Infiltratören

'Scary Castle - Magic Kingdom' photo (c) 2008, Josh Hallett - license: http://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/Kommer ni ihåg när socialdemokraterna skulle plocka fram en ny partiledare? Och de funderade och de funderade, och så åt de ett ägg, sen funderade de lite till och så plötsligt trollade de fram… Håkan Juholt! Och alla utanför den inre kretsen kliade sig i huvudet och undrade: Vem? Det ska jag nu berätta.

För nog är det lite konstigt att bland alla profilerade sossar det fanns att välja mellan så lyckades man plocka en som är mer okänd för svenska folket än en genomsnittlig nobelpristagare i litteratur (jag bjuder på den motsägelsen). Om det hade varit en alldaglig grå figur så kanske det inte hade varit så konstigt om han inte hade märkts, men karln tycks ju inte kunna öppna truten utan att grodorna flockas som på en australiensiskt motorväg. Nog borde man ha lagt märke till honom? Och det är ju inte eller så att han inte sticker ut utseendemässigt. Minst ett dussin karikatyrtecknare som de senaste två decennierna livnärt sig på att rita nidbilder av socialdemokratiska ledare har fått stämpla in på Arbetsförmedlingen sedan deras tjänster helt enkelt inte längre efterfrågas. Så hur är det möjligt att vi har missat Håkan Juholt innan han blev partiordförande? Svaret kommer att chockera er.

Dramatisk musik.

Reklam.

Mer dramatisk musik.

Sammanfattning av vad som avslöjades före reklampausen, i nästan lika många ord.

Det chockerande svaret är att Håkan Juholt inte finns!

Dramatisk musik, och så vidare.

Håkan Juholt är nämligen en infiltratör, snillrikt placerad i blickfånget för valberedningen med en förfalskad men trovärdig meritförteckning och goda vitsord från sina kamrater i utskotten. Det senare är lättare än man kan tro – samtliga som genom åren ska ha arbetat med Juholt kommer att bekräfta det och instämma i vilken bra kille det är för att inte avslöja att de helt enkelt inte har varit på plats själva.

Själva valet gick till ungefär såhär: På den stora dagen åkte valberedningen ut för att välja vilken kandidat som skulle få delta i den stora partiledardebatten. Alla de andra kandidaterna studsade omkring och stångade varandra i panik för att försöka slippa. Men inte Juholt. Han gick lugnt och satte sig under sin korkek och luktade på blommorna, men han såg sig inte för var han satte sig, och han satte sig rakt på en humla! Plötsligt for han ut mot allt och alla med osammanhängande anklagelser och svavelosande eder om alla orättvisor. Valberedningen blev alldeles till sig i trasorna! Bravo! Bravissimo! Honom ska vi ha!

Men det fanns ingen humla. Allting var bara ett noga regisserat skådespeleri, iscensatt av moderaternas evil genius Per Schlingmann.

Varje år håller moderaterna en stor fest på ett skevt kråkslott där det alltid åskar. Där skålar de i arbetarklassens blod och torkar sig om munnen med arbetsrätten. Kutym på dessa fester är också att spela upp ett spex där man på fyndiga sätt narras med de mindre bemedlade. Det var i den miljön Juholt föddes.

Per Schlingmann, moderaternas stora spjuver, tog spexet till en ny nivå när han uppfann den förvirrade driftkuckun. Som stort fan av buskis ville Schlingmann skapa en karaktär som fick åskådarna att skratta redan innan han sa något, och ett roligt namn i stil med oförglömliga komiska figurer som Papphammar, Fleksnes och Birro. Så han hittade på Håkan Juholt som med överdimensionerade ögonbryn, skojig mustasch och lustig dialekt förvirrat och hetlevrat levererade brandtal fulla av faktafel. Det var en succé.

När så socialdemokraterna skulle välja ny partiledare slog Schlingmann till med sin djärvaste plan hittills och lyckades alltså få sitt alter ego vald. Därmed var den sista pusselbiten i Schlingmanns plan för moderaternas totala övertagande av Sverige lagd. Med sin egen strateg som ledare för det största oppositionspartiet kan regimen nu göra vad den vill. Dels genom att söndra oppositionen och fördjupa sossarnas interna kris, och dels genom att stjäla uppmärksamhet. Varje gång man vill driva igenom någon politik som riskerar att vara impopulär eller rent kriminell kommer Juholt att hoppa upp på scenen och dra ett nummer och stjäla alla rubriker. Varje gång media vill ställa obekväma frågor till utrikesminister Bildt eller prata om något annat än fotboll och julpynt med statsminister Reinfeldt kommer Juholt att vara där. Varje gång det brinner i huvudet på justititieminister Ask… ja, ni fattar. Det är självklart också till nytta när ens partners in crime i form av amerikansk upphovsrättsindustri försöker döda Internet och man inte vill att svensk media ska uppmärksamma det. Bara för att ta ett par exempel.

Han är ganska slug, den där Schlingmann.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

19 reaktioner på ”Infiltratören

  1. Svensk politik består av ungefär nio personer med lite olika handdockor. Ni har väl lagt märke till att varken Annie, Jan eller Göran pratar när Fredrik dricker nånting?
    Du är på helt rätt spår. Hoppas du inte blir försvinnad nu när du avslöjat det här.

  2. Suveränt rolig text.

    Jag själv tror dock att S var superseriösa i sitt val.

    Man valde en lagom vältalig person som var minst infekterad i deras egna interna maktkamp. Det man fick var en nickedocka som visade sig vara en helt vanlig skatteplanerare.

    Jag tycker synd om sossarna. Så pass att jag välkomnar dem alla till Piratpartiet där de kan trösta sig med att de inte riskerar att ses som hycklare om de råkar hamna i en fildelningsrättegång. Inte i vårt parti i alla fall.

  3. ”…oförglömliga komiska figurer som Papphammar, Fleksnes och Birro.” lol

  4. Jag har saknat dig. Skitroligt.

    Jag kan inte förstå att Juholt inte inser vilken belastning han är för sossarna. Men jag har inte kopplat det längre än till att han inte bryr sig om sossarna utan bara sig själv eller lever i någon form av förnekelse.

  5. Nu tycker jag i och för sig att kritiken mot Juholt är överdriven.

    Men din text är samtidigt, utan jämförelse, det roligaste – överhuvudtaget det mest underhållande – som jag läst om politik. Någonsin. :-D

  6. Haha, det här var dagens, veckans, månadens, jag till och med årets (hittills) skratt :)

  7. Tillägger.
    Jag gillar din timing av den här bloggposten för övrigt. (eftersom det i denna stund verkar som att Juholt ska avgå under presskonferens i morgon).
    Du var nog helt klart någonting på spåret där, med att han aldrig funnits.

  8. Flink: Visst är det en märklig känsla det där? Känslan av att hur mycket man än tar i så kan verkligheten överträffa det.

    Webster: Jag har inte blivit försvunnad, men min dator vill inte installeras om och fungera.

    Lillemor: Vad tänker du på? Jag hänger nog inte med.

    Madmax: För att vara lite seriös så tror jag att Juholt och sossarna har målat in sig i ett hörn. Att medge att det inte blev rätt är något politiker inte kan och förmodligen tror att det skadar mer än att rätta till misstaget.

    Malingo: Om Juholt avgår är det naturligtvis på grund av mitt avslöjande. ;)

  9. Sorry, men jag stod inte som en gapande fågelholk när Håkan Juholt presenterades som ny (tilltänkt) partiordförande av Berit Andnöd. Jag visste mer än väl vem han var, och min första reaktion var:
    ” – Nej, inte den jäveln!!!”.

    Vilket säger en hel del om den politiska nörd jag är eftersom jag långt före många andra hyste en aversion mot den karln. För den som varit vaken har ju hört honom grina, gnälla och gläfsa i Försvarsutskottet. Folk reagerar alltid försent när det kommer till politik.

    F.ö. finns det ingen anledning att uttrycka bekymmer över socialdemokraternas kris eftersom vi ändå har åtta partier i riksdagen som alla var för sig och envar är socialistiska i varierande grad. Vad vi behöver är en idédebatt om liberala och frihetliga politiska alternativ. Jag ser fram mot din insats där, Joshua!

  10. Skrattar så jag gråter!! Du är ju så spot on!! Jag måste lägga upp det här på Facebook, hoppas det är ok?

Kommentarer inaktiverade.