Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

En Bertil Wennergren dök upp och tog diskussion med mig efter min text om EU-versionen av demokrati. Den gode Wennergren har absolut ett par poänger och på det stora hela kändes det som en ganska trevlig och respektfull ordväxling.

Wennergrens klart tydligaste poäng är att kritiken mot hur saker hanteras i EU riktas mot de fall där man faktiskt har röstat! Och precis som Wennergren säger; om ett land genom folkomröstning förkastar ett förslag, och man ändrar förslaget, då är det väl helt i sin ordning att rösta igen? Det är det absolut, det håller jag med om. Problemet är dock att ändringarna i fördragen inte riktigt tycks stå i proportion till Ja-propagandan, om man säger så.

Jag tror att det generellt är lättare att reagera på saker som faktiskt har hänt än på saker som inte har hänt. Därför blir dubbelomröstningarna på Irland en symbol för en uppdämd ilska och en frustration över alla andra som inte får rösta alls. Men i sak har Wennergren rätt; det vi bör vara förbannade över är givetvis att vi inte får rösta, snarare än att irländarna får rösta flera gånger.

Om vi tittar på omröstningarna om Lissabonfördraget på Irland så var det så att Irland förkastade det i en folkomröstning. Irland fick då vissa garantier, bland annat om att få behålla sin medeltida syn på abort. Observera alltså att fördraget inte har ändrats – det är bara förutsättningarna för irländarna som har blivit annorlunda i och med att just de har fått vissa löften. Det här är ett sätt att få till en ändring utan att göra en ändring, eftersom en ändring i själva fördraget skulle ha tvingat andra länder att ratificera om det. Man kan tycka att fiffigt och man kan tycka att det är fiffel, men det är så det går till. Och de där garantierna ska jag återkomma till strax.

Nå. Wennergren undrar varför jag drog in Danmark i det hela, för han menar att det var helt i sin ordning att Danmark röstade en andra gång om Maastrichtfördraget, av den enkla anledningen att fördraget ändrades efter Danmarks nej. Jag håller med, förutsatt att det inte bara lovades saker. Garantier, kanske. Jag är för dåligt insatt i turerna där, så för argumentationens skull säger vi att Maastrichtavtalet förändrades något mellan omröstningar för att bättre falla danskarna i smaken. Fine. Vi säger också att dessa ändringar inte påverkade andra länder och därför behövde de inte ta ställning till avtalet på nytt utan rycka på axlarna och mumsa vidare på sina baguetter, njurpajer och jointar (beroende på var i Europa de befann sig).

Så långt är det helt i sin ordning. Om jag får ett erbjudande som jag inte tycker är tillräckligt bra och tackar nej till det är man naturligtvis välkommen åter med ett bättre erbjudande. Dock anser jag att Danmark-fallet är en del i ett mönster, där man hela tiden har en känsla av att ändringarna inte står i proportion till påtryckningarna, lobbyismen och propagandan. Sedan insåg jag något som är mer intressant.

Tidigare försökte man få igenom vad man rätt och slätt brukar kalla en EU-konstitution. Det är föregångaren till Lissabonfördraget och det var det Frankrike och Holland ratade i folkomröstningar. Man återvände till ritbordet och kom ut med Lissabonfördraget istället. En av skillnaderna mellan EU-konstitutionen och Lissabonfördraget är att EU-konstitutionen var tänkt att ersätta det lapptäcke av fördrag som just nu utgör grunden för EU. I Lissabonfördraget har man skippat de ambitionerna. Däremot, och det är här det blir intressant, innebär Lissabonfördraget att man gör vissa förändringar i befintliga fördrag, till exempel Maastrichtfördraget, alltså det fördrag som Danmark folkomröstade om två gånger.

Så nu undrar jag: När danskarna förkastade det första Maastrichtfördraget och därefter fick rösta igen efter att det modifierats, borde de då inte i konsekvensens namn också folkomrösta om Lissabonfördraget? Borde inte det ärliga och schyssta sättet att göra saker på vara att berätta för Preben på vilket sätt Lissabonfördraget ändrar Maastrichtfördraget och låta honom rösta en tredje gång utifrån det? För inte känns det väl som god sed att i efterhand ändra i avtal utan att alla parter är eniga? Och eftersom förändringar medger nya omröstningar så borde väl också Sverige folkomrösta om Lissabonfördraget och dess konsekvenser för Maastrichtfördraget, eftersom vi godkände det senare genom folkomröstning när vi anslöt till EU, och det med ganska knapp majoritet?

Och det är det här som är mitt och många andras problem med EU-versionen av demokrati. Det är som tjatsex; man frågar tills man har fått ett ja, och sedan kör man. När du har sagt ja är du fucked, bildligt och bokstavligt.

Irlands garantier ja. Det är som bekant lätt att raljera över löften och garantier från politiker. Vi vet ju vad det är värt, eller hur? Men såvitt jag förstår så är dessa garantier juridiskt bindande. Det låter ju bra, för irländarna, men: Om ett fördrag kan förändra ett tidigare, vad finns det för garantier för att inte nästa fördrag gör dessa garantier obsoleta? Jag skulle inte sätta alltför stor tillit till de där garantierna, om man säger så. Och när vetorätten väl är borta (generellt ogillar jag veto-tanken, men med ovanstående jämförelse om tjatsex i färskt minne så…) kan väl EU besluta sig för att kasta garantierna överbord?

Snårigt? Ja, det verkar så. Det tycks hopplöst att hänga med i alla turer. En del resonerar just därför som så att eftersom det är så snårigt att “vanligt folk” inte förstår, så borde vi överlåta det åt politikerna. För de kan ju det där, och vi har ju faktiskt givit dem förtroende att representera oss. Jojo. Eller så kan man se till att upplysa folk så att de röstar rätt. Och med upplysa menar jag just upplysa, inte föra bakom ljuset. Trots allt finns det en tjusig konsekvens inbyggd i demokratin som idé, och det är just att den som vill ha makten måste motivera sina beslut och få folks gillande. Tyvärr har det istället blivit så att den som ljuger bäst vinner och man gör saker medvetet komplicerade så att folket inte ska orka engagera sig.

In true democracy every man and women is taught to think for himself or herself.

- Mohandas K. Gandhi

Andra bloggar om: eu, lissabonfördraget, irland, danmark, maastrichtfördraget, demokrati, tjatsex, intressant?

En Bertil Wennergren dök upp och tog diskussion med mig efter min text om EU-versionen av demokrati. Den gode Wennergren har absolut ett par poänger och på det stora hela...