Kopiera, decentralisera och bevara kulturarvet

'CEDRHAB, Timbuktu' photo (c) 2005, upyernoz - license: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/Minns Alexandria!
I biblioteket i Alexandria fanns den antika världens överlägset största samling av skriftrullar. På order av kung Ptolemaios kopierades i stort sett alla skrifter som passerade Alexandrias hamn (och ibland var det säkert kopian och inte originalet som återlämnades), och därför kan man med fog hävda att i stort sett all tillgänglig nedtecknad kunskap fanns samlad i Alexandria. Biblioteket var inte bara en samling skrifter, det var också en plats för studier, forskning och författande. Kanske borde man rent av kalla det för universitetet i Alexandria, snarare än biblioteket.

Historiker är inte helt säkra på vad som hände med biblioteket. Man vet att den romerske kejsaren Julius Caesar invaderade staden år 47 f.Kr och att hamnen då stacks i brand. Källor talar om att sjuttiotusen skriftsrullar gick förlorade i branden, men det rör sig antagligen inte om huvudbiblioteket utan om ett magasin. Icke desto mindre; sjuttiotusen skriftrullar under antiken, det är inte kattskit. Troligen gick biblioteket i Alexandria under i omgångar; branden 47, att världens nav förflyttades bort från Mesopotamien, inbördeskrig, bristande underhåll och det faktum att papyrus har en begränsad hållbarhet, var sannolikt alla faktorer till att biblioteket i Alexandria förlorade sin glans innan en annan romersk kejsare, den kristne Theodosius, beordrade att bränna ned alla hedniska byggnader i slutet av 300-talet.

Minns Mayas skrifter!
När spanjorerna koloniserade mellanamerika utsåg de Diego de Landa till biskop av Yucatanhalvön i nuvarande Mexiko. de Landa visade stort intresse för Mayas språk och kultur och längs vägen vann han folkets förtroende så till den milda grad att de 1562 visade honom en (förmodat hemlig) samling heliga skrifter nedtecknade på hjorthudar. Det är oklart hur stor samlingen var, men enligt de Landas egna loggböcker rörde det sig om ”ett stort antal böcker och, eftersom de enbart innehöll vidskeplighet och lögner om djävulen, brände vi hela klabbet.” Ja, de Landa skrev nog inte ”klabbet” men det var i alla fall innebörden. Idag vet vi att Maya inte bara var vidskepliga vildar utan en högstående kultur som besatt en hel del kunskap. Till exempel var de duktiga astronomer och matematiker, vilket bland annat manifesterade sig i en kalender med förbluffande exakthet. Att de Landa kunde avgöra att skrifterna bara innehöll vidskeplighet och lögner om djävulen betyder att han måste ha varit både en teolog av rang och ett lingvistiskt geni eftersom man än idag bara har lyckats avkoda 75% av de kvarvarande mayaskrifterna. Antingen det, eller så har vi ingen aning om vad han faktiskt brände upp.

Minns Timbuktu!
I Sydsahara finns ett av UNESCO:s världsarv i form av ökenstaden Timbuktu. Ursprungligen bara ett läger som med tiden blev permanent och som vann betydelse som anhalt i den ökande transsahariska handeln med guld, salt och slavar. Under en period från 1591 var Timbuktu huvudstad i det Saariska riket och under Timbuktus guldålder grundades här ett islamistiskt lärosäte. Genom handel och ambition kom Timbuktus bibliotek att bli en central för Afrikas samlade historia.

I april 2012 invaderades Timbuktu av fundamentalistiska islamistiska rebeller som införde sharialagar. I januari i år återtogs kontrollen av Timbuktu av maliska och franska styrkor, men som en sista gärning satte rebellerna eld på hela samlingen av skrifter, som enligt deras vridna världsbild ändå bara innehöll avgudadyrkan. Som med Theodosius i Alexandria och de Landa på Yucatanhalvön. Men Timbuktu var inte oförberett och innan förstörelsen satte igång hade över tjugoåttatusen böcker redan smugglats ut ur staden av en 72-årig analfabet som i 40 år haft som uppgift att vaka över skrifterna. Och de ca tvåtusen böcker som sannolikt ändå förstördes hade redan hunnit digitaliseras. Timbuktus samlade kunskap finns därför kvar.

Vi kan inte på förhand veta vem, eller vad, som kan förstöra ett kulturarv. Det kan, som i de uppräknade fallen, röra sig om en ockuperande makt, men det kan lika gärna röra sig om naturkatastrofer, försummelse, tidens tand, inlåsning på grund av dum lagstiftning

Att kopiera och sprida är att decentralisera. Och att decentralisera är det bästa skydd som finns mot såväl illvilja som naturkatastrofer och klantskallar. Att inte tillåta det innebär att vi riskerar att lägga alla ägg i samma korg i väntan på nästa plattnacke som på grund av sin egen okunnighet anser att det bara innehåller vidskepelse och lögner om djävulen.


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

5 reaktioner på ”Kopiera, decentralisera och bevara kulturarvet

  1. Fy faan i helvete fördjävlar &%¤#””&&&,(med tanke på den stora närhatsdebatten idag! ;) )…..så jävla bra skrivet o sammanfattat Joshen!

    Detta borde du försöka få ut på nåt mer ställe, alltså hos nån prasseltidning eller liknande.

    Har ju just läst om Alexandriabiblioteket, men minns inte om det var i Historia eller IllVet, men om den artikeln hade haft denna sammafattning/konklusion inkluderat hade det sannolikt i stället varit en doktorsavhandling!

    Återigen:
    Förbannat bra skrivet!

    Ha det
    Jan

  2. Intressant. Sorgligt. Men ger ändå hopp om att vi kan göra bättre.

    Det vore intressant med en fler exempel, en större sammanfattning av värden som gått till spillo för att någon kopplat det till en djävul i dennas världsbild. Tänker närmast på buddha-statyerna som talibanerna sprängda. Så länge alla går och har lite olika religioner, och spränger och eldar upp allting som har med andras tro att göra… då blir det svårt att spara för framtiden…

Kommentarer inaktiverade.