Frihet kostar en spänn
Velpottorna som envisas med att säga njae till Lex Bodström och hänvisa till att de naturligtvis inte vill men beklagligt nog måste införa direktivet, brukar hänvisa till de böter som Sverige kommer att drabbas av om vi vägrar. Olof Bjarnason räknade nyligen ut vad de böterna faktiskt skulle bli, och med undantag för att Bjarnason kommer från en del av landet där man tror att det heter “sockar” och inte “sockor” (eller egentligen strumpor, då sockor är något tjockare) så är det mycket läsvärt.
Bjarnason landar i sina uträkningar i att frihet kostar en spänn i månaden per medborgare. Det får mig osökt att tänka på den här fina, patriotiska sången ur en av de absolut vassaste satirfilmerna någonsin, Team America.
Andra bloggar om: datalagringsdirektivet, lex bodström, frihet
En spänn. Tolv spänn om året. Saken är biff. Vart ska jag skicka pengarna? :P
Skicka pengarna till försäkringskassan. De måste lära sig att räkna på små summor i st f att fantisera om miljardbelopp…
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/164-miljarder-fel-for-fk-horde-jag-ratt.html
Men fria blir vi inte förrän vi rensat bort dagens politikerklass.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/vem-ska-sla-vakt-om-grundlag-och.html
Lars-Erick’s last blog post..16,4 miljarder fel för Fk, hörde jag rätt?
Sockar sockar sockar sockar sockar !!!! :)
Tomas Melin fortsätter enträget hota med “de kommer att öka böterna mer och mer”. Även om de ökar dem hundrafalt mot de siffror som nämnts hittills (alltså att betala hundralapp i månaden för att slippa DLD), så är jag beredd att betala. Dessutom kommer det att dröja åratal innan de är uppe i ett sådant belopp!
OlofB’s last blog post..Att betala för frihet
De kommer att höja böterna med tio gånger mer än du kan säga, stjärnstopp!
Enligt Carl Schlyter (mp), som förstås smiskar sina partikamrater hemma i Sverige riktigt, riktigt hårt för deras velande, så tjänar vi på att ta böterna.
“Om vi trots detta inte kan stoppa det så får vi helt enkelt betala 100 miljoner om året i böter. Det är ändå betydligt billigare än vad datalagringsdirektivet kostar (mellan 170-600 miljoner). Jag betalar hellre 20 kr om året i “frihetskostnad” på tele/data-räkningen än 100 kr om året för finansiering av “storebror”.”
Det blir alltså billigare med böter än att följa direktivet. Enligt Carl Schlyter.
Intressant, eller hur?
Läs mer av miljö-Calle här:
http://www.mp.se/templates/mct_177.aspx?number=189090
Calle Rehbinder’s last blog post..Den nya skollagen driver svenska familjer i politisk exil
Japp, jag läste det där och länkade när jag skällde på Peter Eriksson förra veckan. Det är mycket intressant. Det hela är ju inte bara en fråga om vilket som är billigast utan vad man betalar för. Valet känns ungefär som en restaurang med två alternativ dagens lunch-alternativ: Pannkakor med sylt, 20 kr, eller stryk och potatis, 100 kr.
Om böterna växer från 1 till 10 spänn så småningom är fortfarande ointressant.
De är nämligen fotfarande lägre än vad kostnaden för att implementera direktivet är.
Mvh
/J-O
J-O: Javisst. Sen kan man ju av princip hävda att man inte ska behöva köpa sig den frihet som borde vara självklar, men å andra sidan har jag en ännu starkare princip mot att betala för att bli övervakad så…
Fint att ni diskuterar mig också här!
Johnny: Du skriver att Olof B har räknat ut vad det faktiskt kommer kosta oss. Men det har han inte alls. Vi har ännu inga siffror på vad böterna kommer hamna på. Det finns ett par gissningar i olika tidningar, men också piratpartister borde väl rimligtvis kunna skilja på gissningar och vad böterna “faktiskt skulle bli”.
Min poäng i frågan om böterna har varit att om EU-kommissionen bestämmer sig för att dra ut i fält mot Sverige i datalagringsfrågan (vilket är långt ifrån säkert), så kommer de självklart inte stämma oss i domstol på ett vite som vi gladeligen kan hosta upp. Ska de ta till storsläggan (=ytterligare en stämning) så kommer de självklart vilja att det svider. Annars är det ju meningslöst.
Men min huvudsakliga poäng är denna: Att säga “vi betalar böterna” är att missa var den egentliga striden om datalagringsdirektivet står. Vårt mål i den här frågan kan inte vara att få hem en bötesavi varje månad, oavsett vilken summa det handlar om. Vårt mål måste ju vara att få bort datalagringsdirektivet, eller åtminstone göra det frivilligt.
Så därför menar jag att “vi tar böterna”-strategin är meningslös. Den löser inget problem, så varför ska vi då använda oss av den?
Ok Jag tar notan för 10 pers/år så några kan fortsätta ha kvar huvudet under sanden.
mvh
/Fredrik Larsson
EU vågar dessutom inte pressa Sverige om vi helt enkelt skiter i att betala böter. De vill inte utesluta oss och de vet att Sverige står och väger när det gäller EU-medlemskap och de är rädda för att vi ska hoppa av.
Vi kan glatt ge blanka fan i att betala och låtsas som om det regnar, och inget dåligt kommer att hända.
Det heter juh SOCKAR =P
Sockor heter det! För övrigt är Team America en absolut favoritfilm!
Caspian Rehbinder’s last blog post..Motverka kristen etik
was(har inte pluggat tyska, stäm mig om det är fel) für pannkaka?
Tycker inte vi ska betala; hellre dra Malmström et consortes inför domstol! EU-domstol(eller vilken som nu är korrekt)!
[...] Det verkar som om debatten inte vill lägga sig… Publicerad i: [...]
Här är en annan bra frihetsvideo med Band of Patriots.
http://bandofpatriots.us/
@TomasM
“Så därför menar jag att “vi tar böterna”-strategin är meningslös. Den löser inget problem”
Jo den löser det övergripande problemet att vi slipper inför DLD i Sverige. Ganska elementärt!?
ConnyT’s last blog post..Acta dig!
Exakt så!
Med denna förståelse i grunden så är det dags att tänka steget längre: Varför är det så fruktansvärt svårt att säga nej?
För att vara övertydlig (i relation till det jag skrev som kommentar till Anders Troberg):
Varför skyller man på att det inte går att vägra? Vad är det man inte säger men i själva verket menar?
Team America är vass satir på samma sätt som The Shaggs var vassa musiker.
Sanningen är att man inte vill säga nej.
Den politiska viljan saknas – men det är väldigt bekvämt att skylla på EU.
Då slipper man ta ansvar för de politiska beslut som man vill införa, men slippa ta skiten för.
Om den politiska viljan hos våra parlamentariker verkligen fanns, så skulle det plötsligt vara högst möjligt att säga nej, på en mängd olika sätt.
Man kan anordna en folkomröstning, och föra politiken och propagandan på ett sådant sätt att folk röstar nej till Datalagringsdirektivet. Tvärnej.
Vad ska EU göra då?
Men, som sagt, den politiska viljan och ryggraden saknas.
Calle Rehbinder’s last blog post..Bloggtorka och tidsbrist…
Tomas M: Det var slarvigt formulerat av mig att antyda att Olof eller nån annan vet vad böterna faktiskt kommer att bli. Du har rätt. Det vet vi inte. De kan till exempel bli mindre än så. De kan bli större.
Att ta böterna är ett ställningstagande. Det är att säga “vi vägrar och är beredda att ta konsekvenserna”. Det är ett sätt att skaffa sig förhandlingsläge. Mössan i hand är däremot ett dåligt förhandlingsläge. Du har rätt i att striden står i EU, men för att överhuvudtaget kunna ta den fighten måste de enskilda medlemmarna protestera, vägra, bråka.
@Calle Rehbinder: Jag är helt med på resonemanget att EU ofta används som en bekväm syndabock à la “sorry, direktiv X måste implementeras och vi är helt maktlösa”. Jag menade dock ännu ett steg. Varför har man inte den politiska viljan att säga nej till ett förslag som för bara några decennier sedan skulle ha varit en våt dröm för DDR?
Vad är det som orsakar denna etiska och demokratiofientliga rakit?
För att man saknar politiska viljan att säga nej till Lex Bodström (tack Josh, ska kommas ihåg!) mot bakgrund av det jag nyss nämnde tyder ju på att den politiska viljan faktiskt vill säga ja.
Vems ärenden är det man går och vad är det man inte säger?