Microstress
Jag har flera hundra olästa bloggposter i Google Reader. Texter som jag vill läsa för jag vet ju att de sannolikt är bra. Jag bevakar ju trots allt bloggarna av en anledning. Och observera nu att det här inte rör sig om hundratals nya, utan hundratal som jag har sparat för att just de bloggarna är lite extra bra och förtjänar att läsas när jag har tid att verkligen läsa. Men jag hinner inte, så de ligger där och blir ett stressmoment istället.
Jag har därtill en massa Skype-kanaler på bevakning där det diskuteras en hel del intressanta saker och pladdras ännu mer. Det pockar ideligen på uppmärksamhet, så jag stänger av programmet med resultatet att jag har massiva backloggar att tröska mig igenom, för det kan ju stå något av värde där. Något jag behöver veta.
Twitter pockar också på min uppmärksamhet, så jag stänger av det med. Jag har ingen aning om vad för kul som händer där, det får kvitta, jag hinner inte. Och jag har mail som också ligger olästa för att jag måste ha lugn och ro för att verkligen läsa dem.
Hur mycket jag än försöker så hinner jag aldrig ifatt. Jag är hela tiden två steg efter, jag kommer aldrig fram till nu. Allt är ett enda stort nyss, som Robban Broberg skulle säga. Och framför allt klarar jag inte av att smälta vad jag läser. Jag hinner inte reflektera över det. Därför får jag heller inte ner något eget på pränt. Det jag är allra bäst på, att skriva, hamnar på undantag för att jag försöker jaga ikapp ett skenande informationsflöde. Det i sig blir också ett stressmoment, och… ja, ni ser cirkeln.
Jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det här. Politisk engagemang kostar, så är det. Jag är medveten om det, och jag ångrar mig inte. Att engagera mig politiskt är bland det bästa jag har gjort. Men jag behöver strukturer. Det är inte en lösning att bara stänga av. Jag behöver hitta en lösning som låter mig sortera ut det jag behöver och släppa resten.
Jag kan inte vara ensam i den här situationen. Jag tror faktiskt att det är ett generellt piratproblem. För att vara ett så kommunikationsvänligt parti så är vi ganska dåliga på kommunikation. Missförstå mig nu rätt. Jag upplever att så fort informationen finns ute så förväntas alla känna till den. Men det är omöjligt. Särskilt om informationen drunknar i en pladdrig chat. Vi behöver bli bättre på att se till att den som behöver informationen också får den. Vi behöver också bli bättre på att ”undvika” den information vi inte behöver. Jag trodde nog aldrig att jag skulle propagera för något dylikt, men jag tror faktiskt att vi behöver en klassisk pyramid.
Men det kanske bara är jag som har det här problemet. Ni andra kanske redan har metoder för att hantera flödet, och då får ni gärna dela med er. Eller så är jag bara defekt som inte fixar det. Jag vet inte. Jag vet bara att det jag gör bäst, skrivandet, blir lidande av att jag inte klarar av att hålla mig uppdaterad, och jag måste hitta ett sätt att lösa det.
Andra bloggar om: information, flöde, kommunikation, stress, intressant?
Du har alldeles rätt!
I Mölndal har vi haft en lång diskussion om detta med “too much information” som The Police sjöng en gång.
Vi har kommit fram till att vi behöver “Piratnytt”, en kort sammanfattning av veckans nyheter på 10 minuter i ett mera lättsmält format som videosnutt på youtube.
Dock har vi bara försökt ett par veckor och är så bambi-på-isen med detta ännu att vi inte vågar lägga upp. Däremot vill jag gärna att fler kluster kopimiar idén!
OlofB’s last blog post..”Experterna” är ute och cyklar..
Du har som vanligt helt rätt. Vi kanske skulle gå ihop några stycken i en bevakningsgrupp och dela kartan i tårtbitar.
Skönt att jag inte är ensam. Det är svårt, men jag tror att en del av problemet kanske ligger i oss som individer. Kanske är vi för mycket individualister? Kanske har vi svårt att släppa taget och låta saker fortgå bortanför vår horisont? Vi gillar ju inte filter, men i organisationer behöver man i viss mån filter. Teknikern som lagar en maskin på en produktionslinje behöver veta allt om hur den maskinen fungerar. Fabrikschefen behöver däremot inte veta hur maskinen fungerar, utan på sin höjd vad den är till för och att teknikern är kompetent att laga den.
Det är definitivt ett generellt piratproblem. Jag brukar säga att vi springer i cirklar runt de andra riksdagspartierna just därför att vi är vana vid att dricka information ur brandslang.
Fast ibland måste man ju svälja också.
Rick Falkvinge (PP)’s last blog post..Grattis, Christian Engström!
Jag upplever precis samma problem. Dock kanske i mindra skala i den meningen att jag har mindre förväntningar än de du beskriver. På sätt och vis är det nästan lite skönt att höra dig säga det, då jag vid upprepade tillfällen reflekterat över att jag inte riktigt förstår hur du och andra så ofta hinner med att komma fram till en välformulerad analys av aktuella ämnen.
Det var en mycket intressant liknelse. :)
Jonas: Tack för den avslutningen, då en del av det som stressar mig mest är att jag upplever att andra hinner komma fram till välformade analyser av aktuella ämnen… :) Det är nog så att jag, och många med mig, måste lära mig att inte springa på alla bollar.
Det är snarare ett generellt informationssamhälleligt problem, åtminstone om man väljer att leva i det. :) Ett tag kände jag att jag var tvungen att gå upp mitt i natten och “kolla om det hänt nåt” om jag av en händelse skulle vakna till tillräckligt länge för att varva upp hjärnan. Jag misstänker till och med att informationsstressen var en av anledningarna till att jag sov som en kratta under en längre period. Risken att missa något gör ju att man hela tiden har en back-log som skulle ta vem som helst flera dygn att gå igenom.
Faktum är att ni kan skatta er lyckliga som har såna som opassande-emma som sammanfattar nyhetsdygnen åt er, själv har jag försökt att vara en sån person för öppen källkodsvärlden, och det går _aldrig_. :)
En Pirat-Digg kanske skulle vara nåt? ;)
buddy jesus’s last blog post..Norge ger tummen ner för OOXML
Ja, det här är från mitt perspektiv som styrelseledamot ett av piratrörelsens mest brännande interna problem. Och det är delvis en fråga om tillit – att våga släppa saker, lita på att någon annan fixar det. Till en del handlar det om att UTSE någon att ha (ett samordnande) ansvar och sen lita på att den sköter det eller avsäger sig uppgiften. Kan vi ta det steget är mycket vunnet.
Alla förslag är välkomna, förresten…
Mikael Nilsson’s last blog post..Grattis Christian!
Det känns ofta som man inte kom någon vart, och det som kommer ut är bara halvfärdigt liksom. Så känner jag det.
Men det som du redan har skrivit finns kvar. Det är inte som för idrottsmän, att det bara är sista matchen som räknas. Allt finns kvar och kan hittas, kan bara byggas på.
Och det med aktuella ämnen som blir inaktuella…Det tillfälle man missade igår kommer tillbaka i övermorgon. Och då ligger det man först kommer till att skriva imorgon kvar och berett.
Pirater har väl alltid varit frustrerade som Rick beskriver. Men aldrig har väl så många varit så personligen frustrerade som efter primärvalet och beslutet om kommunala kandideringar. Det känns som det springs på många fler olika bollar nu, inte alla på samma. Även om var och en för sig känner sig otillräcklig, så är det ett oerhört driv i hela rörelsen. Det här valet behövs inga yttre händelser för att få in PP i riksdagen.
Bengt Jonsson’s last blog post..Namn på fotbollsklubbar är politik (igen)
@Josh: Lustigt att du tar upp detta just idag för tankarna kring ämnet har funnits där även hos mig.
Jag börjar mer och mer förlika mig med att på ett personligt plan gå hela varvet runt. Från att ha följt min egen länklista så blev det sedan RSS-läsare som gav superkontroll. Eller “superkontroll” för den de där 10 prenumerationerna blev ju snart 100…och 200 och… Nu är jag istället tillbaka till att inte ha öppnat RSS-läsaren på säkert 8 månader. Jag försöker däremot ansa ut min gamla länklista (som jag har på bloggen) och helt enkelt göra återkommande stickprov samtidigt som jag ju har favoriter som jag per automatik kollar upp minst dagligen. Jag försöker också tänka ut någon slags strategi kring det här med länkande i relation till detta. Saker och ting börjar utformas vilket känns befriande. Försöker bibehålla kvalitetstänk i de jag länkar samtidigt som jag måste komma ihåg såväl trafikaspekten men även förmågan att lyfta nya bloggare med potential.
För övrigt tokgillar jag OlofB:s idé! I kombination med det Widham föreslår så tror jag vi har en hit. Skulle också kunna ge bra PR bortom det skrivna ordet och kanske lägga grund för en slags “TV”-kanal. Bloggosfären börjar bli en aning mättad så det här kan vara sättet att ändå synas och höras. Kom att tänka lite på behovet att ge en personlig touch på saker och ting för att lyckas penetrera informationsbruset. Tycker Ricks exempel från idag där han skriver om Engström var ett lysande exempel på detta. En historisk reflektion med personliga inslag som ger lite mer djup än “the usual” som vi alla ägnar oss åt. Tror vi måste lyfta att det finns ett behov av profilering i så måtto att bloggosfären har en trogen skara deltagare som under lång tid “lärt känna” många av oss via våra bloggar. Detta bör – måhända undermedvetet – också ha lagt grunden för en viss nyfikenhet på personerna bakom. Här skulle OlofB:s förslag kunna komma väl till pass.
Kommer också att tänka på att Rick sådde ett slags frö till ovanstående med detta:
Godafton Sverige!
En lite ledigare version kanske i diskussionform tror jag vore toppen. Och då med fokus på att få fram människan och inte bara våra åsikter. Det vore också en bra metod att förbereda våra Riksdagsrepresentanter på att hamna i medias blickfång så att kameran blir en vän istället för fiende. Se bara på vilken utveckling Rick genomgått under åren. Det krävs övning, övning och övning.
Varför inte ha en cirkulerande blogg-kurator, någon som tar på sig ansvaret att kolla igenom hela sitt RSS-flöde, och sen tagga och posta länkar (med kort kommentar) till de intressantaste inläggen. Jag tänker något i stil med daringfireball.net, fast kanske lite större urval.
Denna blogg-kurator-person skulle sedan kunna bytas ut en gång i veckan, så att ingen enskild individ behövde bli överlastad.
Urvalet skulle av naturliga skäl bli subjektivt och skifta beroende på vem som hade rodret, men det kanske bara är positivt.
Man skulle till och med kunna skapa en särskild blogg för ändamålet, WeeksBestPiratetalk.com eller något sådant.
/G.
G.’s last blog post..The fantastisk Lakritsglass!
Jag ser nu att Göran Widham hade föreslagit något liknande redan.
G.’s last blog post..The fantastisk Lakritsglass!
Referat!
Den digitala kommunikationen ger oss ett diskussionsprotokoll gratis på köpet. Det är dunderbra! Men en ofantlig mängd information.
Fixa ett schema och dela upp kanaler och grupper. Skriv referat som berättar det viktigaste om diskussioner och och bestämda saker som ska hända. Utan allt trevlig småprat och brutalt sammanfattat. Med länkar för de som vill läsa mer.
Att vara referator kan vara en bra väg in för nya aktivister också. Plus att referaten i sig gör det lättare för folk att hitta in och bli delaktiga.
Iden med videoreferat är bra men något enklare, som en referatblogg med tagar för olika kanaler / grupper vore nog mer praktiskt. Bra råmaterial också för folk som ska göra en videologg.
Som utomstående råd bara sådär.
Hej igen Joshen…
Jag antar o tom hoppas du aldrig ser denna kommentar…
…Men jag förstår till tusen vad du pratar om…
Trots min löjligt höga ålder på 45 år så har jag tack vare samma ålder hållit på med denna fnuskiga funktion “nätet” sen det ens fanns…
För länge sen…långt innan twittrar o MSN o allt annat omöjligt så vart det första så kallade “kontaktnätet” ICQ…
Det finns visserligen än idag i en tynanade form..men DÅ…anmälde jag mig på direkten…det verkade ju suveränt…Vilket det var!
Hittade vänner varenda dag som jag inte ens visste att vi skulle kunna vara vänner…eller ens att vi VAR vänner…
Blev bla kompis med en tjej som jobbade som barnskötare på Svenska konsulatet i Peking…
MEN…
Efter nåra år så…(man hade en liten blomma i nedre högra hörnet om man hade ICQ)…så tutade.pipade,tjöt, piiiiipade eller nåt annat så fort man startade datorn där nere från högra hörnet…
I ett år försökte jag svara på alla som såg att jag var här o som bara ville prata en stund o som alla ville mig väl…
Men till slut…Så VART JAG GALEN..*ler*..
Jag hann inte med NÅT som jag menade att göra när jag gick ut på nätet…
Satt bara o svarade på alla signaler jag fick genom ICQ…Tills en dag…Då jag avinstallerade detta enorma….vännätverk…!
Därför har jag än idag aldrig ens funderat på att ens installera eller använda varken Facebook, twitter o andra nymodigheter som är omskrivningar för förlorat egenliv…
Jag hoppas du med Joshen hittar till en nivå som är acceptabel för att föra ett samtal med alla…Tvärr innebär det dock att du måste avsluta det mesta du redan har…OM du ska kunna vara en Pappa oxå….
Ha det
Jan
Schemalägg bloggläsartid? Kanske. Det gör jag, fast av andra anledningar än de du har. Men jag jobbar visserligen inte heltid utöver det och har inte en liten familj att sköta om heller. Vad jag däremot aldrig gör är har saker i RSS feed eller liknande. Jag har mina favoriter som jag besöker på den schemalagda tiden, för att inte stressen ska slå ut mig fokuserar jag i första hand där. Om tid finnes när jag läst igenom favoriterna klickar jag vidare. Kan tyckas lite stelt och introvert… men det fungerar för mig. Hoppas du hittar en lösning på ditt problem.
Nope, det är inte ett genrellt Piratproblem. Det är ett generellt problem för alla som utnyttjar tillgänglga kommunikationsvägar genom IT-systemen. Jag lider av samma problem på mitt jobb: Eftersom alla har så många obesvarade mejl ringer vi ofta och talar om att de vi skickat till dem som en påminnelse, och eftersom vi inte har tid att läsa deras svar får de skicka ett SMS om att de svarat så att vi vet…
Peter Harold’s last blog post..Fjärde drömmen/Clara Törnvall är överflödig.
@Jenny & Peter Harold: “Jag vet inte. Jag vet bara att det jag gör bäst, skrivandet, blir lidande av att jag inte klarar av att hålla mig uppdaterad, och jag måste hitta ett sätt att lösa det.”
Givetvis så drabbas vi alla av informationsbruset som bara blir värre och värre. Får dock intrycket att det Josh menade hade att göra med att läsandet är en viktig grund för hans skrivande. Så är det för mig med. Inte bara i så måtto att länkandet blir lidande utan för att läsandet leder till en massa små tankefrön som behöver tid att gro mellan öronen innan de kan utmynna i en någorlunda bra och originell text som har substans.
Vad gäller att vaska ut allmän och bra info tycker jag Twitter är oumbärligt. Svärmen jobbar åt en s.a.s. Har inte tagit Twitter så seriöst tidigare men har nu bestämt mig för att leta upp en bra klient. Någon som har ett bra tips på en sådan (Ubuntumiljö)?
Det är två problem som påskyndas av teknikutvecklingen. Dels att mängden information börjar bli svår att bearbeta och dels för att informationsöverföring sker i mycket snabb takt. Även om vi bara ser på hastigheten så innebär ofta snabb kommunikation att man gör snabba beslut och kanske inte tar sig tid garantera samförstånd så som man normalt får vid vanligt samtal. I ett normalt samtal kan man lätt avläsa kroppsspråk tonfall etc och avgöra om man uppnått samförstånd, något som tyvär lätt kan gå förlorat då man kommunicerar på andra sätt.
Manuell trackback:
http://www.thomastvivlaren.se/2010/02/integritetsnytt-internetnytt.html
@Martin Svensson: Icke att förglömma är teknikutvecklingen som pådrivande faktor för skapandet. Vi har nu alla möjlighet att vara vår egen tidningsredaktion, vårt eget musikförlag, vårt eget filmbolag.
Det är också lätt att glömma nätets arkiveringsfunktion och dess effekter, dvs “nätet glömmer aldrig”. Tidigare så fick man nöja sig med att ett musikalbum fanns i butiken så länge det var färskvara och sålde hyfsat. Det samma gällde film som när den lämnat biografen förhoppningsvis hamnade i videobutiken och beroende på efterfråga fick belasta någon hylla under en tid…
Nu har – åtminstone i teorin – hela historiens musik, film och nyheter måhända ett “bäst före”-datum men inte strikt i relation till dess existenberättigande. Det här är viktigt att komma ihåg i relation till konkurrenssituationen då den tidigare kopplingen till ett fysiskt media gjort att gammelbolagen kunnat styra denna på ett sätt som gynnade dem bäst.
Ur perspektivet som inlägget behandlar så kunde man tidigare få lite slack genom att “bäst före”-datum gav ett slags andrum då det verkligen var “bäst före”-datum, dvs med koppling till informationens allmänna förekomst.
Jag känner också igen det där med att man sparar undan saker för att kunna ta tag i dem ordentligt, och så blir det aldrig av i stället.
Jag tror att husguden Hunter S Thompson hade en metod för att hantera sånt här. Jag är inte säker, men hans sätt att skriva tydde på att han helt enkelt skummade allt han hittade som såg det minsta intressant ut, och kommenterade i form av “stream-of-consciousness”-utläggningar där konsekvens och koherens var något som förekom i bästa fall. Det läsaren vanligen fick var en ofiltrerad dump direkt från Thompsons hjärna som vanligen hade med det ursprungliga ärendet att göra, men ibland kantrade iväg helt och hållet. Någon gång emellanåt stötte han på saker som gjorde honom så förbannad att han koncentrerade sig, riktade båda ögonen åt samma håll och skrev fokuserat och klart och med briljans. När krisen, av vilket slag det nu var, hade avverkats återgick han till sitt vanliga mer eller mindre yrande skrivande igen.
Det fungerar, om man är bra nog på att skriva. Om man är ärlig nog att kunna gå ut med sina ofiltrerade tankar och ta kritiken man får för att man är den man är. Om läsarna klarar av den råa signalen utan tillrättalägganden.
Jag önskade att jag vågade skriva så, men jag känner mina begränsningar. :-)
lholmq42′s last blog post..Vi prioriterar det viktiga
Tack för alla tips och tillrop. Särskilt road var jag av ICQ-historien. Jag är nämligen än av få människor som fortfarande använder ICQ. :)
Och så är det alltid kul att få tips från en av mina stora bloggidoler lholmq42.
Manuell trackback:
1000+ ord – Information overload à la Twitter
Manuell trackback:
Flattr tarvar wordness!