Folkrepubliken IKEA

Jag bär på något slags hatkärlek till IKEA. Å ena sidan är det ett trevligt varuhus med sitt enorma utbud och sina små inredda rum att få inspiration av. Å andra sidan är det ett helvetiskt ställe att ta sig ut ifrån. Det går liksom inte att manhandla där (manhandla – veta vad man ska ha, gå in och hämta det, betala och åka hem). Helt omöjligt. Fyra våningar där man måste börja längst upp och jobba sig nedåt och där den sista är en labyrint/hinderbana att ta sig igenom för att komma till ta-själv-lagret, där man ska ta en idiotisk vagn som har tyngdpunkten helt fel så att den blir hopplös att styra och som bonus gör ens smalben vackert och genuint svenskt blågula.

Vi bestämde oss för att införskaffa ny soffa till vardagsrummet och lite annat, så igår var vi på IKEA i Kungens Kurva och bestämde vilken soffa vi skulle ha, vilken färg, och så vidare. Men eftersom vi ändå inte har möjlighet att frakta hem en stor soffa så beslutade vi att det var hemkörning som gällde. Och då kan man ju lika gärna beställa på nätet, eller hur? Mycket smartare än att stå och köa.

Tji fick vi! Bara för att IKEA har en vara betyder det inte att den går att beställa online. Kundtjänst upplyste om att det går att ringa och beställa, men liksom… Hallå!? Det måste väl vara enklare att folk kan klicka på saker och stoppa dem i en virtuell varukorg, eller till och med fylla i artikelnummer i ett mail, än ha folk som sitter och svarar i telefon? Hur tänker man?

Så idag fick vi masa oss tillbaka till IKEA för att handla på plats, och då började den riktiga parodin. Vi bortser från de icke nödvändiga stegen att köa för att skaffa ett IKEA-kort (bra att ha, kanske) och att köa för att få lite mat. Då kvarstår följande steg för att få köpa en soffa och få den hemkörd:

  1. Köa för att få beställa själva soffan. Det tog ungefär tio minuter. Kvinnan på soffavdelningen knattrade på sin dator, skrev ut en order och förklarade att vi skulle gå till kassan och betala den, och sedan till varuutlämningen för att hämta den. När vi nämnde att vi ville ha den hemkörd upplyste hon om att vi då skulle gå med varan till hemkörningen. Mitt sinne för logik stängde av redan där och därefter följde jag med strömmen som en duktig zombie.
  2. Köa för att få betala. Det tog väl cirka tio minuter till, och det är ärligt talat ganska snabbt för att vara IKEA.
  3. Köa vid varuutlämningen. Inte så mycket till kö egentligen, mer bara att vänta på att lagerkillarna skulle komma ut med en pall med prylar på.
  4. Släpa prylarna bort till hemkörningen där jag faktiskt inte behövde köa eftersom det inte fanns någon före mig. Någon borde faktiskt sätta upp ett könummersystem där så att man ändå får ta en lapp och vänta på att personalen har lust att hantera ens ärende, bara så man inte får för sig att man är något, liksom. Lämna av paketen, lämna uppgifter om var jag bor och betala.

Så här skulle det kunna gå till istället:

  1. Köa till en människa på soffavdelningen (eller beställa online, förstås) och berätta vad man vill ha, lämna alla sina uppgifter, visa sitt IKEA-kort och berätta att det är det som ska faktureras, upplysa om att man vill ha hemkörning till den adress som redan finns i IKEAs system.
  2. Åka hem!

Jag förstår verkligen inte detta krånglande. Jag tror att Sovjetunionen kollapsade för att folk ledsnade på att köa. Folkrepubliken IKEA bör ta det som ett varnande exempel.

Det är tur att sonen är utrustad med en ängels tålamod. När jag var färdig att slänga mig raklång på marken och sparka och skrika av frustration satt han fortfarande snällt i vagnen och tittade förundrat på alla stressade människor. Sedan somnade han. Nästa gång får han åka själv så slipper jag.


Andra bloggar om:

9 reaktioner på ”Folkrepubliken IKEA

  1. Ja ja fast hur många är det som köper EN sak på ikea liksom. Så teorin om att kvinnan på soffavdelningen ska göra allt funkar inte. Och hon på soffavdelningen kan säkert inte kassasystemen så hon är ”billig” ;) Varför lära upp all personal överallt då behöver man ju betala för deras kompetens..

  2. Fast det finns ju en allmän hjälpdisk också, där man kan beställa prylar. Så det går. Och ”göra allt” var väl en sanning med modifikation. Det enda som skulle förändras är att hennes order skickas vidare elektroniskt till varuutlämningen istället för att jag får ett papper i handen, och att det går iväg en signal om fakturering. Behöver inte vara ett dugg svårt för henne, eller för mig.

  3. Det påminner lite om hur det gick till när jag skulle köpa en papyrusrulle i Aswan, Egypten. Trots att jag var den enda kunden i butiken krävdes det fyra personer för att behandla mitt inköp. En som tog emot beställningen, en som hämtade varan, en som tog emot pengar och en som lämnade över varan till mig. Ett antal stämplade kuponger var också nödvändiga, för att jag skulle kunna visa att jag hade beställt, betalat – och för att min beställning och betalning skulle matcha den framplockade varan. Alla fyra ville dessutom ha dricks för sina respektive insatser, och när jag väl var på väg ut ur butiken fångades jag upp av en femte person som erbjöd mig att köpa ytterligare en vara, ”special price for you, my friend!”.

    Jag föredrar IKEA vilken dag som helst, trots köer. :)

  4. Ikea använder möjligtvis samma IT-rådgivre som Reinfeldt. Med sådan rådgivning är det inte så konstigt att du inte kan stoppa en virituell soffa i en virituell kundvagn. Det hade behövts en virituell släpkärra, men då infinner sig genast nästa problem. Då måste man bredda de virituella gångarna.

    Det är svårt det där med IT.

  5. Jag kommer ihåg en tid för länge sedan när ALLA affärer började acceptera betalkort. Ikea framhärdade med att vägra, man kunde givetvis skaffa Ikea kort. Plan B för kunderna var då att köa till den enda minuten automaten på varuhuset, det var öststatsmässigt det!
    Min teori är att Ikea är för stora och tröga, men dom är ganska pigga när det gäller innovativ hempryls design och produktion av prylarna också. Sen personifierar dom väl själva fenomenet ”köptempel” och om det kan man ju tycka eller tycka inte.

  6. En annan »rolig« sak med Ikeas hemkörning är att om man betalar 500 pix i hemkörningsdisken så levereras varan endast till markplan, men om man beställer på nätet bär de upp den för samma penning. Logik?

    (Som tur var gjorde jag som ni tänkt göra – dit och titta, hem och beställa – när jag köpte 60 kilo oformlig sängmadrass till tredje våningen utan hiss.)

  7. Blubb: Så var det inte när jag beställde. De frågade om jag kunde bära tillsammans med chauffören – annars skulle det kosta extra. Vilket är rimligt, eftersom de då måste skicka med en gubbe till.

Kommentarer inaktiverade.