Skip to content

Jag, invandraren

När man buntar ihop människor i kategorier gör man alla en otjänst. Redan där skapar man förutsättningarna för att dra alla över en kam. Till exempel ”vet” vi ju att muslimer är otäcka fanatiker, därför att det är den enda bild vi får se av muslimer; skäggiga och galna män eller heltäckta och förtryckta kvinnor. Själv brukar jag tänka på mina synnerligen sekulära muslimska kollegor från Bosnien i sådana lägen, eller för all del på den troende muslimen som förvisso kände sig kränkt och ledsen över Muhammedkarikatyrer och Lars Vilks sorgliga klotter, men likväl utan att tveka är beredd att försvara yttrandefriheten.

Den ännu otrevligare uppdelningen av människor är den grovhuggna indelningen svenskar och invandrare. Massor av människor springer runt och ”vet” en massa saker om invandrare, och alla de invandrare vi faktiskt känner är märkligt nog undantag. Det är fullständigt vansinnigt, därför att det enda alla invandrare i Sverige har gemensamt är att de befinner sig innanför en geografisk gräns och är födda utanför den. Det är faktiskt det enda. Och utifrån det tar man sig friheten att veta vad de är för ena? Är inte det en smula förmätet? Dessutom är det inte så lite förminskande att allt en människa är, hela hennes definition, upphör i tullen. Hon kommer till Sverige som en hel och komplex människor med intressen, erfarenheter, utbildning och kultur som strippas av när hon passerar gränsen och återuppstår sedan på andra sidan som invandrare.

Med samma definition är jag också invandrare. Jag har invandrat till Södertälje från Gävle. Jag har passerat en geografisk gräns och befinner mig på en plats där jag inte är född. I den bemärkelsen har jag mer gemensamt med de irakier som anlänt de senaste åren än med den blonda, blåögda delen av befolkningen (som ironiskt nog i stor utsträckning har sina rötter i Finland). Och irakierna har mer gemensamt med mig än med assyrier/syrianerna som är födda i Södertälje.

För något år sedan var jag på Coop för att handla. Samtidigt pågick det ett fotbollsderby mellan Assyriska och Syrianska på Jallavallen, något jag var ovetande om. När jag kom ut efter att ha handlat var det fullkomligt kaos på parkeringen. Bilar åt alla håll, tutandes till förbannelse för att fira segern eller i sorg över förlusten, eller bara för att bilar är utrustade med tuta. Vad vet jag. Ett par dagar senare lunchade jag med en syriansk kollega och kunde inte låta bli att börja käfta lite med honom, så jag hävdade att händelsen hade fått mig att bestämma mig för att rösta på Sverigedemokraterna för det är för jävligt att inte vanliga hederliga infödda svenskar ska kunna veckohandla i lugn och ro utan att få vänta i flera minuter på att komma ut från parkeringen, och hur kör ditt folk egentligen!? Hans svar, och jag kan tänka mig att han har väntat i år på att få säga något sådant, löd:

”Hördudu! Man ska ta seden dit man kommer! I den här stan är det du som är invandrare!”

Och han har på sätt och vis rätt, även om vi bara skämtade i all välmening. Så varför bemöts jag som en hel människa, med bakgrund och allt, trots att jag befinner mig i ett område där jag inte är född? För att jag inte ser ut som en sån där. Hur mycket man än försöker låtsas som att det inte alls handlar om hudfärg, så är det precis vad det kokar ner till. När man hävdar att nordisk invandring är ok men man vill sätta stopp för utomnordisk dito för att vi i norden har samma kultur, så är det skitsnack. Det finns en hel del kulturella skillnader mellan hårda finnar, frigjorda danskar, sälklubbande norrmän, småfolkstroende islänningar och självgoda svenskar. (Apropå att dra alla över en kam.) Men vi ser ganska lika ut, och då är det tryggt och bekvämt.

Så rösta du på Sverigedemokraterna i valet om en vecka om du känner för det, men förvänta dig inte att det tas någon hänsyn till att din kompis Karim inte är som de andra eftersom du känner honom. För Sverigedemokraterna är han bara ytterligare en sån där.

Nationalism is the idea that one country is better than every other because you were born there.

– Doug Stanhope


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Published inÖvrigt

8 Comments

  1. Se människan, brukar jag säga. Individen.

    För vad skulle jag vara? Född på Gävle BB, 1 år i Bomhus. Sedan i Västerbotten, olika ställen i Hälsingland. Läst i Uppsala, Umeå och Luleå. Bott i Norrbotten i ca 30 år. Och enl lösa förmodanden finns finskt blod i släkten, några hundra år tillbaka. Plus Värmländskt och Ångermanländskt.
    Troligen än mera inslag.

    Usch, så svensk jag är.

  2. Håller helt med om att man måste se individen. Visst finns det behov av att generalisera ibland för resonemangets skull, men man måste också vara medveten om att det ÄR generaliseringar.

  3. nef nef

    Kul att se att nån mer än jag spånar kring fackindelningen. *pekar nedåt* :)

  4. Linda Linda

    Ibland vore det enklare om din blogg hade en gilla- knapp.
    Och jag veeet, du skriver på FB med, men det känns inte likadant.

  5. Du kan trycka på Flattr-knappen. Flattr betyder ”gilla” på tjeckiska. ;)

  6. Hasse U Hasse U

    Fast problemet kan se ut som följande: Jag är född i en stadsdel i Göteborg och bor kvar där fortfarande. Där känner jag mig snart som en invandrare pga av alla utomlandsfödda. Det kan det vara så att mångfalden har blivit för stor när det snackas 20 olika språk i skolan och svenska nästan är minoritetsspråk. Det har gått så långt att det inte går att göra sig förstådd på föräldrarmöterna längre. På Volvo PV snackades det, åtminstone för ett tag sedan, 60 språk.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: