Saker de utblottade skiv- och filmbolagen inte vill att du ska veta
Värmen tar kål på mig. Jag har inte kunnat sova på nätterna och har jobbat på eftermiddagarna. Men nu är det slut med det. Från och med idag har jag mycket välbehövlig semester. Utan att lova för mycket törs jag säga att jag har ambitionen att blogga en hel del. Jag har väldigt mycket som behöver skrivas, jag måste bara lägga upp något slags struktur så att jag verkligen får det gjort.
Men till dess tycker jag att ni ska läsa två riktigt bra och viktiga bloggposter om hur det går till i underhållningsbranschen. Den första är från Opassande som undrar varför antipiraterna aldrig synas i sina skitiga sömmar:
Det allvarliga här nånstans är att jurister ses som en “lösning”, värda att lägga dessa pengar på, medans artisterna tas för givna och anses okej att spinna runt och lura. Samma människor som anses vara “experter” och i princip aldrig ställs till svars, varken av media där deras budskap förs ut utan att ifrågasättas, eller av politiker när det är dags för lagstiftning.
Den andra kommer från Marcus Fridholm som mycket pedagogiskt går igenom hur bolag systematiskt blåser artisterna. Samma artister som de sedan vurmar för när de gråter ut i media om hur piratkopiering förstör… allt.
Den 16 maj 2000 gav hon ett tal vid Digital Hollywood Online Entertainment Conference i New York. Det speglade hennes syn på vilka som var de verkliga piraterna och är värt att läsas igen och igen. Hon skrev också ett brev till sina gelikar där hon talade om artisters generella rättslöshet och hjälplöshet inför sina bolag.
Talet börjar så här:
Today I want to talk about piracy and music. What is piracy? Piracy is the act of stealing an artist’s work without any intention of paying for it. I’m not talking about Napster-type software.
I’m talking about major label recording contracts.
I want to start with a story about rock bands and record companies, and do some recording-contract math [...]
Fortsättningen med uträkningar är mycket läsvärd. Slutsatsen man kan dra av de bägge bloggposterna är att skiv- och filmbolagen är mycket bättre för advokater än för musiker och skådespelare.
Andra bloggar om: underhållningsindustrin, skivbolag, filmbolag, opassande, marcus fridholm
Och här skrev jag om detta för några dagar sedan.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/07/antipiraternas-ipred-goder-jurister.html
Med länkar till tidigare grävande… om Copyswede t ex.
Lars-Erick recently posted..Journalister och smutsig politik
Bra Lars-Erick. Det är svärmarbete som kan ge hela bilden.
Och detta har jag skrivit om copyswede:
http://scabernestor.blogg.se/2009/february/genom-kassettskatten-har-copyswedeifpi-okat.html
http://scabernestor.blogg.se/2008/november/kassettskatten-nagra-siffror.html
http://scabernestor.blogg.se/2009/may/kultursektorn-okar-pa-alla-omraden-utom-cd-f.html
http://scabernestor.blogg.se/2009/july/hur-manga-ganger-ska-de-fa-betalt-egentligen.html
scaber nestor recently posted..Datalagringsdirektivet strider mot EUs lagstiftning- hävdar auktoriteter
Framhåller återigen att fråga media industrin eller dess lobbyister om vad som bör göras är som att fråga en alkis hur mycket en hela ska kosta på bolaget.