Den här paddan är till för att formulera ett flygblad med detta syfte:
http://piratepad.net/se-igenom-manipulationen
David Jansson recently posted..News- Heat

men jag ville bara tipsa om en journalist som faktiskt skriver om en del av det vi pratar om

Läs! Anders R Olsson i Expressen om öppenhet och integritet, om hur vi förlorar mer och mer av våra friheter, och om hur justitieministern tummar på sanningen

Så riskerar Sverige att ruttna inifrån

Lillemor’s last blog post..Reblogg: En nationaldag att fira

Ta Södertälje som exempel; LT når ut till en dryg tredjedel av hushållen, vilket är mer än vad DN, AB och EXP gör tillsammans enligt dagspress.se, underskatta heller inte räckvidden på Mitt i-tidningarna. Stockholmsområdet är annars speciellt med stora draken DN och med många kommersiella radiokanaler. I landet är SR P4 är förstås den största radiokanalen, och når ensam fler lyssnare än alla kommersiella kanaler tillsammans enligt senaste mätningen.

Hoppas detta blev bättre

Lillemor’s last blog post..Reblogg: En nationaldag att fira

du behöver inte tacka för att jag deltar, och kan uppföra mig i ett kommentarsfält ;)

Med all respekt för att PP fokuserar på nationella och internationella frågor, men jag tycker att ni gör ett misstag om ni förbiser lokala media. Riksdagsvalet är en lokal angelägenhet eftersom mandaten räknas utifrån geografisk valkrets. Om du blir vald representerar du PP-väljare i Södertälje med omnejd, valkrets Stockholms län med 42 ledamöter (eller är det Södermanlands län?). Riksdagsledamöter/-kandidater är intressanta i lokala tidningar, radio och tv – och når faktiskt ut till rätt många.

Ta Södertälje som exempel; LT når ut till en dryg tredjedel av hushållen, vilket är mer än vad DN, AB och EXP gör tillsammans enligt , underskatta heller inte räckvidden på Mitt i-tidningarna. Stockholmsområdet är annars speciellt med stora draken DN och med många kommersiella radiokanaler. I landet är SR P4 är förstås den största radiokanalen, och når ensam fler lyssnare än alla kommersiella kanaler tillsammans enligt senaste mätningen.

Jag tror förresten att skillnaden i hastighet mellan nya och gamla medier är mindre än du tror. Radion har ju en lång tradition av att rapportera omedelbart, i FM-nätet, och det fortsätter vi med på internet. Visst har vi programtablåer att ta hänsyn till, och visst bokar vi in en grund av valbevakning månader i förväg- men det finns i princip alltid luckor för tillräckligt intressanta ämnen att slå sig in. Utom vid fotbolls-VM och prinsessbröllop. Vet jag om debattämnet före morgonmötet 8.45 då dagens jobb läggs ut kan ni vara i luften tio över tre. Jag tror faktiskt inte att vi behöver offra i faktakoll heller.

Sen är det som du säger omöjligt för en medieansvarig att gå igenom hela landets lokala medier. Men det räcker ju om en eller en handfull personer i varje län är intresserade mediekonsumenter. Läser en morgontidning eller två, kollar SR P4, SVT lokala nyheter och lokala TV 4. Om ni vill ha koll på vad som rapporteras om PP och för PP intressanta frågor, eller lära er vilka frågor som tas upp och hur.

Jag tror förresten att det ligger mycket i Fiery Spiriteds tankar om att hamna under radarn och om självförstärkande loopar. Som du märker tror jag dock inte att det är på tok för få som läser tidningen. I Västerbotten där jag bor når lokaltidningarna 3 av 4 hushåll.

Lillemor’s last blog post..Reblogg: En nationaldag att fira

Om jag spinner vidare på min analys om att ligga under radarn så tror jag en viktig komponent att inse är att prasselmedia når en liten del av befolkningen och att den minskar. Tidningarnas verkliga problem är inte upphovsrätt utan att på tok för få personer läser tidningarna. Tv-mediet når fler personer, men de journalistiska ambitionerna där har i mitt tycke monterats ned till långt under rimlighetsnivå. Typ som om det är viktigare att man uppfinner Expedition Robinson än att det finns nog med journalister så att man kan utvärdera nyhetsflödet. Givetvis är det hela ett race mot botten eftersom färre och färre bryr sig när kvaliteten minskar.

Det viktiga är dock att dela handlar om självförstärkande loopar. När SD fått tillräckligt höga opinionsnyheter blev de genom det nyhetsvärdiga och får mediagenomslag och börjar klättra mot tillräckligt höga siffror för att komma in.

Samma sak hände tidigare i flyktingfrågan där media inte fann frågan alls intessant förrän kyrkorna organiserat sig i påskupproret och krävt förbättringar för de apatiska barnen.

FRA är i synnerhet intressant eftersom vi där genom Blogbävningen fick en bred uppslutning mot dårskapen, men att politikerna under vägen lyckades finta bort media att tro att man nu gjort FRA rättsäkert vilket gjorde att frågan dog. Visst var det en blogbävning även när man släpade in det sminkade liket i form av FRA 2.0. Tyvärr hade dock andra frågor seglat upp som högre prioriterade för media så vi låg under radarn och vårt motstånd ansågs inte som nyhet längre trots att fakta på marken inte ändrats.

Det positiva med analysen om självförstärkande loopar och att ligga under radarn eller i blickfånget är det faktiskt finns möjligheter att påverka. Det finns en klar tröskeleffekt som om man kan knäcka den plötsligt ger jätte stort genomslag. Ett PP som paketerar sitt budskap på sådant vis att journalisterna förstår sprängkraften i budskapet kan mycket väl på kort tid gå från noll täckning till att storebrors-politikerna jagas av mediadrev. Svårigheten är att uppnå tillräckligt opinionstryck för att media ska värdera PP som nyhetsvärdigt…

Beträffande vad jag läser för media så är det nästan uteslutande riksmedia, därför att de saker som intresserar mig ligger på en nationell nivå. Men det betyder såklart inte att det inte skrivs om det i lokala medier, men hur sjutton vet man det? Hur veta vilken lokaltidning som skriver om vilken fråga vilken dag? Att försöka scanna av det blir ett evighetsgöra.

Men kanske är det häri vårt problem ligger. Vi är medborgare av internet och jagar nationella och internationella frågor, och kanske går vi och lokalmedierna helt enkelt förbi varandra på grund av det. Det här är alltså inte direkt nya tankar. Jag funderade mycket kring det under tiden jag var medieansvarig, men då tappade jag förmågan att sätta mig och skriva ner dem istället. Vi har pratat en del internt om det, vi har jobbat lite på lokala mediastrategier och vi blir bättre på det, men det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster också. Som för alla människor.

Jag undrar om det också finns en annan konflikt här, mellan gamla och nya medier. Hastigheten i informationsspridning via nätet kontra den inneboende “trögheten” som finns i traditionella medier. Förutom faktakoll så ska ni ha möten om vad som ska bevakas och hur mycket utrymme det ena och andra får ta och det ena med det tredje. Online kläcker man en idé och på sin höjd testar man den på ett par andra som säger “gört!” och sen är det igång. Jag förstår ju såklart varför traditionella medier arbetar som de gör, men för att överleva i framtiden måste också de agera allt snabbare. Kanske rent av på bekostnad av en och annan faktakoll.

Och beträffande Asken och inkompetens. Okej, jag förstår vad du säger. Man anklagar inte någon för inkompetens hur som helst. Men det hindrar väl inte att man rapporterar om vad landets justitieminister föreslår?

glömde ju. Jo, (eventuell) inkompetens är förbannat svårt att rapportera om, oavsett det handlar om ministrar eller en lokal socialchef. Det borde vara öppet mål när nån gör nåt dumt, men mediedramaturgin fungerar inte riktigt så. Går media hårt åt nån uppstår en rekyleffekt där publikens sympatier hamnar hos den kritiserade. Kanske var det därför förslaget om strafföreläggande inte fick mer uppmärksamhet när Ask redan fått försvara sig om de gredelina kuverten. Kanske.

Lillemor’s last blog post..Reblogg: En nationaldag att fira

Lika självklart är det väl så med alla yrken som innebär kreativt arbete med huvudet att vi jobbar bäst när vi arbetar på lust, när vi brinner för en sak, eller åtminstone tänder till inför debatten vi ska leda. Det gör man också när man väl sätter sig in i frågan. Det gör man nästan alltid, även om det handlar om nåt (ursäkta skogsägare i länet) så urtråkigt som skogsskötselmetoder. Det är här jag menar att PP har ett problem med integritetsfrågorna. Det tar lite tid att sätta sig in i dem.

Om jag är riktigt krass, så en dag när jag är nyhetsredaktör får en person som ringer och föreslår ett nyhetstips inte många minuter på sig att tända mitt intresse, och tända det så mycket att jag släpper min planering och sätter en reporter att göra det jobbet istället för att göra nåt om senaste skolnedläggningen. Sen måste jag i min tur kunna tända reportern så att den går igång på att göra jobbet. Om vi bygger ut historien till att inte bara bli ett nyhetsinslag på totalt 2 minuter utan något mer måste jag och reportern också tända programproducenten på att det är relevant och viktigt med ett reportage om detta i eftermiddag – eller tända även programledaren för att hålla debatten.

Det är klart att etablerade partier och lobbyorganisationer med erfarenhet vet hur de ska sälja in en nyhet, en story, till oss. Jag kan inte ge er ett recept, bara rådet att tänka på vilken publik ni riktar er till. Förpacka budskapet så att redaktör/reporter tänder till, och så att Agda i stugan också begriper frågan. På riksarenan behövs stora gester för att synas, på lokalplanet kan ni slåss med lokala röster, nära väljarna, gräsrotsengagemang.

Sen tror jag att du och jag tittar och lyssnar på olika nyheter. Visst finns sex och kändisar i nyheterna – men det finns så mycket annat. Kolla på lokala medierna, vilka frågor lyfts fram där? Riksdagsledamöter väljs i en geografisk valkrets, det är självklart för media att den lokala riksdagskandidaten har ett visst nyhetsintresse.

Nu är det nog bäst att jag inte säger mer för att inte bli anklagad för att medieträna er ;) Samma råd skulle jag förresten ge F! och andra nya partier eller organisationer.

Förresten, jag kan inte förklara massmedias prinsesskramande. Jag är lika frågande som du, och jag känner heller ingen som har ett intresse som tillnärmelsevis matchar mediebevakningen. 2300 journalister som jobbar med bröllopet? Obegripligt. Å andra sidan fattar jag heller inte hur fotbolls-VM kan vara så himla viktigt…

Rikard,
jag ska försöka ta mig tid att skriva nåt om upphovsrätten senare

Lillemor’s last blog post..Reblogg: En nationaldag att fira

Det andra är medias underlåtenhet att rapportera om saker som faktiskt händer. Det är _det_ som gör mig förbannad på riktigt. Man kan göra en stor grej av den ena politikerns väska eller att den andra inte betalat sin tv-licens, men att den tredje verkar vara dum på riktigt och är fullständigt inkompetent för sitt jobb då?

Jag kan inte riktigt beskriva hur glad när sånt händer. När insiktsfulla och smarta människor startar en bra diskussion utifrån något jag skrivit. Skitsamma om det blir off topic med tiden, kör hårt! <3

Hur som helst så har vi ett journalistiskt problem idag, och som stående utanför är det lätt att bli både fartblind och konspiratorisk. Du erbjuder en del bra förklaringar till problematiken och jag tror dig. Allting förklaras förstås inte med konspirationer. :)

Apropå samägandet av underhållningsindustri och nyhetsmedia så upplever jag ibland att de samhällskritiska rösterna oftare kommer fram på underhållningssidan, i form av böcker och film, medan nyhetsmedia allt mer bara kommit att handla om underhållning. Sälj, sälj, sälj! Sex säljer och kändisar säljer, alltså handlar nyheterna allt mer om sex och kändisar.

Men för att sammanfatta: Media har sina problem i säljkrav, minskade resurser, etcetera. Vi har våra problem i att vi inte passar in i mallen och saknar erfarenhet av hur man attraherar medierna. Är det en korrekt sammanfattning?

En fråga till förresten: Om nu resurserna krymper och allt färre ska göra allt mer (en genomgående trend i samhället, tycks det), varför denna enorma bevakning på kronprinsessans bröllop? Jag upplever att medias satsning här inte alls matchar medborgarnas intresse i ämnet. Förekommer det kapprustningar mellan medierna kring stora händelser, eller vad är det som händer? För media verkar klart mer upprymt av bröllopet än gemene man, det är min uppfattning utifrån stickprover på arbetskollegor, släkt och vänner.

Angående upphovsrätten för journalister, så är det säkert så som du säger att ni är för en stark sådan oavsett vad ert förbund tycker i frågan.

Men det är ju inte ointressant att titta på hur SJF har beskrivit situationen, inte minst i skuggan av fildelningsdebatten. De beskriver ju problemet med en svag upphovsrätt som att tidningarna och redaktionerna är de som profiterar på era verk om upphovsrätten är för svag. Och kanske inte just fildelare. Så här kan det låta:

SJF: Mediemångfalden och ytterst demokratin hotas om vi inte får behålla hela upphovsrätten

Tidningsutgivarna: -Får vi inte fritt disponera våra anställdas material dör kvalitetsjournalistiken. Då riskeras mediemångfalden, tidningsdöd hotar. Med tidningsdöd hotas demokratin.

Man får nästan uppfattningen att eftersom SJF hävdar en stark upphovsrätt för att värja sig mot TU, så måste TU ju vara för en försvagad upphovsrätt. Det känns ju lite förenklat men visst verkar det som om upphovsrätten bara är viktig för företagen när just deras ekonomiska intressen är hotade.

Håller du med om att (vurmen för) upphovsrätten för journalister, i den ekonomiska delen, har sin grund främst i fackliga eller avtalsrättsliga frågor gentemot den starkare parten (arbetsgivaren)? Den ideella delen känns inte relevant att diskutera här och nu eftersom piratpartiet inte vill förändra den.

Bortsett från det, kan du komma på något alternativ till den ekonomiska upphovsrätten, som skulle skydda er journalister mot oskäliga avtal med arbetsgivaren vad gäller användandet av ert material?

Det är väl skillnad på de journalister som har månadslön och de som frilansar kan jag tänka. För programmerare så är det inte ovanligt med avtal som stipulerar att all kod som skrivs i jobbet får en upphovsrätt som tillfaller arbetsgivaren. Om det är bra eller dåligt kan diskuteras naturligtvis. Hur är det med journalister? Hur skiljer sig radio från textmedia?

Många frågor blir det. I stället för att försöka övertyga dig om att den ekonomiska skyddstiden ska sänkas drastiskt och att det inte är några problem för dig, vill jag i stället försöka förstå dina argument för status quo. Argumenterar du ens för status quo? Jag vill också höra om du har några idéer på hur man skulle kunna åstadkomma samma villkor eller skydd som ni upplever upphovsrätten ger er idag, med ett annat system. Om du har lust att dela med dig av de tankarna förstås :)

Jag har en känsla av att det är skillnad på upphovsrätt och upphovsrätt och att det inte alltid är klokt att politiskt behandla dem i klump som en enda rätt. Journalisters verklighet skiljer sig naturligtvis mycket från andra gruppers, så som programmerare, musiker/tonsättare, författare, fotografer och regissörer etc. Kanske måste då lagstiftningen se annorlunda ut vad gäller upphovsrätt för olika fall, och då mer annorlunda än idag. Kul om du har tid att svara!

Rikard’s last blog post..Filterdebatten

Lillemor hänvisade till min kommentar ovan (nr 20)

Och nej, jag är inte Rasmus Fleischer. Jag är bara en helt vanlig ägare av en varumärkesbyrå och ägnar mina dagar åt att att analysera och skapa kommunikationsstrategier,

1. Kunskapsglappen exister hos läsarna/lyssnarna och då blir det ännu viktigare med en dramaturgisk effekt som väcker mediakonsumentens nyfikenhet. Annars hjälper det inte med mediatäckning i alla fall. Så i princip gör journalisterna gör rätt som prioriterar ner frågorna.

2. Kunskapsglappen existera inte hos mediakonsumenterna därför att frågorna har aktualiserats så pass många gånger de senaste åren att de redan har koll. Däremot existerar kunskapsglappen som en felaktig omvärldsbild hos journalisterna som därför inte bryr sig om att rapportera fast det finns många som faktiskt följer dessa frågeställningar.

Personligen tror jag det är 2:an som gäller. Det finns en faslig massa människor i Sverige som fortfarande minns debatterna om samkörning av dataregister på sjuttiotalet. Den debatten resulterade i att Datainspektionen skapades och lagar om registrering och tillståndsgivning för personregister i syfte att skydda den personliga integriteten.

Om man t ex började prata om FRA-lagen, IPRED, Datalagringsdirektivet m.m. som att myndigheter och storföretag har getts rätt till mycket omfattande samkörningar av dataregister, och att de kan tvinga sig till rätten att samköra mot andras personregister, så skulle man mycket snabbt kunna nå fram med debatten till de flesta som är födda före 1960 och även en hel del 60-talister.

Det finns också en mycket stor del väljare i åldern 70+, dvs födda före 1940, som röstar på S av gammal vana och som blir fruktansvärt upprörda när man enkelt förklarar hur dessa lagar kan användas av staten och storföretagen för att förfölja fackliga- och politiska aktivister, stoppa den fria politiska debatten och vrida klocka tillbaka till 1700-talet vad gäller rätten till folkbildning genom fria bibiliotek. Standardsvaret från gammelsossar är ett mycket upprört “men fattar de (dagens politiker oavsett färg) inte att folket kommer att bränna Rosenbad om de håller på så här?”

Likaså finns det en massa gammelmoderater som fullständigt går i taket när man beskriver hur rättssamhället sätts ur spel av de olika domstolsutslagen kring thePirateBay och IPRED samt hur FRA-lagen, Datalagringsdirektivet m.m. utökar statens befogenheter och skapar grund för skönsmässiga åtal om terroristbrott m.m. och i praktiken kan vända på bevisbördan på ett sätt som är ännu värre än de skatterättsliga förändringar som Sossarna drev igenom på 70-talet. Men man kan liksom inte kalla det “oskuldspresumptionen” utan måste prata om “omvänd bevisordning” annars fattar de inte vad man pratar om.

För både Sossar och Moderater i gamlingsgenerationerna är det som den förra S regeringen (och Mona/Bodström nu) och den M ledda alliansen gjort i klass med högförräderi från den egna partiledningen. Och nämner man sen att Piratpartiet är en allians av vänster och högermänniskor som gått ihop för att sätta stopp för vansinnet, ja då har man fixat en röst på PP.

Den journalist som sätter igång och gör en större reportageserie i TV eller någon av rikstidningarna där man kopplar ihop dagens integritetsdebatt med 70-talets integritets och rättssäkerhetsdebatter kommer att kunna förändra det politiska landskapet och fälla flera partiledningar mitt i valrörelsen. Både S och M kan förlora en tredjedel av sina väljare över en natt till PP av en sån reportageserie. Det är stora journalistpriset direkt.

Sen undrar jag om jag tolkar dig rätt här

“Slutligen tror jag också att man kan hitta en del av förklaringen i ägandeskapen. De stora koncernena består av både nyhetsmedia och underhållningsindustri.”

Menar du att nyhetsredaktionerna skulle avstå från att ta upp integritets- och upphovsrättsfrågor, PP-frågor, för att inte stöta sig med filmindustrin och produktionsbolagen?

Jag tror inte ett ögonblick att PP:s svårigheter att nå ut i massmedia beror på att journalister/redaktioner, lägger sig för kapitalet, skyr en intressekonflikt eller av nåt annat skäl har bestämt sig för att tysta integritetsdebatten.

Jag tror att vi journalister dels har svårt att hantera sakfrågan, dels har svårt att hantera ett parti som inte passar formen.

Det är stor risk att PP liksom F! och SD halkar ur mediefokus på planeringsstadiet. Redaktionerna planerar valbevakningen – vilka partier? De som sitter i riksdag nu? De som har lokal förankring, riksdagskandidater från orten på valbar plats? Opinonsundersökningar och enkäter tar upp samma frågor som förra valet, så blir det enkelt att jämföra förändringar – men här passar PP inte alls inom ramarna.

Om ni förlorar den grundbevakningen återstår att attrahera nyhetsintresse. Det behövs en krok att hänga upp nyheten på “i dag läggs förslaget fram”, “på torget demonstrerar nu”.

Visst kan det hända att en händelse i rättan tid väcker medieintresse och attraherar röster. Det sägs att det var uppmärksamheten kring säldöden som hjälpte MP in i riksdagen. Men det har tagit många år att verkligen få upp miljöfrågorna på agendan.

Rasmus analys? Fleischer menar du? Har du en länk eller menar du mera allmänt?

Ska spana in din blogg – men du får gärna utveckla resonemangen kring radiojournalistik+upphovsrättslängd lite mera. Vilken verklig rädsla har egentligen radioproducenter för en moderniserad upphovsrätt? Finns inte risken att upphovsrätten, i sin nuvarande expanderande form, till sist bara spricker som en överfull ballong..? Att inget förtroende finns kvar för den? Är inte PP på så sätt en garant för ett bevarat förtroende för upphovsrätten?

OlofB’s last blog post..Bilder från Hammarkullekarnevalen