Skip to content

Månad: april 2011

Guide till Grooveshark

Det har varit mycket prat och skriverier och Spotifys vara eller icke vara efter de förändringar de beslutat sig för att göra. Vi lägger oss inte i huruvida det är bra eller dåligt, men har däremot noterat att många hävdar att det inte finns något vettigt alternativ till Spotify. Vi menar att det finns det, och det heter Grooveshark. Vi tror att anledningen till att det inte ses som ett konkurrenskraftigt alternativ är a) att många inte känner till det, och b) att man inte riktigt har kläm på hur det fungerar. Vi vill med följande guide råda bot på dessa båda hinder.

När du surfar in på Grooveshark.com så möts du av en stor blaffa innehållandes en sökruta. Ibland består större delen av förstasidan av reklam för en ny skiva. Det väsentliga är hur som helst sökrutan. Det är den som är nyckeln. Till vänster om den ligger en liten meny som är tämligen självförklarande. I överkant finns också en horisontell navigationsrad där man bland annat kan logga in och ut, och hitta tillbaka till första sidan. Den horisontella raden i nederkant är det som så småningom blir en spellista. Men vi börjar i sökrutan.

Som du säkert redan gissat är det här du söker efter musiken du vill höra. Det går bra att söka på såväl artist som låt eller album. Såvida du inte söker på en mycket speciell titel kommer Grooveshark att ge en hel del träffar, sorterade efter relevans. När du nu har sidan med sökresultat uppe kan du i en navigationsrad välja att lista efter artist, låt eller album. Det kanske var albumet Dog Eat Dog av bandet Warrant du var ute efter, inte albumet Warrant av Dog Eat Dog. Längst till höger i navigationsraden finns en mindre sökruta. Här kan du förfina din sökning genom att söka inom resultaten. Låter det krångligt? Det är det inte. Prova!

När du har hittat låten eller låtarna du söker pekar du på den. En play-knapp kommer att visas till vänster om titeln. Klicka på den och uppspelningen startas. Notera också att en ”badge” som symboliserar låten ifråga lägger sig i den horisontella raden i nederkant. Om du därefter pekar på en annan låt bland dina sökresultat så får du istället för play-symbolen upp ett plus och en pil som pekar snett uppåt vänster. Det innebär att när du klickar så läggs låten ifråga till i kö efter den låt som nu spelas. När du pekar på en låt ser du också ett par symboler till höger om titeln. Ett plus som lägger till låten i ”min musik”, ett slags personligt musikbibliotek, och en drop-downmeny med inställningar där du bland annat kan lägga till låten till en spellista, dela den via en uppsjö sociala medier eller få en direkt-URL, eller köpa låten ifråga.

Skulle du till äventyrs klicka på en albumtitel eller ett artistnamn så startar ingen uppspelning utan du förs till en lista som visar alla titlar i albumet, eller alla titlar av nämnda artist. Det går till exempel att välja ”play all” eller ”add all” när du är inne och tittar på ett album. Men här fokuserar vi mer på att göra en påse gott och blandat.

När du har lagt till några låtar i kön och känner att det blev en riktigt bra lista vill du kanske spara den. Det förutsätter förstås att du har ett konto på Grooveshark. Klicka på för ändamålet avsedd knapp i navigationsraden. Det är gratis. Man kan även betala för ett premiumkonto vilket bland annat ger möjligheten att använda Grooveshark i din Android-telefon. Men faktum är att du inte ens behöver skapa ett konto om du inte vill. Det går att logga in på Grooveshark med ditt Facebookkonto eller Googledito. Den kö du har byggt försvinner inte för att du loggar in.

För att spara kön som en spellista klickar du på en liten meny ovanför den horisontella kön där det står ”Spelas nu: X låtar”. Där finns bland annat alternativet ”spara ny spellista”. Du kan även välja att lägga till låtarna i din kö till en befintlig spellista, ladda spellista och lite annat smått och gott. Prova dig fram. Grooveshark har ingen self destruct-knapp.

På varje badge i din kö finns också samma plus och drop-downmeny som hittas invid sökresultaten (se ovan) samt ett kryss uppe till höger vilket helt enkelt tar bort låten ifråga från befintlig kö. Längst till höger i din befintliga kö finns en sopkorg som används för att tömma hela den befintliga kön.

När du har sparat en (eller flera) spellistor vill du säkert dela med dig av dem till dina vänner. Musik är ju trots allt något socialt. Detta kan du göra på flera sätt. Antingen genom att högerklicka på en spellista i din meny till vänster och kort och gott välja ”dela” eller genom att vänsterklicka på spellistan och dela via den navigationsrad som då ges ovanför den öppnade spellistan. Detta alternativ är något tydligare. Det är också här du redigerar din spellista. Har du många spellistor kanske du bara väljer att visa dina absoluta favoriter i vänstermenyn. För att komma åt en spellista som inte syns i vänstermeny, välj ”mina spellistor” för att visa alla och öppna därefter den spellista du vill dela eller redigera. Oavsett vilken väg du tar så ges du flera snabbalternativ för att dela via de vanligaste sociala medierna och mail. En fiffig grej är dock att oavsett vilket delningssätt du väljer så öppnas en ny ruta där du kan bifoga ett meddelande med din spellista. Längst upp i den rutan ligger en direkt-URL till spellistan som du kan kopiera om du hellre vill dela listan via din blogg eller vill skicka spellistan som länk till dina kompisar. Möjligheterna är många. Mottagaren behöver inte ha ett Groovesharkkonto för att kunna ta del av din spellista. Allt vederbörande behöver i mjukvaruväg är en webläsare.

Att skriva en heltäckande guide är svårt. Grooveshark erbjuder många olika sätt att göra en och samma sak. Det är upp till användaren att hitta det sätt som känns bäst. Vi hoppas dock att vi med denna guide kastat lite ljus på hur Grooveshark fungerar och hur man hittar rätt i dess gränssnitt så att det känns lite mindre främmande. Vi hoppas också att vi väckt lite nyfikenhet och att alla musikälskare därute hittar vad de söker.

En liten bonus om du kör Firefox är att skapa en så kallad ”programflik” för Grooveshark. Högerklicka på flikens titel, välj ”Fäst som programflik”. Nu får du en flik längst till vänster som tar upp minimalt med plats i webbläsaren, och startar automatiskt med Firefox.

Slutligen önskar vi att alla som vill sprida ordet vidare kopierar guiden delvis eller i sin helhet och återpublicerar.
CC Olof Bjarnason och Johnny Olsson.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Plötsligt händer det

suit upphoto © 2009 brennuskrux | more info (via: Wylio)
Det blev en tripp till Vingåker igår för att besöka en outlet. Dels för att jag behöver en kostym till ett bröllop eftersom jag har växt ur den förra, och dels för att det behövde fyllas på lite allmänt i garderoberna. En tripp jag har gruvat mig en del för ty att prova kostymer är inte något jag finner underhållande. Alls. Jag känner mig obekväm, har ingen aning om vad jag kan tänkas dra för storlek och kan inte avgöra om kostymfan sitter bra på mig eller inte eftersom jag känner mig utklädd.

Men plötsligt händer det. På Vingåkers Outlet har man ett fyndtält med varor som av en eller annan anledning inte blivit sålda och som säljs extra billigt. Normalt är det tydligen bara öppet på helger men igår var det öppet, förmodligen med anledning av påsklov. Så vi tog en titt. Utbudet i allmänhet var kanske inte så imponerande men en hel del kostymer hängde det där. Så jag botaniserade lite, plockade ut en ganska ljus grå historia och frågade Hennes Höghet om den kanske kunde fungera. Hon nickade nådigt så jag fnulade lite på vad jag kunde tänkas ha för storlek. Den här kanske? In och prova. Utstyrseln satt som en smäck. Så efter tio minuter i Vingåker var jag ägare till en kostym. För 600 spänn. Ordinarie outletpris är 1995 och butikspris 2995. Därmed hade vi tjänat in resan och mer därtill.

Det blev en del annat inhandlat också. Skor till oss alla, kläder till avkomman och lite diverse, samt en varsin smörgås i kafeterian som inte höll sig med outlet-priser.

På vägen hem stannade jag till vid en QStar-station för att tanka till det nätta priset 14:33 per liter 95-oktanig bensin som sakta rann ur en pump som sett sina bättre dagar. Att tanka fullt hade tagit halva dagen så jag nöjde mig med halv tank. Under resten av vägen hem ”roade” jag mig med att notera bensinpriserna på andra obemannade stationer. Citationstecknen för att det faktiskt inte är någonting roande alls med bensinpriset. Och kan ni tänka er – det kostar 14:33/liter för 95 oktan hela vägen från Vingåker till Södertälje! Det var väl lustigt?

Det måste ju innebära att slumpen har skaffat det så att de totala driftskostnaderna plus vinstmarginal är exakt desamma för såväl QStar som Jet, Bilisten och vad det nu var som låg längs vägen. På något märkligt vis har alltså faktorer som markhyra, driftskostnader, inköpspris av bensinen, vinstmarginal etcetera på något osannolikt vis kokat ihop till att vara identiskt längs hela sträckan. Så måste det ju vara. Alternativet skulle vara kartellbildning, och det är ju olagligt. Därför känner jag mig trygg i förvissningen om att regimen för länge sedan skulle ha tagit i med hårdhandskarna mot bensinbolagen om kartellverksamhet förekom. Men så har inte skett, och därför förekommer det heller inte. Kvar är slumpen och Tage Danielssons sannolikhetsteori.

Alternativet att regimen tycker att det är acceptabelt att mäktiga bolag stjäl av medborgarna men får panik inför blotta tanken på att medborgare kanske stjäl av mäktiga bolag vill jag inte ens tänka på.


Andra bloggar om: , , ,

Ibland hinner jag ändå hejda mig

Jefla unge och jag var ute och strosade runt kvarteret i förrgår och råkade på en äldre dam, som på äldre damers vis naturligtvis inte bara kan låta oss passera utan att börja jollra med ungen. Följande dialog utspelade sig.

”Och hur gammal är en sådan här liten pojke då?”
”Ett år och tio månader.”
”Två år?”
”Nej, ett år och tio månader.”
”Jahaa, oj så duktig han är då.”

[Ungen ger sig själv en spontan applåd, som han alltid gör när någon säger att han är duktig. Tanten skrattar förtjust och applåderar hon med.]

”Så du fyller år snart.”
”Ja, i juni.”
”I jul?”
”Tant inte bara hör dåligt, hon är uppenbart korkad också.”

Det sista sa jag inte. Ibland hinner jag faktiskt hejda mig.


Andra bloggar om: , ,

Börja om från början

Robert the Brucephoto © 2010 Fiona Shields | more info (via: Wylio)
Aron Lund på Uppsala Nya Tidning har författat en mycket märklig ledarartikel där han inledningsvis spekulerar i vem som kan tänkas ta över som Centerledare efter Maud Olofsson, och därefter ägnar resten av sitt utrymme åt att såga Annie Johanssons litterära smak. Mer specifikt Ayn Rand och boken ”Och världen skälvde”. En bok som jag själv precis börjat på och därför inte kan uttala mig om, men jag finner det märkligt att så hårt kritisera en person utifrån att hon gillar en bok som han själv uppenbarligen inte tycker om. Till saken hör att Ayn Rand inte sällan refereras till bland liberaler och libertarianer så särdeles uppseendeväckande kan det ändå inte vara.

Istället för att kritisera vad Annie Johansson läser bör man kanske fråga sig hur hon läser. Det kanske är så att Ayn Rand förespråkar flexibel ryggrad och principlöshet klädd i vackra ord. Det vet jag inte eftersom jag inte har läst henne än, men det är inte vad jag har hört. Och det kanske är så att Dagny Taggart, som väl Annie Johansson gjorde en hänvisning till innan hon röstade ja till FRA-lagen, är en karriärist som bara har ideal när det inte är obekvämt. Det vet jag inte heller än, men det är inte vad jag har hört. Vad jag har hört är Annie Johansson citera Benjamin Franklins klassiska citat om vad som händer den som är beredd att offra frihet för att få säkerhet, och därefter trycka på knappen som innebär just offring av frihet för att (eventuellt) vinna säkerhet. Lyckas man på något sätt finna stöd för den åtgärden i Franklins ord, då är det befogat att fråga sig hur det står till med läsförståelsen.

För det är en sak att läsa rätt böcker, att kunna fina ord, att kunna rabbla teorier som ett rinnande vatten. Det är en helt annan sak att förstå dem.

Nu är inte det här tänkt att bli en sågning av Annie Johansson. Inte alls. Det var bara ett lämpligt exempel att ta upp på ett problem som jag tycker mig se på alla möjliga områden, nämligen en brist på koppling mellan ord och handling. Put your money where your mouth is.

Vare sig det handlar om politik i allmänhet eller ekonomi eller juridik eller vad ni vill så upplever jag att det både här och var saknas en grundläggande förståelse för innebörden av de värdeord och teorier man slänger sig med. Det finns inte en politiker i Sverige som skulle säga sig vara något annat än absolut för demokrati, men hur många förstår vad det faktiskt innebär? Hur många inser, på riktigt, att de i en representativ demokrati folkets tjänare, inte chefer?

Och så fortsätter det. Alla är feminister. Jo tjena. Vem som helst kan tydligen kalla sig liberal och komma undan med det. Till och med Johan Pehrson. Jag har hört en berättelse om förre Folkpartiledaren Lars Leijonborg som ska ha förklarat att eftersom Folkpartiet är det enda parti som har ”liberalerna” i partinamnet så är det också de som definierar vad det betyder. Tala om historielöshet!

Innan någon rycker ut till försvar för någon namngiven person, eller tycker att jag är långsint som fortfarande drar upp FRA-omröstningen, vill jag säga följande:

Ja, jag är långsint. Jag är jävligt långsint. Jag tenderar att vara det när våra folkvalda monterar ned våra friheter och kallar det för att ”kompromissa” eller hänvisar till ”regeringsduglighet”. Ett av problemen i det här landet är att vi inte är tillräckligt långsinta. Det är därför politiker kommer undan med dumheter och svek, därför att nästa vecka är det glömt. Jag minns vad ni gjorde förra sommaren.

Det betyder inte att jag är omöjlig. Allt som behövs för att få mig att förlåta och ta i hand är att i handling visa att man förstår innebörden i de ord man yttrar. Det är varken svårare eller lättare än så.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Driving while stupid

A sign for stupid peoplephoto © 2009 dmetriks | more info (via: Wylio)
Sent omsider tycks det nu som att vi kommer att få ett förbud mot pratandet i mobiltelefon under bilkörning, såvida inte handsfree används. Jag är förvånad över att det tagit så lång tid faktiskt. Den typen av lagar finns redan i många andra länder och trygghetslagar är smittsamt, vilket David Eberhard förklarar i I trygghetsnarkomanernas land.

Så är det då en så dålig idé? Nja. Eftersom förare som inte är uppmärksamma riskerar andras liv och lem och inte bara sig själva så är det förstås vettigt med lagar som i största möjliga mån förhindrar olyckor. Problemet är att beslut i vanlig ordning kan komma att tas på felaktiga grunder. Såvitt jag förstår är det nämligen inte själva hållandet i mobiltelefonen som är problemet, utan pratandet med någon som inte är fysiskt närvarande. I så fall är det i stort sett lika farligt att prata i handsfree som att hålla i telefonen. Jag vet inte säkert att det är så, men de förklaringar jag har fått (som i stort går ut på att man beter sig på ett annat sätt när man pratar med någon man inte ser, och att man ofta avhandlar något över telefon som kräver mer uppmärksamhet än socialsamtal med passagerare) känns rimliga.

Att det nu dessutom framkommer att det även kan bli förbjudet med GPS är ju däremot bara dumt. Riktigt jävla dumt. Här menar man att allting som tar blicken från vägen är farligt, vilket förvisso är sant, men då undrar jag: Skulle det vara mindre farligt att titta på en lapp med nedklottrade vägbeskrivningar och febrilt leta efter gatunamn än att snegla på en GPS? Verkligen? Och om saker som drar blicken bort från vägen är farliga skulle jag föreslå att man börjar med att ta ner de gigantiska ljusskyltarna med reklam som pryder vissa vägsträckor, bland annat fyrfilig motorväg in mot Stockholm där det finns ganska mycket annan trafikinformation en bilförare behöver ta till sig.

I DN:s artikel säger man att moderaterna hittills tyckt att lagen från 1951 om vårdslöshet i trafik borde räcka, men att den inte gör det. Oklart dock varför den inte skulle räcka. Något jag verkligen skulle vilja se är ansträngningar att tillämpa befintliga lagrum istället för att hela tiden stifta nya. Det känns som att vi rör oss tillbaka mot den typ av lagstiftning man kan hitta i äldre västgötalagen, där lag skapas utifrån mycket specifika prejudikat. Istället för att använda oss av lagen om vårdslöshet i trafik ska vi stifta specifika lagar om vad man inte får göra bakom ratten. Resultatet kan mycket väl bli att allt annat antas vara tillåtet. Som att sminka sig medan man kör, ett inte helt ovanligt beteende. Eller allt ätande bakom ratten. Man kan ju fråga sig hur mycket fokus man har på vägen när man tappar hamburgaren i knät eller letar efter en skrikande unges glass i baksätet medan man kör. Bara för att ta ett par exempel.

När frågan igår avhandlades i mina sociala nätverk fick jag länken till en intressant bloggpost. En person som berättar om sin erfarenhet av att bo i ett land där mobilförbud införts. Han berättar om nya fenomen i trafiken där bilister plötsligt tvärnitar, var som helst, för att svara i telefonen. Knappast ett helt säkert beteendet det heller. Och att folk därefter, när de vant sig, återgick till ungefär sina gamla vanor gällande telefoner och bilkörning, med tillägget att de spanade efter poliser. Vilket tar en hel del fokus från vägen…

En annan bieffekt jag undrar över är vad det här får för effekter för yrkesförare. Ska inte taxichaufförer få använda GPS längre? Ska inte budbilsförare få prata i kommunikationsradio? Ska poliser få göra något av ovanstående? Ska man skapa något slags tilläggsutbildning för yrkesförare som motiverar att de får använda kommunikations- och navigationsverktyg (och äta munkar) medan de kör?

Att framföra ett par ton plåt i hastigheter uppåt 100 km/h and beyond är ett stort ansvar och varje distraktion kan vara halmstråt som knäcker kamelens rygg. Men vad som är en distraktion i en situation kan vara avstressande i en annan, eller för en annan person. För att ta ett personligt exempel: Jag lyssnar alltid på musik i bilen. Är jag själv spelar jag dessutom på hög volym, sjunger med och trummar på ratten. I den mån jag kan, till exempel rakt fram på landsväg. Då är jag skönt avstressad, mår bra, kör lugnt och säkert och blir antagligen inte lika förbannad på alla idioter på vägarna som jag skulle bli annars. Men när jag kommer in i ett område där jag inte hittar, där jag måste processa stora mängder trafikinformation och fatta snabba beslut, vrider jag ner musiken eller stänger av den helt. Då är den plötsligt distraherande. Jag var ganska omedveten om det, det bara slog mig en dag att jag automatiskt skruvade ner ljudet när jag inte hittade.

Utifrån den anekdoten skulle man då kunna dra slutsatsen att det är trafikfarligt för mig att lyssna på musik och därför förbjuda det. Men den andra sidan av myntet är ju som sagt att det också är lugnande och avstressande. Om jag inte fick lyssna på musik alls för att det ibland distraherar mig skulle jag resten av tiden vara en uttråkad och irriterad förare som kanske tillslut skulle hemfalla åt trafikfarliga beteenden av ren tristess. Vad säger att inte pratandet i mobiltelefonen kan ha ungefär samma både positiva och negativa inverkan på människor?

The problem with America is stupidity. I'm not saying there should be a capital punishment for stupidity, but why don't we just take the safety labels off of everything and let the problem solve itself?

Det hela kokar som vanligt ner till personligt ansvar. Men eftersom en del människor saknar självkännedom och är dåliga på just det där med ansvar så behövs det lagstiftning. I synnerhet då dåliga bilförare skadar andra människor. Om idioter bara tog kål på sig själva hela tiden skulle det inte vara ett samhällsproblem annat än att ta reda på kvarlevorna så de inte ligger och ruttnar och sprider sjukdomar. Vad vi behöver är en lag som förbjuder att vara en idiot och köra bil samtidigt, men en sådan lag är svår både att formulera och hålla efter. Det närmaste vi kommer är antagligen lagen om vårdslöshet i trafik. Men tyvärr tenderar folk att tro att saker som inte är specifikt förbjudna är tillåtna, och dessutom att om ett beteende vore farligt så skulle det ju vara förbjudet. Alltså är saker som inte är förbjudna ofarliga.

Nå. Det är inte förbjudet att knacka på hos Bandidos och fråga vad det är för bögiga mopeder som står utanför heller, men jag skulle inte rekommendera det. Man kan helt enkelt inte förbjuda bort dumhet, eftersom idioter är synnerligen kreativa när det kommer till att skada sig själva och andra. Så om vi inte kan förbjuda bort dumhet kanske vi kan tillåta bort det. Som någon klarsynt människa sa: ”The problem with America is stupidity. I’m not saying there should be a capital punishment for stupidity, but why don’t we just take the safety labels off of everything and let the problem solve itself?” Det stämmer nog ganska bra på Sverige också.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?