Deltagarkultur

Jag sitter och tittar på morgonteve och hör ytterligare en människa berätta att hon tycker att julen är lite jobbig. Det är så konstigt. Överallt man vänder sig, vem man än pratar med, så hör man uttryck för samma åsikt: Julen är för hysterisk, för kommersiell. Det är för mycket krav och för mycket pengar, för egentligen vill man ju bara ta det lugnt och umgås med sina nära och kära.

Så varför är inte julen lugnare och mindre kommersiell då? Om det är så här alla tycker, varför kan vi inte leva så? Tänk efter; är inte det här väldigt märkligt?

Jag ser det här som ett symptom. Ett symptom på en tid och ett samhälle där människor inte känner sig delaktiga och inte upplever sig ha kontroll över sina egna liv. Det är i så fall djupt oroande.

Det ska inte behöva vara så. Människor ska inte behöva känna sig som fångar i sitt eget samhälle, utan makt att själva bestämma var de vill gå och i vilken takt. Alla ska med, stod det på Socialdemokraternas valaffischer inför förra valet, och på något märkligt sätt, utan att skylla samhällsklimatet på Socialdemokraterna, så sammanfattar det den kultur vi lever i ganska väl. Alla ska med. Ingen vet var. Ingen vet varför. Ingen frågar vem som tar ut riktningen, men alla ska med.

Hur har det blivit så här? Och hur kan vi förändra det? Jag har lite tankar kring deltagarkultur som jag vill sprida och som får ta avstamp i julexemplet, även om det knappast är det bästa eller mest relevanta. Det är ännu bara ett tankefrö, men det är rätt att publicera just därför, så att så många som möjligt får chansen att vara med och tänka.

När vi pratar om deltagarkultur så är det på något sätt underförstått att man pratar om ”kulturyttringar”; dvs, musik, litteratur, etcetera. Men kultur är ju mycket mer än så. Konstformerna är som sagt bara kulturyttringar, vittnesmål om den kultur vi lever i. Kultur är våra värderingar, kittet som håller ihop människor. När man pratar om kulturkrockar så är det ju inte direkt osämja om vilken musik man gillar som avses. Nog för att synthare och hårdrockare hatade varandra på åttiotalet, och nog för att ett och annat band har upplösts med hänvisning till ”musical differences”, men något större samhällsproblem är det knappast.

Därför tycker jag att vi ska börja titta på deltagarkultur i ett större perspektiv. Deltagarkulturen är allerstädes närvarande på Internet där det överallt uppstår spontana samarbeten där den som vill kan bidra. Hela bloggosfären är ett gigantiskt exempel på deltagarkultur. Man väntar inte på att någon ska bjuda in en i samtalet, man startar en blogg och säger vad man tycker. Tidigare var jag medlem i ett community där medlemmarna själva deltog med testning, felsökning, förslag på förbättringar, design och kod i vissa fall, efter egen förmåga och vilja. Diverse open source-projekt är ytterligare exempel på deltagarkultur. Som Ubuntuanvändare kan jag felsöka, skriva buggrapporter, lämna in förbättringsförslag och på olika sätt delta i utvecklingsarbetet, om jag vill. Återigen efter egen förmåga och vilja. Jag är självfallet, i alla avseenden och i alla ovan nämnda exempel, fri att låta bli. Det går utmärkt att bara vara användare av Ubuntu, bara medlem och användare av ett community som ovan nämnda, och att driva en privat blogg som aldrig länkar till någon annan och därför aldrig deltar i det stora samtalet.

Piratpartiet är sprunget ur den här kulturen. Vi kräver inte något av våra medlemmar, varken medlemsavgift eller praktiskt arbete, men alla som vill kan delta och bidra efter egen förmåga och vilja.

Nycklarna, som jag ser det, är förtroende och frihet. De allra flesta människor växer med förtroende och tar personligt ansvar om de har frihet att göra det. Man kan inte lagstifta fram solidaritet eller civilkurage, det kan bara komma ur frivillighet. För att kunna visa solidaritet eller civilkurage måste man faktiskt ha valet och möjligheten att inte göra det.

När vi pratar om integritets- och informationspolitik och hur det genomsyrar nästan allt så får åtminstone jag ofta en Alice i Underlandet-känsla: Jag tittar ner i kaninhålet och har ingen aning om hur djupt det går, men anar att det är stort. Om man börjar fundera kring deltagarkultur på det här sättet så tror jag att vi har ett kaninhål till. Ett där vi kan tillåta oss att vara riktigt visionära.

Tänk er ett samhälle där människor känner sig delaktiga. Det borde vara självklart; samhället är ju vi! Vi är medborgare, inte konsumenter och väljare. Och tänk vilken potential det finns i varje människa. Jag vägrar tro att vi är skapta för att jobba, betala skatt, konsumera och döva hjärnan med sprit och dokusåpor. Det går att få folk att engagera sig, men engagemanget måste komma av fri vilja, inte beordras uppifrån.

Jag tror att det finns en jätteutmaning i att sprida och förankra deltagarkultur i samhället. Ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Ta er en titt ner i kaninhålet. Hur djupt är det?


Bilden kommer från Smath. och är publicerad under CC-licens.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

27 reaktioner på ”Deltagarkultur

  1. Fantastiskt bra skrivet. Borde vara självklarheter alltihop. Förr kallades sånt här för sunt förnuft.

  2. Intressant skrivet. Jag har dock en känsla av att även kulturer som kommer ur deltagarkulturen tycks utveckla ett visst toppstyre eller skiktning. Vi ser det i dagens demokrati där de flesta slutat bry sig (vilket säkerligen inte var fallet när man kämpade sig till demokratin från början — då kände sig folk nog som deltagande?).

    Jag tycker man ser samma tendenser inom piratpartiet även om det också är sprunget ur deltagarkulturen. Det finns definitivt en anything-goes-attityd och alla kan göra nytta, men man börjar också definitivt se en klick i ”toppskiktet” som agerar på ett aningen annorlunda sätt, och här och där protester ”underifrån” om detta. Det är fröet till ett utanförskap som undergräver deltagandekulturen.

    Kan man hitta en gruppbildning där sånt inte sker? Kanske… jag vet inte hur dock, men om vi ska hålla på och försöka bygga samhället efter den modellen (vilket låter som en trevlig utopi att sikta mot) så kan det nog vara bra att börja med att sopa framför egen dörr och fundera på hur vi kan bygga ett parti så till att börja med.

    Mikael Hedberg’s last blog post..Övervakningens tidslinje: Del 3 – En självuppfyllande profetia?

  3. Visst borde det vara självklarheter men är det uppenbarligen inte. Och Mikael har bra invändningar. Kanske är det så att hjulet hela tiden måste återuppfinnas? Om jag får tillåta mig att bli lite filosofisk så kommer vissa träd att bli större än andra i en skog som får växa fritt. Och med jämna mellanrum faller de och lämnar plats åt andra.

    Vad jag menar är att man kanske inte kan bygga det perfekta samhället, men det betyder inte att man ska sluta försöka. Och även när man får till något riktigt bra så behöver man hela tiden återskapa det.

  4. ”Nycklarna, som jag ser det, är förtroende och frihet”…”Tänk er ett samhälle där människor känner sig delaktiga”

    Ja, jag har ju mina idéer om trafikmiljöns pedagogik för delaktighet och frihet. Eller också inte. Men jag är förstås medveten om att jag är far-out i det avseendet…

    Några länkar till bloggposter om detta.

    http://viktualiebrodern.wordpress.com/2009/11/23/regelbaserat-eller-fysiska-hinder/

    http://viktualiebrodern.wordpress.com/2009/11/23/affordans/

    http://viktualiebrodern.wordpress.com/2009/11/23/piratpolitik-i-trafikutskottet-del-1/

    Bengt Jonsson’s last blog post..Florian Hufsky – in memoriam

  5. Bra inlägg Josh!

    ”Jag vägrar tro att vi är skapta för att jobba, betala skatt, konsumera och döva hjärnan med sprit och dokusåpor.”

    Det där är i mina ögon den s.k. ”arbetslinjen” i klartext som de stora etablerade partierna har en rent vulgär kärleksaffär med. Vi har gått från ett fokus på medlet istället för målet (även här).

    ”Det går att få folk att engagera sig, men engagemanget måste komma av fri vilja, inte beordras uppifrån.”

    Jag håller med så till vida att de där uppe måste skapa förutsättningar för engagemanget. Det råder en viktig synergi där som jag tror är snudd på omöjlig att eliminera. Förändra den bör nog gå.

  6. Det är den där jämrans marknaden!!! ;)

    Jag håller på och tittar på ett system för representativ direktdemokrati, dvs. ett system där du som individ kan välja att återta din rösträtt i enskilda frågor, medan man kan välja att delegera din åsikt i andra fall. Det skulle kunna vara ett sätt att få tillbaka befälet över sina tyckanden och låtanden.

    Men det finns ju vissa reservationer och invändningar även till ett sånt system: https://www.flashback.info/showthread.php?t=1043403

    buddy jesus’s last blog post..Bakdörr för NSA i Windows 7?

  7. Min första tanke var på en gammal lättpoplåt om livets gång: http://www.youtube.com/watch?v=MnzDohefvtU

    Min andra tanke var en sak jag sög i mig någonstans. Jag minns inte de exakta siffrorna, men det handlade om det nödvändiga i att vanliga medborgare skall få köpa automatkarbiner i USA. Betydligt mer än halva befolkningen tycker att det är helt onödigt. Jag vill minnas att siffran var nånstans i närheten av 67%. Däremot är en majoritet av politikerna mot ett förbud mot de här vapnen. Detta beror på NRA:s lobbykraft. Exakt hur trasigt är systemet när det går i baklås på det där viset?

  8. ”För att kunna visa solidaritet eller civilkurage måste man faktiskt ha valet och möjligheten att inte göra det.”

    Det där var en förbannat bra formulering som manar till eftertanke samtidigt som den är kort och kärnfull, absolut strålande!

    När jag sedan läser Mikael Hedbergs kommentar så uppkommer frågan: Hur leds en deltagarkultur? Jag kommer själv då på att Linus Torvalds redan skrivit lite humoristiskt om hur han gör: Linus on kernel management style (det där är något som väldigt många chefer och beslutsfattare borde läsa).

  9. Jag har aldrig förstått det där med klok som en pudel. De pudlar jag har råkat på har varit dummare än tåget. Men tack ändå. :)

  10. ”[i]Jag sitter och tittar på morgonteve och hör ytterligare en människa berätta att hon tycker att julen är lite jobbig. Det är så konstigt.[/i]”

    Kul att det finns en människa som bara tycker att julen är lite jobbig. Personligen är jag säker på att det finns många som tycker att större delen av året är för jävligt…

    Jag har svårt att tro att alla människor julhandlar mot sin vilja. Själv har jag avstått, med undantag för julmusten – men det beror ju på att jag är mustmissbrukare. Seriöst.

    Om vi ser lite antropoligiskt på det hela så har människan ända sedan forntiden ”shoppat” under specifika tidpunkter. Fisk, boskap, spannmål, pälsar och skinn har bytt ägare under olika mässor (marknader), ambulerande över tid och land.

    Eftersom vi ju har tillgång till alla varor under resten av året så har de traditionella marknaderna försvunnit (utom de som består av karuseller, sockervadd och stånd som säljer krimskram). Men jag misstänker att vi människor attraheras av julkommersen på samma sätt som när drängarna och bondmororna drog kärran med rotfrukter fem mil för att sälja dessa under Morsmässan i residensstaden, nämligen på så vis att julkommersen är en del i en återkommande social ritual som vi haft med oss under hundratals år (bortsett från att de i forntiden behövde sälja potatisen för att kunna få råd att köpa andra livsnödvändiga varor man inte kunde producera på egen hand hemma på gården).

    Jag är inte övertygad om att man skall anklaga handeln för att vara orsak till den masspsykos som yttrar sig från slutet av november till sista dagen av mellandagsrean. Vi är några miljoner fler i år än under 1600-talet. Vi har mer pengar än bonddrängarna att spendera (tack vare att varje arbetare producerar mer idag än för 400 år sedan. Jag ställer inte upp på att vi skall tvingas tillbaka till backstugorna för att någon ojjar sig i TV för att julen är stressig.

    Visst kan man irritera sig på den kräkframkallande julmusiken i butikshögtalarna, men har man inte stake att säga till släkt och vänner att man vill njuta av julen i lugn och ro utan krav på julklappar/julmat/julskit, då saknar man stake även under resten av året. Vilket är ganska tragiskt, för stake kan behövas även om man skall vara med i den s.k. deltagarkulturen.

    Gott nytt, i alla fall!

    Peter Harold’s last blog post..Kalkonen som blev en kalkon

  11. Hej Josh,
    vill först säga att jag läst här länge men aldrig kommenterat förr.
    Det här med julhetsen och att man egentligen vill leva på ett annat sätt men inte ‘kan’ … Har personligen fått höra liknande kommentarer av arbetskamrater m fl, när det kommer upp att jag och sambon ska resa iväg på lång resa IGEN! När jag försöker förklara att vi prioriterat våra liv så här, att vi i åldern 40+ fortfarande bor i samma lilla tvåa och gillar det! har ingen bil, inget nytt kök, inga barn .. gammal rör-tv och matlåda på jobbet. Och därmed alltså ganska enkelt KAN t ex ta ledigt 6 eller 10 veckor och resa till Borneo eller bila genom USA eller vandra i Macchu Picchu. Att vi VALT att leva såhär och bestämt så själva.

    Folk blir extremt provocerade och förbannade. Många säger ‘önskar jag kunde göra likadant, men..’ andra gnäller om att de inte haft en utlandssemester sen 1987. Det är ju så dyrt med hus och familj.

    Jag ser det här som bortskämd avundsjuka + en trygghetsnarkomani som inte går av för hackor. Man vill ha ALLT, hela tiden. Det är en mänsklig rättighet helt enkelt MEN det får inte kosta något personligt. Helst ska kommunen se till att det händer.

    Jag tror inte alls på en inneboende god vilja. Hade vi haft folkomröstning om saker idag, skulle vi haft offentligt dödsstraff och slängt ut barn som söker en fristad här. Människor i allmänhet är extremt selektiva med sin välvilja.

  12. [Comment ID #70849 Will Be Quoted Here]

    Jag blev biten av en pudel som liten. En riktigt dum jävla hund. Förbjud hela rasen. Och inför tittförbud på dem också!

  13. Molly: Kul med trogna läsare som träder fram. Me like! För att kommentera det du säger så kan jag ibland känna en avundsjuka gentemot människor som avstår materiellt välstånd och reser mycket. Som lever i ryggsäck, så att säga. Det är inte det samma som att jag är avundsjuk på att ni kan resa, för jag förstår att jag också kan det men prioriterar annorlunda, utan mer en avundsjuka på att vissa väljer att prioritera annorlunda än jag. Inte ”jag vill både ha kakan och äta den” utan mer ”gräset verkar grönare på andra sidan”. Men samtidigt är jag bekväm, trivs bäst hemma och gillar prylar. Så min prioritering fungerar för mig. Men jag förstår också hur du menar – det finns massor av människor som blir provocerade och bara ser vad andra _har_ men inte vad de _avstår_.

    Det där med inneboende god vilja då. Nej, jag tror inte att det är något som finns per automatik. Jag är trots allt cyniker. Däremot tror jag att människor är mer benägna att frivilligt göra gott om de kan välja det fritt, och ännu mer så om det innebär ett minimum av uppoffring. Det är så jag vill se på deltagarkultur, som något man gör tillsammans av fri vilja och med fri insats och är till gagn för samtliga.

    Thomas: Jag är för tittförbud på pudlar. Fula jyckar. Dess stolta släkting vargen skulle lägga sig ner och självdö av depression vid insikt om att samtidigt som vi försöker utrota den trippar pudlar omkring i våra finaste boningar.

Kommentarer inaktiverade.