Folkmord och förnekelse
Jag tänker inte lägga mig i diskussionerna om huruvida det var rätt eller fel av Sveriges riksdag att erkänna att massakrerna och tvångsförflyttningarna av kristna minoritetsgrupper i det Ottomanska riket vid slutet av första världskriget var ett folkmord. Däremot undrar jag över människors märkligt räddhågsna förhållning till det hela, och den uppenbara dubbelmoralen. Ja, jag vet att det är en mycket känslig fråga för Turkiet, men varför bryr vi oss om det? Att avbildningar av profeten Muhammed i allmänhet, och som hund i synnerhet, är känsligt för muslimer behöver vi ju inte ta hänsyn till. Jo, jag förstår skillnaden. När Sveriges riksdag säger något så är det Sverige som säger det. När Lars Vilks säger något så är det en enskild knäppgök.
Eller vad sägs om det faktum att Metro vid ett tillfälle nekade att publicera en artikel om nämnda folkmord med hänvisning till att chefredaktören visste alldeles för lite om det hela för att kunna stå för publiceringen. En lösning på det är att läsa på, något han alldeles uppenbart måste ha gjort eftersom han nu kan stå för publiceringen av en artikel som säger att det var fel att erkänna det hela som ett folkmord. Som ett sidospår undrar jag om nämnde chefredaktör är djupt insatt i precis allt annat som tidningen publicerar.
Varför tassar vi på tå runt just Turkiet? Det är en ärligt ställd fråga, för jag förstår det verkligen inte. Det är ett land som ägnar sig åt censur och historierevision, som förbjuder politiska partier om de känner för det, som än idag förföljer minoritetsgrupper, som använder tortyr och fängslar politiskt oliktänkande. Varför i alla glödheta är det så känsligt att kritisera ett sådant land?
Och nu läser jag att Turkiet hotar med att utvisa en stor del av sin armenska befolkning, som en följd av Sveriges ställningstagande om folkmordet för snart hundra år sedan. Det är ju moget.
Vad kallar man i vanliga fall människor som hotar oskyldiga civila med repressalier för att få sin vilja igenom? Jag ska ge er en ledtråd. Det börjar på T och det är inte turk.
Andra bloggar om: turkiet, seyfo, metro, folkmord, intressant?
Kan väl inte säga annat än att jag håller med dig i funderingen.
En annan fråga: hur kommer det sig att SVT glatt ägnar en timme om dagen åt att i detalj analysera vilken sorts kränkning det är att man bytt färg på gatlysena i Palestina. Och vem som är kränkt. Och om längden på någons skosnören kan ses som en provokation av Israels ledning.
Man spenderar glatt mer sändningstid på israelpalestinakonflikten än på bevakningen av Asien i sin helhet. Afrika har ingen hört talas om. P1:s “konflikt” var från början ett dedikerat forum för det här ärendet.
Jag tror personligen att det som händer i asien har större påverkan på sverige och dess ekonomi än det som händer i den lilla israeliska sandlådan, men jag antar att tusen nyhetschefer har rätt…
Jag tror mig veta en del av varför turkiet-frågan är viktig för EU.
Något jag däremot inte riktigt greppar ännu, är varför folk är så geopolitiskt infantila, men jag jobbar på det..
Sorry, det var två inlägg, här är det första. Lade också ett tredje, men det är inte lika relaterat.
Jag har redogjort min reflektion på frågan här: http://peterharold.wordpress.com/2010/03/13/sondagskronika-ottomanska-folkmord/
och jag vill slå ett slag för att det handlar om mer än att bara i all välvillighet försöka sätta epitet på olika historiska skeenden. I mina ögon handlar det minst lika mycket om att politiker-skrået allt mer tillskansar sig rätten att reglera historien.
Peter Harold’s last blog post..”I min lilla värld”
Metro är hycklare och populister, de vågar skriva om det NU när Sverige erkännt folkmordet 1915 på kristna. Löjligt. Skämmigt. Jag ska läsa en City i protest
Instämmer. Dessutom tycker jag riksdagen gjorde rätt.
F.ö. så har jag skrivit alldeles för mycket i frågan redan, läs det om intresse finns.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/far-inte-politiker-har-moral-och.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/bildt-historieskrivning-och.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/folkmordsfragan-uppror-varfor.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/omma-tar-och-barnslig-logik.html
Lars-Erick’s last blog post..Ett kontrakt om att följa sina löften!
Hur var det, erkände inte USA folkmordet precis innan dessutom..? Läste något om något sådant har jag för mig… Det blev de ju också sura över. Man måste som modern stad i 2000-talet förstå att ens tabbar och misstag i historian kan komma fördömas av resten av världen. Det är bara att acceptera och lova bot och bättring (som alla andra dåliga politiker i väst tycker räcker…) ;)
stad = stat :P
En väldigt bra sak jag precis upptäckt från Turkiet, som motvikt till allt det du nämnde. Deras universitet är drivande i utvecklandet av en linuxdistrubition som är den i särklass bästa jag testat. Linux Pardus. (http://pardus.nu/) Väldigt väl fungerande från start utan en massa krångel, snygg, snabb osv. Något jag haft problem med, till och med med ubuntu. Hoppas att jag inte stödjer något förtryck med min nya förälskelse bara. Du hade väl också svurit en del över ubuntu josh? Testa detta och låt oss tillsammans med fri mjukvara och information befria turkiet och resten av världen! ;) Om det vore så enkelt, eller det kanske det är.
Jag tycker absolut att man ska ta ställning, men varför man inte gjort det för flera decennier sen är för mig en gåta. Så vitt jag kan förstå är det väl i stort sett bara Turkarna som anser att det inte var frågan om ett folkmord utan blott konsekvenserna av ett krig (vilket man å andra sidan kan säga om vilket folkmord som helst)?
Att inte ta ställning tycker jag bara är fegt och svagt, att det sen finns politiska poäng att vinna genom att hålla käft kan jag gott förstå, men jag skulle välkomna den politiker som var mer intresserad av att stå rakryggad inför det som han/hon ansåg som rätt och riktigt till priset av förlorade politiska poäng och prestige, vilket i sin tur får mig att tänka på Reinfeldt – först var han visst för ett erkännande av folkmordet men när det väl kom till kritan, ja då var inte det längre. Vad ska man säga? Finns det nån politiker som står fast vid sin åsikt i både med- och motvind? Gör det det så ge han till mig så ska jag be en bön för honom, det kan han behöva.
@Steelneck: Men är du verkligen säker på att det är ett skuldbeläggande det är frågan om? Man bör kunna kalla saker vid sitt rätta namn som jag ser det, utan att inblandade parter flippar ur, trots att det hände för nära 100 år sen. Jag tycker att man hade kunnat inta attityden “att vi anser det här vara folkmord oavsett hur ni må reagera på det, men eftersom det är historia nu så är detta det första och sista vi har att säga om saken”, ungefär.
Då vet motparten exakt vart man står samtidigt som frågan är ur världen för vår (Sveriges) del, alltså inget skuldbeläggande men ändå ett ställningstagande eftersom frågan fortfarande är aktuell.
Ett litet förtydligande bara då jag ej har för avsikt att såra blogginnehavarens känslor i onödan: Då jag i första inlägget, halvt på skämt halvt på allvar, efterfrågade rakryggade politker att be för, avsåg jag heltids/yrkespolitiker, alltså killarna/tjejerna med den yttersta makten. Och det är väl inte du, Johnny Olsson, åtminstone inte än? I annat fall är det väl bara att gå ner på knä då… Haha :)
@Ronnie Bratås: Javisst skall man kunna kalla saker vid sitt rätta namn, men då får man också vara beredd på konsekvenserna som kan uppstå, vilket mycket riktigt skedde och sker. Detta helt oavsett om konsekvenserna är legitima eller inte. Vi visste redan på förhand att turkarna skulle flippa ur, om man då ändå håller på sin rätt så betyder ju det någonting, eller hur? Att sedan somliga vill att turkarna skall flippa ur och kunna peka – Se, såna där skall vi inte ha med att göra – det är en annan sak och de som resonerar så försöker ju inte ens komma vidare. De är tvärt emot helt fastlåsta i att hålla turkiet på minst en armlängds avstånd oavsett om de skulle börja sköta sig eller inte.
De som däremot vill ha med turkiet av geopolitiska skäl, under förutsättning att de sköter sig, inser att att man inte knuffar dem i rätt riktning med sådant man redan på förhand vet att de kommer att uppfatta som en provokation, då kuffar man dem bara i fel riktning. Vilket vi fått kvitto på.
Man kan föra ned resonemanget i det lilla. Vi har en klubb för inbördes beundran (whatever), där Ture visat ett visst intresse om att vara med. Några av oss skulle gärna se att Ture blev medlem, trots att hans far var ansedd som en brottsling, vilket Ture vägrar erkänna i dagsläget. Ture är dock en person med ett stort kontaktnät som skulle kunna tillföra föreningen en hel del inflytande och resurser, men han måste både erkänna sin fars elakheter och dessutom klippa och raka sig innan det kan komma på tal. Men Ture har också visat intresse för en konkurerande förening och hans eventuella medlemskap i den skulle betyda stora nackdelar för oss. Andra av våra medlemmar känner närmast obehag av honom, de gillar inte saker han tror på och de tror att han låter håret och skägget växa ut igen om han skulle klippa och raka sig. De tycker också att det är högst osmakligt att han inte erkänner sin fars elakheter inför barnen till de som råkade ut för gubben. Medlemmarna beslöt att ha en omröstning om hurvida Tures far var skyldig eller ej. Vi vet vilken sida som vann omröstningen. Ture blev arg, precis som förväntat. Men vem vann något? Jag anser att alla i vår förening förlorade. Ture kom inte ett dugg närmare något erkännande, troligen tvärt om och lika troligt är det att den andra föreningen kom i bättre dager hos Ture på grund av vår lilla omröstning, de kräver inte ens att han skall raka sig vilket vi är orubbliga med.
Ett fel smög sig in, så här skall det vara: men han måste både släppa sin prestige kring sin far och dessutom klippa och raka sig (istället för “måste både erkänna” ovan)
Hurvida gubben var skyldig eller ej, är idag lika oviktigt som hurvida Anckarström var det på sin tid, eller frågan om sverige skyddade sig självt eller hjälpte tyskarna när permittent-tågen tilläts rulla efter malmbanan mellan Narvik och Luleå. Det är oväsentligt idag och vi skulle tycka det var onödigt om något annat land envist propsade på ett erkännande om än det ena eller andra idag. Vi har dock släppt prestigen och kan rycka på axlarna och bara konstatera att vi gjorde många vitt skilda saker och att saken kan ses ur olika vinklar.
Steelneck: Tack för dina redogörelser. Jag lutar själv åt att det är där någonstans man hittar förklaringen, och jag kan hålla med om att ur det perspektivet är beslutet osmidigt. Däremot har det också ett stort symbolvärde för en ganska stor minoritetsgrupp i Sverige, och det får man inte glömma.
Sen undrar jag fortfarande: Vill vi så gärna vara kompis med Ture att vi gladeligen bortser från allt han gör, just nu?
Ronnie: Det är lugnt. Jag är inte ömhudad, och skulle jag vara det så är det hög tid att sluta upp med det. Men jo, jag är nog politiker på heltid – jag är bara inte avlönad för det. ;)
Jakob: Tack för tipset!
2006 ville Reinfeldt erkänna folkmord, 2010 är det “olyckligt”.
Jessika’s last blog post..Help me Get Off This Thing!!
2006 ville inte Reinfeldt jaga en hel ungdomsgeneration, 2010 gör han det.
2006 ville jag ha Reinfeldt som statsminister, 2010 är det minst sagt olyckligt.
@Steelneck: Jag är helt med på ditt resonemang och kortsiktgt sett är det nog enklast och bäst men i min värld, om man någonsin ska bli bra vänner, så tror jag uppriktighet vinner (både på ett peronligt och politiskt plan), även om den direkt uppfattas som en slag i nyllet av den part den riktas mot. Men som du säger måste man vara beredd att ta konsekvenserna och det ska man vara också då man står upp för vad man anser vara sanning.
Och sen vad det gäller Ture, jag tycker inte han behöver åläggas ett erkännande för att få vara min kompis men vill han vara min kompis så ska han veta vad jag anser om hans farfars illdåd, men det är inget som jag belastar honom för, mer än han belastar sig självt…
Josh, som vanligt är vi ja, överens.
Jessika’s last blog post..Help me Get Off This Thing!!
Ronnie: +1
city är ju fan värst bland gratistidningarna :/
Jag har hört mycket om denna distribution , får väl bli att prova.
För övrigt anser jag att all öppenkällkod är demokratiskt och borde användas i större utsträckning.
Får väl hoppas kineserna (med sin hårdvara) och turkarna (med sin mjukvara) löser detta “moment 22″ när hårdvarutillverkarna inte samarbetar med dessa duktiga mjukvarutillverna (kodarna) och mjukvarutillverkarna inte får skriva bättre kod för att dem inte får använda hårdvaran (disclosure agreement & not intent for other use) till det yttersta ( t ex libdvdcss, dreambox, olika uppspelare)
Kanske vart lite luddigt men prova Ubuntu eller som citerat Pardus så kommer Ni förstå vilken blåsning vanliga användare åkt på sen Windows och Mac.