Skip to content

Äpplen, päron och en sådan där koppling som antyder att vissa motståndsfickor av självständigt tänkande överlevde skolgången

'Packing SweeTango apples' photo (c) 2010, Stemilt Growers - license: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/Äpplet är en av naturens fiffiga lösningar. Det är nämligen så att varje kärna i ett äpple bär på en unik DNA-struktur vilket gör att om du tar en kärna från ett äpple och planterar den så får du inte ett äppelträd som ger samma sorts äpplen som det ursprungliga äpplet. Och planterar du tio kärnor från ett och samma äpple så får du tio olika äppelträd på vilka det växer tio varianter av äpple som avviker en smula från det äpple du tog kärnorna från. Denna variation har bidragit till äpplets livskraft och spridning. Genom att ständigt variera sig har äpplet kunnat sprida sig från de ursprungliga äppelskogarna i Kazakstan och erövra världen. Alltid finns det något djur som tycker att något av äpplena som erbjuds är gott, och en bit därifrån kommer djuret sedan att plantera äppelkärnor via spillning, och eftersom kärnorna är olika ökar chanserna för att någon av dem trivs alldeles förträffligt i den jord den hamnar. Men variationen har också en annan funktion. Eftersom alla äppelträd i en äppelskog är unika behöver inte äpplet som art oroa sig för att utrotas av en parasit eller sjukdom.

De flesta sorters äpplen är i det närmaste oätliga för människor. De är för beska eller sura för våra smaklökar. Vi gillar äpplen som befinner sig i den sötare änden av skalan, och för att kunna sälja äpplen måste man kunna garantera kvaliteten. Som kund vill man veta att äpplena man köper är goda. Så vi började odla äpplen i stora trädgårdar där vi plockar fram ett träd som ger goda äpplen och istället för att plantera kärnor så ympar vi, vilket innebär att man tar grenar av trädet och transplanterar till ett annat träd, eller planterar grenen. Nu har vi alltså en sorts äppelträd i hela trädgården. Problemet är då att äpplets naturliga skydd mot parasiter och sjukdomar kringgåtts, så en farsot i en handvändning kan döda hela trädgården. Det är därför kommersiellt odlade äpplen måste besprutas så hårt.

Ett samhälle består av äpplen, och ett och annat päron. Vi är olika. Snarlika, men olika. Och ju fler variationer desto livskraftigare är vi. Det handlar inte bara om genetisk variation, inavel vet vi sedan länge att det inte är bra. Det handlar också om kulturell variation. Historiskt sett kan man se att en monokultur visserligen kan blomstra, men bara under en begränsad period. Sedan kollapsar den, och det fort. Multikulturer är mer livskraftiga. Om vi har en monokultur där alla jobbar på fabrik, livnär sig på hamburgare och tittar på Melodifestivalen på fredagar kommer vi att svälta ihjäl när fabriken stänger eller hamburgerhaket brinner ner, och vi kommer att gå bersärk om Melodifestivalen lägger ner. Men om vi är uppblandade med människor som prioriterar annorlunda så ökar sannolikheten för att samhället överlever. Att fabriken lägger ner är fortfarande dåliga nyheter för fabriksarbetaren, men om samhället består av en blandning av människor kommer det inte att förvandlas till en spökstad som till exempel 1800-talets guldgruvesamhällen.

Frågan är dock om inte vi mer och mer går mot ett slags globalt monosamhälle. För trots, eller på grund av, att vi är mer globala än någonsin tidigare tack vare teknologiska framsteg och ekonomisk tillväxt, så tycks vi bli alltmer likriktade. Vilket innebär att vi prioriterar lika, konsumerar lika, lever lika. Trots Aftonbladets tappra försök att få oss att tro annorlunda gillar vi lika.

I en mycket intressant artikel skriver Peter Santesson om skolan och vad som prioriteras. Där slöjd inte längre får vara slöjd, utan eleven ska också medelst projektpärm och flådiga formuleringar beskriva sitt arbete och tanken bakom. Det är lätt att ironisera över det, något Ken Robinson också gör framgångsrikt i en TED-föreläsning, och tänka sig att systemet är utformade av akademiker som inte besitter kompetensen att bedöma hantverket i en smörkniv eller en fågelholk bara genom att titta på den utan känner sig bekvämare med att bedöma elevens nedtecknade berättelse om skapelsen istället. Varför blev det så här? Varför finns det ingen plats för den illiterate längre?

Santesson menar att vi har skapat ett utbildningssystem där medelmåttan är kung. Robinson hävdar att systemet ser i stort sett likadant ut överallt och varnar för att likriktningen knappast främjar samhället på sikt. Vi utbildar efter den mall vi känner till idag men som knappast längre är aktuell när de barn som börjar skolan idag ska pensionera sig, eller ens när de går ur skolan. För all del, den mallen kan lika gärna vara inaktuell redan idag eftersom den är skapad av människor som är präglade av hur världen såg ut när de gick ut skolan.

Vad vi gör är att ympa människor. Istället för att ta vara på variationerna anstränger vi oss för att göra alla människor så lika som möjligt. Ytterligheterna stämplas med bokstavskombinationer och får extra hjälp att knölas ner i gjutformen. Resultatet blir en människoodling bestående av en sorts människa. Vilket är jättebra för de jättar i form av regeringar och multinationella företag som konsumerar människor, men på sikt farligt för arten människa. Därför måste den besprutas hårt med olika former av politiska åtgärdspaket och förtröelse så att inte en farsot av kreativitet eller självständighet utbryter.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inKåseriKulturPiratPolitikSamhälle

14 Comments

  1. Briljant som vanligt!

    Om jag får ta ut kommentarssvängarna lite och flumma iväg på en relaterad tankegång, kan jag tipsa om Johan Norbergs bok ”Hjärnrevolutionen”. Där redovisas en mycket intressant idéhistorisk, vetenskaplig och teknologisk översikt över mänsklighetens syn på hjärnan och inte minst intelligens, ämnen som givetvis berör uppbyggnaden av vårt skolsystem (ett eget kapitel behandlar också skolan – Norberg håller med dig i stora drag, och framstår som mycket intresserad av Montessoripedagogiken som ett alternativ).

    Den främsta slutsatsen av vår tids neuropsykologiska forskning är att våra hjärnor oundvikligen formar vårt sätt att tänka och lära – och att vårt sätt att tänka och lära oundvikligen formar våra hjärnor. Lägg ordet ”neuroplasticitet” på minnet; det är ett krångligt men coolt sätt att säga att ”hjärnan är inte alls en statisk, långsamt söndervittrande maskin med bestämda platser för olika funktioner – hjärnan är snarare som Internet, ett extremt flexibelt och snabbrörligt nätverk som varierar konstant, bygger om och bygger nytt”.

    På individuellt plan är neuroplasticiteten fullkomligt fantastisk, eftersom den möjliggör oss att bokstavligt talat omforma oss själva. På så vis kan vi välja om vi t.ex. ska utveckla vår analytiska/logiska förmåga (om vi gillar matematik), vår estetiska förmåga (om vi vill bli stora konstnärer) eller kanske vår förmåga att skriva briljanta blogginlägg (om en av våra största idoler heter Josh) – genom att helt enkelt syssla med det vi vill utveckla. Övning ger färdighet, såväl inom idrott som *allt* intellektuellt arbete.

    Naturligtvis leder neuroplasticiteten – om folk tillåts utveckla sig i sin egen specifika valda riktning – till just ett sådant specialiserat samhälle som eftersträvas här ovan. Mänskligheten är av naturen som en äppelpopulation. Enda skillnaden är att variationen ligger i hjärnor, inte i kärnor.

    (It’s just too bad att skolan tvingar oss att lägga oändliga mängder tid på att utveckla standardkunskaper som för många framstår som för enkla, för svåra eller helt enkelt fullkomligt meningslösa. För att inte tala om de förhärskande normerna inom media, politik och samhället överhuvudtaget, som leder till en hetsande, stressande och pressande konsumtions-, karriär- och statushets, med meningslös förstörning av miljön och människans mentala hälsa som konsekvens.)

  2. Webster Webster

    Ett samhälle där alla människor tas ut med kakmått (samma photoshoppade ideal, samma skräpmusik i alla kommersiella radiokanaler) blir precis en sådan monokultur. Alla stapplar hem från jobbet till vinboxen och fredagsmyset. Och när några tänker själva, och till exempel sätter eld på bilar för att göra sig hörda, så ställer hela monokulturen upp mangrant och fördömer de som är annorlunda.
    DÄRFÖR är jag inte särskilt stolt över att vara svensk just nu.

  3. Under senare år har jag gallrat rejält i mitt RSS-flöde. Inte så att jag tagit bort något, men jag hoppar över 80-90% av allt.

    När humlan surrar, så hoppar jag aldrig över. Det är alltid något fantastiskt tankeväckande som humlan surrar fram.

    Men frågan är om inte ovanstående är något av det bästa som skrivits på någon blogg på många, många år!

    Jag är stolt över att ha din blogg i mitt RSS-flöde. Undrar bara vad som skall hända när Google snart drar ur pluggen… :(

  4. manen manen

    björn felten: gissar på att det utvecklas ett antal olika andra rss-tjänster nu, lär väl dyka upp i googles kölvatten snart.

  5. Jan Jan

    Förbannat bra Joshen!

    Som vanligt……….

    Ha det
    Jan

  6. Calandrella: Tack för den långa och tänkvärda kommentaren. ”Hjärnrevolutionen” ligger i min ”att läsa”-lista. Johan Norberg brukar alltid ha intressanta saker att säga. Får jag också kontratipsa med en dokumentär som heter ”Connected”? Den handlar också om hjärnan, i grunden, men också om hur människor interagerar och hur vissa språng i vår utveckling har programmerat om våra hjärnor vilket i sin tur påverkat hur samhället ser ut. Den är både väldigt övergripande och väldigt personlig och väcker en del intressanta tankar.

    Webster: Nu tycker jag förvisso att det ÄR förkastligt att elda upp andras egendom, men jag förstår hur du menar.

    Björn Felten: Tack så jättemycket! Beträffande Google Reader så tycker jag du ska testa Feedly. Smart och snygg RSS-läsare som synkar med Google-kontot. InoReader är ett annat alternativ. Har inte testat den själv men sambon är nöjd. Ser dessutom ut som GReader vilket torde göra övergången smidig.

    Jan: Tack!

  7. Yep, operera tillväxtskivorna i knäna på tjejer som ”riskerar” att bli ”för” långa (läs över 185-190cm). Ve och fasa för en kvinna som inte följer Hollywood-modellen!

  8. boktips Edward de Bono : ”I Am Right, You Are Wrong: From This to the New Renaissance: From Rock Logic to Water Logic” Han skriver mycket om tänkandets mekanismer.

  9. Josephine: Är det sant!? Gör man så? Och tack för boktipset. Ska memoreras.

  10. Joshua – rena verkligheten. Man föredrar det nu i Holland framför att ta hormoner eftersom det visat sig (speciellt med de äldre behandlingarna) att nästan 30 procent blev infertila senare i livet. Kvinnor -ska- bara inte vara långa – det är ”okvinnligt”. Jag hörde lyckligtvis till de andra 60 procenten… men faktiskt, jag tror att hade jag fått träffa de andra kvinnorna som var 195cm, 2m, 204cm, 210cm (jodå – jag har träffat dem senare i livet! :-) då – innan jag valde att ta hormonerna (av praktiska skäl förstås) – är jag inte längre säker på att valet hade varit sådär självklart.
    De praktiska problemen går att lösa – det är samhällets stelbenta attityd och sociala normer som sätter de största hindren. (läs mer under kategorier > ”mobbning och revanch”)

  11. Ronnie 173cm Ronnie 173cm

    Tja,

    Anledningen till att det ser ut så här är ju i grund och botten för att vi alla är förslavade under penningen i det kapitalistiska systemet. För att behålla människan förslavad är det i statens intresse att stöpa oss i samma form, att undervisningen blir i det närmaste industriell i sin utformning, så att vi blir fogliga och ekonomiskt nyttiga för staten (och kapitalet) i slutändan. För att förändra detta måste staten införlivas i folket och folket måste införlivas i staten, ingen kan vara ovanför den andre om det ska kunna råda jämlikhet. Människan kan inte fortsätta att vara ett instrument i politikernas händer, där drivkraften för framåtskridande ligger i hur stor vinst man gör, utan drivkraften måste ligga i en strävan mot ett samhälle där rätt är makt och inte som nu, ett samhälle där makt är rätt (pengar=makt), och ett sådant samhälle kommer vi att ha så länge vi låter oss förslavas av pengar, och så länge vi drivs av pengar så kommer utbildningen ske mer eller mindre industriellt, där människan fostras in i ett system likt Pavlovs hundar. Staten och kapitalet är Pavlov och Pavlovs hundar på samma gång, men eftersom det är dem som sitter på pengarna och makten har de inget problem med att vara fångna i ett sådant system.

    Ett sätt ur det här kan vara att förändra/krossa/bygga om själva fundementen som skolan är baserad på, precis som fundamentet på vilket hela vårt samhälle är baserat på, också måste förändras i grunden.

  12. Anders H. Anders H.

    Vad många negativa kommentarer, speciellt från folk som brukar vurma för internet och fri kommunikation.

    Internet ger billig kommunikation och billig information och det här påverkar oss självklart så att ideer sprids och tas upp lättare.

    Det här leder i förlängningen till att vi kommer att tänka mer lika och få en gemensam kultur. Dessutom få mer lika förutsättningar att leva våra liv.

    Detta oavsett om det är en statligt planerad skola för industrins behov, eller något annat. Ökad kommunikation gör att de bästa ideerna för sin tid får större och snabbare spridning.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: