Skip to content

Mer moralpanik åt folket

'Porn Star Rainbow Brite' photo (c) 2011, Heather Paul - license: http://creativecommons.org/licenses/by-nd/2.0/I sin bok I trygghetsnarkomanernas land beskriver David Eberhard hur trygghetsmani och moralpanik smittar. Det är några år sedan jag läste den nu, men jag tänker ofta på just den tesen, i synnerhet som den så ofta bevisas. Nu senast är det Storbritanniens premiärminister David Cameron som har kläckt den ambitiösa idén att städa upp Internet. Hur? Genom att filtrera porr. Enligt Cameron själv är det inte för att moralisera eller sprida panik, utan för att värna om barnens oskuldfullhet, förstås. Förslaget som har lagts fram innebär ett slags föräldrafilter redan innan ettorna och nollorna når föräldern som står för internetabbonemanget. Men oroa sig inte; det är inte censur för man kan begära att få tillgång till porren om man känner för det.

I beg to differ. Det ÄR att moralisera och sprida panik, och det ÄR censur. Att strypa tillgången till material som inte är olagligt, hur skulle det inte vara censur? Javisst, opt-in. Vad skulle kunna gå fel? Till att börja med leder det automatiskt till en form av självcensur. Redan tanken på att ansöka om att få titta på porr får en liksom att tappa sugen, och att göra det som förälder adderar en aspekt för någonstans kommer det att registreras. Vare sig det är Camerons avsikt eller inte. Även om det bara är att kryssa i en ruta på sin internetleverantörs hemsida som omedelbart låser upp filtret utan att någon människa behandlar ärendet så registreras det. Det är nämligen så digital kommunikation fungerar, och tack vare datalagringsdirektivet är också internetleverantörer skyldiga att spara allt om alla så att staten vid misstanke om brott eller tvivelaktig moral har möjlighet att ta en titt på dina förehavanden. Alltså. Om du låser upp ditt föräldrafilter så måste du utgå från att staten vet det. Och sedan berättar din son på dagis att han fick åka på pappas ”snabel” ((När jag gick i gymnasiet brukade jag ibland lämna min tretton år yngre bror på dagis när jag var på väg till skolan. En gång satte jag honom på min cykelsadel medan jag själv satt på pakethållaren och cyklade så till dagis. Han tyckte det var jätteroligt, sprang in på dagis och förkunnade högt och tydligt att han hade fått åka på min snabel…)), eller så börjar dotterns Barbie och Ken knulla lite för tidigt, och någon ansvarsfull människa anmäler det till myndigheterna. Inte för att de tror att det är något, men better safe than sorry liksom, vem vill vara den som inte anmälde när en Fritzl-historia rullar upp ett par år senare? Och på myndigheten tar Prussiluskan en titt på ärendet och jämför med andra uppgifter om din person. Är det någon som tror att det upplåsta föräldrafiltret inte kommer att spela någon roll?

Observera att det inte nödvändigtvis kommer att gå till så. Kanske händer det ingenting. Men man måste ta med i beräkningarna att det kan hända. Har man råd att chansa? Är det värt det? Det är så ett panoptikon fungerar; du vet inte om någon tittar men du vet att det kan vara någon som tittar och därför måste du alltid utgå från att någon tittar och agera därefter. Det räcker heller inte med att inte ha något fuffens för sig, det får heller inte se ut som att man har något fuffens för sig. Självcensuren kommer som ett brev på posten.

Förutom det generellt obehagliga i att vuxna människor inte är betrodda med att själva avgöra om de behöver ett familjefilter så finns det ett par detaljer i Camerons förslag som är värda att nämna. En sådan detalj gäller så kallad våldtäktssimulerande pornografi. Enligt förslaget skall sådant totalförbjudas. Här handlar det alltså inte längre bara om filter utan att det helt enkelt bör vara olagligt. Men det stannar inte vid att det då inte får distribueras utan också att det skulle vara olagligt att titta på. Ett tittförbud alltså, som vi ju redan har i Sverige gällande barnpornografi. Detta kan man förstås tycka är all well and fine, men trots goda föresatser finns det ett antal problem med dylikt. Ty för att ett tittförbud ska ha skuggan av en chans att vara effektivt krävs ganska långtgående inskränkningar i privatlivet. Hur ska man annars veta vad människor ser? Och utan dessa inskränkningar i privatlivet är det bara ett slag i luften där man på sin höjd låtsas lösa ett problem. Så vilket är det? Vill Cameron övervaka allt medborgarna gör så att den porr de tillgodogör sig är korrekt, eller vill han använda medborgarnas pengar till att stifta oanvändbara lagar?

Vidare kan man fråga sig vem som ska avgöra vad som är våldtäktssimulerande pornografi. Vad har den personen för bakgrund, för åskådning, för kompetens? Man kan tycka att det är irrelevant, men det är det inte. Den mer ilskna grenen av feminister brukar använda sig av parollen ”prostitution är våldtäkt och porr dess teori”. Med den inställningen behövs det inte särskilt mycket vilja, våld och vaselin för att stämpla all pornografi som våldtäktssimulering. Eller vad sägs om det här: Ett inte helt ovanligt pornografiskt koncept är en kvinna, som förvisso är uppenbart vuxen, i en avsiktlig ”flickig” outfit, söta tofsar i håret, slickandes på en överdimensionerad klubba (pun intended) och stora ögon i vad som ska föreställa en naiv och oskuldsfull blick. Gärna sittande på en säng i ett flickrum. Så gör en man entré som då helst ser lika avsiktlig medelålders ut, och i vissa fall litar man inte heller på att tittarens fantasi klarar av att göra jobbet själv så han tituleras då också ”daddy”. Nå. Det brukar kallas ”lolitaporr” och är, for the record, inte min kopp te. Poängen är dock att om man skulle införa Camerons förslag i Sverige så skulle man mycket väl kunna förbjuda lolitaporr. Ty i Sverige är samlag med minderårig att betrakta som våldtäkt. Således skulle en pornografisk scen där någon av aktörerna spelar på att vara just minderårig betraktas som våldtäktssimulering. En annan variant som förekommer är där den ena parten (vanligtvis en kvinna) ”sover” när aktiviteterna börjar. Det skulle också vara våldtäktssimulering i svensk tolkning eftersom att idka coitus med någon som är i hjälplöst tillstånd också är våldtäkt enligt svensk lag.

Slutligen bör man fråga sig varför våldtäktssimulerande pornografi skulle behöva förbjudas. Det är trots allt fiktion, precis som lolitaporr eller påladmedanmansoverporr är det. All porr är fiktion. Att penetreringen förekommer på riktigt upphäver inte detta faktum. Bullitt är fortfarande fiktion trots att man använde riktiga bilar och körde på verkliga gator i San Fransisco i filmen. Så frågan är då varför just våldtäktssimuleringar skulle förbjudas. Och varför bara i pornografin? ”Vanlig” film är full av våldtäktssimuleringar, en del av dem långt mer trovärdiga och obehagliga än någon porrfilmsregissör någonsin skulle kunna åstadkomma. Detta baserar jag inte på min breda erfarenhet av våldtäktsporr eftersom jag inte besitter någon sådan, utan på mitt intryck av porrskådisars och -regissörers talang. Det må så vara att Amber Whathaveyou är synnerligen gymnastisk och kan utföra saker som får en att tänka att Isinbajevas världsrekord i stavhopp inte är särskilt imponerande, men hon är ändå inte någon Jodie Foster ((Jodie Foster belönades med en Oscar för sin insats iAnklagad, som innehåller den obehagligaste våldtäktsscen undertecknad har sett.)) när det kommer till att agera.

Not to worry. Öppnar man den här dammluckan så kommer det strax att följas av förslag både på att bannlysa andra former av pornografi som är lite extra omoralisk, liksom förslag på att förbjuda motsvarande inslag i den övriga filmvärlden. Det är nämligen så moralpanik fungerar. Det smittar, och det sprider sig.

Uppdatering: Ung Vänster tycker tydligen att det är ett bra förslag. För vi måste ju värna de stackars kvinnorna (din dotter, du vet) som inte förstår sitt eget bästa, och i länder där porr är förbjudet är ju kvinnans ställning mycket bättre, det vet ju alla.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

Published inKulturPiratPolitikSamhälle

9 Comments

  1. Anonym Anonym

    Någon borde skicka herr Cameron en kopia av Flugornas Herre — logiskt sett borde väl böcker som skildrar barn i ett icke-oskuldsfullt manér också tas ner från alla hyllor. Vidare, mordsimulerande litteratur såsom deckare? Usch så osedligt.

  2. steelneck steelneck

    Vill Cameron övervaka allt medborgarna gör så att den porr de tillgodogör sig är korrekt, eller vill han använda medborgarnas pengar till att stifta oanvändbara lagar?

    Inget av det, han tillmötesgår bara lobbyisterna från det unipolära amerikanska imperiet, varken mer eller mindre. Alltså övervakning, ”full spectrum dominance” du vet. Dock tror jag inte han själv är fullt medveten, snarare retoriskt insnärjd. Barnporr, terrorism och sex i största allmänhet osv.. är politiskt mycket effektiva murbräckor. Fast nånstans tror jag du vet detta alltför väl redan.

    Nånstans såg jag en bild som mycket träffande beskrev vad som hänt i det sociala medvetandet, tyvärr kommer jag inte ihåg var, hoppas nån kan hjälpa till med den saken (nån fler än jag borde känna igen följade). Det var en gammal reklambild, sisådär 40-50 år gammal. Den föreställde en flicka, ungefär 5-7 år gammal, finklädd i ljusa kläder och satt i knät på en likaledes finklädd äldre man vid ett piano. En gång i tiden användes bilden som en finstämd vacker bild som gjorde reklam för antingen pianon, pianolektioner eller möjligen finstämd musik för barn. Bilden var ganska fokuserad just på flickan i mannens knä med pianots tangenter som bakgrund, mannen var avklippt just under axelhöjd. Idag skulle den bilden vara en omöjlighet och direkt associera till incest eller barnporr. Detta är vad de nyttiga idioterna åstadkommit, förändrat folks associationsmönster så att en bild av en fin social samvaro mellan generationer, kanske morfar med sitt barnbarn vid ett piano uppfattas som något fult, inte någon reducering av sexuella övergrepp på barn (som nog egentligen aldrig varit något omfattande problem).

    Det här visar också på flera socialpsykologiska plan hur massan av människor kan manipuleras, men även hur politiker kan användas som menlöst röstboskap när rätt uppsättning kognitiv redan finns på plats i opinionen. Ibland är den fullkomligt tanklösa flockmentaliteten fullständigt skrämmande, ofta grundad i den mentala skyddsmekanismen förnekelse. Det blir för jobbigt, eller rent av farligt karriärmässigt att gå emot strömmen.

  3. ”Vill Cameron övervaka allt medborgarna gör så att den porr de tillgodogör sig är korrekt, eller vill han använda medborgarnas pengar till att stifta oanvändbara lagar?

    Inget av det, han tillmötesgår bara lobbyisterna från det unipolära amerikanska imperiet, varken mer eller mindre.”

    Så båda alltså? ;)

    Och jo, jag vet. Vi har ju pratat om det där med murbräckor förr. Apropå det så hittade jag en bild nu på morgonen som visar hur farlig terrorism egentligen är. http://i.imgur.com/SXcJYQ3.jpg Jag vet inte hur många gånger farligare än terrorister amerikaner är för sig själva för jag orkar inte räkna ut det, men utifrån de där siffrorna… Alltså om nästan en procent tar livet av sig, DET är något man borde lägga ner resurser på att försöka förändra.

  4. En fråga jag ofta ställer mig i dessa sammanhang: Är våldtäkt verkligen mycket värre än grov misshandel och mord?

    Eller med andra ord: Ska simulerade mord fortfarande vara tillåtet att visa på bästa sändningstid i TV?

  5. Berättigad fråga. Jämför med hur icke-fiktion behandlas. Döda människor efter naturkatastrofer och våldsdåd är ok att visa, till och med krig kan direktsändas prime time, men absolut inte bröstvårtor!

  6. […] Camerons idé om porrförbud en stund till. På sätt och vis i alla fall. Strax efter att jag hade skrivit om det fick jag nämligen en kommentar på G+ som citerade Cameron själv där han säger att han […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: