Enligt Min Humla
Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

2010-12-03

Reflektioner på TPB-domen

Kategori: Kultur,Pirat,Politik,Samhälle — Joshua_Tree @ 02:37

Greedphoto © 2008 liz west | more info (via: Wylio)
En vecka efter att hovrätten fällt sitt utlåtande i rättegången mot The Pirate Bay tänkte jag att det är dags även för mig att komma med ett par reflektioner. Ja, jag vet att jag är efter och att det är Wikileaks som gäller nu, lev med det.

För det första: Jag ogillar den populistiska och hårt vinklade dissningen av skadeståndet där man jämför med våldtäkter och annat. Följande statusrad har cirkulerat på Facebook:

”Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr.Skadestånd för våldtäkt på 14-årig flicka: 50.000 kr.Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor……………….Kopiera detta om ni tycker: Svenska rättssystemet är korrupt och idiotisk”

Skadestånd för “sveda och värk” och ekonomisk skada är två helt olika saker, och även om man kan tycka att skadestånden vid diverse misshandel och övergrepp är löjligt låga så går det inte att jämföra med fall där målsägande lidit ekonomisk skada. Det ser bara oseriöst ut. Juridikbloggen utvecklar det mera.

Kruxet här är emellertid att målsäganden inte har lidit någon bevisad skada! Det finns fortfarande inga entydiga bevis på att illegal kopiering innebär utebliven försäljning. Det enda rätten har att gå på här är hur mycket underhållningsindustrin själva säger att de har förlorat, men hur kan någon veta hur mycket de skulle ha sålt om inte om vore? Blundar rätten för oberoende undersökningar som säger att korrelationen mellan otillåten spridning och utebliven försäljning inte kan bevisas?

Ett annat argument som ofta dras fram är att The Pirate Bay är en sökmotor, precis som Google, och att man även på Google kan hitta länkar till piratkopierat material. Här har jag på flera håll läst att man menar att Googles uppsåt inte är att underlätta illegal spridning av upphovsrättsskyddat material, till skillnad då mot The Pirate Bay. Piratbuktens onda uppsåt bevisas med att de, när de blivit kontaktade av rättighetsinnehavare, svarat med hån och förolämpningar. Med andra ord: Domens försvarare håller med oss om att det brott The Pirate Bay har gjort sig skyldiga till är att vara uppstudsiga?

Och plötsligt blir då skadeståndsjämförelsen med andra brott relevant.

Mordet på XX: 75 000 kr (Edit: Det är fullständigt onödigt och olämpligt att använda namn varför jag ändrat och inte återger exakt så som det cirkulerade på Facebook.)
Våldtäkt på 14-årig flicka: 50 000 kr
Håna underhållningsindustrins kostymgorillor: 46 000 000 kr

En variant på resonemanget om ont respektive gott uppsåt är att Google ändå mestadels är snälla och samhällsnyttiga och att det är en bieffekt att det går att finna otillåtet material genom deras sökmotor. The Pirate Bay anses däremot inte samhällsnyttiga. Något jag förstås inte håller med om. Jag tycker att det är samhällsnyttigt att sprida kultur, precis som bibliotek, och jag tycker att det är samhällsnyttigt att hjälpa dissidenter i Iran att berätta om vad som pågår i landet, med mera. Men en intressant poäng är också, som en Peter skrev till mig: Hur mycket tillåtet material behöver man länka till för att få länka till det otillåtna? Det undrar jag också. Vad är det för ratio som gäller?

Nu är emellertid allt det här hårklyverier, därför att huvudfrågan här är mycket mer grundläggande: Ska den som tillhandahåller en tjänst kunna dömas för vad användarna gör? Ska en vägvisare kunna hållas ansvarig för vad andra söker och finner? Om någon frågar mig efter vägen till Kenta, som är en ökänd haschtomte, ska jag då kunna fällas för medhjälp till narkotikainnehav? Eller kan jag bara fällas om jag vet att Kenta kränger röka? Går jag fri om jag även visar gamla tanter vägen till Missionskyrkan?

Det är det här som är den grundläggande frågan. Posten är inte ansvariga för vad paketen de levererar innehåller, Vägverket är inte ansvariga för vad som transporteras på vägarna och precis så måste det vara. De principer som gäller i resten av samhället måste också gälla på nätet. Det är tragiskt och samhällsfarligt om upphovsrätten, som är en konstgjord inskränkning i äganderätten, ska väga tyngre än demokratiska principer som budbärarimmunitet och informationsfrihet.

Slutligen vill jag också kommentera ett förslag som dök upp på Twitter som gick ut på att crowdfounda skadeståndet. Det skulle hjälpa de dömda och visa på både stöd och betalningsvilja, menade man. Jag tycker att det är en sympatisk men felaktig tanke. För det första för att det skulle betyda att man accepterar domen. Om Johan Pehrson anklagar mig för att ha stulit hans gräsklippare och jag döms att betala skadestånd för den (trots att den står kvar i hans garage) kommer jag aldrig att betala och vill inte att någon annan gör det åt mig. För det andra för att någon betalningsvilja inte behöver bevisas – att underhållningsindustrin fortfarande lever och mår utmärkt trots all bad will den drar på sig borde vara bevis nog. Och för det tredje finns det en uppenbar risk för backfire med en sådan aktion. Tänk om man istället för att få ihop 46 miljoner kronor får ihop trehundra spänn? Gissa om det skulle utnyttjas.

Så nej, jag ser inget annat sätt att stötta The Pirate Bay annat än genom att fortsätta hålla siten igång, och fortsätta protestera och opinionsbilda. Upphovsrättsindustrin kommer att förlora. Det är bara en fråga om hur mycket de hinner förstöra innan dess.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

10 kommentarer »

  1. Jacob Hallén — 2010-12-03 @ 03:27 [ Quote ]

    Man kanske skulle samla in lagliga kopior av de verk som domen handlar om och erbjuda sig att delbetala skadeståndet i natura. Värdet på varje exemplar har ju fastställts av domstolen.

  2. ohoj — 2010-12-03 @ 05:18 [ Quote ]

    Någon är uppe sent :)

  3. Mosaikmannen — 2010-12-03 @ 09:21 [ Quote ]

    Vad om Missionskyrkan?

  4. Jörgen — 2010-12-03 @ 09:40 [ Quote ]

    Istället för att skramla till skadeståndet borde ju alla med intresse för det istället låta bli att gynna upphovsrättsindustrin. Kunde man få till att folk avstår från att också köpa musik och film skulle det kunna (beror ju på hur många som hänger på, såklart…) bli en markering till industrin att vi, deras kunder, har tröttnat på deras idiotiska inställning…så kunde de få gnälla på riktigt om förlorade intäkter!

  5. Mårten Schultz — 2010-12-03 @ 09:51 [ Quote ]

    Din inledning lovar ju gott, men sedan faller du i samma tycka-hellre-än-kolla-upp-stance som så många andra. Det behövs inte “entydiga bevis” för att skada skall anses föreligga. Det räcker med att det gjorts sannolikt. I svensk rätt har därtill domstolarna möjlighet att uppskatta skadans storlek.

    Jämförelsen med ett mord (och här vill jag framhålla att det bara är SÅ jävla smaklöst att använda sig av ett namn på ett riktigt offer, med en familj i livet, som om det var något slag räknelek) är helt bisarr. Det är som att jämföra skadestånd för avslöjande av företagshemligheter med förolämpning. Det är helt olika saker. Dessutom så blir det ju än mer konstigt när man jämför ersättning till de efterlevande med skadestånd som i detta fall. Skadestånd till de efterlevande syftar till att schablonmässigt ersätta dessa för de kostnader döden inneburit, t.ex. kostnad för terapeut.

    Syftet med skadeståndet i de här fallen är något helt annat: De skall schablonmässigt ersätta uteblivna intäkter (nota bene: schablonmässigt) men de skall dessutom upprätta den vars rättighet blivit kränkt. Här blir det mycket pengar för att det är många situationer. Om du nu propmt vill använda din uppställning så borde den se ut så här (och jag använder inte det namn du använder och tar istället upp ett fall av kränkning för det är mer rättvisande):

    Mordförsök på X: 125 000 kr
    Våldtäkt på 14-årig flick: 50 000 kr
    Medverka till kränkning av upphovsrätten i X antal fall, där varje kränkning ersätts med y + z: 46 000 000 kr

    Mer om olika slags skadestånd finns här: http://martenschultz.wordpress.com/2009/07/27/modern-skadestandsratt-for-dummies/

    *

    Medverkansansvaret är svårare och jag håller med om att det finns anledning att vara försiktig. Problemet är här att TPB visste om att det begicks åtskilliga brott som de främjat. Man kan anse att det borde krävas mer konkret kunskap, men att det fanns kunskap finns det väl inget tvivel om. Och i en sådan situation måste det finnas utrymme för ansvar.

  6. Joshua_Tree — 2010-12-03 @ 10:09 [ Quote ]

    Mårten: Allra först: Jag hoppas verkligen att det framgick att jag ämnade driva med räkneexemplet och att jag bara återupprepade de uppgifter som cirkulerat på Facebook. Jag är helt överens med dig om att det är fullständigt smaklöst nämligen.

    Beträffande bevisbördan: Ja, jag har förstått att det räcker med “sannolikt”, men fortfarande undrar jag om det svenska rättsväsendet fullständigt blundar för att en rad oberoende undersökningar kommer till slutsatsen att fildelning inte tycks ha någon negativ inverkan på försäljning. Jag ifrågasätter däremot inte skadeståndets storlek utan håller med Juridikbloggens resonemang.

    Självklart visste TPB om att det begicks brott. Om inte annat fick de det påpekat för sig. Det jag tycker är absurt och obehagligt är att ett relativt skitbrott som upphovsrättsbrott får sådan dignitet och kräver så långtgående ansvar av budbäraren.

  7. Mårten Schultz — 2010-12-03 @ 11:44 [ Quote ]

    Fair enough :)
    Mårten Schultz recently posted..Släpp Post-it-blocket- Gästinlägg av Helen Mirren pseudonym

  8. Mosaikmannen — 2010-12-03 @ 12:18 [ Quote ]

    Var inte skadeståndet för tillhandahållandet av en (ej filtrerad och tydligen icke samhällsnyttig) tjänst? Som hjälpt till upphovsrättsbrott, i X antal fall? De visste ju inte om de enskilda fallen. I så fall kan man väl inte dela upp skadeståndet på Mårtens sätt? De som utfört huvudbrottet (vilket det nu exakt var) borde dömas till ett visst skadestånd, och de som varit medhjälpare ska väl bedömas efter hur de hjälpt till?
    “Svea hovrätt har idag dömt Fredrik Neij, Peter Sunde Kolmisoppi och Carl Lundström för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.” Inte i X antal fall, utan i ett fall.
    Men även jag håller med juridikbloggen i problematiken med jämförandet av skadestånden/böterna på det sätt som cirkulerat på Facebook.

  9. Birch — 2010-12-03 @ 12:26 [ Quote ]

    Posten vet om att de befordrar knark. Vad jag vet så gör de inget för att stoppa detta. Skillnaden mot TPB i detta fall torde vara att Posten inte hånar de som påpekar detta faktum. Så din slutsats att TPB dömdes för att de varit uppstudsiga är sannolikt korrekt.

    Angående skadeståndet så borde väl käranden göra det troligt att de förlorat pengar. Och eftersom ju forskningen hittills inte lyckats finna att så är fallet så kan ju inte skadestånd komma ifråga. Vad jag vet så brukar inte skadestånd baseras på vad någon tagit ur tomma luften; om Pehrsson skulle hävda att hans gräsklippare var värd fem miljarder så får man hoppas att en domstol inte skulle säga typ “nja, den är nog snarare värd tre miljarder”.
    Birch recently posted..Död blogg

  10. PO — 2010-12-03 @ 13:55 [ Quote ]

    Det många missar i detta sammanhanget är att underhållningsindustrin tillhandahåller ju inte alla filmer och all musik, ibland måste man ladda olagligt frö att få tag på något man vill ha för alla dessa direktörer ser bara på vad de kan tjäna pengar på inget annat. Ett bra exempel är Pain här i Sverige, inget skivbolag ville släppa hans musik för de ansåg att det inte fanns någon marknad för den så han fick starta ett eget bolag för att få göra sin musik. Nu hör till saken att han hade möjlighet till detta eftersom han hade en hyfsad erfarenhet inom musik industrin, om han inte hade gjort detta då är vi många som kanske aldrig fått höra hans nyskapande

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Ordet är fritt

CommentLuv badge

Powered by WordPress
Creeper MediaCreeper

%d bloggers like this: