Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Imorgon kopplas kablarna in. Kablarna som upphäver en lång tradition av brevhemlighet. Kablarna som ger Sverige ett black room som nittonhundratalets kommunister och sextonhundratalets monarker bara kunnat drömma om.

Det finns som jag ser det två huvudsakliga skäl till att införa allmän övervakning. Det ena är att upptäcka och förhoppningsvis avstyra hot mot allmänheten och/eller rikets säkerhet. Det andra är för att hålla folket på mattan.

För att överhuvudtaget motivera skäl bör det finnas ett reellt hot. Till exempel krig, eller stor risk för krig, eller att man har låtit sina marinsoldater åka runt och pissa på folk världen över tills de tröttnar och bestämmer sig för att ge igen. Men något sådant hot finns inte mot Sverige, därför att det finns ingen anledning till att någon skulle vara så förbannad på oss.

För vad skulle det vara? Att Nerikes Allehanda publicerade de ökända Muhammedkarikatyrerna, eller att Lars Wijks ställde ut något telefonklotter som, enligt honom, föreställde Muhammed som rondellhund? Kom igen. Ett dussin skäggtomtar löste det själva genom att bränna en gröngul flagga som hade ungefär samma likhets grad med Sveriges flagga som Wijks klotter hade med något alls, och kanske stampade de ilsket sönder en kiwi också. Allt inför kameror, givetvis.

Nej, det hot som finns mot allmänheten är idag vår egen regim. Det motiverar i sin tur skäl två - att få folk att hålla sig på mattan. Det finns en ironisk twist här. Med sin övervakningsiver har regimen blivit ett hot mot allmänheten, och därför finns det i framtiden en reell risk för att allmänheten blir ett hot mot regimen (vilket i regimens ögon är detsamma som ett hot mot rikets säkerhet) och således motiverar införandet av FRA-lagen införandet av FRA-lagen. Hängde ni med?

För effekten av övervakningen blir att folk hukar sig. När man vet att Storebror kanske lyssnar blir man försiktig med vad man säger. Regimkritiken mildras. Opinionsbildningen avtar. Det är för att kunna konspirera mot makten, för att bibehålla en balans, som vi behöver kommunikationsfrihet! Utan rätten till förtrolig kommunikation hävdar jag att vi inte längre har demokrati.

Dessa två olika syften för allmän övervakning genomförs på två olika sätt. Om man vill fånga bad guys, som utgör hot mot allmänheten och riket, då vill man verka i det fördolda så att de inte vet att deras kommunikation snappas upp. Om syftet däremot är att hålla folk på mattan då vill man ju att de ska veta att de är övervakade. Fundera ett tag på det. Fundera på vilken av varianterna vi har.

Jag säger inte att regimen av ren ondhet och maktfullkomlighet medvetet skapat variant två. Fullt så desillusionerad är jag inte. Snarare kan det återigen finnas en ironisk twist här, i det att Sverige med en tradition av öppenhet förstör möjligheten för sitt underrättelseväsende att verka i det fördolda. Men oavsett orsak och syfte så är det variant två man har skapat. Man har öppet talat om att allt du gör och säger kan snappas upp av Storebror. Man har skapat ett panoptikon. Den enda effekt det kommer att ha är att vanliga hyggliga medborgare hukar sig och tystnar och misstror staten alltmer. Det kommer inget gott ur det, och historien ger oss ganska dystra indikationer på var den utvecklingen kommer att sluta. Skurkarna, däremot, kringgår systemet. Det gör de alltid. Ur det perspektivet hade det kanske varit lite mindre dåligt om FRA:s verksamhet att hade fortsatt vara oreglerad och olaglig.

Om bara några timmar är det jag aldrig någonsin trodde skulle kunna hända i Sverige ett faktum. Jag skäms över mitt land, men är stolt över att vara en del av en enorm tvärpolitisk motståndsrörelse. Jag kan se min son i ögonen och mig själv i spegeln imorgon också. Kan ni det, ni som tryckte på ja-knappen den 18:e juni 2008?

Vi är emot massavlyssning av svenska folket. Bilden är klippt ur en screenshot från StoppaFRAlagen.nu.

Nedräkningen:
V
IV
III
II
I

Andra bloggar om: övervakning, fra, storebror, integritet, frihet, intressant?

Jag är nyss hemkommen från en mycket trevlig middag på Texas Longhorn tillsammans med Rick Falkvinge, Samuel Adams och en ny trevlig bekantskap som hette Margarita. Jag berättar detta ifall Storebror och/eller Politikerbloggen skulle ha missat det.

När man inte fuskar och skriver bloggposter i förväg blir det ibland svårt att möta den deadline man har satt upp för sig själv. I synnerhet om en klassisk huvudvärk slagit till på väg hem. Därför kommer det som skulle ha blivit dagens del av nedräkningen att flyttas och på något sätt smälta ihop med morgondagens avslutning. Exakt hur det blir får jag se då.

Så nu kanske ni undrar varför jag skriver alls. Jag ville bara göra er uppmärksam på att om två dagar kopplas kablarna in.

Nedräkningen:
V
IV
III
II
I

Andra bloggar om: fra, övervakning, storebror, integritet

Bara tre dagar återstår till dess att kablarna kopplas in. Kablarna som ska föra kopior av din och min kommunikation till Sveriges black room på Lovön.

Idag kommer nedräkningen att bestå i ett upprop. Det är en uppmaning till Telia att ta FRA-lagen till domstol. Även det ser visserligen mörkt ut då Johan Ronström fått svaret att Telia inte tar strid eftersom “Telia är ett vanligt opolitiskt företag”. Det må så vara, och Telia ska självklart följa svensk lag, men det hindrar ju inte att man redan från början får lagen prövad så att man vet vad som gäller. Telia skulle ju till exempel grunda sig på att Europakonventionen numera gäller som svensk lag och vars artikel 8 bland annat säger:

Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Så kom igen nu, Telia! Ställ frågan vilken lag som gäller. Ta chansen att sluta vara gamla statliga, tröga, stelbenta monopol-Telia och bli kundvänliga, uppkäftiga, progressiva Telia istället!

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, dvs. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

Vi som vill att Telia tar FRA-lagen till domstol (Facebook)

Axplock av bloggar som deltar i uppropet (remix från Opassande).

(tre), Upprop: Telia – ta FRA-lagen till domstol, OlofB, Aspiebloggen, Calandrella, Liberal och långsint, Annarkia, Solid block of Ise, pepstraktelser, Humblebee, Daniel och de små tomtarna, Osmidigt, Sossar mot storebror, Scaber Nestor.

Nedräkningen:
V
IV
III
II
I

Andra bloggar om: fra, integritet, övervakning, storebror, intressant?

Ingen svensk politiker skulle få för sig att lägga fram ett lagförslag om att en svensk myndighet skulle få rätt att öppna och göra kopior på alla brev. Och även om någon till äventyrs föreslog något sådant skulle den personen betraktas som fullkomligt förryckt. Man öppnar ju inte andras post! Ett sådant förslag skulle aldrig få luft under vingarna, än mindre drivas igenom i riksdagen.

Ändå är det precis det man har gjort i och med FRA-lagen. Man har givit FRA precis den befogenheten och, från och med den första december, också den tekniska möjligheten. Samma människor som aldrig skulle kunna tänka sig att tillåta en myndighet att sprätta brev har alltså tillåtit den digitala motsvarigheten.

Bland det där mytomspunna “verklighetens folk” som Göran Hägglund letar efter har jag ofta stött på åsikten att man inte har något emot FRA-lagen eftersom man inte har något att dölja. Dessa människor skulle heller aldrig finna det acceptabelt att staten öppnade deras post. Av någon anledning tycker både de och våra folkvalda att det är skillnad. Varför?

Förklaringen är att brevhemligheten är en dogm. Det är en helig regel; man öppnar inte andras post! Det här är något som vi alla är uppväxta med. Vi har fått det i bröstmjölken och det sitter i ryggmärgen och blotta tanken på att en myndighet skulle öppna brev väcker obehag i oss, får oss att sparka bakut, för att det strider mot något som sitter djupt rotat.

Elektronisk kommunikation är däremot inte helig, därför att det är förhållandevis nytt. Det fanns inget Internet att tala om när jag växte upp. Ingen epost, inga sms, inga hemsidor att surfa till, inga elektroniska forum att diskutera i. Vi hade inte ens en dator hemma. Det låter som atomvinter, jag vet, men vi hade det ganska bra ändå. Vi hade nyss odlat motställda tummar och upptäckt eld, och även om en del fruktade utvecklingen och tyckte att det var bra som det var så såg andra möjligheter.

I alla fall. Om man håller brevhemligheten för helig (vilket nästan alla svenskar gör) men tycker att det är acceptabelt att en statlig myndighet får kartlägga och ta del av din elektroniska korrespondens, då har man faktiskt inte förstått poängen med brevhemlighet. Man reagerar med ryggmärgen för att det är något man har blivit lärd från barnsben, men man har inte reflekterat över varför brevhemligheten överhuvudtaget finns.

Jag tror att en del av problemet är själva begreppet i sig. På svenska säger vi brevhemlighet, även om den officiella termen är posthemlighet. På engelska säger man istället secrecy of correspondence, och det är ett begrepp som redan från början är framtidssäkrat. Secrecy of corresponce är heltäckande och teknikneutralt.

Så varför finns då brevhemligheten, eller secrecy of correspondence? Väldigt enkelt sammanfattat: För att människor har rätt att kommunicera privat. För att information är makt. Men man skulle också kunna finna förklaringen till varför brevhemligheten är viktig är makthavarnas vilja att snoka i den. Brevsprättandet har nämligen alltid varit ett effektivt sätt för överheten att hålla folket på mattan. Brevsprättandet är förtryckarens vapen, och brevhemlighet är således en slags garanti mot tyranni.

Det var flera hundra år sedan som människor i England, Frankrike och de tyska staterna började kämpa för friheten att skicka brev utan att totalitära monarker tog sig rätten att läsa dem. Så tidigt som 1532 efterlystes brevhemlighet i Tyrolen, och flera liknande upprop gjordes på flera platser i Europa under lång tid, dock utan resultat. Det skulle dröja fram till 1700-talets slut innan brevhemligheten började slås fast i lag.

En månad efter Bastiljens fall fastslog de franska revolutionärerna i artikel 11 i La Déclaration des droits de l’Homme et du citoyen (Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter) att människor ska ha frihet att uttrycka sig i skrift, och nullifierade därmed överhetens tidigare rätt att öppna och läsa brev. Och i etablerandet av postväsendet i det nyfria USA vid samma tid slogs likaledes fast att postväsendet inte hade rätt att öppna de brev som anförtrotts det. Detta växte fram ur konstitutionens fjärde tillägg.

Jag är ingen historiker, men det tycks mig som att brevhemligheten inte bara gått parallellt med upplysningen och frihetskamperna, utan rent av varit en central och viktig del dessa. För var det inte just för att ligga steget före och kunna slå ner uppror som makten systematiskt öppnade medborgarnas brev?

De så kallade black rooms, hemliga rum på postkontoren där agenter öppnade, läste, kopierade och återförseglade brev, blåstes bort från Europa av de liberala vindarna under 1800-talets första halva, i kölvattnet av den franska revolutionen. Undantagen har varit krigstider samt paranoida diktaturer som Sovjet och DDR. Och återigen; syftet i just dessa diktaturer var att ligga steget före så att man kunde slå ner eventuella uppror.

Den första december kopplas kablarna in. Då får vi på nytt ett black room i Sverige. Det ligger på Lovön och heter Försvarets Radioanstalt; FRA. Regimen får själv välja vilka de helst vill liknas vid - monarkiska envåldshärskare och småpåvar från tiden före Upplysningen, eller paranoida kommunistdiktaturer. Vilket alternativ känns bäst för en upplyst, frisinnad liberal?

Nedräkning:
V
IV
III
II
I

Andra bloggar om: fra, brevhemlighet, storebror, övervakning, intressant?

Fem dagar kvar till kablarna kopplas in. Kablarna som ger FRA möjlighet att ta del av din digitala kommunikation. Kablarna som upphäver en lång tradition av brevhemlighet.

Camilla Lindberg går på sin blogg till skarpt angrepp mot Ingvar Åkesson. En del av det smink som kladdades på grisen vi känner som FRA-lagen var att FRA-shoppen skulle stängas. En, i rättvisans namn, verklig förbättring. Om den fungerade. Men det gör den av allt att döma inte, ty uppgörelsen stryper bara vilka som kan ge spaningsuppdrag till FRA, men inte vilka som får ta del av information därifrån. Så om regeringen vill ge FRA spaningsuppdrag åt till exempel SÄPO så tycks det inte föreligga några direkt hinder. FRA-shoppen öppen, även om drive-in-luckan är stängd.

Är det någon som egentligen är förvånad? Hela fiaskot som lett fram till det här har präglats av fulspel, lögner, mobbning och utpressning. Och då måste man verkligen fråga sig: Vill vi lägga våra liv i händerna på en regim som för oss bakom ljuset? Vill vi anförtro våra innersta tankar till en skrupelfri myndighet? Och är det fortfarande någon som tror att mer reglering är rätt metod att hantera en myndighet som ändå gör som den vill?

Beelzebjörn räknar ned.

Nedräkning:
V
IV
III
II
I

Andra bloggar om: fra, integritet, storebror, övervakning

Häromdagen skrev SvD:s Astrid Söderbergh Widding och tyckte att det var ett problem för demokratin att folket (demo) har möjlighet att göra sina röster hörda, eftersom demokratins representanter (fail!) då undermineras. Det är på något sätt mycket talande att artikeln har kategoriseringen “Ogenomtänkt”.

Jag har gått och dragit lite på det och tänkt att jag ska skriva något om det här, för det är känns som samma gamla tröttsamma “om folket får föra sin egen talan blir det dåligt” och “om ni envisas med att använda er yttrandefrihet måste vi nog dra in den” som vi har hört gång på gång redan. Men så såg jag att Anna Troberg redan hade skrivit det jag ville skriva, plus ett par kängor till Göran Hägglund.

Så om ni vill ha en stunds vettig och underhållande läsning i ämnet så föreslår jag att ni pallrar er iväg till Anna, så ska jag pallra mig iväg till jobbet.

Andra bloggar om: ogenomtänkt, demokrati, yttrandefrihet

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn.

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

”Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.”

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Klara Tovhult
Jimmy Callin
Göran Widham
Rikard Fröberg
Sammy Nordström
Isak Gerson
Johnny Olsson

Andra bloggar om: asylsökande, flyktingar, politik, mänskliga rättigheter, piratpartiet

Emma ställde ett par intressanta frågor till oss kandidater i våra utfrågningstrådar på forumet. En av frågorna löd:

Har du några förebilder inom partiet som du tycker gör särskilt bra ifrån sig?

Om jag har! Det är en svår fråga för att det finns så många att välja på. Jacob Dexe tog mod till sig att posta en hel lista med namn, och liksom Maloki tycker jag att det är modigt men farligt eftersom ju mer inkluderande man försöker vara desto mer exkluderande blir det för den som glöms bort. Och man glömmer alltid någon. Men det är likväl trevlig läsning.

Partiet består av otroligt många duktiga, driftiga människor. Vi hade aldrig kommit så här långt annars. Men utan att förringa någon annan vill jag börja med Emma själv. Emma är inspiratören. Jag är imponerad över att hon kan hålla så hög och jämn nivå, bibehålla lugnet och hålla humöret uppe. Dessutom är det en person som alltid får mig att känna mig stärkt och på bättre humör när vi har träffats. Emma är kittet som håller ihop ett spretigt parti. Slutstenen som bär upp hela konstruktionen.

Rick förtjänar ett omnämnande för att han är storhetsvansinnig nog att tro att han kan förändra världen och därför startade ett parti. Och Anna, piratkritikern som blev vice partiledare. Och Christian, som stångas i Bryssel, och Janne som gör ett stort arbete som organisatör. Och hela svärmen förtjänar i sig ett omnämnande för sin kollektiva förmåga att gräva fram information och kanalisera den.

Men så finns det en annan person som jag också tycker förtjänar ett extra omnämnande, och det är Calandrella. Inte för att han bidrar med mer än någon annan, utan för att Calandrella på något sätt personifierar Piratpartiet. Ung, engagerad, driven, kanske oerfaren och naiv ibland men samtidigt otroligt kunnig och företagsam. Stannar inte upp och frågar om man kan göra såhär, utan vågar och tar plats. Jag har hört en historia om när Calandrella var med och bevakade Pirate Bay-rättegången och rätten ville slänga ut honom för att han var för ung. De ändrade sig efter protester från andra åskådare. Jag kan tänka mig att rätten aldrig ens funderat över möjligheten att någon i den åldern skulle sitta med och seriöst bevaka en rättegång.

Calandrella har också en av de snyggaste programförklaringarna på sin blogg.

Trots att jag försöker tänka igenom det jag skriver om innan jag publicerar det, är det naturligtvis möjligt att jag byter åsikt. I sådana fall ändrar jag inte på blogginläggen, utan låter de vara kvar som ett slags minnesmärke över hur jag tyckte vid tidpunkten jag publicerade inlägget i fråga.

Det där är för mig lite av ett piratsignum. Vi skjuter ibland från höften och emellanåt blir det inte riktigt rätt, och då står vi för det, men vi vågar. Historierevision får andra hålla på med. Det kan vara svårt nog för vuxna människor som är säkra i sin identitet att våga ha fel eller byta åsikt och stå för det. Calandrella är tretton år (eller har du fyllt fjorton?). Han kan tjäna som föredöme åt oss alla.

Piratpartiet är ett kollektivt projekt och har också sin styrka i svärmens mångfald, men om man nödvändigtvis ska peka ut en enskild person som symbol för partiet så är det inte Rick. Och inte Emma. Det är Calandrella. Han har säkert ett födelsemärke format som partimärket på ena skinkan också.

Avslutningsvis vill jag också säga att jag aldrig hade engagerat mig så mycket som jag har gjort om det inte vore för att jag tycker så mycket om er alla. Faktiskt. Det må så vara att sakfrågorna är otroligt viktiga i sig, men jag hade ändå inte orkat engagera mig så mycket om det inte vore för att ni alla inspirerar mig. Det är lätt att glömma bort när vi har så hårt fokus på sakfrågorna och det blir samtidigt extra viktigt att påminna sig om när det blåser hårt internt. Ni är bra människor.

Bild: Egil Möller.

Andra bloggar om: piratpartiet, kärlek, opassande, calandrella, intressant?

Sandryds avregistrerade piratskeppet, vilket givetvis var det bästa för alla parter. Allmänheten får tillbaka sin logotyp, och Sandryds får lite goodwill. Jag undrar om inte det kan ha varit planen från början; regga loggan, få igång lite rabalder, avregistrera den och tjäna goodwill. Ärligt talat - hur många kände till Sandryds innan det här? Ganska smart drag, får man nog säga.

Och i guardian.co.uk skriver Victor Keegan mycket intressanta saker om fildelning. Bland annat att förutspås den dödas av smidiga streamingtjänster, eftersom streaming är ännu enklare för mottagaren. Det är ett rimligt antagande, men personligen hoppas jag att åtminstone tillräckligt många fortsätter fildela för att det ska låta sig göras i acceptabla hastigheter och med heltäckande utbud. Av flera skäl.

Först och främst för att fildelning är teknikneutralt. Eller ja, det kräver förstås en dator och en uppkoppling, men det kräver inte Windows och det kräver inte specifika tredjepartsprogram. Det gör däremot vissa streamingtjänster. Spotify har funnits länge (i internettid) men har fortfarande inte släppt någon linuxversion av sin programvara. Jag har således ett spotifykonto jag inte kan använda.

Fildelning och framför allt den decentralisering det innebär tjänar också som en slags mångfaldsgarant. På grund av att underhållningsindustrin har delat upp världen i zoner på gammelkolonialt vis är delar av kulturutbudet otillgängligt för oss, om man inte idkar fildelning. Jag har tidigare givit exemplet med det brasilianska metalbandet Aquaria, vars härliga Lux Aeterna inte gick att köpa. Som tur var hittade min sambo ett importerat exemplar på Tradera så skivan står nu stolt i skivhyllan, men varken bandet eller skivbolaget fick ta del av mina pengar. Och försök titta på ett streamat South Park-avsnitt får ni se. “Due to copyright and other legal reasons, South Park video content cannot be viewed outside the United States.”

Och slutligen är det ju så att den som vill driva en stor streamingtjänst kommer att fokusera på “det populäraste” för att få maximalt med kunder, vilket utesluter band som Aquaria. Fildelning är ett sätt att hitta saker man inte kan hitta annat vis.

Mot slutet av artikeln resonerar Victor Keegan i samma termer som Unni och jag en gång gjorde i Aftonbladet; att musikindustrin klagar över fantasiljarder nedladdningar men fortfarande inte kan bevisa någon signifikant förlust till följd av det, och att det helt enkelt beror på att en stor del av de som tankar inte skulle köpa musik oavsett, och många av de som tankar mest också är de som köper mest.

Avslutningsvis släpper han något av en bomb: Storbritannien har slagit rekord i försäljning av singlar redan, och då återstår julhandeln. Det förra rekordet sattes förresten 2008. Samtidigt kommer hårresande rapporter om hur långt tillbaka till medeltiden man är villiga att gå för att stoppa fildelningen i Storbritannien.

Skulle vi kunna sluta piska igenom häxerilagar för att komma tillrätta med ett problem som inte finns nu, tack?

Andra bloggar om: sandryds, the pirate bay, tpb, victor keegan, fildelning, musik, storbritannien, intressant?

Nu blir det lite time out här. Jobbar inatt, och sedan ska jag på Lawrence Lessigs föreläsning imorgon förmiddag. Därefter försöka sova lite och sedan jobba natt igen. Det kommer inte att finnas mycket tid och ork till att skriva och läsa ikapp, det vet jag redan nu, så om frågor blir hängande i luften eller kommentarer dröjer med moderering så vet ni varför.

För övrigt är jag i LT igen. Det börjar bli en trevlig vana.

Andra bloggar om: time out, lawrence lessig, lt