Skip to content

Bamse – socialisten som sålde sig till högstbjudande

Greedphoto © 2008 liz west | more info (via: Wylio)
Idag kommer många att skriva om sin relation till Bamse. Jag har ingen sådan. Jag har bläddrat i någon Bamse i ett väntrum någonstans men det är också allt. Som barn fastnade jag aldrig, blev aldrig frälst. Men diskussionerna kring Bamse har inte undgått mig.

Det hävdas gärna och ofta att Bamse är någon sorts socialist. Uttryck som ”Många små svaga tillsammans kan besegra den starke” och framställningen av Krösus Sork som hänsynslös utsugare ligger till grund för dylikt. Värt att nämna är dock att skaparen själv, Rune Andréasson menar att Krösus Sork symboliserar själva girigheten, och även den mest inbitna kapitalist måste väl ändå medge att den sortens kortsiktiga profithunger som bara är… tja, utsugande, faktiskt existerar?

Det får vara hur det vill med den saken. Bamse är nämligen på tapeten igen eftersom förlaget Egmont nu gör en Bamsetidning om asylpolitik. Det är för övrigt samma förlag som nyligen fick massiv kritik för sina stereotypa tjej- och killtidningar. Jag antar att Egmont lever efter devisen ”all publicitet är bra publicitet”. Jag önskar dem lycka till med det.

Beskrivningarna av asyl-Bamse känns ytterst obehagliga; barn som är rädda och oroliga bör gå ut och leka, och sensmoralen är tydligen att de asylsökande grävlingarna mår bäst av att komma tillbaka till hemlandet. Det var ju inte alls så dåligt där.

Jag vet inte hur det här rimmar med Bamses värderingar i övrigt, men jag har svårt att se hur det går ihop. Såvitt jag förstår är inte Bamse bara en stark björn, utan också en björn med stark integritet och principfasthet. Men jag vet följande: Girighet och utsugning existerar och det yttrar sig på så sätt att den kortsiktiga profithungern mjölkar ur alla tillgångar så att ingenting finns kvar att använda imorgon. Det är precis vad Egmont nu gör med varumärket Bamse. Rune Andréasson lär rotera i sin grav av vetskapen att Krösus Sork nu äger hans skapelse.


Andra bloggar om: , , ,

Published inKulturMediaPolitikSamhälle

13 Comments

  1. Jenny Jenny

    Jag gillade inte bamse som barn och ännu mindre nu. Jag gillade några få äventyr men annars var det andra serier, typ Kalle, som var lite mindre PK som lästes. :) Kan inte alls förstå varför Bamse ska blanda sig in i asylfrågan, varför ska en dum nallebjörn säga till småbarnen att de nog hade det bättre i det gamla landet, med krig och död…? Det låter inte riktigt klokt.

  2. Dea Dea

    jag har ju då en nära relation med Bamse. ”Bamse och regnbågsnuttarna” är också intressant. Å ena sidan håller Bamse ett argt tal om att alla är ”vi” oavsett färg. Å andra sidan längtar nuttarna hem igen, när de får veta att draken som skrämt bort dem ”inte är farlig”.

  3. Word.

    Egmont går från klarhet till klarhet vad gäller smarta marknadsföringsbeslut.

  4. Skadlig Skadlig

    Tror att Rune hade hatat vad de gör med hans skapelse. Kommer ihåg att det finns ett avsnitt där Bamse fick erbjudande att få sitt namn på diverse varor och han vägrar. Vad är det nu de gör? Finns massor av saker med bamse på att köpa…

  5. Faktiskt håller jag för en gångs skull inte med dig alls.

    Jag tyckte nog faktiskt att det var ett trevligt initiativ. Det är ju en informationsbroschyr till asylsökande barn. För att hjälpa barnen att utifrån barns perspektiv hantera sin situation (inte utifrån ett vuxenperspektiv om asyldebatten).

    Den ena familjen får uppehållstillstånd och den andra skickas tillbaka.

    Och det vore inte så schysst eller ändamålsenligt i en broschyr riktad till barn, att skrämma upp barnen med att deras föräldrar torteras till döds i slutet av serien.

  6. […] exempel är att göra en koppling mellan eventuella utskickade signaler och Bamses plötsliga återkomst till den allmänna […]

  7. Om serien förordar en viss politik så är det ruttet, men det framgår inte att det är så av din källa. I DN visas en annan bild ur serien där barnen får det glada beskedet att de får stanna.

  8. Jag baserade mig på andrahandsuppgifter och har inte läst serien själv. Såvitt jag förstår, av att ha pusslat ihop informationen från flera källor, så rör det sig om två familjer varav den ena får stanna och den andra inte. Men det är inte så mycket budskapet i sig jag stör mig på, utan mer ett allmänt obehag inför att en känd serietidning för barn går myndigheters ärenden. Därtill känns det som att komplicerade och allvarliga saker som politisk asyl inte kan bli annat än obehagligt när det förenklas för att anpassas för barn – men det är ju förstås i mina vuxna ögon.

  9. Jo, det är lite smussel, det kan jag hålla med om. Vore kanske bättre att enbart informera föräldrarna som sedan kan informera barnen.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: