Skip to content

Informationssamhällets klasskamp

För ett par veckor sedan skrev Alexandra Pascalidou en krönika som gick ut på att anonymiteten på nätet nog måste begränsas. I fredags skrev Åsa Erlandsson att nätet är laglöst land och att yttrandefrihet inte fungerar. Det här är bara det senaste i en flod av träck som sipprar ut ur den kloak som gammelmedia utgör. ((Formuleringen är en spontan hyllning till de målande beskrivningar som Internetfientliga kolumnister är så förtjusta i.)) Såväl Jonas Gardell som Marcus Birro har uttryckt sin ångest över att andra människor också får yttra sig, ha åsikter och provocera, precis som de själva.

Vad vi ser är en klassisk klasskamp. Jag avskyr verkligen att behöva ta till den sortens retorik, men det är befogat. Världen har länge bestått av den sändande klassen och den mottagande klassen, där den sändande består av makthavare, media och kulturetablissemanget och den mottagande är resten av oss. Den sändande klassen har länge varit utom räckhåll för pöbeln och sittandes på sitt glasberg kunnat kasta ur sig lite vad den vill, och om tillräckligt många blir tillräckligt upprörda för att till äventyrs kunna protestera mot vad som yttrats har den sändande klassen unisont försvarat sig med att yttrandefriheten inte får inskränkas. Den mottagande klassen har helt enkelt fått acceptera det, och har så också gjort. Den stora majoriteten ser yttrandefriheten som något självklart och går inte runt och funderar så mycket på det.

Men så kom Internet, och plötsligt hade alla tillgång till en alldeles egen megafon. Den sändande klassens privilegium att kunna kasta skit eller göra sig lustig på andras bekostnad utan att behöva oroa sig för motangrepp var borta. Och plötsligt var man inte alls sådär alldeles övertygad om att yttrandefrihet var en så bra idé, egentligen. Vadå, ska vem som helst få säga vad som helst? Näe, det var väl inte så man menade från början? Det var ju bara en fin formulering skriven av människor som var väl medvetna om att det i praktiken var en förmån förbehållet den sändande klassen. Det begriper väl alla att man inte kan låta vem som helst säga vad som helst i vilket syfte som helst.

Därför har Yttrandefrihetskommittén nu lagt fram tre förslag på vilka kriterier som ska gälla för att omfattas av ”yttrandefrihet”; vem, vad och varför. Du ska vara rätt person, idka rätt verksamhet eller yttra rätt saker. Well guess what, assholes! Vi har våra megafoner nu och vi tänker inte lämna tillbaka dem!

Menar Pascalidou, på fullaste allvar, att vi ska ta ifrån iranska dissidenter möjligheten att anonymt berätta för omvärlden om vad som pågår i deras land för att ett par jävla plantor med IQ krukväxt inte kan uppföra sig i ett forum om pelargoner? För det är faktiskt det som ligger i den andra vågskålen. Det låter rätt och riktigt att säga att man ska kunna stå för det man säger, men verkligheten fungerar inte så. I Sverige är det fortfarande kontroversiellt att komma ut som homosexuell, sexsäljare eller sverigedemokrat, och det är fullkomligt lagligt! Mot den bakgrunden, hur ska vi kunna kräva att den som kämpar för mänskliga rättigheter i Kina ska stå för sina ord med namn? Det är vad konsekensen skulle bli av ett Internet där anonymitet inte är möjligt. Merparten av människorna på den här planeten åtnjuter inte de friheter vi har i den välbeställda Norden, men ska man tro somliga debattörer så är det de som är priviligerade. De slipper ju bli kallade ”hora” på Spray.

Det här är yttrandefrihet. Den går åt två håll, och med frihet kommer också ett ansvar att säga emot och säga ifrån, att försvara den som trycks ned, slå tillbaka mot den som försöker göra ont och lyfta fram den som försöker göra gott. Yttrandefrihetskommitténs utredning har tillkommit för att vi nu kommunicerar på ett nytt sätt, sägs det. Att nya problem och nya behov uppstår med ny teknologi är vi överens om, men istället för att avskaffa friheter tycker jag att vi ska arbeta för att få var och en att också ta ansvar. Här skulle Erlandsson, Pascalidou, Gardell och Birro kunna göra mycket nytta. De når ut till många genom sina kanaler och skulle kunna uppmana till eftertanke istället för att ropa på förbud. Men det beror ju förstås på vems ärenden man går. Illojalitet kostar.

If the freedom of speech is taken away then dumb and silent we may be led, like sheep to the slaughter.

– George Washington


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Published inMediaPiratPolitikSamhälle

14 Comments

  1. Erik Erik

    Sändande och mottagande klassen är inte något nytt, bara ett bevis på historielösheten. EXAKT samma debatt flammade fritt när DTP (Desk Top Publishing) slog igenom med PageMaker och Xerox Ventura Publisher tex.

    Gammelmedia förfärades över att ”alla” plötsligt kunde förfärdiga (många förfärliga) grafiska alster och lämna till tryck. En del sakliga argument hördes (tex att man faktiskt måste ha ett hum om typografi för att det skall bli begripligt och budskapet gå fram) men i övrig var det mest en förfasan om att informationen inte längre var styrd genom en media/marknadsdirektör -> media/marknadsavdelning -> reklam/marknadsbyrå (och faktorn/projektledaren) -> repro -> tryck.

    Högupplösande laserskrivare och billga scanners kom i samma veva.

    Samma sak igen med film, alltså inte bara dogma utan även sånt som blev YouTube och Bambuser såsmåningom.

    Viralt är no ordet du söker. Eller virilt? ;-)

    • Jag sa att det var en klassisk klasskamp, eller hur? Den påbörjades ungefär när den första tryckpressen byggdes. Men jag borde såklart ha utvecklat den delen lite så att det ser ut som att jag påstår att det är nåt nytt. Samma match, ny arena.

  2. Erik Erik

    Jo, du har rätt, klassiskt var ordet :-)

  3. Åsa Erlandson Åsa Erlandson

    Jag vänder mig inte mot att människor som tidigare inte nådde ut nu kan göra sin röst hörd via internet, exempelvis iranska dissidenter. Min krönika handlade om mobbing bland barn – avskyvärd i vilket forum det än sker.

  4. Jag vet det, Åsa. Och jag håller maturligtvis med dig om att mobbning är avskyvärt. Men jag ser inte att begränsningar av det fria ordet är en bra lösning. Jag menar att när man börjar tumma på friheter och hävda att det finns saker man inte får säga, då öppnar man också upp för den glidning som leder till förbud av obekväma åsikter. Och särskilt orolig blir jag när det gäller just nätet, eftersom saker och ting kan automatiseras med diverse verktyg, och samma verktyg som ska skydda mobbare också kan användas för att skydda diktatorer. Jag hårdrar förstås, men det kan du säkert räkna ut.

    Däremot har jag noterat att du deltar i diskussionerna både bland kommentarer till din krönika och på en och annan blogg. Det hedrar dig.

  5. Madmax Madmax

    Om du bara tog bort de ”fula” orden mr. Tree så borde du kunna få in det här som replik på Aftonbladet eller newsmill. Det här är för bra för att bara ligga på din blogg.

    /Madmax

  6. Men jag gillar ju fula ord. :)

  7. Mattias Mattias

    Jag har någonstans en tanke över att problemen med upplevt näthat kan vara relaterat till oförmågan att hantera ”troll”. Att leva med och hantera troll är något vi techies lärt oss under ca 20 år, då de gjort sitt bästa för att förpesta allehanda forum…. men rätt hanterade (”Don’t feed the trolls”) försvinner de och Internet-kärleken kan spira. Nu när bloggandet och deltagandet i olika forum spridit sig utanför techies, så upptäcker mainstream media förekomsten av troll och förfasas. Jag medger att det är en förenklad bild, och en tanke jag inte utvecklat så långt…
    I alla fall måste jag säga att jag nu, till skillnad från tidigare upplever en mycket större Internet-kärlek. Där folk i olika forum är oerhört sympatiska och trevliga, långt utöver det man i många fall kan förvänta sig…. Exempelvis köpte jag en kamera nyligen och besökte därför nikonforum.se, ett forum där hobby folk verkligen anstränger sig för att hjälpa varandra, och förmedlar känslan att ingen fråga är för dum för att tas seriöst och få vänliga och hjälpsamma svar. Detta tycker jag man ska försöka fokusera mera på, och det är som sagt inte ett forum utan över hela nätet….

  8. Mattias: Det där är en mycket intressant tanke och jag tror att du är på rätt spår. Jag tycker att du ska utveckla de funderingarna.

    Och ja, nätet är verkligen fullt av hjälpsamhet och god vilja.

  9. Jag upplever också det som att Alex Plascalito mest ondgjorde sig över alla troll som dyker på på diverse Internetforum. Jag har svårt att tro att hon i sin krönika tänkte längre än bort än buxbomen eller bebrisen ute i trädgården. Det där med Internet och yttrandefrihet är betydligt mindre angeläget än att få kontakt med någon som vet hur hennes orkidéer skall stå.

    Är inte det A.P. i ett nötskal?

  10. […] Jag skulle bekämpa det både högt och lågt. Både med argument som organiserad brottslighet och mobbning för att få så många som möjligt att ställa upp på att anonymitet är något dåligt. […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: