Skip to content

Vi har flötat, tita i paperskårjen

Efter gott om strul, mycket magont och många sömnlösa nätter blev så flytten av. Så istället för en övermöblerad trea har vi nu installerat oss i en 5:a+. Pluset för att lägenheten innehåller en skrubb som är stor nog att fungera som datorrum åt mig. Två våningar, två balkonger, två badrum och egen uteplats gör inte heller ont. Ont gör det möjligen när räkningarna dimper ner, men för stunden: WIIIII!

Möblemanget förflyttades tämligen smärtfritt med hjälp av svärfar och ett par av mina kollegor under onsdagen. Igår var jag däremot helt ledbruten. Ena knät vill liksom inte vara med riktigt, vilket är opraktiskt i en etagelägenhet. Ryggen känns som jag deltog i Super Bowl och armarna är stumma, vill liksom inte mer. Nacken däremot, som varit helt åt helvete senaste tiden, känns faktiskt något bättre. Vilket fortfarande är en bit från bra, men ändå. Jag vet inte om det är alla andra smärtor som distraherar, eller om någon spänning faktiskt släppte i ren chock av fysisk aktivitet.

Huvudet var också helt borta igår. Sambo och jag hade stora planer om allt vi skulle hinna med, vilket bland annat innefattade att åka iväg och inhandla ett par grejer som behövdes. Så vi packade in minstingen i bilen och drog iväg till Kungens Kurva för ett par stopp och sedan stannade vi på Hornbach på hemvägen. Och väl därinne stannade vi upp, tittade på varandra och sa unisont (och ganska släpigt): ”Vet du vad vi skulle ha här?” Kombinationen slit och släp tillsammans med att försöka hålla reda på vad som ska var och den propp av stress som antagligen släppte när väl de sista bitarna föll på plats klubbade nog oss båda hårdare än vad vi fattade.

Så jag är rejält trött nu. Men jag har precis monterat ihop mitt datorbord och satt upp min dator i mitt lilla kontor och för första gången på ett par månader surfar jag på stor skärm och med en dator som orkar mer än att hosta fram en websida. Jag älskar min netbook, som skrivverktyg och tillfällig surfmaskin på resa. Som primärdator är den hopplös. Så även om jag inte ids rapa ur mig något mer än något slags stream of consciousness, vilket knappast är något att blogga hem om eftersom jag bara är barely conscious, så är det så trevligt att ha ett eget litet rum med en stor skärm i en stor lägenhet, att jag helt enkelt kände mig nödgad att berätta om det.

Min nätvaro kommer förmodligen att öka vad det lider. Vi har ju bara ”det sista” kvar att flytta och fixa. Ja, ni vet. Det där sista…

Vart har vi flyttat, frågar ni? Å, inte så långt. Vi bor kvar i Södertälje. I samma förening. I samma hus faktiskt. Vi gillar egentligen inte förändring.


Andra bloggar om:

Published inÖvrigt

8 Comments

  1. Andreas Andreas

    Flytt till större utrymmen och att få eget litet rum. Det är guld värt, det vet jag. En egen uteplats är också något riktigt välgörande. Och SÅ värt lite träningsvärk och stumhet under några dagar. Må så gott i nylyan!

  2. Alltid sympatiskt att få veta att folk får ordning på saker som de önskat få ordning på. Grattis. :)

  3. Grattis! Det kan ju vara bra med lite mer plats för er, ja. :)

  4. Yamaeda Yamaeda

    Gratis til flyttän!

  5. Och alla dina krämpor är så enkelt botade, men tyvärr så har vi det statliga Livsmedelsverket, som, med en budget om mer än en kvarts miljard per år, vägrar att delge det Svenska Folket det enkla botemedlet mot de flesta av våra moderna folkkrämpor — rätt kost, den kost vi är genetiskt ägnade att tillgodogöra oss.

    Mer om det i bland annat min blogg — se länk nedan.

    AKA: testa att ge fan i kolhydraterna en vecka eller två, och kolla sedan om du känner dig bättre…

  6. Björn: Jag har testat, och jag tyckte att jag mådde bättre. Problemet är att jag har oerhört svårt att låta bli kolhydrater. :/

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: