Bravo! Mer sådant!

Det var också i fördjupningsmaterialet jag läste något som gav en liten uppenbarelse. I samtalet kring att Rick egentligen inte vill sitta i riksdagen nämns det att det är gratis att bli medlem i Piratpartiet. Det är en vanlig strategi som våra meningsmotståndare brukar använda för att vifta bort vårt höga medlemsantal att ett medlemsskap som inte kostar något inte heller är värt något, att det är som att gå med i en Facebookgrupp, som någon sa. Nu tycker jag förvisso inte att vi ska låta övriga partier och tyckare definiera vilka av våra medlemmar som är “riktiga” och inte, men ändock; utifrån resonemanget att man bara räknas om man betalar för sitt medlemsskap så har vi åtta- till niohundra “riktiga” medlemmar, om jag tolkar Ricks svar rätt.

I samtalet om EU-valet nämns en annan siffra, som jag tycker är mycket mer intressant. Nämligen att av våra drygt femtiotusen medlemmar så är sjuttontusen aktivister som bland annat har hjälpt till med att distribuera valsedlar. Vi klarade av att täcka 99% av vallokalerna utan det statliga försprång som tillhandahålls riksdagspartier tack vare dessa aktivister. Smaka på den siffran igen. 17 000! Personligen tycker jag att det är värt mer att göra något än att vara en passiv medlem som betalar medlemsavgift för att någon annan ska göra något. Vi har sjuttontusen. Vi har en aktiv medlemsratio på 1:3. Hur många har ni?

Det är ju också så att om man har sjuttontusen aktiva medlemmar som med sina egna händer tar tag i saker (distribuera valsedlar, designar flygblad och partilogotyp med mera, delar ut flygbladen, bloggar, skriver insändare, skapar och underhåller partiets hemsida, etcetera) så kan man gå runt på mycket mindre pengar. Bevisligen. Och har man femtiotusen medlemmar som får utskick per mail och hålls underrättade om vad som försiggår så har man också femtiotusen medlemmar som diskuterar frågorna vid middagar med familjen, kring fikabordet på jobbet och med polarna i innebandylaget. Hur många har ni?

Det är lite som med fildelning. Genom att låta det vara valfritt att betala för medlemsskap ökar vi antalet medlemmar. Med fler medlemmar ökar också antalet som kan tänka sig att donera pengar till partiet, men framför allt antalet medlemmar som vill göra något. Men med upphovsrättsmaffians och gammelpolitikernas sätt att se på det så är väl alla icke-betalande medlemmar i Piratpartiet parasiter som stjäl av de andra. Antagligen sitter de och kliar sig i huvudet och undrar hur det hela går ihop. Varför har inte Piratpartiet kollapsat?

Nu tror jag att medlemsantalet kommer att sjunka med några tusen när vi når årsdagen av Pirate Bay-domen. Det är nämligen så att i Piratpartiet måste man aktivt förnya sitt medlemsskap (vilket innebär att vi inte kan fuska till oss partistöd för personer som glömt eller struntat i att gå ur)¹ på årsbasis, och man behöver inte vara ett geni för att inse att stora delar av de horder av människor som anslöt under de där galna dagarna gjorde det i ren protest. Vissa av dem kommer dock att vara kvar. Vissa av dem har garanterat hjälpt till med det de har kunnat och velat. Att det finns passiva medlemmar som varken betalar med pengar, svett eller tankegods är ingen förlust eftersom det heller inte kostar något för partiet att ha medlemmar. Om kostnaden är noll behövs det ett mirakel eller möjligen en SAAB-vd för att ändå gå back.

Apropå den där viljan att bidra så tycker jag att det illustreras ganska väl av att Jan Lindgren med flera kände sig tvungna att gå ut med skarp information om att man INTE får skriva ut egna valsedlar och lägga ut om det inte skulle finnas några i vallokalen. Bara officiellt tryckta valsedlar räknas. Det är lite rörande på ett sätt, därför att det vittnar om en oerhörd vilja att göra något. Eller mer än så förresten. Det vittnar om en inställning att vi kan göra något. Jag tycker att det är underbart.

Slutligen en reflektion av det där med Piratpartiet inte sorterar in vare sig till höger eller vänster. Ja, jag vet att det är lika konstigt som att en organisation på femtiotusen kan gå runt på neråt åttahundra betalande eller att man kan få betalt för böcker man lämnar ifrån sig gratis, men det är så. Vi har en partiledare som säger sig vara ultrakapitalist, men partiandan är ju när man tänker efter så kommunistisk den kan bli. Vi arbetar utifrån att var och en ska göra precis så mycket eller så lite h*n kan och vill, och bland femtiotusen medlemmar finns det enorma kunskaper som kan komma oss alla till gagn.

From each according to his ability, to each according to his need.

- Karl Marx

Andra bloggar om: piratpartiet, rick falkvinge, medlemssiffror, politik, intressant?

1. Anders Andersson upplyste snabbt i en kommentar att man inte får partistöd beroende på medlemssiffror. [↩]