Paddy röstade nej första gången. Jag bodde där under de två år som ledde upp till omröstningen och fick definitivt intrycket att det hela utvecklades till en missnöjesval mot den dåvarande An Taoiseach, the eminent Dirty Bertie, och hade väldigt lite att göra med Europapolitik.

Paddy röstade ja andra gången. Jag är lyckligtvis inte boende på den gröna ön längre så jag avstår från att göra någon analys av orsakerna.

Om Paddy fick rösta igen så skulle han säker rösta nej, och två månader senare skulle han rösta ja, för att sedan rösta nja om ett år och kanske ett ja med reservationer året efter… Ni kan se vart det barkar?

Ingen har lyckats förklara för mig hur en sådan process, där de röstberättigande vid en viss given, frusen tidpunkt skall kunna (bindande skall kanske tilläggas) hur framtiden ska se ut för deras barn och barnbarn och samtidigt i processen beröva dessa framtida generationer direkt inflytande i saken? Det är inget annat en ett jävla fulspel för att sätta den parlamentariska demokratin ur spel.

Sen kan man försås reflektera över varför det bara är nej som räknas i folkomröstningar? Vart är indignation över att den spanska folkviljan har körts över under de senaste fyra åren?

Dessutom gavs folket en möjlighet att rösta då, vilket vi inte får nu. Varför? Kan man undra…

Juggen’s last blog post..Intressant inlägg om EU:s ”demokrati”

Jah Hollis’s last blog post..Kan Dan Brown få Nobelpriset någon gång?