Skip to content

Med betoning på ”skock”

'shark' photo (c) 2006, Ed Schipul - license: http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/Efter att ihärdigt och konsekvent ha försvarat yttrande- och åsiktsfrihet i åratal trodde jag att jag hade spelrum att raljera lite utan att förklara mig närmare. Uppenbarligen inte. Givetvis finns det alltid någon bokstavstroende som inte kan eller vill förstå att allting kanske inte ska tas på blodigt allvar, i synnerhet inte när det bland annat är kategoriserat som kåseri.

Men. På något plan antar jag att jag ska tacka för det, eftersom det tvingar mig att fundera och förtydliga ett och annat, såväl för mina läsare som för mig själv.

När jag skriver fårskock så är det med betoning på ”skock”, inte ”får”. Alltså: Problemet som fårskocken symboliserar är mobbmentaliteten. Man brukar om lyckade kombinationer säga att det är något större än summan av dess delar. Nå, en fårskock är motsatsen. Den är dummare än summan av dess delar. Den är till och med dummare än någon av dess enskilda delar. Det finns många exempel på det. Jag antar att det är befriande att vara en del av en pöbel, en icke-tänkande cell i en större organism. Att känna tillhörighet är att känna trygghet.

Men vad fårskocken jag skrev om tidigare idag symboliserar är också hur den är lättledd och låter sig utnyttjas. Vare sig det handlar om kultur, eller politik. Det handlar om minsta gemensamma nämnare. Vill man kränga plattor gör man det bäst genom att rikta sig till de som inte är musikintresserade. Vill man vinna val vänder man sig bäst till de som inte är politiskt intresserade. Ointresserad är inte detsamma som dum, märk väl.

Den fårskock jag iakttog var således en som i mina ögon symboliserade en grupp förenade av minsta gemensamma nämnare: Ett i bästa fall måttligt intresse för musik och en vilja att röra lite på sig och vara en del av en grupp. Och i det ögonblicket symboliserade de samtidigt den ointresserade majoritet av medborgare som röstar ”som man ska” för att man tillhör den ena eller den andra gruppen och så har man alltid gjort, stjärnstopp!

Likheten ligger alltså i man har mest att vinna på att vända sig till de som inte är intresserade av att fördjupa sig utan nappar på det som är lättillgängligt. Som stadig fyrtakt, eller hårdare tag. Som vers-refräng-halvtonshöjning, eller lägre skatt. Som ”kom igen nu allihopa!” eller ”allt är XX:s fel!” Man kan med ganska enkla medel förvandla normalbegåvade, tänkande individer till en lättledd, okritisk massa.

Vare sig kultur eller politik som riktar in sig på minsta gemensamma nämnare, som vänder sig till den temporära fårskocken, är särskilt bra. Men den vinner, om och om igen. Kanske är det därför vi så ofta ropar efter ledare, istället för att vara våra egna.


Andra bloggar om: , ,

Published inKulturMusikPiratPolitikSamhälle

6 Comments

  1. Jag funderar på att starta en kampanj: ”Trolla hos Joshen – Kampanjen för fler bra blogginlägg på nätet.”

    Det subtila syftet är alltså att få dig att blogga mer. Det funkade för Pia (två inlägg samma dag!), tänk så mycket du skulle blogga om vi var tjugo pers.

    :-)

  2. Bra idé! Problemet är bara: Hur ska jag få betaaalt? Ska jag trollfäktas hela dagarna har jag inte tid att jobba. ;)

  3. Meritokrati vore mycket bättre. Finns redan i USA i det att grova brottslingar nekas rösträtt. Om man får en tyngre röst i förhållande till hur intelligent, insatt och ideell man är så skulle debatten se helt annorlunda ut.

  4. Jo, men problemet uppstår då istället i vem som ska avgöra kunskapsnivån.

  5. Äsch, du hade bara oturen att få ett ”Rydell & Kvick”-fan i kommentarshögen. Det är ingen som vill dig något ont för din ärliga åsikt.

    Inte för att jag lyssnat på nämnda band, men av din beskrivning att döma låter det mer frestande att tvingas gå i döden för yttrandefriheten än att behöva lyssna på ”Rydell & Kvick”! Tackar ödmjukast för denna konsumentorienterade varning!

    :-)

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: