Jag funderade ett tag på att skriva en årskrönika. Sedan funderade jag ett tag på att skriva en decenniekrönika. Istället fastnade jag i funderingar kring varför man gör som man gör. Till exempel tycks det vara ute att säga decennium och inne att säga decad, så det skulle väl vara en decadkrönika då. Fast egentligen inte det heller, för ska man vara petig så börjar faktiskt ett årtionde med år ett och inte med år noll, och således är det här sista året på millenniets första decennium och inte det första året på millenniets andra decennium. Det millennium som alltså började år 2001 och inte år 2000. Fast å andra sidan är ett decennium tio år – alldeles oavsett var man väljer att avgränsa. 1994-2003 är också ett decennium.
Vi firar alltså ett sifferbyte. Faktiskt inget mer än så. Ett sifferbyte i en kalender som inte har någon direkt förankring i… tja, någonting. Väldigt många kulturer i väldigt många tider har haft bättre och mer exakta kalendrar än vad vi har. Vår kalender, den gregorianska, är en modifiering av den föregående julianska, och den har inte mycket med verkligheten att göra. Hade den haft det så är det rimligt att året skulle börja och sluta vid vintersolståndet, årets kortaste dag, (som för övrigt var vad man högtidlighöll i den ursprungliga nordiska traditionen och kallade jul) och inte tio dagar senare.
Jag vet inte varför den gregorianska kalendern är så onödigt astronomiskt inkorrekt, men som mycket annat dumt har det säkert delvis att göra med det berömda första konciliet i Nicaea år 325. Då fixerade man nämligen vårdagjämningen till den 21:a mars och således låste man också hela den julianska kalendern, som alltså senare utvecklades till den gregorianska. Och alla eventuella differenser mellan astronomi och kalender är såklart stjärnornas fel. Det är de som inte uppför sig. De heliga männen har aldrig fel.
Vår tideräkning tar som alla vet avstamp i Jesu födelse. Året då Jesus Kristus föddes är således år ett. Ja, förutom att Dionysius Exiguus troligen missade med ett par år när han fick uppdraget att fastställa vilket år Jesus föddes. Det är i så fall Jesus fel; Dionysius Exiguus var en skytisk-romersk munk, en god kristen, vilket inte kan sägas om Jesus som ju var jude. Och hur som helst tycks vetenskapare tämligen överens om att Jesus, oavsett vilket år, inte föddes den 25:e december. Den heliga skrift påstår heller aldrig det, det är de heliga männen som påstår det, och de rader i den heliga skrift som avhandlar Jesu födelse motsäger eller underminerar åtminstone det datum som fastställts av de heliga männen. När den heliga skrift och de heliga männen säger emot varandra är det svårt att säga vem som har fel. Troligen vetenskaparna.
Så hur som helst så firar vi ett sifferbyte i en slarvigt beräknad kalender som inte har någon förankring i det som faktiskt styr över dagar och årstider – himlakropparnas positioner – och inte heller har är förankrad i de heliga sagorna. Men jag antar att det är en ursäkt så god som någon att bjuda till fest och önska varandra lycka och välgång i ett år framåt. För trots allt; precis som en decennium är tio år oavsett vid vilket år man börjar räkna, så är ett år ett år oavsett på vilken dag man börjar räkna.
Så gott nytt felräknat sifferbyte på er! Min års- eller decenniekrönika kanske dyker upp. När spelar mindre roll.

Nyår i Tbilisi, Georgien. Inte helt olikt min utsikt från vardagsrumsfönstret vid tolvslaget faktiskt. Bilden publicerad av shioshvili under CC-licens.
Andra bloggar om: jul, nyår, gregorianska kalendern, julianska kalendern, sifferbyte, jesus, intressant?
Jag funderade ett tag på att skriva en årskrönika. Sedan funderade jag ett tag på att skriva en decenniekrönika. Istället fastnade jag i funderingar kring varför man gör som man...