Skip to content

Mer om porrfilter och förmynderi

'together' photo (c) 2010, Spirit-Fire - license: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/Jag ska hänga kvar vid det här med David Camerons idé om porrförbud en stund till. På sätt och vis i alla fall. Strax efter att jag hade skrivit om det fick jag nämligen en kommentar på G+ som citerade Cameron själv där han säger att han själv tidigare var motståndare till dylik filtrering men ändrade sig när han själv blev förälder. Jag tycker att det är en märklig inställning, och ärligt talat tror jag inte på det heller. Jag tror att hela ”tänk på barnen”-grejen är ett svepskäl som man vet går hem i stugorna när det egentliga skälet är att det är praktiskt att ha ett filter på plats så att regimen kan blockera saker den inte gillar, helt enkelt. (Värt att komma ihåg att Cameron ville ta till censuren under upploppen för ett par år sedan.)

Men låt oss ändå för sakens skull låtsas att det är sant. David Cameron var först en bekymmerslös man utan barn som gillade yttrandefrihet och ogillade censur. Kanske gillade han rent av porr, men det kan han inte säga. Nå. Sedan fick han barn och då kom han på att det här med att det finns så mycket porr på nätet, det kan ju vara något av ett problem. Man vill ju inte att barnen ska snubbla över det när de googlar efter något oskyldigt. Så, som en ansvarstagande förälder får man anta att han installerade någon form av föräldrafilter på datorn därhemma. Och David Cameron såg att det var gott.

Så långt inga konstigheter. Men det jag undrar är: Varför tror inte Cameron att andra föräldrar är kapabla att vidta samma åtgärder själva? Varför anser han sig tvungen att föregripa deras insatser genom att installera föräldrafiltret på nationell nivå? För om Cameron tror att han är den enda föräldern, eller åtminstone hör till minoriteten föräldrar, som vet vad som är bäst för sina barn, då är han inte nådigt förmäten.

Exemplet är inte unikt på något sätt. Det är snarare typiskt för förmyndande politik eftersom det de facto innebär att föregripa myndiga individers val för att de inte ska råka välja fel. Jag kan inte låta bli att undra hur man är förmynderiförespråkande, folkvalda politiker är funtade. Varför ser de inte paradoxen? Hur är det egentligen ställt med självförtroendet hos en människa som är vald av folket att tillvarata dess intressen och saknar tilltro till att människorna vet sitt eget bästa? För den rationella slutsatsen måste ju ändå vara ett resonemang i stil med ”Åh herregud, de valde mig! De måste ju vara helt slut i huvudet hela bunten.” Eller är det mer en nästintill religiös tilltro till att slumpen, eller ett gudomligt ingripande, gjorde att fårskallarna valde mig till dess herde så att jag kan leda dem rätt? Vilket det än är så undrar jag hur förmynderipolitiker ser på sin egen legitimitet. Och i nästa steg; om man inte tror att folk är kapabla att göra rätt val, hur ser man då på demokrati som system? Varför inte bara dra in rösträtten på en gång, för säkerhets skull? För man kan ju inte räkna med att folket ska välja rätt två gånger i rad.

Democracy is a device that insures we shall be governed no better than we deserve. - George Bernard Shaw

Det gäller som sagt inte bara porrfilter. Det gäller alla former av förmynderi. Och ja, folk gör dumma saker. Självdestruktiva saker. Och ibland finns det dessutom oskyldiga inblandade. De kanske mest utsatta oskyldiga är just barn eftersom de per default är utlämnade till att ha sina föräldrar som förmyndare och i mångt och mycket saknar möjligheter att påverka sin tillvaro. Självklart behöver det göras saker när det går fel, folk behöver hjälp, stöd, intervention. Ibland behöver barn räddas från sina föräldrar. Men då är det punktinsatser som gäller. Man kan inte, eller bör i alla fall inte, införa tvångsmedel på hela befolkningen för att det finns en risk för att delar av den inte kan hantera sin tillvaro. Det borde vara självklart för de flesta, och ändå finns det så ofta en tydlig majoritet bakom beslut som ingriper generellt i människors frihet. Uppenbarligen misstror majoriteten den övriga majoritetens förmåga att ta vara på sig själv. Så då får vi ledare därefter också. Vi företräds av våra likar. Eller som George Bernard Shaw uttryckte det: Demokrati är ett system som försäkrar oss om att vi inte får nåt bättre än vi förtjänar.

Denna självgoda och misstroende majoritet godkänner allehanda intrång i privatlivet och allehanda tvångsmedel som sägs skydda oss från oss själva, eller varandra. Men något skydd mot överheten behöver vi inte, för den har ju valts genom majoritetsbeslut. Av samma majoritet som vi inte litar på och som vi utser förmyndare åt. Ser ni? Hör ni inte hur det låter!?

Förmynderiet måste få ett slut. Jag vill representeras av människor som ger mig utrymme att växa istället för att begrava mig i byråkrati. Jag vill representeras av människor som tror på att människor som är myndiga att välja sina ledare också är myndiga att köpa vin när andan faller på, och kanske ta ett glas också trots att barnen är hemma, och som själva kan avgöra om de behöver ett porrfilter. Jag vill representeras av människor som ser mig som myndig tills motsatsen bevisats snarare än en söndag vart fjärde år. Och detta kommer ändå från en djupt cynisk individ…


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

Published inKåseriPiratPolitikSamhälle

2 Comments

  1. Porrfilter bah, Cameron kan inte stå för att hans ”vänner” vill vill ha TOTAL
    KONTROLL och makt över sina ”slavar”.

    ALLA FILTER = CENSUR

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: