Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag måste få ur mig det. Jag vill därför också påpeka att det här är min alldeles egna blogg, och även om jag skriver mycket piratsaker såhär i valtider så är det inte en partimegafon utan mina personliga åsikter. Således: När jag tycker något betyder det inte att partiet tycker det. Jag är alltid pirat, men inte alltid partist.
Jag var alltså på ett seminarium imorse om jämställdhet och prostitution. Seminariet gick under titeln “Är jämställdhet möjligt så länge prostitution existerar” och arrangerades av SKR (Sveriges kvinnojourers riksförbund), och… ja, ni fattar vartåt det barkar.
Jag kände hatet och misstänksamheten redan utanför rummet då alla stod uppradade vid kaffet och mätte varandra med blicken. De flesta var safe, eftersom de hade på sig sin kvinnojour-tröjor, men jag fick en del blickar. Komma där och ha en kuk och inte ens verka skämmas för det liksom. Och ännu fler blickar fick nog Hanna Wagenius som dagen till ära klätt upp sig i en kort kjol, nätstrumpor och lackskor.
Redan i välkomsttalet från arrangören besvarades titelfrågan med “Det anser inte vi” och utifrån dessa premisser skulle alltså en diskussion föras. Det blev ett fiasko.
Man förklarade klart och tydligt att det inte finns någon frivillig prostitution. Alls. Man förklarade att de horor som säger sig vara frivilliga så småningom ändrar sig och berättar att de inte alls mår bra när man vänligt förklarat för dem hur dåligt de mår. Fast man formulerade det annorlunda. Och eftersom det inte finns någon frivillighet så är det ju självklart att prostitution, trafficking och våldtäkt kan blandas ihop till en enda fantastisk gröt.
Känslokortet spelades såklart också ut. ”Jag kunde inte låta bli att gråta när jag såg Lilja 4-ever och då bestämde jag mig för att…” Tja, jag grät när jag såg Into the Wild, men jag vill inte förbjuda Alaska för det. Att trafficking är vedervärdigt är vi alla överens om, men det var prostitution som skulle diskuteras. Trafficking förekommer i många andra branscher, som ändock är lagliga. Asfaltering, till exempel.
Det satt en karl i panelen, vars namn jag inte uppfattade, men han var uppenbart engagerad i mäns våld mot kvinnor. Han pratade om att köpa våldtäkt, att män (kollektivt) prostituerar kvinnor, och när Camilla Lindberg påpekade att prostitution och trafficking är olika saker svarade karln att det är svårt att veta vad som är vad, “nästan lika svårt som att skilja på vad som är våldtäkt och vad som är vanligt samlag”. Jo, han sa så. Jag hoppas verkligen att han syftade på svårigheten i bevisning i rätten eller något åt det hållet, men jag kunde inte utröna det av den efterföljande förklaringen. Är kvinnojourerna helt säkra på att de vill liera sig med en man som inte vet skillnaden på samlag och våldtäkt? Verkligen?
Socialdemokraten Carina Hägg ägnade sig också åt en hel del fulspel i sitt försvar av sexköpslagen. Till exempel hänvisade hon gång på gång till den utvärdering av sexköpslagen som just kommit som rapport, fullt medveten om att få hunnit läsa den ännu. En som dock har läst den är Hanna Wagenius, och av hennes ansiktsuttryck kunde jag utläsa att det skarvades en hel del. Och detta alltså ur en rapport som redan från början är komprometterad. Men den har ett tjusigt format, och därmed har frågan givits dignitet… Själv anser jag att en fråga ges dignitet genom att utredas förutsättningslöst.
Att hänvisa till en rapport som man förväntar sig att ingen åhörare ännu har läst var dock inte det enda knep hon tog till. Hon härjade också om “kroppslig integritet”, vilket är nyspråk för att Carina Hägg och inte du själv bestämmer över din kropp.
Det allra fulaste var när Mia Jonsson drog till med att om det nu finns så många frivilligt prostituerade, var är de? Varför är de inte här och debatterar? Jadu, vad fan tror du? Hade du velat stiga in i det rummet och presentera dig som prostituerad? Jag vill inte tro att hon är så dum så hon inte förstår varför prostituerade inte vill träda fram i offentligheten, och jag vill inte tro att någon är så ond att man först stigmatiserar ut en människa ur det offentliga rummet och osynliggör henne och därefter påstår att hon inte finns eftersom hon inte syns.
Ja just. Det är givetvis också bara män som köper sex, och bara kvinnor som säljer. Det blir lättast så. När Camilla Lindberg försökte hävda motsatsen slog det omedelbart lock för öronen på folk. Hon passade i det sammanhanget också på att berätta att de gånger sexsäljare stiger fram så är det alltid något fel på dem. För gammal, har penis, för bildad eller vad det nu må vara. Man har alltså bestämt sig för en schablonbild och när man presenteras för något annat diskvalificerar man det. Därför kommer heller inte diskussionen en millimeter.
Och så blev det förstås också en frågestund. Den varade i ungefär fem minuter och bestod av tre eller fyra kommentarer från åhörarplats, varav en var fullkomligt hysterisk. Det var en mycket arg tant som ställde sig och började förklara hur vedervärdig prostitutionen är, och därefter for hon ut mot Camilla Lindberg i ett eskalerande vredesutbrott om att hon väl ville legalisera trafficking också, och fyrade i tur och ordning av vartenda intellektuellt ohederligt argument ni kan tänka er, inklusive “skulle du vilja att din dotter…”, thus violating Wagenius law. När hon började härja om att när alla kvinnor var slut kunde man ju sälja tioåringar tror jag till och med att det var några av prostitutionsmotståndarna i församlingen som tyckte att det gick för långt.
Ljuset i detta mörker bestod i en vänsterkvinna med HBT-tröja mitt i församlingen som reste sig och ställde ett par kloka frågor om vad som är att betrakta som frivillighet och inte. Jag högg tag i henne efter seminariet bara för att få ta i hand och tacka för att någon vågar ställa sig upp i ett rum fullt av hat och säga emot. Vi hade en liten pratstund och hon verkade på det hela taget vara en klok kvinna. Tyvärr minns jag inte hennes namn då jag var alldeles för upprörd.
För det är hela tiden frivillighetsaspekten som är grejen. Och frivillighet är inte något som är av och på. Vill man hårdra det kan man hävda att allt som du inte skulle göra om du inte fick är ofrivilligt, därför att om det skedde frivilligt skulle ingen betalning behövas. Och då skulle vi behöva förbjuda allt lönearbete och leva i en underbar socialistisk utopi den vecka som det hela skulle vara innan vi alla dog. Det fungerar helt enkelt inte.
Att dra gränsen vid “det är värt pengarna” är inte heller gångbart eftersom den som inget har i ren desperation kan vara beredd att göra vad som helst för nästan ingenting. Nöden är tvånget. Jag uppfattar det som att det är ungefär så försvarare av sexköpslagen ser på det – att den som säljer sex alltid befinner sig i ett så utsatt läge att det inte kan antas vara frivilligt, men då generaliserar man å andra sidan å det grövsta. Det är inte så enkelt.
Var gränsen för frivillighet går är så individuell. Det går inte att generalisera kring sådant. Folk gör så helt otroligt konstiga saker, frivilligt. Och vi låter dem, därför att det är det enda rimliga. Och vi behöver en diskussion om vem som har rätt att dra den gränsen för frivillighet. Du själv, eller staten.
Andra bloggar om: prostitution, sexköp, sexköpslagen, sexköpslagsutredningen, intressant?
Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag måste få ur mig det. Jag vill därför också påpeka att det här är min alldeles egna blogg, och även...
