Skip to content

Nikki Lee är inte riktigt den ni tror

Låt oss stanna kvar på ämnet porr ett tag. Sedan jag skrev om problemen med David Camerons idé om ett nationellt föräldrafilter har nu Ung Vänster anslutit sig till idén i en debattartikel på SVT Debatt. Artikeln följer det vanliga mönstret: Porr är dåligt, vi måste skydda de stackars kvinnorna (som ju inte är förmögna att ta vara på sig själva), och dessutom är bidrar porr med sitt stereotypa kroppsideal till unga tjejers dåliga självkänsla.

Nå. För att ta det sista först. Det är inte sant. Tvärtemot den populära uppfattningen om silikonpumpade blondiner är porren full av olika utseenden. John Millward har gjort en imponerande och seriös sammanställning av hur porrbranschen, och hur den typiska porraktrisen ser ut. Resultatet kanske förvånar den som inte tittar på porr själv. Den genomsnittliga porraktrisen är nämligen en brunett med B-kupa vid namn Nikki Lee. Hon är 168 cm lång och väger 53 kg. Som jämförelse kan nämnas att minimilängden för modeller anges till 177 cm och vid den längden ligger modellerna vanligen fortfarande under Nikki Lees 53 kg i vikt. Och då är det värt att notera att modellvärlden inte alls har samma spridning på kroppstyper – vi talar snarare standardmått än genomsnitt.

Nikki Lee, enligt en morf av John Millward.
Nikki Lee, enligt en morf av John Millward.

Både den genomsnittliga kvinnliga porrskådisen och den manliga dito stämmer väl överens med genomsnittsamerikanen i längd (och båda heter Lee i efternamn) men är avsevärt lättare. Det senare är knappast något att höja på ögonbrynen över då en stor del av den amerikanska befolkningen släpar runt på en hel del övervikt, och liksom i helt vanlig film är den kroppstypen inte särskilt vanlig i porrfilm. Men den förekommer. Jag vågar påstå media i övrigt (film och tv, samt tidningar och reklam) är långt mer stereotyp vad gäller kroppsform än vad porren är. Och det vet man om man faktiskt tittar på porr. Vilket leder oss tillbaka till nästa problem:

De mest aggressiva porrmotståndarna tycks ofta vara de som inte tittar på porr själva. Man förutsätter att det är på ett visst sätt och sedan vill man bekämpa det. Om detta och mycket mer läsvärt skriver Petra Östergren i sin bok Porr, Horor och Feminism. Hon berättar bland annat om sin väg från en arg porrmotståndare som inte tittade på det själv för att det var äckligt, men visste bombsäkert att det var så. Sedan bestämde hon sig ändå för att ta reda på något om det och upptäckte att verkligheten inte alls såg ut som hon hade förutsatt.

Samtidigt kommer ju den där stereotypa bilden av porren någonstans ifrån. Jag har en teori.

I begynnelsen fanns tidningar, hyrfilm och efter ett tag också kabel-tv. För att lyckas sälja porr behövde man då producera ett grafiskt material som gick hem hos så många som möjligt. Den porr som distribuerades blev således tämligen likriktad. Inte helt olikt popmusik alltså. Den fick inte vara för extrem eller avvikande från normen för då blev det svårt att sälja i tillräckligt stora upplagor och ointressant för distributörerna att ta in. Det betyder inte att det inte fanns, men den som ville ha tag i mer udda fick väl beställa via postorder och säkert betala mer. Jag minns inte mycket av porrtidningarna man storögt bläddrade igenom i tonåren men jag vill minnas att det där med blonderad och yppig stämmer. Fast så är ju inte minnet särskilt pålitligt heller, vilket vetenskapen numera vet, men det är en annan fråga och eventuellt en annan bloggpost. Däremot minns jag filmerna man ibland såg med ljudet avstängt på nån betalkanal mitt i natten. Och jo, blonderad och yppig med plutande läppar, höga klackar och kort, snäv kjol stämmer ganska bra med mitt minne där också.

Men så gjorde Internet entré och saker och ting förändrades. När konsumenten inte längre är utlämnad till att välja mellan Pripps och Spendrups i baren utan har tillgång till all världens öl slutar billigt blask att vara särskilt intressant. Porren flödar på Internet, det är sant, men den är inte alls så stereotyp som man vill göra gällande. Här finns ljusa och mörka, kort och långa, smala och tjocka. Fotbollsliknande silikonbomber konkurrerar med stort sett platta, naturligt bystiga med taxöron. Det finns en hel del rakade kön, men jag törs också ta gift på att det är lättare att hitta en orakad kvinnlig armhåla i en porrvåffla än i övrig media. Så om det är stereotypa kroppsideal man oroar sig för borde man snarare uppmuntra ungdomar att porrsurfa mer!

En annan vanlig invändning mot porr är att det normaliserar en sexuellt beteende som kanske inte är önskvärt. Det kan jag förvisso hålla med om. Jag bryr mig inte om vad andra gör frivillgt med varandra, men det betyder inte att jag är likgiltig inför vad ungdomar tror förväntas av dem. Nej, alla tar den inte i tvåan så du behöver inte göra det heller om du inte vill, och nej, alla kan inte pumpa utav helvete i en halv evighet. En del av oss har inte ens konditionen till det. Porr är fiktion, och det kan inte nog understrykas. Men det är underhållningsvåld också. De flesta kan inte ta oändligt mycket stryk och fortfarande resa sig, och jag skulle inte rekommendera någon att skära upp sin egen mage för att försöka strypa någon med tarmarna (jo, det finns en sådan scen i en film, den är hysteriskt rolig!). Men när det gäller underhållningsvåld pratar vi med barn och ungdomar om att det inte är på riktigt. Så kanske borde vi också göra det när det gäller porr också. Som jag har sagt förut så är inte lösningen på problemet med vridna kroppsideal att förbjuda smala modeller utan att erbjuda alternativ och låta vanliga människor synas. Detta gäller även sex. Istället för att uscha och fya om porr får vi lära oss att prata med barn och ungdomar om sex, och inte skärma dem från snällare varianter av grafisk erotik. Problemet är inte porr, eller fotomodeller, eller glammiga filmsstjärnor, utan avsaknaden av alternativ.

Jag har inte ägnat den livstid det skulle krävas för att kartlägga alla varianter av porr som finns, men jag har sett tillräckligt mycket för att vara säker på att min fantasi inte räcker till för att föreställa mig vad mer det finns därute. Men av det jag har sett så finns det material som är så avancerat att det balanserar på gränsen till att snarare vara performance art än sex. En som bland annat ägnat sig åt sådant är Chloe Camilla. Ja, egentligen heter hon inte så utan Haley Koch, och är enligt sin egen hemsida sexutbildare, sexarbetare, författare och konstnär. Hon beskriver sig därtill som queer femme-inist.

Frågan är hur någon som Chloe Camilla passar in i den bland porrmotståndare förhärskande bilden. Hon är förvisso blond, men knappast någon tuttmonster. Hon är själv feminist. Hon har skinn på näsan och det finns bilddokumentation som bevisar att det växer hår på hennes kropp. Bortsett från det blonda finns det ingenting alls med Chloe Camilla som stämmer överens med bilden av ett yppigt slätrakat våp som inte vet sitt eget bästa, samtidigt som hon figurerar i pornografiska scener som somliga menar att ingen ägnar sig åt frivilligt.

Man kan tycka vad man vill om porr som företeelse, men det minsta man kan begära är faktiskt att man skaffar sig lite förstahandsinformation att bygga sina åsikter på. Och man bör också komma ihåg att även om man vill förbjuda uttryck som man inte gillar så är ställen där porr är förbjudet sällan särskilt trevliga. Det är förstås en korrelation snarare än kausalitet, det är ju inte så att ett land automagiskt förvandlas till en fundamentalistisk diktatur för att man förbjuder porr, men det hänger ändå ihop. Det må så vara att porr inte är en rättighet, men vad sägs om yttrandefrihet? Varje gång staten med vårt bästa lägger sig i vilka uttryck som är godkända och inte lägger man en sten till på den av godhet kantade vägen till helvetet.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Published inKulturPiratPolitikSamhälle

7 Comments

  1. Peter Gräntz Peter Gräntz

    Suveränt bra text!

  2. Mycket bra skrivet!

    Jag tycker det Ung Vänster skriver på Debatt är mycket talande: ”Porr är ingen rättighet”.
    Med det argumentet kan man i princip förbjuda vad som helst, allt som inte är en ”rättighet” kan lika gärna bli olagligt. Skrämmande syn på samhället och vår ”frihet”

  3. Ung Vänster är ingen rättighet. ;)

  4. Zaz Zaz

    Låter som makelovenotporn.tv :D

  5. Staffan Staffan

    Även om jag håller med dig i princip så anser jag att artikeln du refererar till är lite missvisande. Det den tar fram är statistik per kvinna som har figurerat i porr, inte per vad man kan förvänta sig att se. Har du 60 mörkhåriga (svart/brunt hår) och 40 ljushåriga (blont/rött hår) som varit med i porr, men de ljushåriga i snitt spelat in tre gånger fler filmer än de mörkhåriga, så har en slumpvis utvald porrscen dubbelt så stor chans att ha en ljushårig dam än en mörkhårig. Nu är det här en grov förenkling med påhittade siffror, men det tjänar som demonstration.

    Som exempel, ungefär varannan kvinna spelar in endast en eller två filmer, och slutar sedan (författaren skriver att 53% har medverkat i tre filmer eller fler, vilket betyder att 47% slutar efter en eller två – med viss prutmån för de som endast hunnit vara med i en eller två i dagsläget men planerar att vara med i fler). Förmodligen har en kvinna som bara är med i en film eller två en någorlunda naturlig kropp, medan en kvinna som faktiskt gör porren till ett yrke är mer benägen att lägga sig under kniven, precis som en person som ägnar sig åt ett annat yrke ser till att uppgradera sina verktyg när de får lite erfarenhet.

    Dessutom är det skillnad på ”den vanligaste byststorleken” och ”den medelstora bysten.” Enligt artikeln är de vanligaste kuporna bland porrstjärnor, i ordning, B, C, D, och DD. Det står förvisso inte hur många procent som har varje kupa, men förmodligen ligger medianen på C, och snittet någonstans mellan C och D. Och om man viktar storleken baserat på antalet filmer så går den förmodligen upp lite till.

  6. Bra komplettering där, Staffan.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: