Skip to content

Internetrepriser

Hur fantastiskt Internet än är så har det sina baksidor. En av dem är fixeringen vid det senaste. Allt ska vara nytt, alla ska ha det senaste och alla tenderar att springa på samma boll. Det speglar väl förvisso samhället i övrigt, med skillnaden att på Internet är ”för fem minuter sedan” som mitten av 1900-talet och ”igår” rena stenåldern. Om Internet har någon motsvarighet till kreationisterna så hävdar de säkert att Internet skapades för sex månader sedan.

You have to take freedom. Nobody is going to come and say "here it is". Noone's gonna give it to you. So you have to just take it.

Därför är det glädjande  när det dyker upp Internetrepriser. Jag kom att tänka på det när piratkören började sjunga Joss Stones lov nyligen. Med all rätt, hon är en fantastiskt cool människa med talang, fantastisk röst och glittrande ögon, frispråkig och frisinnad. Det är bara det att klippet där hon yttrar de bevingade orden ”piracy is great” bloggade jag om för två år sedan. Innan Internet fanns.

Nu skriver jag inte detta för att vara mallig och nedlåtande och antyda att alla andra är ”efter”. Jag var säkert efter redan då. Det är inte poängen. Poängen är att det är roligt och välförtjänt att det här går ett varv till. Men det är också fascinerande. Jag och många med mig har ibland försökt virvla upp något gammalt, men det oftast dödfött. Så vad är det egentligen för mekanismer som styr? Varför spinner Joss Stone ett varv till och varför just nu?

Och det är också det här jag älskar med Internet. För trots att det går tretton sociala medier-experter på dussinet så går det inte att med särskilt stor träffsäkerhet säga vad som kommer att slå, vad som är morgondagens meme. Jag hoppas att vi aldrig riktigt lyckas hitta den vinnande formeln. Jag hoppas att Internet får fortsätta vara the final frontier, lite mystiskt och fullt av överraskningar.


Andra bloggar om: , ,

Published inKulturMusikPirat

3 Comments

  1. Visst är internet fantastiskt och roligt! Tänk att det har funnits en tid utan internet! Vad gjorde vi då på fritiden tro? Det är svårt att tänka tanken idag.

  2. Vid tiden före Internet var världen enklare. Det var antingen svart eller vitt, ont eller gott. Det fanns en skillnad och oöverstiglig olikhet mellan mig/oss och alla andra. Bortsett från att två supermakter kunde med en knapptryckning (två knapptryckningar om vi skall vara nogräknande) utplåna allt liv på jordklotet så gick utvecklingen åt rätt håll; världen blev oavbrutet bättre eftersom vi började plantera träd i öknarna, gav de fattiga mat och kläder, samt såg hur den ena diktaturen efter den andra föll. Det var bara det att den goda utvecklingen var en illusion. Och den illusionen har avslöjats med hjälp av Internet.

    Med ens såg vi att det som var vitt var svart, och det som var svart var vitt. Plötsligt kunde vi se att vårt bistånd drev ännu fler till fattigdom och misär. Och de nyplanterade träden i öknarna stod aldrig ute i de öknar vi trodde skulle breda sig ut över kontinenterna. Ja, vi lärde oss till och med att Sahara är en förutsättning för den grönskande djungeln i Amazonas. Världen var inte sådan vi trodde att den var innan IT-åldern. Det är synd att detta framsteg får en att bli mer dyster över vad som väntar oss i framtiden.

    Fast allra bäst är att man tack vare Internet inte behöver smusla med hundörade herrtidningar under madrassen…

  3. […] Apropå hyllning. Här är ett liveframträdande av Joss Stone och Melissa Etheridge tillägnat Janis Joplin. Personligen tycker jag att det är rätt häftigt att två av mina favoriter bland kvinnliga röster hyllar en tredje. Okej, jag har lite svårt för soulsångens tendens att hamna på de där tonerna som man bara nätt och jämnt klarar av, där det låter sådär jobbigt och smärtsamt. Personligen tycker jag att Stone låter bättre när hon inte pressar sig hela vägen dit, för hon har en väldigt stark och fyllig röst som inte behöver forceras så för att fänglsa. Men ändå. Och Melissa Etheridge å sin sida är bara så jävla häftig med sin hesa stämma. Det finns nog ingen som är bättre lämpad att sjunga Piece of my heart på Janis Joplin-vis. Och inte nog med att det är två häftiga röster. Det är också två häftiga, självständiga och talangfulla kvinnor i en mansdominerad bransch där Janis Joplin en gång i tiden bidrog genom att sätta en fot i dörren. (Joss Stones coolhet har jag skrivit om förr) […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: