Veckans plattnacke v.37

'Squirrel Monkey' photo (c) 2009, Karra Rothery - license: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/I veckan har vi kunnat läsa om den lilla pojke som tragiskt gick bort och vars föräldrar ville pryda hans dödsannons med herr Nilsson, eftersom gossen var ett stort fan av Pippi Långstrump och i synnerhet då just hennes apa. Detta nekades dock av Saltkråkan AB som äger rättigheterna till Astrid Lindgrens verk. De menade att de har en strikt policy att figurerna bara får förekomma i ”Pippi-sammanhang”. ”Pippi-sammanhang är att det finns en beröringspunkt med böckerna om Pippi Långstrump”, lyder definitionen enligt Malin Billing, styrelseledamot i Saltkråkan AB och barnbarn till Astrid Lindgren. Så långt kan jag köpa resonemanget, även om jag hade agerat annorlunda om det hade varit mina figurer.

Men så var det ju det här med att Pippi-figurer förekommer på diverse merchandise, som kläder, klistermärken med mera. När Aftonbladets reporter frågar hur plastmuggar och tallrikar har Pippi-sammanhang svarar Billing: ”Då är sammanhanget kalas, som finns med i Pippiböckerna.” Och resonemanget kollapsade som en sufflé. Med samma resonemang kunde man nämligen ha tillåtit herr Nilsson i en dödsannons. Pippis mamma är i himlen, något som går som en röd tråd genom berättelserna om Pippi. Det är ungefär lika långsökt, och lika lättmotiverat.

Så nej, Saltkråkan AB, Pippi-sammanhanget vad gäller merchandise är inte alls ”kalas”. Sammanhanget är en kappsäck full med pengar, eller hur? Pippis egen kappsäck tycks fyllas på automagiskt. Er egen fylls på nästan lika magiskt eftersom ni håvar in pengar på er anmoders arbete. Men lite måste man ju hjälpa kappsäcken på traven också. Personerna på Saltkråkan AB har säkert lite andra omkostnader än Pippi.

Kunde ni inte bara ha sagt det istället? ”Figurerna får bara förekomma i sammanhang som har med berättelserna om Pippi att göra, eller i sammanhang som vi tjänar pengar på.” Ni hade inte fått mycket goodwill på det, men ärlighet är åtminstone hedervärt. Som det är nu kommer jag inte att vilja köpa några som helst saker med Astrid Lindgren-anknytning till mina två söner helt enkelt för att jag inte har någon som helst lust att göda hennes arvingar.

Samtidigt undrar jag också över alla dessa upprörda människor som kommenterar artiklarna i ämnet och i varierande ordalag upplyser oss om att detta inte är ”Astrids vilja”. Vad fan vet ni om det? Trots allt; rättigheterna till hennes skapelser ägs av hennes släktingar. Sannolikt vet de mer om hennes vilja och inställning till saker och ting än någon random Aftonbladetkommentator. Astrid Lindgren kanske var en sniken girigbuk. Kanske hatade hon barn. Jag vet inte, och inte ni heller. Vill ni visa respekt för en älskad barnboksförfattare? Sluta då uttala er som att ni vet vad hon hade velat, och sluta hänvisa till henne vid förnamn som att ni var hennes kompis.

Och om ni upprörs över att Saltkråkan AB kan göra så här, om det alldeles nyss gick upp för er att upphovsrätt går i arv och att det är därför en författares arvingar kan göra så här; fundera över om det är rimligt. Är det rimligt att rättigheterna till ett arbete kan ärvas? Är det rimligt att dessa arvingar förvaltar, håvar in pengar och fattar beslut om eventuella förändringar av verket i 70 år efter upphovsmannens död? Om ni finner det rimligt kan ni sluta klaga. Om inte, rösta annorlunda i nästa val.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

9 reaktioner på ”Veckans plattnacke v.37

  1. I det här fallet så måste jag nog säga att jag tycker Saltkråkan AB har handlat rätt av två orsaker.
    1. De vill inte ha en av sina figurer förknippade med döda barn på något sätt
    2. De vill bespara den döda pojken från att få sin sista runa ristad med en påhittad apa.
    Båda två är starka argument var för sig och avgörande tillsammans.

  2. Sure. Men det är ju inte riktigt det de motiverar sitt agerande med, eller hur? Dessutom: På samma sätt som Saltkråkan AB förvaltar Astrid Lindgrens arv i enlighet med vad de anser är hennes önskemål får de faktiskt lita på pojkens anhöriga beträffande dödsrunan. Ditt andra argument är därför invalid.

  3. Kan man hoppas att Astrid träffar på den lille pojken i Nangijala, så att han kan berätta hur girigt hennes barnbarn agerar?

    En sak är rätten till den skrivna boken, men rätten till samtliga figurer där? Hur var det nu med Disney och alla bröderna Grimms figurer…?

  4. En annan lite märklig detalj är ju att den ekonomiska upphovsrätten ens är aktuell när det gäller dödsannonser. Det är ju inte direkt någon som sätter in en dödsannons med avsikten att tjäna pengar på det.

  5. Vem vet, det kanske är så att Saltkråkan AB inte har rätten att besluta om användandet av figurerna på det här sättet, de bara gör det för att de och alla tror att de har den rätten? Lite som när Sony, Warner och andra slentrianmässigt kräver att få material och användarkonton bortplockade från Youtube. Det är en anledning så god som någon att förändra lagstiftningen; den tycks idag så obegriplig för de flesta att bara man agerar som att man har rätt (och har kostymgorillor att backa upp det med) så har man rätt.

  6. Nu har dom pudlat. VD:n har uttalat sig om att de beklagar och yada yada och visst får de använda bilden.
    Företag och PR och det där med att tänka efter före, innan saker får fäste i sociala medier. Det senare har, förvånansvärt nog, gått många företag förbi.

Kommentarer inaktiverade.